Jägare och jordbrukare

Både i DN och i Svd har man kunnat läsa att svenska och danska forskare har, genom avancerad DNA-teknik, kunnat bringa nytt ljus över hur människan rörde sig över Europa för tusentals år sedan, och hur jordbruket spreds. Tydligen uppstod jordbruket i mellanöstern för 10 000 år sedan.

Vid den tiden bodde det redan folk häruppe där vi bor. Man säger att de var jägare och samlare, vilket ger bilden av enstaka individer som stryker omkring i skogen. Såna fanns det säkert också, men jag skulle tro att de flesta nog levde lite som nordamerikas indianer gjorde fram tills för 150 år sedan, alltså levde lite halvnomadiskt sådär, typ följde flockar av djur. Fast jag gissar bara, naturligtvis.

Av för mig okända skäl spred sig den jordbrukande befolkningen uppåt genom Europa, för att hamna ända uppe vid våra trakter. Man tycker ju att en jordbrukare hellre skulle hålla sig där solen skiner, men kanske hade vi skönare väder här på den tiden.

Nå, man etablerade sig slutligen här uppe då, och levde länge sida vid sida med jägarna och samlarna som redan höll till här. Denna samexistens pågick länge, kanske i tusen år. Faktiskt kan jag inte låta bli att jämföra med cowboys och indianer - med exempelvis Familjen Macahan och liknande - men utan den undanträngning och och jävulskap som nordamerikas indianer utsattes för.

Faktumet att människorna, både jägarna och jordbrukarna, var färre, och att deras omvärld var enorm och säkert ganska outforskad, gjorde nog att nån särskild konkurens inte uppstod. Jag skulle gissa att de bedrev byteshandel med varandra, att jägarna skaffade pälsar och sånt åt jordbrukarna, och att jordbrukarna i sin tur gav bröd och liknande.

Jag gissar vidare att vissa av jägarna så småningom insåg att ett jordbrukarliv är bra mycket bekvämare än jägarlivet och att de därför blev jordbrukare själva. När detta väl hade inträffat gled väl grupperna helt enkelt ihop. Före detta jägaren, bonden X, gifte bort sin dotter med longtime-bonden Y:s son och så vidare, såsom bönder antagligen alltid har hållit på.

Förresten skulle jag tro att vissa jordbrukare nog insåg jägarlivets eventuella fördelar och fröjder och därför "blev indianer", så att säga. Såna människor finns det inom alla folkgrupper. Denna dragning till att röra på sig, utforska, inte sitta stilla, kanske finns mer i generna på en slags ursprunglig jägarmänniska, men dessa tendenser fanns nog hos en och annan jordbrukare också, som kanske därför sökte sig bort från gården och kossorna.

Ordvalet i SvD:s rubrik: "Invandrare från södra Europa förde jordbruket till Sverige" låter förresten lite löjligt. Det känns som ett ängsligt försök att knäppa typ sverigedemokrater på näsan genom att säga att invandring alltid har funnits och att vi alla är invandrare. Det är förvisso en slags sanning, men i samma veva kan man också säga att jag - eftersom vi alla från början kommer från Afrika - kan kalla mig afrosvensk. Grejen är ju att det inte fanns nåt Sverige att vandra in i, och jag tror knappast att de "indianer" som var här före jordbrukarna stod och vaktade några slags gränser. Ordet invandrare kanske borde ha varit ordet folkvandrare istället. Men vad fan vet jag?

Fan, folk var ju som sagt så fåtaliga på den tiden, samt landet så stort, att det mycket väl kunde ha tagit en jäkla tid för jägarna och jordbrukarna att ens upptäcka att de hade blivit grannar.