Lite om det Zoroastriska

Häromdan hörde jag ett inslag i sr:s "Människor och tro" som handlade om att nordens första zoroastriska tempel har öppnat. Det är ett kurdiskt samfund som håller i det. Man brukar ju förknippa Zoroastrismen med Iran och Indien, men på senare år har intresset från kurdiskt håll ökat (och även från persiskt håll, har en persisk vän till mig berättat; en del iranier verkar på hemmaplan dumpa islam till förmån för Zoroastrismen).

Alexander Bard är väl den kändaste svensken som har tagit till sig denna religion (Freddie Mercury den kändaste utländska, men han föddes förvisso in i den). Man kan läsa sig till att: "Bard konverterade officiellt till zoroastrismen 1992 efter att ha fått sin konvertering godkänd av det högsta zoroastriska rådet i Teheran, Iran". Varför åkte han då dit ... det är väl bara att konvertera? Tja, man kan ju tycka det, men inte enligt alla utövare av religionen - inte enligt den indiska förgreningen:

Parsism är parsernas religion. [..] Numera syftar benämningen främst på de zoroastrier som utvandrade från Iran på 850-talet efter den arabiska erövringen med dess påtvingade islamisering. [..] parserna har länge utgjort en välutbildad och välbeställd grupp, men de är idag en tynande minoritet i och omkring Bombay. Tynande därför att parsismen inte längre är en missionerande religion - de söker inga nya proselyter. Gruppen i Bombay sägs till och med vägra nya konvertiter. Blandäktenskap kan leda till uteslutning.

Var Zarathustra själv hardcore på det området - att det ska typ nästan inavlas? Inte vad jag har förstått. När han kom igång hade han svårt att vinna gehör för sina tankar - han var tvungen att utvandra och där hitta anhängare. Troligen kunde han inte kosta på sig att vara jättekräsen. För mig framstår Zoroastrismen som en "öppen" religion. Att Bard var tvungen att bli "godkänd" framstår som underligt.

I radioreportaget, länkat till en bit här ovan, säger en kurdisk kvinna att: "Det är min egen, ursprungliga religion", trots att hon är född muslim. Det är lite märkligt att hon kan tycka så, för trots att många kurder nog var zoroastrier - och kanske Jezidister - innan Islam dök upp, så har de flesta nog varit muslimer sedan dess (och sedan dess har det gått ca 1200 år). Å andra sidan kanske inte märkligare än att säkert många svenskar antagligen skulle kunna säga: "Det (Asa-tron) är min egen, ursprungliga religion", trots att vi inte har dyrkat Asarna på lika lång tid som kurderna inte har varit zoroastrier. Men vem vet, sånt där kanske sitter i blodet eller i marken. Jag vet inte heller.

Och framför allt vet jag inte varför jag sitter och Zarathustra-bloggar, för jag kan inte mycket om den religionen. Knappt nåt, om sanningen ska fram. Dock känner jag i alla fall till dess gyllene regel:

Goda tankar, goda ord, goda handlingar.

Det där låter som nåt man skulle kunna köpa, fast själv spricker jag nog på den första punkten - goda tankar. Jag gillar att hålla mig med en del onda tankar. Jag tycker att jag kan kosta på mig det eftersom jag vanligtvis säger goda ord och för det mesta utför hyfsat goda handlingar.

Jo förresten, nu minns jag varför jag sitter här och Zarathustra-bloggar. Det är för att jag ställde mig frågan (och eftersom jag ju räknar bloggande som en god handling bloggar jag den): Undras om Alexander Bard - som ju åkte ända till Teheran för att bli "godkänd" - tycker att kurderna som nu går över till Zoroastrismen är lite inbilska av sig. Detta eftersom de tycker att de har rätt till det eftersom deras förfäder hade den religionen för 1200 år sedan. Undras om Alexander Bard grämer sig. Jag tror inte han gör det, men det var den tanken som liksom dök upp.