Samhället

Jag läser i aftonbladet.

17-årig pojke uppges ha våldtagits i Växjö: 17-åringen var på väg hem från en fest i centrala Växjö i natt. Då ska han ha överfallits och våldtagits av flera män.

Först blir man ... jag .... naturligtvis hatisk; tänker på straff och sånt. Sedan kommer tankar på huruvida man kan lita på vad aftonbladet och liknande blarror skriver om. Njä, det de skriver om ska naturligtvis tas med en nypa salt - man vill ha flera källor.

Och ibland blir det flera källor, och man förstår att något hemskt - liknande det här ovan - verkligen har hänt. Och då blir man ... jag ... irriterad och tänker att: "Om jag hade fått bestämma så hade det minsann sett helt annorlunda ut. Då hade sånt här inte fått kunna hända.".

Men det är varken "man" eller jag som får bestämma, utan det gör vi tillsammans. Och tillsammans, via att vi har röstat fram vilka som bestämmer över våra lagar och vilka som ska verkställa dessa och hur, har vi bestämt att sånt här - eller vad som nu för tillfället har hänt - då och då tillåts hända.

Vi hade till exempel kunnat bestämma att varenda människa som någon gång har visat upp ett våldsamt eller ociviliserat beteende hölls inlåsta. Eller så hade vi kunnat bestämma att de civiliserade tilläts hålla sig inlåsta i gated communities medan deras motsatser bäst de kunde fick ströva omkring utanför.

Eller tusen olika varianter, fasoner eller scenarier. Fast grejen är nu den att vi har bestämt att det ska vara som det nu är - att den sfär av brottslighet/säkerhet vi lever i ser ut just som den gör. Vi hade kunnat tillåta andra varianter, men det har vi inte gjort.

Vi lever i en slags demokrati och det samhälle vi har skapat oss är antagligen precis det vi har gjort oss förtjänta av.