En bisarr bild

Ingredienser:

Jimmie Åkesson 

Gianna Nannini 

Färgen blå 

Tatuering 

Morrfning 

Dessa var ingredienserna som ihopblandade med varandra utgjorde en detalj i en dröm jag hade inatt. Vad drömmen handlade om minns jag inte, möjligen befann jag mig i Farsta, och möjligen hade jag skrivit något som jag ångrade och därför önskade ogjort, men vad det rörde sig om minns jag som sagt inte. Det var bara en sån där vanlig, småjobbig och förvirrad dröm man understundom har och som man inte tänker mer på efter att man har drömt färdigt. Men just nämnda detalj ur drömmen minns jag eftersom den var så bisarr.

Att Jimmie Åkesson hamnade i soppan kanske inte är så konstigt eftersom han figurerar i varenda tidning varenda dag.

Att Gianna Nannini - som hade en liten period av berömdhet i Sverige på åttiotalet, men numera nog mest är en angelägenhet för italienare - fanns med i drömmen är desto mera konstigt. Jag kan ju inte direkt säga att jag går och funderar på henne dagligen dags.

Färgen blå. Tja, i det här fallet kanske det rörde sig om tankar på filmen Avatar. Jag brukar inte tänka på den, men jag har ju sett den.

Tatuering. Jag får mina små perioder då jag får för mig att jag ska låta tatuera mig. Jag har haft dessa sen jag var i yngre tonåren. Senast var det i somras jag funderade över saken. Det blev emellertid, som alltid, inte av, och nu har skovet gått över. Men i somras tänkte jag som sagt mycket på't, och rester av dessa tankar kan ju ligga kvar och skräpa.

Morfning. Ja det är inte konstigt att jag tänker på morfning, då jag ju faktiskt morfar (så gott jag kan, ska jag väl tillägga) ihop bilder då och då. Den senaste, i skrivande stund, var en blandning mellan Kate Bush och Lisa Stansfield.

Slutresultat:

I drömmen hade jag, över hela utsidan på mitt högra underben, en bild tatuerad. Bilden föreställde en ihopmorfning mellan  Jimmie Åkesson och Gianna Nannini. Blå.