Nakenbad

Fick för mig att springa en halvtimmesrunda. Jag hade sovit fram tills halv tolv så jag kände att jag behövde aktivera mig. Genom den halvslutna persiennen såg det lite halvgrått ute. Kanske hade morgonens åska (det åskade som fan mellan ca 04:30 och 06:00 i morse, vilket höll mig vaken) fräschat upp luften, gjort den friskare så att den inte längre kändes så tjock att det gick att ta i den. Nix, när jag kom ut var det jättevarmt och solen låg på.

Min persienn hade uppenbarligen lurat mig, men jag tänkte vafan, nu springer jag ändå. Och det gjorde jag. Jag valde en sträcka som bar mig längs Drevvikens kant, men på en gångstig en bit in i skogen. När halvtimmen var sprungen var jag så upphettad att jag säkert kondenserades bort i parti och minut, och det var då jag bestämde mig för att det säkert var så folktomt ute att jag nog kunde kosta på mig ett nakendopp.



Det finns en liten udde där man ibland ser folk fiska, och ibland gå med sina hundar, men för det mesta ser man ingen alls där, och det var det jag räknade med. Så jag såg mig om - ingen där - och lät kläderna falla. Vilken känsla .... att bara stå där.

Och sen gled jag ner i vattnet, naken. Vad kan det ha varit, 25 grader i vattnet? Bergis, för jag fick simma ut en liten bit för att känna nån slags kyla. Men den fanns där, och strax kände jag kroppstemperaturen sluta skena - för att ersättas med ett stort lugn samt tack vare nakenheten en stor frihetskänsla.

Jag plaskade runt lite, och så gled jag upp på den heta, istidstillplattade klippan och satte mig. Och upprepade proceduren ... en, två och tre gånger. Herregud! tänkte jag, detta är fan i sanning sommarens bästa stund. Och det var det faktiskt, nu vid närmare eftertanke.