Ett par gånger under timmen

De två senaste löppassen har gått sådär - varit hyfsade. Häromdan, det var väl i måndags eller tisdags, kom jag under timmen, vilket får anses vara bra för att vara jag.



Å andra sidan kör ju var och varannan 70-årig gubbe och tant klädda i fantomenkläder timmen på mellan 40 och 50 minuter, åtminstone känns det så. Nå, igår kväll knäckte jag i alla fall timmen igen.



Jag märker att när jag joggar --> snabbspringer --> går --> joggar igen, om vartannat, så går det faktiskt fortare i längden än om jag bara joggar, så den stilen kommer jag nog fortsätta med ett tag framöver, tror jag.

I en askkopp utanför Berwaldhallen

Papperskorg och askkopp

Papperskorg invid centralstationens övre hall. Papperskorg, men även, vid närmare inspektion ...

... askkopp. Klart ofräscht. Jag har egentligen inte mycket mer att säga om saken.

Rörstump

Här kommer ett exempel på vad jag kan finna störande. Iofs ett enskilt fall detta, men ändå lite signifikativt för den tid vi lever i (på nåt vis jag känner känslomässigt och därför inte kan förklara).

Här har vi porten till det så kallade kontorshuset, det hus som ligger mellan Radiohuset i Stockholm och själva Svt-huset. Och framför denna port har vi en fontän. Den byggdes för typ tre år sedan och är egentligen en rätt oansenlig historia. Fast den tog sin tid att bygga och verkar rätt välbyggd.



Den kanske förresten är lite ovanlig eftersom den egenligen bara är en skålformighet av gatsten. Som om marken liksom har säckat ihop lite. Jag gillar alltså denna fontän, men helhetsintrycket spricker pga en detalj - utblåset (eller munstycket eller vad man nu kallar mojängen som vattnet strålar ut ur).

Alltså, trots att man säkert har lagt ner viss konstnärlig tankemöda i dess utformning, och trots att man har lagt ner en massa jobb på byggandet så har man fått hjärnsläpp beträffande vad man skulle kunna kalla pricken över i när det kommer till fontäner, nämligen utblåset.

Det utgörs av inget annat än en rörstump. Den syns förvisso inte särskilt bra på bilden jag tog med mobilen imorse, men det kan vi vara glada över, för det är en ytterst trist rörstump. Den är alltså inte medvetet enkel på nåt slags uträknat minimalistiskt vis utan är bara helt enkelt rätt sketen.

Det är som att man tröttnade på hela grejen lagom när man nådde till utblåset;
-Vad ska vi sätta här då?
-Fan vet jag. Kolla om det ligger nån rörstump i boden. En tretummare borde räcka.

Och så blev det, en trist, skruttig tretummre till rörbit sköter utsprutandet.  Vad som helst hade varit bättre: En konformad mojäng, en trumpetformad tratt, en mun. Fan, en gjutjärns-snopp hade funkat bättre. Men icke då, här skiter vi i finishen!

Ja, sånt kan man gå och störa sig på.

Uti

Det är kul med gamla ord - och gamla böcker är fulla av dem. Ta till exempel ordet "uti", vilket bland annat är någorlunda synonymt med "i". Det är ett sånt där gammalt fint ord, ett sånt som får en att känna att alldeles bakom nuet löper en landsväg av förfluten tid rakt in i den bakre horisonten, en väg kantad av skyltar på vilka ord som "snög", "rägn" och exempelvis "uti" är ristade.

Det är kul att uti gamla böcker spana efter gamla ord. Jag gjorde det nyss. I "Utförlig geografie, Volym 4" (1806) återkommer "uti" hela 100 gånger. Jag har förstås inte räknat, men på Google böcker finns en sökfunktion. Så här kan det se ut.

... uti Cattegat utanför Bohusland ...


... uti Vetenskaps Academiens Handlingar ...


... uti Svea uppkommo även under denna period Fylkes-Konungar ...


... uti kriget med Ryfsland utvidgade Sverge sin ägande rätt till ...

Olika avstånd

Prinsessan Estelle, dop-aktuell idag (Ab, Ab, Exp, Exp, DN, DN, SvD, SvD) har begåvats med en alldeles egen vapensköld. "Vapen för HKH Prinsessan Estelle, hertiginna av Östergötland", heter den. Jag tycker den är fin, men jag stör mig enormt på att kronan uppe till vänster ligger närmare sköldkanten än vad kronan nere till höger gör.



Voffo gör di på dette viset?

Post tandläkarn

Som jag nämnde några timmar innan det jag sitter och nämner just nu var det tandläkardag idag. Det kändes inte så illa som jag hade befarat, antagligen helt och hållet tack vare tandläkarinnans proffsighet med bedöfvningssprutan; fan, jag märkte knappt att jag fick den.

Hon var antagligen nästan för proffsig, för bedöfvningen uti tandan ville aldrig försvinna. Jag hade tänkt att jag knatar runt lite i markerna medan jag väntar på att den ska släppa, och så fick det bli, men den släppte aldrig.

I skrivande stund har den inte släppt. Okej, jag sade till henne att ge mig en rejäl dos, för jag gillar inte smärta, men nu har jag tröttnat och börjar fundera över ifall inte lite smärta ändå hade varit att föredra. Lite smärta.

Fast en god sak hade mitt omkringknatande i väntan på att bedöfvningen skulle släppa med sig, och det var att jag fick en ordentlig dos sommar på/i mig. Jag fick sol i ansiktet och vind i håret. Jag plåtade med mobilen medan jag gick där. Det blevo ena somriga bilder, och det äro dessa du ser här ovan.

Tandläkardag

Tjugoförsta maj. Ledig dag ... men tandläkardag. Jag jobbar inte - men jag ska sitta i en stol, nästan upp och nerbakåtlutad, skrika det tysta skriket i smärta och förvirring och betala dyra pengar för det - så är det verkligen att vara ledig? Jag tycker inte det.

Solrosroten efter vintern

Häromdan hade jag förresten vägarna förbi den där gamla helgedomen, den med solrosroten, så jag bestämde mig för att ta en titt på'n, se hur den hade klarat vintern. Jag filmade. Av nån anledning blev ljudet lite konstigt, vilket kanske berodde på att det blåste rejält. Eller inte - jag är ingen ljudtekniker. I vilket fall som helst försvann delar av ord och meningar. Gud vad jag saknar min Panasonic-kamera.

Förkylning

En smygande förkylning, en som har kommit och gått under de senaste dagarnas timmar, som ibland har verkat vara där och ibland inte, en sån dras jag med just nu. Lite snuva, lite feber, trötthet. Fast det där med feber vet jag förstås inte, för sådant mäter jag aldrig.

Det har blivit att jag inte har sprungit. Fan också!