Terrordåd

Stan avstängd. Terrordåd vid Åhlens. Jag ska till Värmdö, så jag går från jobbet till Slussen, och tar bussen därifrån. Så får det bli.

Terrordåd .... skulden vilar blytung på den/dem som på något sätt uttryckt sig apologetiskt gentemot dessa mordiska figurer, och på det viset underlättat deras existens i vårt land.

Vintern verkar ha kommit

Snön föll ymnigt när jag vaknade i morse. Hade det varit förr, när jag var liten, hade man vaknat till ljudet av vägskrapor och sandbilar och allt vad det nu kallas. Förr sattes en stor aktivitet igång när snön föll. Så är det inte längre.

Jag vaknade även till nyheten att Donald Trump nog har vunnit USA-valet. Jag hade gissat på Hillary, men tydligen hade jag gissat fel.

När jag kom till jobbet, Berwaldhallen sen 13 år tillbaks och några månader till, så föll snön fortfarande.



Och i skrivande stund faller den ännu.

Jaha, det var semestern 2016

Det är den sista Juli idag, imorgon börjar jobbet. Semestern rann kvickt iväg, som vanligt. Hann jag göra någonting vettigt då? Nja, men dock hade jag det rätt trevligt emellanåt.

Jag var i Venjan. Jag och Strinde åkte tåg till Pias ställe däruppe, och firade midsommar - gjorde en repris på det vi gjorde precis 30 år tidigare. Träffade samma människor, i stort sett, som då, men numera var det trevligt drickande och tipspromenad det rörde sig om, snarare än drängfylla och ramlande i diken. Jag spelade frisbee-golf däruppe också. Ett par svettiga timmar i skogen. Väldigt roligt. Pia och Strinde såg ungefär likadana ut som förr. gjorde en jämförelse.

Vad gjorde jag mer? Jag var hos min farsa i Åkers Styckebruk. Vi tog en biltur. Vi hade sett en skylt vid vägkanten: "Stor loppis". Vi fick åka hur långt som helst, men när vi kom fram visade sig "Stor loppis" vara några loppisbord i nåns trädgård. Sen åkte vi till Åsa gravfält. En rätt häftig plats. Nå, det var ju inte historiens vingslag man kände där, därtill var fältet för gammalt, tycker jag. Men något annat kände jag, nåt slags band, ett slags ankare ner i historiens djup.

Egentligen skulle jag ha rivit Villa Ängskanten på Farstanäset denna sommar, samt beställt en ny stuga, och så här i slutet på semestern skulle den vara klar. Dock hann jag inte få riv och bygglov, så det blidde inget med det. Det kanske blir ett höstprojekt istället. Men jag har hängt på näset väldigt mycket ändå denna semester. Grillat och pyssslat. Bland annat renoverade jag föreningens lilla plasteka.

Förutom att jag som vanligt har plockat en massa johannesört att ha till te över vintern har jag varit i borta i Tyresta och plockat pors. Porsen kryddar jag sprit med. Kvistarna och kottarna ligger i frysen nu. Av nån anledning, har jag läst mig till, ska man förvara dem där snarare än att torka dem. Jag tog även med mig några kvistar till näset, och guerilla-planterade dem där. Får se om det tar sig.


Jaja, och en massa fler saker har jag gjort. Exempelvis har jag gått omkring kilometer efter kilometer och fångat pokemons. Larvigt men kul.

Och jag har varit barnvakt åt Aria. Från ett på dan till tre på natten. Hennes föräldrar var iväg på bröllop. Det gick bra, trots att det var supervarmt och svettigt. Jag fick byta en blöja förresten, den första jag har bytt på typ 22 år.

Åkte kajak häromdan. Paddlade förbi nakenbadet i Ågesta. Stannade upp och paddlade in till bryggan och ställde en fråga till en nakenbadare. Jag ville veta om det var lugnt och otvunget att gå dit och bada, eller om det liksom var som en intern klubb där man blir uttittad som nykomling. Jag fick svaret att det var lugnt och otvunget, inga konstigheter. Så jag kanske går dit nån gång.

Jag har badat en hel del denna semester. Kanske inte mer än vanligt, när jag tänker på saken, men en del. Jag får intrycket att folk mer och mer slutar bada, när de kommer upp i höga åldrar såsom min, men en sådan vill inte jag vara. Ingen sommar utan bad.

Jag och brorsan och hans tjej var iväg till solsidan och badade förra veckan. En riktigt varm, för att inte säga het, dag. Skönt att bada i saltvatten, även om det inte är särskilt salt utan mera bräck och åt det söta. Vi såg att andra nakenbadade, så det gjorde vi med. Det är en slags mysig nära till naturen-känsla att nakenbada. Litterärt bevandrade eventuella åskådare kom nog att tänka på Herman Melvilles "Moby Dick" när de såg mig därute i plurret.

I förrgår var jag och brorsan iväg till Birka. En repris på förra årets tur dit. Lite dyrt, och inte hinner man vara där särskilt länge, men ändå värt det, tycker jag. Pratade en del med några vikingatids-klädda entusiaster som jobbade där. Pratade om hur man byggd hus förr, och sånt. Vill nog åka dit nästa sommar också.

Och nu är semestern som sagt slut.

Villa Ängskanten

Jag har inte skrivit nåt här på länge, så jag fick för mig att jag skulle göra en uppdatering. Men finns det nåt att säga? Tja ... jag har skaffat en kolonistuga. Den är dock skruttig och måste rivas framåt vårkanten, och ersättas av en ny, Den ligger på Farstanäset, och på Instagram har jag döpt den till #VillaÄngskanten.

Har jag börjat samla på rakhyvlar och rakblad?

Det finns en lumpbod/second hand-butik i gamla stan. Den är proppfull med konstiga saker och därför rätt spännande att botanisera omkring i (fast den är så proppfull att man knapp får plats). Minns inte vad den heter. När jag gick förbi den igår fick jag för mig att fråga ägaren om han hade några gamla rakhyvlar och rakblad. Det hade han, dessa:

Jag köpte dom, och vips hade jag ju nu  en samling. Jag fick ju en säkerhetsrakhyvel av äldsta sonen. Så nu har jag två hyvlar. Om gårdagens köp skrev jag på facebook: "En gammal hyvel och några gamla askar rakblad köpte jag i en lumpbod/second hand- butik i Gamla Stan idag. Rakbladen ska jag spara. Rakyveln ska jag nog prova. På dess undersida står: "Matador DE LUXE" - "Precisionsrakhyvel". 60-tal?".

Jag har ju börjat samla på mig rakblad också. Här är en bild från Instagram. Om den skrev jag där: "Hittade ett rakblad på en ladu-loppis. Lyckades inte Swisha, men de bjöd.".

De fina askarna innehållande rakblad, såna askar jag ämnar hitta på loppisar, dem ska jag spara, som den på bilden ovan. Bladen jag använder skickar jag efter. Härifrån skickade jag efter dessa:

En blandad kompott. Jag har använt några av dem, och om den jag har gillat bäst skrev jag på facebook: "Nu har jag testat "Derby Extra Double Edge Razor Blades", och var så nöjd att jag instagrammade om saken. När jag nu kollar upp det på nätet visar det sig att många människor därute testar rakblad. Såklart enormt hipstrigt, men ändå kul. Just detta märke fanns det en hel del om: https://www.youtube.com/results… , och jag märker att jag inte riktigt har förstått just varför jag tyckte dessa var så bra. Det jag uppfattade som vasshet (jag skrev på insta att de var vassa) var inte det, utan det rör sig om smoothness - typ mjukhet/glibarhet. Derbybladen är inte vassa, men har en slags mjukhet som gör att man kan pressa rätt hårt på huden, och då åstadkomma en bra avhuggning. Just den kombinationen verkar passa mig bra. Hipstrigt var ordet.".

Fast det vete fasen om jag har börjat samla - på riktigt, på det där nördiga viset - för jag tenderar att glömma bort att jag samlar. Ett par samlingar i mitt liv har jag haft: Plastpåsar (på den tiden butiker, märken och skivbolag tyckte det var värt att designa snygga påsar) och klistermärken. Bägge samlingarna rann ut i sanden med tiden, och slängdes nog till slut.

Men OM det ändå blir att jag lyckas samla på mig några hyvlar, då kanske jag kan få hjälp med att identifiera deras ursprung med hjälp av denna bok:

Fräck

Att raka sig är väl det tråkigaste man kan tänka sig. Om jag hade fått en spänn varenda gång jag har önskat mig att det existerade skäggborttagningskräm så hade jag nog varit rik nu. Men - när jag fyllde år i somras fick jag en sån där klassisk rakhyvel av en av mina söner, en sån man har säkerhetsrakblad i, och eftersom det blir lite mer pyssel att raka sig med en sådan, så blir det samtidigt lite intressantare - mindre tråkigt. Och idag var jag på IKEA och köpte mig (rak)spegeln "Fräck".

Jag tyckte det var lite roligt att ha en sådan då jag just läste om nån annan som har en sån. Så här är det, att om jag måste sätta en tv-serie framför alla andra så blir det faktiskt varken "Jag, Claudius" eller "Rome", fast man kunde tro det om man känner mig, utan "Battlestar Galactica" (versionen från 2000-talet, dvs). I den serien är svärordet of choice, det man säger i var och varannan mening, "Frak".

"Battlestar Galactica" var från början en 70-talsserie, och i den ville de kunna säga "Fuck", som nog är det vanligaste amerikanska svärordet. Dock funkade inte det, eftersom serien ju var en familjeunderhållning, så de hittade liksom på att i en galaxy far, far away uti rymden där ingen kan höra dig skrika, där säger man "Frack" istället för "Fuck".

När sedan serien omskapades på 2000-talet, för en ny publik, ville man även omskapa "Frack", så man tog bort C:et och fick då "Frak". Dock, som en hyllning till det gamla ordet, en liten vinkning, har Adama, chefen för Battlestar'n, en rakspegel i sitt badrum, nämligen IKEA-spegeln "Fräck". Och nu, nu när rakningen är lite roligare igen, har även jag en sån, barnsligt nog.

Rakblad

Äldsta sonen köpte en några veckor för tidig födelsedagspresent till mig. En rakhyvel - en sådan man sätter ett riktigt rakblad i. Han köpte den över nätet. Väldigt fin är den. Trots att jag inte är ung (fyller 51 om en månad) är jag för ung för att vara uppvuxen med en sådan här, så det blir till att lära sig hur man gör. Jag förknippar rakblad mer med skära sig i handleden-självmord än med rakning.

Jag minns att min farsa körde med en dylik när jag var liten, men jag minns att när jag själv började raka mig (så smått möjligen i åttonde klass, typ?) så var det med en engångshyvel, som kanske hade ett blad men kanske hade två. Vi snackar skiftet mellan 70 och 80-tal här.

Så det finns ingen tradition att ösa ur för mig. Tur då att youtube finns, för där fick jag reda på hur man gör. Hyveln är ganska tung, och den tyngden, lärde jag mig, ska man utnyttja. Man ska alltså inte ta i så hårt. Fast van som jag är med billigt jox tog jag i för hårt ändå, och det är väl sånt man får lära sig av med,

En väldigt trevlig överraskning var att då jag hela tiden sköljer av hyveln i rinnande varmt vatten, fann jag mig rakandes med en väldigt varm hyvel. En skön känsla. Summa summarum: Jag är nöjd. Känslan är nog lite den som en rökare får när han slutar med cigaretter och istället börjar med pipa - man känner sig lite äldre, klokare och lugnare på nåt vis. Man går från att vara Gollum till att bli Gandalf, kan man kanske säga.

Kopparorm

En gångväg genom skogen. En backe. Jag, gåendes ned för den, på väg mot Ågesta. Efter mig i backen, en kopparorm (ja, ödla då). Den slingrar sig förbi mig. Den har nåt rött framtill. Nåt den ätit? Nåt som kommer ur den? Tarmar? Nåt djur? Den saktar in, märker inte att jag är där. Jag tar fram mobilen och plåtar den. Den dör.



Jag går vidare. Knallar omkring lite i Ågesta. Kollar om där finns duschar, ifall jag skulle vilja springa i löpspåren vid nåt tillfälle. Hittar inga duschar. Tänker att jag kunde ta ett dopp efter löpning, i och för sig. Sen går jag tillbaks, samma väg jag kom. Ormen ligger kvar där den dog - fast nu är huvudet borta. Vem tog det? Och kroppen, den har svartnat!



Svartnar kopparormars kroppar sådär? På bara nån timme. Skumt. Kan det ha något med deras kallblodighet att göra? Är de förresten kallblodiga? Nå, skitsamma. Men medan jag går därifrån börjar jag fundera över vilket nästa steg i dessa ormars/ödlors kroppars liv efter döden är. Jag menar, först är de kopparfärgade, sen blir de svarta ... och då ser jag nåt på marken. En sedan länge (vad nu länge är i dessa sammanhang) död sån där. Torr och platt - och vit.



Jaha, sedär.

Sista dan innan semestern

Jag tittar ut genom fönstret. Regn och rätt grått. I det stora hela har det varit samma väder sedan februari, känns det som. Efter idag börjar min semester. Förr, för många år sedan, hade vädret känts lite knäckande. Jag tyckte sandstrand under gassande sol och till ackompanjemang av Hawaiian Tropic-doft, det var sommar det. Nu, nja, det vete fasen. Väder är väder liksom ....

Morfar

Ja då är man Morfar då. :)