Ljudbokspanik

På bloggträffen häromdagen pratade jag och Annika Bryn lite om ljudböcker. Jag har aldrig läst någon av hennes böcker, men jag spekulerade lite i om inte ett lyssnande vore nåt. Hon sade att de fanns att (olagligen) ladda ner. Nå, det vore mig fjärran att göra så mot en kämpande författare - åtminstone mot någon jag känner.

Hur det nu var kom jag i säng rätt sent inatt, typ tre. Och hur det nu var kom jag alldeles innan sängåendet att tänka på mitt och Annikas samtal . Och hur det nu var råkade jag ha en ljudbok i datorn. Det var en Koontz*-bok. Jag slog på datorn igen och stoppade in den i mp3-spelaren. Sedan gick jag och lade mig i mörkret.

Jag låg där och stirrade (är det kolsvart spelar det ingen roll om man stirrar eller blundar) och lät orden bana sin väg genom hörselgångarna. Det här blir nog myspysigt, tänkte jag. Nix! Det blev inte mysigt. Jag fick nåt som liknade en panikattack.

Jag liksom ryckte till - precis som man gör just i sömnögonblicket. Jag tände lampan, lugnade ner mig, och släckte igen. Prataren började prata, och jag började lyssna. Det gick i fem minuter, och sedan hände det igen.

Vadihelvete? Jag försökte ett par gånger till, men det blev samma panikryck varje gång. Sedan gav jag upp och läste en vanlig bok. Det gick bra, och så småningom släckte jag och somnade in. Varför det här fenomenet inträffade har jag ingen aning om.
---
Andra bloggar om: böcker, ljudböcker, panik
---
*(Koontz har en rätt kul animerad presentation på sin hemsida)