måndag, oktober 17, 2011

Några oviktigheter

Jag badade i badkaret igår. Knappast någon stor nyhet, för jag gör så nästan varenda dag. Men igår kom jag att fundera över en sak. Nämligen: jag låg lutad mot badkarets sluttande kortände, och så böjde jag mig framåt för att nå schampot, och då satt ryggen fast mot badkarsväggen. Bara en sekund, kanske bara en tiondels sekund, men tillräckligt för att jag skulle notera saken.

Det var sugproppsverkan det handlade om. Detta kanske har hänt mig förr. Kanske händer det ofta fastän jag aldrig har tänkt på det? Kanske hände det pga att jag väger ett par kilo mer än jag brukar - att det liksom blev mer av sugpropp? Jag schamponerade mitt hår, men några centimeter under dess rötter pågick en tanke - jag funderade över ifall tjocka människor särskilt ofta liksom fastnar till med ryggen mot badkaret.

Jag vet att såna här tankar är superoviktiga och ultratriviala. Exempelvis är ju "svenskarna i Etiopien" en mer brännande fråga. Men ändå ....  man vill ju veta, man är ju nyfiken. Finns det några tjocka läsare därute - som har upplevt denna sugproppsverkan? Jag bara undrar.



På sextiotalet fanns det en slags musikstil som jag inte vet vad den kallades. Den företräddes av grupper som The Ventures och The Shadows. Jag kan inte räkna upp fler grupper, och det beror på att jag har nollkoll på det här området. Det är en slags gitarrbaserad rockmusik som gränsar till dansband. De kanske var den felande länken innan senare tiders rock/pop och dansband?

Nå, det blev att jag kollade lite på sån musik igår eftermiddags. Sånt här är inget man överdoserar, men jag glodde och lyssnade en stund. Jag fastnade vid några som kallade sig The Honeycombs, och låten de spelade hette Have I The Right. Särskilt fastnade jag för trummisen, som var en kvinna.

Låten var förvisso rätt skön, speciellt det svajiga gitarrsolot, men det var trummisen jag gillade bäst. Hon var mer av Anita och Televinken-typ, än av rocktrummis, men hon hade en skön stil att trumma, och det fick bli en animerad gif på henne.





Såg att Henning har dött. Han var en sån jag minns från när jag var yngre. De faller ifrån nu, de där gamla från förr. De är som de där små kakel eller mosaikplattorna närmast golvet. De som grönas och sen grånas av åratal av fukt, och alltid sitter lite löst. Man tänker inte på dem förrän de ligger där på golvet, som skärvor ur nåt gammalt.

17 kommentarer:

crex sa...

Vet inte vad man kallade denna instrumentala gitarrock med mycket reverb, men surf-rocken är nog en utveckling av den musiken. Surf-rockens kung är Dick Dale (tänk Misirlou). Svenska Spotnicks hör väl också till föregångarna här.

Tjock-Fetto Isterberg sa...

Har aldrig upplevt det där fenomenet som tur är. Hur skulle det se ut?

stationsvakt@gmail.com sa...

crex: Med surfrocken kom väl också det så kallade "wall of sound"? Har aldrig riktigt gillat det.

Tjock-Fetto Isterberg: Det skulle inte se ut ... men kanske höras: Plopp!

Anonym sa...

Fan vad jag saknar ett badkar ibland! Har inte haft något på minst 15 år

Hasse

stationsvakt@gmail.com sa...

Hasse: Vad hindrar dig att skaffa? Själv skulle jag ha svårt att leva utan badkar.

Anonym sa...

Tja, ingenting antar jag. :-)

Hasse

stationsvakt@gmail.com sa...

Hasse: Köp. Det finns visst rätt käcka sittbadkar också, nu för tiden.

Anonym sa...

Njae, ska jag ha ett badkar vill jag nog ha ett som jag kan ligga o slöa i. :-)

Hasse

crex sa...

Nja, vet inte om "wall of sound" har nåt med surf-rock att göra. Surf-rocken tycker jag är ganska distinkt, d.v.s. ingen ljudmatta. En del surf-rock är också rymd-orienterad, istället för beach-stuket. Lyssna ex. på finska gruppen Laika & the Cosmonauts.

crex sa...

Var tvungen att välja mellan badkar eller tvättmaskin? Jag valde det senare, men saknar karet och de varma avkopplande baden på vinterhalvåret. Man ska inte tappa i vattnet först och sedan kliva i, utan lägga sig i karet och sedan tappa på vattnet så att det sakta stiger. Att lyssna på det brusande vattnet är som meditation.

stationsvakt@gmail.com sa...

Hasse: Ja. Oslagbart är: Ett hett bad. Ett glas vin på badkarskanten. Mp3-spelaren liggandes på toalocket, och en bra ljudbok strömmande ut den (spelaren alltså, inte toan).

crex: Jag hör att du har koll, så jag tar tillbaks det om ljudmattan. Finnarna påminde mig förresten om B-52's.
Apropå tvättmaskin/badkar - jag har bägge. :)

Elisabet. sa...

Nädu, herr Söderberg, jag duschar!
Och the Ventures var dom första jag lyssnade på i hörlurar .., det glömmer jag aldrig .., och Henning Sjöströms böcker var de första jag såg min pappa läsa (förutom stövarklubbens årsbok). Ever.

stationsvakt@gmail.com sa...

Elisabet: Tänk vilken kombo, att stå i duschen, med (vattentäta) hörlurar på sig, och lyssna på the Ventures, samtidigt tänker man på gamla bevingade Henning-citat, om det nu finns några. Sedan lutar man sig mot dushväggen - i fastnar till lite sådär. :)

Aud Djupaudga sa...

Nä du Johnny, din teori om tjockisar håller inte. Jag har varit med om sugproppsfenomenet ett fett antal gånger, och de flesta gångerna var när jag vägde några (nåja) kilo mindre än nu.

The Honeycombs minns jag väldigt väl. De låg på kvällstoppen när jag bara var en liten glytt. Jag gillade låten jättemycket och allra mest gillade jag trummisen. Kvinnor kan liksom! Det här hände sig ju vid den tiden när kvinnor inte ansågs klara av vare sig det ena eller det andra.
Jag gillar fortfarande låten :)

stationsvakt@gmail.com sa...

Aud: Ja när du säger det så ... antagligen måste det ju finnas ett hålrum, exempelvis mellan ett par skulderbland eller i en korsygg, vari ett vakuum kan uppstå. Är man för tjock fyller man bara ut badkarets form. Jag tänkte nog lite fel där. Och låten då, jag gillar den med.

PaljettenQ sa...

Jag är inte speciellt plattfot men kan få ploppljud då jag sugs fast med fötterna i badkaret....

stationsvakt@gmail.com sa...

pq: Åfan. Just det fenomenet har jag själv aldrig råkat ut för.