Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
Något jag har tänkt på är de där bannrarna (banners alltså) som brukar finnas upptill på stora företags websidor. Vem gör dem? Inte sällan brukar de symbolisera ingenting, utom möjligen i huvudet på han eller hon som skapade dem. Och lika osällan (jag kunde ju ha skrivit lika ofta, men jag kände för att vara krånglig) brukar det vara människor på dem, människor som verkar ge uttryck för känslor, eller som ser ut att ha känslor inom sig.
SVT:s valwebb ("Valet 06") har en sån där. Det är en flash-historia som växlar motiv ibland. Sex bilder fick jag ihop det till - alla lika låtsat känslofulla, men likväl bara dumma. Ja vem gör dem? Ingen aning, men jag skärmdumpade dessa bannrar för att ni ska få se vad jag menar, samt hålla med mig.
Jag hänger alltid upp mig på bildmontagen i kvällstidningarna. Alltid har jag något att klaga på - antingen är det att det är lite taskigt photoshoppat eller så är det att det är slarvigt tänkt bara.
Det gäller att hitta rätt bild till rätt bild, och det är kanske inte alltid så lätt i dessa upphovsrättbabbeldagar. Men kvällstidningarna har tillgång till bildbyråer, och det kanske gör saken lättare. Kvällstidningarna har säkert också en jättehög med bilder som deras egna fotografer har tagit. Någon hade "attackerat" Göran Hägglunds hotell. Då tar vi väl en bild på hotellet.
Nu gör vi montaget. Det gäller att hitta rätt Göran Hägglundbild. Jamen här har vi något. Det är en bild på en allvarlig Hägglund. Den tar vi.
Och det blev ju faktiskt hyfsat. Men för mig, som inte har några resurser, är det svårare. Göran Hägglunds egna pressbilder är inte mycket att hänga i julgranen, så som vanligt får jag Googla. Det är därför, trots min krik mot kvällstidningarnas montage, själva atmosfären i deras bild blir bättre än min.
Min semester börjar om en stund. Jag ska vara ledig från arbetet i en månad.
Så skrev jag här. Det var ju faktiskt längre än en månad, men nu är det i alla fall slut. I morgon börjar jag jobba igen. Det kanske är läge att sammanfatta semestern.
Jag har haft tur med vädret. Jag tar alltid julisemestrar, och nån gång ibland slår det rätt. Har det då varit många, långa mysdagar på stranden? Faktiskt inte. Jag har faktiskt suttit inomhus och ... ugglat ... en stor del av tiden. Jag vet inte varför.
Det har funnits både ett och två och tre erbjudanden att göra saker - ta vägen nånstans - umgås. Ändå har jag ... ugglat. Jag börjar undra vad det är med mig egentligen. Är det så här ett liv ska levas? --- Andra bloggar om: semester, sommar
Jag tror att sidan "Cooking For Engineers" kan vara kul och intressant för de som gillar att experimentera i köket. Till exempel receptet/testet "Ölburkskalkonen" verkade vara väldigt vetenskapligt. Själv är jag inte särskilt avancerad i köket. Pasta och tomatsås får duga för det mesta - till ungarnas förbittring. Men kanske om de diskade oftare, så skulle köksglädjen öka hos mig. --- Andra bloggar om: matlagning
Jag sitter och kollar på en krigsfilm, och jag läser lite bloggar i reklamen. Jag funderar - undras hur just jag skulle klara mig i krig - ett sånt där krig där man är en soldat som smyger omkring och skjuter folk, och försöker undgå att själv bli skjuten. Skulle jag alls funka i en sån situation?
Jag vet inte. I lumpen tyckte jag det i och för sig var både kul och spännande att smyga i skogen. Jag minns att vi överföll nåt slags läger i den ljusa sommarnatten; allmänt ljus eller om det var månsken, jag minns inte. Vi smög över en kulle och såg tälten där framme. Sen minns jag inte riktigt - minnet stannar där vid kullen och ljuset. --- Andra bloggar om: krig
När jag läste det här kom jag att tänka på: Fan vilka stora jävla blogg-ölar det skulle kunna bli när en typ officiell kvällstidningsblogg "bjuder upp". --- Andra bloggar om: bloggöl
De-Animator (Zombie killer) är ett skjuta zombies innan de dödar dig-spel som brorsan skickade till mig i ett mail. Skapligt beroendeframkallande. Mitt rekord (efter tre gånger) är 65, men så är jag nu inget vidare på spel. Men hur det är ...
... förstår jag inte riktigt. Jag har faktiskt plöjt igenom en stor del av H.P. Lovecrafts historier den här sommaren, och just den här scenen har inte dykt upp. Inte som jag minns det i alla fall. --- Andra bloggar om: H.P. Lovecraft, spel online --- Uppdate: Jo, nu ringer det en liten klocka. Här. HP:s egen, och produktionen omkring honom (fan-berättelser) är så stor att den är svår att hänga med i.
Det har varit lite snack om gratisprogram här och där i blogosfären. Så om man tycker att man har alldeles för mycket hårddiskutrymme och alldeles för få program att fylla det med, så har vi här några bloggare som har skrivit om gratisprogram:
Det började med att BGANs dator var tom på program, och folk hörsammade. Det är säkert en massa dubletter på ovan listade poster, och säkert är vissa program inte superdupergratis, utan nån slags shareware. Men har man en tom dator är det här nog en bra början. --- Andra bloggar om: gratisprogram
The purpose of clip art is to provide a pool of generic art that can be reused by non-artists. An important aspect of such pools of art is that they not be encumbered by confusing licensing terms; thus it is common for the art to be provided under public domain or similar licensing terms.(Wikipedia)
Jag kom just att tänka på hur enkelt det är att ta en bild ur en film eller vad som helst. Köra den genom något filter i valfritt program typ Photoshop, Gimp eller nåt som följer med ens dator. Ändra på bilden lite; vrida på den, byta färger, förvanska. Till slut är det inte längre den bild den var från början.
Pillar man ordentligt med den kan till slut inte upphovsmannen (om det nu finns någon upphovsman till en ruta ur en film) kännas vid den. Grejen är att man pillar med den precis så lagom att man ändå ser motivet.
Här bredvid till exempel. Någon som masserar någons tinningar. Bilden skulle kunna illustrera en bloggpost om massage. Bilden skulle kunna användas utan att nån kom och klagade om upphovsrätt.
Jag tror att antingen Jinge eller Bengt (kanske båda, kanske ingen) har nämnt att det borde startas en pool av bilder man kunde använda med gott samvete. Om det någonsin skulle bli en sån pool är detta ett sätt att göra clipart. --- Andra bloggar om: clipart, upphovsrätt
Jag såg en film häromdagen, och i den lyckades den manliga huvudpersonen med ett trick. Eftersom jag är den manliga huvudpersonen i mitt eget liv tyckte jag att jag också skulle lyckas, så jag testade med en spänn på en av ungarna. Funkade icke. Kanske funkar det för nån annan?
Jag skummade igenom lite nyligen uppdaterade bloggar och hamnade på en post hos TT-kritik. En bit ner i posten hittade jag: "man demonstrerade nazistiska symboler och skrek antisemitiska slagord (MP3)".
Jag tryckte på mp3-länken och fick höra en folkmassa som ropade ramsor på ... ja på vad för språk? Arabiska? Skånska? Det vete fan.
Men på slutet verkade någon säga ordet: "Efterlåda". --- Andra bloggar om: ord, språk
"Har tagit sig nära 90 000 kilometer på cykel, bland annat från Nordkap till Sydkap från Nya Zeeland till Kairo genom öknar och djungler. Med hustrun har han ridit genom Patagonien och vandrat genom Massajland och nu senast i extrem kyla längs Kolmyafloden i Sibirien."
Ärligt alltså - är inte "upptäcktsresande" och "äventyrare" egentligen det tråkigaste som finns? Inte bara att lyssna på ... bara att de finns liksom. --- Andra bloggar om: upptäcktsresande, äventyrare, sommarpratare --- Uppdatering: Jag står och diskar och har P1 Sommar på. Jag måste omvärdera vad jag skrev ovan. Det är inte dåligt på det där Kropp/Chlumska-viset som jag misstänkte att det skulle vara. Istället är det mer åt Orsa spelmän/Har du hört den förut?-hållet. Lite buskis och dialekt alltså. Underhållande för stunden men fördummande. En del skön musik dock ("I Know What I Know" - Paul Simon).
Såg just att på HaloScans kommentarsrutor finns det ett Attach Image-alternativ. Det verkar vara något som heter ThumbSnap som tillhandahåller tjänsten, och känns som ett smidigt och rätt snabbt sätt att lägga ut en bild på nätet. Jag testar att lägga upp en bild på slagskeppet Bismarck:
David Sandberg, som jag av nån anledning förväxlar med David Liljemark, har gjort en liten film. Den är förvisso ganska ... knasig ... men ändå väldigt gullig och rörande.
Jan Guillou hånar kollegerna, Jan Guillou polisanmäld, "Guillou var en mardröm", Jan Guillou ljuger, Jan Guillou förlorar körkortet, Guillou är förblindad av sin egen ilska, Guillou vill slippa cykla i snön, Guillou anklagad för att vara terrorledare, Jan Guillou drar skam över Pridefestivalen.
Det var bara några rubriker, det finns oändligt många fler, och dessa var bara ur Expressen. Skulle man slamsuga nätet efter Guillou-rubriker skulle man rätt snart drunkna i dem.
Om man kom från en annan planet och hörde talas om Guillou, så skulle man nog tro att han var mänsklighetens nemesis. Fast det kanske han är. --- Andra bloggar om: Jan Guillou
Okej om man blev mördad, det vore väl ödet eller nåt. Men då skulle man vilja att det utfördes av en "värdig motståndare". Ni förstår vad jag menar - en farlig typ - kanske inte helt olik nån skurk ur en serietidning. Då skulle det bli en slags hjältedöd i alla fall. Men man skulle i n t e vilja bli mördad av en kille som ser ut som en tönt, och som dessutom heter Samantha. [aftonbladet] --- Andra bloggar om: mord
Jag var bara i USA i några veckor, och dessutom var jag bara femton år, så jag minns faktiskt inte om det förhöll sig så här. När man tittar på tv-serier, mest amerikanska, och de talar i telefon; de säger aldrig "Hejdå" eller "Okej vi hörs sen". De lägger bara på. När de har sagt det de ska säga lägger de på, och den de talar med får ett klick i örat. Det här tycks vara helt okej.
-Tjena Johnny. Ska vi ses vid plattan vid framåt ett? - Ja, det passar bra. - Klick!
Jamen så får det inte gå till. Man skulle bli galen om någon bara lade på utan "Okej, då säger vi så"-ritualen (vilken kan bli väl lång ibland, det kan jag hålla med om). Men det kanske bara är i tv de gör så? --- Andra bloggar om: telefon, etikett
Gräs. Torrt och sprött. Solen har torkat ut det och det knastrar när man går på det. Asfalt. Uppvärmd av sommarens hetta och så mjuk att man kan trycka ner fingret i den. Gräsfalt. Asfalt och gräs blandat. Man borde tycka att den kombinationen blir maximalt somrig, men det visade sig att det blev den inte.
Nog om det. En post hos DawnLord fick mig att börja fundera över bilder. Jag kan bara konstatera att jag håller med. När jag hittar bloggar - förutom de jag läser via min favoritlista på Nyligen - så hittar jag dem via bilder.
Precis som DawnLord menar så säger en bild mer än tusen ord. En rubrik måste för att sälja in bloggposten vara just säljande (det vill säga om man inte redan "känner" bloggen). Men vis av några års bloggande vet jag att en säljande rubrik sällan håller vad den lovar.
Däremot bilder. En bild i en bloggpost är inte påflugen som en klatchig rubrik ofta är, och för min egen del säljer en bild ändå in posten mycket bättre än rubriken. När jag är inne på Bloglines brukar det vara knökfullt. Det räcker med att det har gått ett par dagar så blir det rätt oöverskådligt. Alltså tittar jag i stort sett bara på bilderna.
Dessutom gör bilder bloggar trevligare att besöka, och de kan fungera som både uppdelare av långa texter (som man annars kanske inte skulle orka med) och prydnad i största allmänhet. En blogg helt utan bilder ser ofta blek ut både bokstavligt talat och hur man upplever den. Mer bilder i bloggar, säger jag. --- Andra bloggar om: bilder
På Nationaldemokraternas hemsida hittade jag ett "tack och adjö-brev" (länk, skärmdump) från en "Moussa". Han är en andra generationens invandrare som har "insett att det mångkulturella samhället är fel", och nu "återvänder till fäderneslandet". Lustig mailadress han hade, "Moussa".
Mem från DawnLord. Jag gillar inte memer (eller memar), men okej'rå - för den här gången.
3 saker som jag gillar: Böcker. Sömn. Förväntan. 3 saker som jag tycker illa om och som skrämmer mig: Sjukdom. Död. Hot. 3 viktiga saker i mitt rum: Dator Tv Säng. 3 slumpvis valda fakta om mig: Jag rakar mig med rapsolja. Jag tror jag v e t varför jag bloggar (jag tror inte alla gör det). Jag har fortfarande dåligt samvete för mördande av sniglar när jag var liten. 3 saker jag vill göra innan jag dör: Leva jättelänge. Åka till Rom. Äga en hårddisk-dvd. 3 saker som jag kan göra: Simma snabbare än de flesta i valfri badsituation. Känna dofter före de flesta andra. Blogga. 3 saker som jag inte kan göra: Ljuga utan att det syns jävligt väl. Uppskatta tittande på lagsporter. Gå ner på huk utan att jag får ont i knäna. 3 saker som jag säger mest: Typ. Jo. Öh. 3 kändisförälskelser: Barbara Bain. Nina Gunke. Kate Capshaw 3 stycken som jag skulle vilja svarade på frågorna: Jag är en mem-brytare. Jag tror att memer bryter ner blogosfären i längden. Ändå är jag med på en del. Fast jag skickar aldrig vidare. --- Andra bloggar om: mem
Tjugonio sekunder in i den här videon kommer Björn och Benny glidande fram bakom de dansande och sjungande flickorna. Deras sätt att röra sig på och deras miner ... alltså jag skrattar ihjäl mig! De ser otroligt lömska ut.
Jag kan inte förklara vad en doft är för något. Om jag slog upp det skulle det antagligen stå något om molekyler eller något ännu mindre. Något som inte syns och som strömmar ut ur saker. Små, små saker som kan uppfattas av våra luksinnen.
Jag går mycket på doft. Jag har, om jag jämför mig med min närmsta omgivning, lätt för att snappa upp dofter och lukter. Långt före andra brukar jag kunna säga nåt i stil med: "Känner ni? Det luktar (valfritt ord)".
Jag har tydligen en annan talang också, märkte jag för en stund sedan - förmågan att skapa dofter. Inte de vanliga dofterna som vi alla skapar för jämnan, såsom svettlukt och sånt, utan ett äkta kemiskt skapande. Lyssna här (ja jag vet att jag är lite äcklig):
Bredvid sängen har jag ett litet bord med en låda. Från början var det meningen att jag skulle ha kvitton och sånt där, men efter ett tag tog annat överhanden. Det började väl med en förkylning kan jag tänka. Jag började stoppa snorpapper i lådan. Ja vafan!? Sedan, när förkylningen väl var över, då övergick lådan till att vara mottagare för kvällens sista snus, inrullat i toapapper (vilket blir rätt mycket bara på en vecka). Det säger sig självt att lådan till slut blev mogen för tömning.
Jag sade ju att jag är lite äcklig, och här kommer mer:
I morse fick jag för mig att lådan skulle tömmas. Det blev en rejäl grabbnäve. Ner i toan me't! Eftersom jag vill spara på jordens resurser så spolade jag inte ner det direkt, utan kissade på det. Sedan var det meningen att jag skulle spola, men då ringer telefonen. Jag svarar, pratar lite, och sedan går jag till datorn och bloggar. Spolningen är nu bortglömd.
Jag bloggar på och surfar runt. Tiden går. Till slut är det dags för ett nytt toalettbesök. Jag närmar mig badrummet. "Vad är det som luktar?" Jag känner parfymdoft ända ut i hallen. "Har jag vällt omkull nån flaska parfym eller nåt?" Vi har inga parfymflaskor i badrummet. Dottern har väl såna, men i sitt rum.
Inne i badrummet. Locket står öppet och jag böjer mig lätt framåt. Det är inte en Höga Visan-inspirerad doft av grönskande cedrar på Sarons slätt som jag känner, utan en helt vanlig billig parfym. Men ändå - ren parfymdoft.
Men jag är ändå i grunden en rätt osentimental typ, så jag spolade. --- Andra bloggar om: dofter
"Dire Straits-låten "Sultans of Swing" är ju jävligt skön, och det skönaste stället i den är det här."
Detta var bara ett exempel på hur en post skulle kunna se ut där jag länkar direkt in till ett speciellt ställe i en Google-video. Jag lägger alltså till: #2m31s (alltså två minuter och trettioen sekunder) efter videons adress i adressfältet. Ganska smart tips, eller hur.
Minns någon Måndagsklubben? Jag gör det, hyfsat i alla fall. Om någon skulle fråga mig om när den gick på Femman skulle jag väl svara: "Tja, fyra fem år sedan sådär", men det var faktiskt tio år sedan.
En av programledarna, eller "värdarna", var Caroline Giertz. Som jag minns det var hon en kändis och rätt stor; alla visste vem hon var. Jag minns ju fortfarande vad hon heter och hur hon ser (såg) ut. Men var finns hon nu? Googlar man så verkar hon ganska bortglömd - i den mening att träffarna är väldigt inaktuella.
Kom att tänka på saken när jag var inne på Stockholm|Pride's hemsida och läste: "Kom till vår lunge och träffa Caroline Giertz, som finns på plats för att beräta och svara på frågor."
Förutom att berätta stavas med två t så kan man ju fråga sig vad det är för svåra frågor. Är det svåra homofrågor, eller kan man fråga om allt - typ: "Hur får man texten att flyta till höger och runt en inbäddad YouTube-spelare i en Blogspotblogg" och sånt? Jag bara undrar. --- Andra bloggar om: Caroline Giertz, måndagsklubben
Så varmt var det, att luften kändes som varm sockervadd att inandas. Jag gick inte ut och gick förän vid niobläcket på kvällen. Filmade en snutt. --- Andra bloggar om: vlogg, brunnar
Egentligen är det fel att använda ordet brasklapp. Egentligen kan man väl kalla det för två olika saker: "Info för dumskallar", eller "Vi vill inte bli stämda-meddelanden". Jag talar om de där "MONTAGE. Bilden är manipulerad" man hittar under bilder i kvällspressen, där det är hur uppenbart som helst att bilderna är manipulerade. Det blir komiskt liksom. --- Andra bloggar om: bilder, manipulerade bilder
Av alla sorters toalettläsning man kan välja att ha, har jag just nu: "SVENSKA FOLKETS UNDERBARA ÖDEN - Forntiden och Medeltiden" (Carl Grimberg. 1923). Den innehåller en del väldigt fina bilder, och när jag läser den önskar jag att jag hade en scanner.
Men ibland är det den torra, förklarande texten under bilderna som är behållningen. --- Andra bloggar om: böcker, bilder
Jag satt och trixade lite i Photoshop. Kom på att man kunde markera en bild och sedan flytta över markeringen till en ny, tom bild. Därefter inverterade jag markeringen och drog ett tjockt streck på gränsen mellan markerat och omarkerat. Sedan, på lagermenyn, valde jag "disolve". Resultatet blev lite ovanligt tycker jag.
En man talar i en walkie talkie.
En man och en kvinna.
En kvinna.
Ännu en kvinna - som slåss mot en zombie. --- Andra bloggar om: photoshop
Det där uttrycket Guds bästa barn, som i "Nisse, han är ju inte Guds bästa barn direkt" är ju något man hör då och då. Man hör det alltid i samband med någon som är dålig på ett eller annat sätt, aldrig tvärtom.
Jag menar, bara en (There Can Be Only One) kan ju vara bäst, inte flera. Jesus är ju Guds son får vi lära oss, men vi får också lära oss att vi alla är Guds barn. Visst måste väl Jesus ändå vara Guds bästa barn, han är ju liksom Numero Uno. Vi andra kan i så fall bara vara snäppet sämre.
En intressantare fråga är ju faktiskt: vem är Guds näst bästa barn? Carola? --- Andra bloggar om: gud, jesus
Jag använder Windows Movie Maker när jag gör mina små filmer. Det är ett otroligt enkelt program att använda, men resultatet lämnar väl en del att önska antar jag. Jag hade ett grymmare Adobeprogram förut, men vartefter hårddiskutrymmet började ta slut så fick jag dra in på program.
WMM är som jag sade ett enkelt program, men det finns ju bara till Windows. Nån frågade mig om det finns nåt liknande till Mac, men jag hade ingen aning. Nu har jag emellertid stött på ett gratisalternativ som funkar både till Windows och på Mac: Avid Free DV. Jag har inte provat det själv, men den som har tid, lust och hårddiskutrymme kan ju göra det.Du kan ladda ner det härifrån. Man behöver skriva lite också:
You will need your FreeDV serial number and authorization code, which will be emailed to you seperately. When entering your serial number, please cut and paste the entire code, which begins with the letters AvidFreeDV, followed by a dash, and then a series of numbers. For example: Avid FreeDV-12345.
Your authorization code will be a series of 24 alphanumeric characters. Example: AD7L-JCFU-5C7K-592H-KE7Q
Jag råkade blippa över till MTV nyss. Det var nån slags åttiotalskavalkad - typ Eurythmics och Bon Jovi och sånt. Och Cyndi Lauper naturligtvis. Det jag kom att tänka på var texterna till låtarna. Låtar som nu antagligen räknas som evergreens.
När jag läser okända bloggar och jag stöter på en blogg som skrivs av en ung person förväntar jag mig ett ganska dåligt språk. Jag förväntar mig sär skrivningar och stavfel och Lunarspråk. Jag borde inte förvänta mig det, för de unga människornas bloggar är ofta förvånande bra skrivna. För det mesta får de mitt eget skrivande att framstå som det jag beskrev ovan. Ändå blir jag förvånad.
Tillbaks till evergreens från åttiotalet. Många av dessa måste ju ha skrivits av personer som var strax över tjugo! Men där har jag alltid förväntat mig att texterna är bra. Eftersom jag inte är nån kung på engelska så utgår jag ifrån att texterna är riktigt djupa och fina. Men är de det? Är jag egentligen inte lika fördomsfull som i bloggarnas fall, men åt andra hållet? --- Andra bloggar om: låttexter, 80-talet
Riktade den där gamla kameran mot ansiktet och filmade lite. Sen när jag kollade på filmen märkte jag att jag stirrar. --- Andra bloggar om: vlog, ansiktsuttryck
Kommentarerna på min post om "Bästa självmordet" lever lite grand sitt eget liv. Jag funderar lite på det där om att leva och dö. Ibland tänker man: "Tänk om alla jävla kackerlackor skulle dö, fan vad skönt det vore." Men tänker man efter så vet man med sig att det är inte så enkelt. Kackerlackorna behövs. Varför vet jag inte, men antagligen fyller de en funktion som nedbrytare av saker och som mat åt andra.
Man kan tänka att kackerlackorna är för många. Så tänker nog många om råttorna också. Och fästingarna. Men de är precis så många som de ska vara. Alla på jorden har en motpol och är en del av en slags jämnvikt; blir några för många äter de upp all föda omkring sig, och börjar strax dö av. Då är det deras bytesdjurs tur att växa sig flera. Så växlar det fram och tillbaks i osynliga vågrörelser.
Människan har i viss mån rest sig ur detta vågspel. I viss mån - tänjer vi på gränserna så slår naturen ändå tillbaks. Men jag kan inte låta bli att tänka på att människorna har rest sig ur detta för att vi kan det - förtjänar det, om man så vill. Biologin och kemin inom oss kanske överensstämmer väldigt mycket med både schimpanser och bananflugor. Skillnaden mellan oss och dem är att vi vet att det är så och att vi kan bestämma oss för ..... vad vi vill.
Vi kan göra vad vi vill. Vi kan bestämma över liv och död - både andra varelsers, andra människors och våra eget liv och död. Vi är nästan gudar om man ser det på det viset. Till och med en människa som står allra lägst i andra människors ögon har makten över allas liv och död.
Jag kommer egentligen ingen vart med det här. Det är bara funderingar. Jag kommer att tänka på en sak. Människor som står lägst av alla i sina egna ögon - de utövar ibland sin makt mot sig själva och försöker ta livet av sig. De förstår inte att de behövs. De gör det. Det är inte lika enkelt som det där med varför vissa insekter behövs. Eftersom vi är så oändligt mycket mer komplicerade - inom oss - än andra varelser, är det inte så lätt att veta varför just jag behövs. Men det borde vara lätt. Det borde räcka med att veta att man är sig själv, och att man behövs just därför. --- Andra bloggar om: självmord, liv och död
Jag bor i huddinge kommun. Den innefattar flera helt olika ställen: Vårby, Segeltorp, Flemingsberg, Sjödalen-Fullersta, Stuvsta-Snättringe, Vidja och så förstås Huddinge sjävt. Och Trångsund och Skogås. Det som skiljer ställena åt är arkitekturen och invånarnas inkomster. Antagligen är det finare att bo på vissa av dessa ställen, men jag är osäker på vilka de är. Troligen är det väl så att ju fler miljonprogramshus det finns, desto sämre status. Jag bor i Skogås och jag misstänker att vi är någorlunda mittemellan.
Det finns ett parti som heter Drevvikenpartiet. De verkar - jag orkar inte forska närmare - i stort sett vara ett enfrågeparti - de vill slita loss Trångsund och Skogås från resten och bilda en egen kommun. Varför de vill det är jag osäker på, och jag skiter egentligen i vilken kommun som drar skatt från mig, men så lite så möjligt av den varan vore säkert trevligt. Det kan kanske vara så att Drevvikenpartiet har kommit på att vi skulle tjäna på't.
I vilket fall som helst så såg jag att det fanns ett inofficiellt alternativt kommunvapen som ska symbolisera kommundelarna Trångsund/Skogås. Jag trodde att det var Drevvikspartisterna som hade gjort det, men det verkar inte så. Jag har inget mer att säga. Jag tyckte bara att det var ett kul initiativ att göra ett sån. Jag blir lite sugen själv. --- Andra bloggar om: drevviken, huddinge --- Uppdatering: Världen visar sig vara rätt liten som vanligt. Det är en bloggarinnas brorsa som har gjort bilden. Jag fick en kommentar:
Daniel (brorsan) som gjort det är faktiskt med i Drevvikenpartiet och ska visst kandidera till kommunfullmäktige till hösten så du var inte helt ute och cyklade :)
En uppdatering av en post, eller en "uppdate" som en del skriver - är det något som ska pingas (till t.e.x. Nyligen), eller ska man låta bli? Jag brukar inte göra det, men jag vet att en del andra gör så. Hur stor uppdatering av posten ska det vara för att den ska "förtjäna" att pingas igen?
Hur många centimeter mer, eller hur många fler ord ska man skriva för att posten ska vara så pass "förnyad" att man pingar den igen? Svårt att veta. En slöläsare kanske inte märker nån större skillnad alls, medans författaren till posten tycker att den är helt förändrad.
Regeln ska nog vara, tycker jag, att den som skriver posten vet med sig att läsarna känner att de blir ordentligt uppdaterade helt enkelt.
Nå, allt detta bara för att jag vill berätta om att den här posten är uppdaterad med ett par bilder. --- Andra bloggar om: uppdateringar, ping
Jag såg nyss något på tv där de läste sagor för en ofödd bebis. Hörde bebisen något tro? Och ibland läser man ju att man ska spela klassisk musik för bebisarna när de ligger inne i magen, för att de ska växa upp till harmoniska människor eller nåt. Alltså jag vet inte, men jag vet att när folk försöker tala till mig när jag ligger i badet och håller på att skölja shampot ur håret (ligger typ en decimeter under vattnet) så hör jag inte ett smack. Möjligen nåt avlägset mummel om de talar högt.
Titta på bilden (ovan). Lille Nisse därinne ligger i vätska. Det är i alla fall några centimeter mellan hans öra och fosterhinnan. Sedan följer antagligen lite muskler, och på det ett blygdben. Efter det är det väl ett lager fett och sen kommer huden. Dessutom har säkert Nisse nåt slags fostervax i öronen. Inte fan hör han något. Eller?
Men tänk om man kunde göra ett experiment. Man skulle kunna återskapa ligga i mammas mage-förhållandena. Som på bilden (nedan). Sedan kunde någon stå utanför och ropa in.
Jag tror att sidan "Cooking For Engineers" kan vara kul och intressant för de som gillar att experimentera i köket. Till exempel receptet/testet "Ölburkskalkonen" verkade vara väldigt vetenskapligt.
Här bredvid till exempel. Någon som masserar någons tinningar. Bilden skulle kunna illustrera en bloggpost om massage. Bilden skulle kunna användas utan att nån kom och klagade om upphovsrätt. 
Det var bara några rubriker, det finns oändligt många fler, och dessa var bara ur Expressen. Skulle man slamsuga nätet efter Guillou-rubriker skulle man rätt snart drunkna i dem.
Okej om man blev mördad, det vore väl ödet eller nåt. Men då skulle man vilja att det utfördes av en "värdig motståndare". Ni förstår vad jag menar - en farlig typ - kanske inte helt olik nån skurk ur en serietidning. Då skulle det bli en slags hjältedöd i alla fall. Men man skulle i n t e vilja bli mördad av en kille som ser ut som en tönt, och som dessutom heter Samantha. [aftonbladet]
Inne i badrummet. Locket står öppet och jag böjer mig lätt framåt. Det är inte en Höga Visan-inspirerad doft av grönskande cedrar på Sarons slätt som jag känner, utan en helt vanlig billig parfym. Men ändå - ren parfymdoft.
Minns någon Måndagsklubben? Jag gör det, hyfsat i alla fall. Om någon skulle fråga mig om när den gick på Femman skulle jag väl svara: "Tja, fyra fem år sedan sådär", men det var faktiskt tio år sedan.
Av alla sorters toalettläsning man kan välja att ha, har jag just nu: "SVENSKA FOLKETS UNDERBARA ÖDEN - Forntiden och Medeltiden" (Carl Grimberg. 1923). Den innehåller en del väldigt fina bilder, och när jag läser den önskar jag att jag hade en scanner.
Jag råkade blippa över till MTV nyss. Det var nån slags åttiotalskavalkad - typ Eurythmics och Bon Jovi och sånt. Och Cyndi Lauper naturligtvis. Det jag kom att tänka på var texterna till låtarna. Låtar som nu antagligen räknas som evergreens. 
I vilket fall som helst så såg jag att det fanns ett inofficiellt alternativt kommunvapen som ska symbolisera kommundelarna Trångsund/Skogås. Jag trodde att det var Drevvikspartisterna som hade gjort det, men det verkar inte så. Jag har inget mer att säga. Jag tyckte bara att det var ett kul initiativ att göra ett sån. Jag blir lite sugen själv.
Jag såg nyss något på tv där de läste sagor för en ofödd bebis. Hörde bebisen något tro? Och ibland läser man ju att man ska spela klassisk musik för bebisarna när de ligger inne i magen, för att de ska växa upp till harmoniska människor eller nåt.
