Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
- Några av mina kompisar brukar ha kalsonger under badbyxorna. Det är snyggt om dom sticker upp lite grann, säger Charlotte Bergman, 18, i Onsala. Även badvakterna Lotta Ingemansson, 26, och Stephanie Parke, 21, i Tylösand tycker att det är snyggt med kalsonger. - Men då ska kalsongerna vara vita, säger Lotta Ingemansson.
Satan vad puckat! Förutom att det säkert är onyttigt att gå omkring med blöta underkläder (vita till på köpet) så bara måste det vara fruktansvärt fult. --- Andra bloggar om: mode
I morgon (eller idag eller igår, beroende på när man läser detta) startar Rome på 5:an. Den är förstås inte riktigt lika magiskt som Jag, Claudius var en gång i tiden, men den är bättre än Gladiator, som var okej, men lite väl präktig (eller mäktig, om man så vill). Rome är helt enkelt det bästa vi får hålla till godo med i dessa nedgångstider.
Jag har reggat mig på en YouTube-liknande grej som heter Veoh. Tja, liknande och liknande - så gott som en kopia faktiskt. Varför? Jo för att jag är en reggare helt enkelt. Jag kan inte låta bli att regga mig på allt jag snubblar över. Jag undrar om vi reggare är lika coola som raggarna en gång var. Nå, antagligen har vi bättre musiksmak i alla fall. I vilket fall som helst så fick jag en snygg videouppladdare, alltid något.
Därinne på Veoh snubblade jag över en trist sak. Jo jag tyckte väl att jag inte hade hört nåt från favoritshowen Rocketboom på ett tag, nu vet jag varför.
Jaha, där rök hon. --- Andra bloggar om: youtube, veoh
Jag har läst en av John Ajvide Lindqvists böcker (eller romaner) - "Låt den rätte komma in". Han har så vitt jag vet skrivit ännu en roman, och sedan en novellsamling. Han kanske har skrivit annat också, men inte som jag känner till.
Jag gillade "Den rätte", och lite smådum som jag är trodde jag att den var skriven av en författare. Men det var den inte. Och efter att han hade skrivit sin andra bok var han fortfarande ingen författare; tyvärr John Ajvide, men det har faktiskt Björn Ranelid bestämt; novellsamlingen räckte förresten inte heller till.
En person som har skrivit sin bok till fullo och gett ut en fyra fem böcker kan kalla sig författare. Det handlar förstås inte bara om kvantitet, men jag tycker inte att det räcker med att bara skriva en bok, utan det ska ligga långt arbete bakom.
En författare sedan tjugo böcker tillbaks, och en .. tja, nåt.
Sedär ja. Själv har han skrivit 25 böcker, Ranelid. Alltså, jag tycker att han har så fel. Okej att nån såpakändis som får något spökskrivet åt sig kanske inte är en författare, men jag hävdar att man kan skriva en enda bok i hela sitt liv, och sedan kalla sig författare.
Historien är säkert full av såna exempel, men tyvärr kommer jag inte på ett enda just nu. Men att han har fel kan jag sätta min sista magnumflaska läppglans på. --- Andra bloggar om: ranelid, författare
Alltid när jag går direkt från sängen till datorn på morgonen (mitt på dan för de flesta, men jag har semester) så är jag rätt tom i bollen. Jag fattar inte vad jag skulle ha att säga. Jag har liksom inte varit med om något - såvida jag inte har haft en dröm värd att dela med mig av.
Det jag funderar över är: vad skulle hända om man berövade sig a l l a sinnesintryck? Det sägs ju att om man ligger i en sån där tank i kroppstempererat vatten och i tystnad och mörker tillräckligt länge så börjar man hallucinera. Tänk om man skulle förena det med bloggning.
Man skulle ligga därinne a l l d e l e s för länge, tills man blev helt körd. Och sedan där inifrån skulle man tala i en mikrofon och spela in. Efter sessionen kunde man skriva ner det man sagt i sin blogg.
Tänk om detta skulle skapa helt nya tankar. Alltså såna som inte beror på intryck man har fått från omvärlden. Helt nya. Det skulle kunna bli en blogg skriven av Kaspar Hauser. Tomma, nya tankar. --- Andra bloggar om: intryck
Det har ju varit lite debatt om bloggarnas stjälande av bilder. Naturligtvis ska man inte göra det - åtminstone inte utan att ange fotografens namn eller ägaren till bilden. Själv tycker jag att det är rätt okej om man gör så.
Fast en sak frågar jag mig, och det är hur fotografer ställer sig till att man tar deras bilder och förvandlar dem till mer konstnärliga varianter. Blir de arga? Ta den här bilden till exempel.
Det finns absolut inget konstnärligt i den. Det är bara en bild av en situation. Inte ens en äkta situation, utan en konstlad. Inget konstnärligt alltså, knappt nåt journalistiskt heller. Så jag tog mig friheten att förbättra den. Den fick till och med ett namn. Jag kallar den: "Reinfeldt, Go Fuck Yourself".
Det finns ett par klyschiga talesätt, nämligen att det gäller att "bryta isen", och att man kan "gå in i väggen". Bägge dessa kan gälla för det här spelet. --- Andra bloggar om: online-spel
Tack vare nån anomali i tillvarons väv fick jag en möjlighet att skåda in i en av alla möjliga framtida hjulspår jag kan komma att styra in mitt liv på. Det fanns många hjulspår att välja på, torra, leriga och sliriga. De torra var framtider där jag dog i förtid, så från dem vände jag min blick. Istället riktade jag in den på en där jag blev gammal.
Och såhär ser jag ut år tjugohundrafemtiofyra. Jag är 90 år gammal, och tydligen bloggar jag fortfarande. Jag ser skärmen projicerad på insidan av mina ögonlock. Sedan tänker jag ut ett ämne att skriva om, och låter dessa tankar flöda ut i fingertopparna, på vilka jag har fäst en gammaldags mjölkningsmaskin. Det gäller att hålla tankarna fokuserade på ämnet så att inga slipprigheter mjölkas ur. --- Andra bloggar om: framtiden
This piece of rudeness was more than Alice could bear: she got up in great disgust, and walked off; the Dormouse fell asleep instantly, and neither of the others took the least notice of her going, though she looked back once or twice, half hoping that they would call after her: the last time she saw them, they were trying to put the Dormouse into the teapot.
Anna skrev i en kommentar att hon gillar "musen i tekannan". Tja, jag vet inte - möjligen är det Disneys version av den scenen hon gillar, för bilden jag har här* är ju faktiskt en riktigt ångestdrypande (och tedrypande) mordscen. Nå, den dör väl inte, men har inte den där haren mord i blicken ska jag äta upp min gamla hatt.
*Och nu kommer vi till den där lilla asterisken jag gjorde här ovan. Det jag ville peka på var att bilden öppnas i ett eget fönster och är väldigt stor. Rätt perfekt, tror jag, att trycka på en t-shirt. Vill man hellre ha bilderna i det sköna tif-formatet kan man gå hit.
