Plåtande i hudspräckarkylan

"Fan vad han pumpar på med bilder hela tiden, den där Johnny, När ska han ge sig?" Tja, jag vet inte själv. Förr om åren pumpade jag på med mängder av ord och länkar och allmänt babbel, men just nu blir det mest bilder. Men allt går i vågor, och vid pass den sjunde vågen är jag kanske tillbaks till ord igen. Men men, här är eftermiddagens vandrarbilder.

En maskros trotsar kylan och sticker upp sitt fina tryne genom snön.


En del gatunamn blir övertäckta av gatunamn, medan andra får vara ifred.


- Vilken fin stolpe, tänker hunden, ska jag slicka eller kissa på'n?

Osmidigt, Doktor Captcha

Det där med rätt uttal av patienternas namn är inte nåt Doktor Captcha lägger särskilt stor vikt vid, vilket ibland har lett till sura miner.



Alla Doktor Captcha.

(Doktor Captcha 1, Doktor Captcha 2, Doktor Captcha 3, Doktor Captcha 4, Doktor Captcha 5, Doktor Captcha 6, Doktor Captcha 7 , Doktor Captcha 8, Doktor Captcha 9, Doktor Captcha 10, Doktor Captcha 11, Doktor Captcha 12)

Skyltvaganza på tisdagsmorgonen

När jag spatserade iväg mot Stora Kulturbloggspriset-utdelningen häromdan passade jag på att skaffa material till mitt tema skyltar. De första två var väl inte så upphetsande direkt.

Fast frisörskylten var helt okej, tycker jag.

För att inte tala om Kvarnen-skylten.

Medborgarhuset heter det va? Det där på medborgarplatsen. Ett pampigt och snyggt hus, utanpå och inuti och i trapphusen.



Skyltarna går i enhetlig stil.

Den där skylten som säger 'Sensus', bakom den har det suttit en annan skylt, det ser man. Men vilken? Jag borde veta. Att jag inte gör det tyder på att jag knatar ouppmärksamt genom livet. Måste nog bättra mig där.

Det fina förmiddagsvädret

Jag är glad att jag gick ut på förmiddagen. Det var soligt och skönt, men jag brukar inte ha den disciplinen. Soligt och skönt som sagt, men även vindpinat. Spana in den här vindpinade heden som sträcker sig bort mot en avlägsen horisont.



Fast det där med vindpinad hed, det var nog egentligen lite att ta i. I själva verket är bilden bara en del av ett annorlunda sammanhang.

Ja jag var som sagt ute och gick. Snyggt var det, som det ofta är så här års (om det är snöigt), och jag kom att tänka på att ordet snyggt och ordet förort inte brukar nämnas i samma veva. Ändå är det snyggt i förorten, åtminstone den jag bor i.



Bilden här nedan fastnade jag en stund vid. Förutom att jag tycker den är trevligt inramad av trädstammarna undrade jag över en sak: Är skuggan på berget min skugga eller trädens? Jag vet inte.



Jag hamnade vid ett tillfälle under ett utskjutande stenblock. Det finns en del såna längs vägen jag brukar gå. Över blockets kant hängde en istapp. Jag ställde mig under den och fotade. Det syns nog inte på bilden, men istappen är säkert närmare två meter lång (eller hög). En mäktig istapp.



Ungefär vid samma ställe, men under ett annat utskjutande stenblock, hade en kal buske kapslats in i is.



Det såg ganska fint ut ..



.. tyckte jag.

Trädsvampar är en fascinerande grej. Riktigt varför jag tycker det vet jag inte, men på nåt vis är de det ändå. Fast här var jag mera nyfiken på hålen där ovanför svamparna. Undras vem som har gjort dem, och undras vad som finns i dem.



Allt har ett slut. Även bloggposter som är jättelånga på grund av att dess bilder är jättelånga har det. Så gubben på bilden här nedan ..



.. vinkar adjö.

Gissa filmen

Den som kan, med bara ledning av den här futtiga animationen, gissa vilken film den är plockad ur är antagligen ganska duktig.



Update: I kommentarerna till den här posten finns svaret. Det var Pancho som kom med det.

Snowscraper

Isen

Det är ganska isigt nu. Snöigt framför allt, men ganska isigt också. Till vänster på bilden har vi ett isigt berg. Till höger har vi ett fruset träd. I mitten snö. Jag fantiserade om att det här var i jätteformat. Att därnere på marken strävade en karavan av något slag sig fram genom motvinden, på väg in i mot lä mellan de höga klipporna. Man måste få fantisera ibland.



Jag gick ner mot sjön. När jag var där slog det mig att jag nog aldrig har varit därnere just i det här årstids/väderläget. Jag har varit där när det har varit öppet vatten, och jag har varit där när isen redan har legat. Aldrig mitt emellan - åtminstone inte vad jag minns.

Jag tyckte det såg intressant ut, den där kampen mellan det öppna vattnet och det frusna. Som en match liksom, som vädret bestämmer vem som ska vinna. Just nu verkade det ganska oavgjort.

Stora Kulturbloggpriset 2010

Stora Kulturbloggpriset delades ut idag, den 27:e november, och jag var där och tittade på. Det gjorde Lotten med (och hennes öga såg likadant ut som häromdan). Vill du titta på hela utdelningen så kan du göra det på Bambuser. Själv tog jag en jäkla massa bilder. Här nedan är några av dem.









Det var en del uppträdanden där också, bland annat spelade en kille (vad man nog kallar för) världsmusik. Vad killen hette har jag glömt bort. Vad instrumenten han spelade på hette har jag också glömt. Jag filmade dock några snuttar som jag klippte ihop - så att jag åtminstone inte glömmer bort att han var väldigt bra.


Update: I kommentarerna skriver Lotten vad killen och instrumenten hette.

Promenadtankar

Man ser så mycket när man är ute och går. Ser och funderar över. Iakttar och undrar. Och lyfter på ögonbrynen ibland. Till exempel snön som hänger över taket här.



Så fin den är, så perfekt liksom. Nästan som vore den en stuckatur av människohand skapad. Sånt kan man tänka på. Och till exempel skulpturen här nedan, den jag såg bak ett fönster.



Är inte hennes bröst ovanligt nedåtpekande för att vara en kvinnoskulptur? Jag tycker det verkar så. Jag passerar statyer och skulpturer mest hela tiden när jag är ute och går, och kan därför jämföra. Vad man nu ska göra det för.

Nåväl, porten här nedan, eller portalen kanske man ska säga här, visst är den väl full av geometriska figurer? Jag hade i och för sig alltid låga betyg i matematik, men åtminstone några av formerna känner jag igen.



Men bloggposter, precis som promenader, har ett slut någonstans och någon gång. Till exempel här.

Ångdusch

Häromdagen efterlyste jag ett billigt sånt därnt "ångstrykjärn", alltså inte ett vanligt strykjärn med förmåga att spruta ånga, utan en slags "ångdusch", helt enkelt, en sak som kan släta ut skrynkliga skjortor. Ni vet - as seen on tv (shop). Nå, nu fick jag egentligen inga bra tips, och sorterna jag redan visste fanns verkar vara för dyra. Men så kom jag på detta:



Alltså helt ärligt - om man bortser från det lite uppfinnarjocke-larviga i idén - borde det inte funka?

Kv. Demonstrationen

Det här kanske kan falla inom ramen för min "serie" om skyltar. Här har vi ett gult hus i närheten av Karlaplans tunnelbanestation. Det är ett snyggt hus, som många hus i de här krokarna är, och dess nedre långbalkong (äntligen ett vettigt rim på långkalsong) stöttas upp av fyra pelare.

Högst uppe på hörnpelaren åt höger, från där jag stod, har vi skylten som visar vilken gata och vilket kvarter det handlar om. Men vänta - bakom skylten finns ju en annan skylt som säger samma sak. Den är inte, likt den främre, standardiserad, så den har fått dra nåt gammalt över sig, och för att vara på säkra sidan att den håller sig dold har man lagt dit lite taggtråd.

Taggtråden är mot duvor, naturligtvis.Nå, lite synd sånt där, att nya grejer skuggar över gamla. Hade jag varit husägaren här hade jag bett dem (vilka "dem" nu är) att sätta de nya skyltarna lite längre ner, och behållit de gamla synliga, som ren dekoration.

Kvartersnamnet förresten, "Demonstrationen", hur kommer det sig att det fick heta så? Ingen aning, men jag har svårt att tänka mig att invånarna i dessa kvarter en gång har gått man ur huse och demonstrerat mot orättvisor och sånt. Fast vem vet, det kanske är en kvarleva från löntagarfondsmotståndets dagar.

Lunch-iakttagelser

Några parkerade cyklar, och på väggen ovanför dem ...

... en liten skylt.


Verklighetens folk bakom galler ...


... och i frihet.

sökord: skyltar

Spartacus är censurerad på 6:an

Jag har alltid hatat filmcensuren, ända sedan jag (som antagligen rätt ung) blev medveten om att jag undanhölls skeenden i filmer - pga ålder eller pga att jag är svensk - har jag hatat den. Som väl är har den typ försvunnit nu, åtminstone för vuxna. Men så läste jag den här insändaren i morgonens Metro.



Vad är det för skit?! Nå, just jag ska väl inte klaga, för jag såg serien för länge sedan och då inte på tv, men jag tycker synd om andra. Dessutom är det falsk marknadsföring när man marknadsför något (6:an har reklamat rätt friskt för'n) och inte talar om att det är en bebisversion man visar, snarare än originalet.

En censurerad version av något - en låt, en bild, en film - är inte originalversionen, inte enligt mig i alla fall. Och i just Spartacus fall blir det extra knasigt. "Spartacus: Blood and Sand" bygger på våldet, det är själva meningen med serien. Av-våldar man den är det som om man man toge bort Benny Hill-musiken ur Benny Hill - något vitalt försvinner.

Nå, jag gråter som sagt inte blod för egen del, för Spartacus är inte världens bästa serie. Den är som om man har tagit fighting-scenerna ur Gladiator, stoppat in en massa manlig logements-dialog och kört den genom ett 300-filter. Vill man se en "bra" romarserie ska man välja Rome istället.

Men det finns förvisso inslag i den som gör att den ändå är värd att se. Till exempel är John Hannah en kul skådis, och till exempel är Xena naken och halvnaken mest hela tiden. Och faktiskt, romargrejor över huvud taget är man ju inte så bortskämd med, så man tar det man kan få. Och faktiskt, man har inte tråkigt.

Men man kan inte hålla på att censurera, inte nu för tiden. Fast ska man ändå göra det, av olika anledningar, så borde man vara tvungen att berätta det klart och tydligt, som varningarna på cigarettpaketen ungefär, så att folk kan vända sig till alternativa källor istället.

Vintrigt på gärdet

Det stormar ute på gärdet.



Kallt och jävligt är det.

Snön är jobbig för kråkor.

Och för mig, som stod där i lågskor.

Steam

I bakgrunden, på SVT Forum, pågår debatten inför grundlagsändringen. Jag hör vad de säger, men mina tankar är på annat håll. Jag tänker på ångstrykning. Jag sitter nämligen med en otroligt skrynklig skjorta på mig, och strykjärnet som hägrar på hemma-horisonten känns inte som nåt alternativ direkt.



Strykning är trist och jobbigt, och även om de flesta strykjärn förvisso äger förmågan att spruta ut ånga är det inte strykjärn jag tänker på, utan på "ångare", såna som blåser ånga på plagget så att det avskrynklas.

Vars kan man köpa billiga såna i Stockholm tro? Funkar de förresten över huvud taget?

Den 23:e November

Från Vargtimmen till skålgropar

Fasen vet hur det går till egentligen. Ena stunden sitter man framför nån grej på nätet. En stund senare sitter man framför något helt annat och fattar inte hur man hamnade där. På det viset liknar kanske surfandet tänkandet. Nyss satt jag och läste att Ingmar Bergmans "Vargtimmen" sätts upp på Dramaten. Plötsligt, som det syntes mig fast det antagligen hade förflutit en bra stund, satt jag och lärde mig vad skålgropar är för något.

En skålgrop är ett hål - en huggen grop - i berget. Man är inte helt bergis på vad de en gång gick ut på, men man tror att det kan ha haft att göra med fruktbarhet. Vi snackar bronsålder här, men fenomenet verkar ha haft nån slags fortsättning till nästintill nutid:

Ett annat exempel på hur skålgropar kunde användas i folktron inträffade i Dalsland under missväxtåren 1867-1869. Då de hungriga byborna i Tisselskog inte tycke sig få några svar på sina böner till Gud, bestämde de sig i ett desperat försök att med hedniska metoder få ökad fruktsamheten ute på åkrarna. Man lät därför ett par ungdomar ha ett rituellt samlag på en skålgropshäll. Sädesvätska blandades sedan med sädeskorn i en skålgrop. Blandningen lades sedan i utsädet och spreds så på åkrarna. Detta skedde utan kyrkans vetskap.

Shit alltså, man lär så länge man lever.

Stavfel

Att flera dagar efter att man skrev råka hitta ett stavfel i sin blogg är som att upptäcka att man har gått omkring med en snorkråka hängande ur näsan.

Tecken

Det händer sig vissa morgnar, särskilt mörka och blåsiga sådana, att jag tycker mig se tecken här och där. Dessa tecken, tänker jag, förebådar hela jordens framtid - eller bara min fortsatta dag - det är lite osäkert med det där eftersom tecknen är så subtila. Jaja, jag överdriver och skojar lite såklart, men det finns ändå en kärna i tankarna, på skoj eller ej. Nå, här är ett tecken från i morse - en partiellt slocknad skylt.

Skylten som lyser upptill längst fram på min morgonbuss brukar säga: "56 Hakberget". Nu sade den bara: ".. ... Berget".

Vad menas med det?

Grease