Fyndade lite på lunchrasten

Så här snusar jag nu för tiden

Jag och snus har en rätt lång och snårig historia bakom oss. Jag började snusa för att sluta röka. Sedan snusade jag i många år. Sedan slutade jag snusa för att jag tröttnade på't. Sedan började jag igen. Sedan slutade jag igen, men denna gång var det svårt. Gången innan hade jag haft hjälp av diverse ingefära-blandningar, men de var jobbiga att hålla på med. Till hjälp kom då hjärtat (på riktigt eller inbillat, jag vet inte) och sade: bäst att för säkerhets skull sluta snusa.

Så jag gick över till de nikotinfria alternativen. Sedan jag använde mig av dessa senast hade de utvecklats, blev jag varse. De var klart snus-lika (satte ett bindesstreck där i mitten, trots att det inte behövdes, för det liknade snuskiga för mycket annars) nu för tiden, och riktigt fina surrogat till riktigt snus. Särskilt Kickup var lite för bra: typ lika dyrt som vanligt snus, och klart beroendeframkallande. Det här håller inte, sade jag till slut till mig själv, och började med följande:

Jag har en gammal dosa. Den fyller jag med ingefärakrydda, timjan, rosmarin och kanel.

Sedan tar jag fram en bit hushålls eller toapapper. En lagom bit, några centimeter typ.

Den får bli snuspåse. Jag häller en lagom (vad nu det är) dos i pappret.

Sedan viker jag pappret runt kryddan, skapar en liten  "prilla".

De brukar skifta i storlek. Den på bilden här nedan blev visst jättelik. 

Att skapa en sån här "prilla" är lite omständligt. Man blir bra på't efter ett tag, men det är lite pyssel. Just detta pyssliga gör att jag ibland drar mig för att sätta igång, vilket i sin tur leder till att beroende (låtsassnus skapar faktiskt ett psykiskt beroende) avtar. Hyfsat gott är det också.

"Denna veckan"

Som varande medlem på facebook får jag titt som tätt mail som talar om för mig hur många och vilka vänner, "vänner" och bekanta som fyller år den kommande veckan. På så vis blir jag alltså påmind om vilka jag ska hälsa grattis till. Så här ser mailets rubrik ut.

"Denna veckan" - säger man så? Om jag hade varit den som mailade hade jag skrivit "Den här veckan". Säkert är det korrekt svenska, men "Denna veckan" låter så göteborgskt på nåt vis, tycker jag.

Det var ett tag sen ....

Var iväg till optikern idag. Dags att göra slag i saken, tänkte jag. Det fanns tyvärr ingen drop in-tid en sen söndagseftermiddag, men antagligen såg jag så bedrövad och bortkommen ut pga det beskedet att de squeezade in mig ändå.

- Finns du i registret här? Du kanske har ett någorlunda färskt syntest.
- Jupp, jag köpte glasögon här senast, fast då hette ni Blic.
- Det var ju ett dag sedan.
- Var det? Känns som igår. Nå, syntestet kanske inte är så färskt, för sist när jag var här skaffade jag glasögon akut (dotterns armbåge hade råkat krossa de förra), och då körde jag med ett syntest som redan låg i registret.
- Man bör nog göra ett syntest varje gång man skaffar glasögon.
- Jo jag vet, men det var som sagt en akutgrej.
- När var det här?
- Det var ..... det var ett tag sedan.
- Vänta, jag kollar .... 2005.
- Ojdå, sedär.
- Och ditt senaste syntest var ...... 1999.
- Hoppsan!

Synen hade inte ändrat sig alltför mycket. Bara normala åldersförändringar, såna som gör att man gärna lyfter på brillorna när man läser en pocketbok. I vilket fall så beställde jag ett par plastbågade varianter, lite åt Clark Kent-hållet tror jag.

Metallbågar, såna jag har nu, har jag tröttnat lite på, och de har inte varit sköna i kylan. Så om en till två veckor har jag de nya. Och jag är inte orolig över hur jag kommer att se ut i dem, eftersom detta lyder under Lagen om Johnnys utseende: vad som helst är en förbättring.

Igår, gratis öl

Igår var det gratis öl. Åtminstone i början av kvällen. Det är möjligt att detta påverkade förmågan att plåta, eller kanske att välja motiv med omsorg. Åtminstone spelade jag inte Black Jack, vilket understundom har hänt.

En skit-tunna för länge, länge sedan

En gång i tiden hyrde vi ett litet hus i Gnesta. Ett ställe att tillbringa sommaren på – komma bort från stan (vi bodde i stan på den tiden). Det var lantligt så det förslog, utedass och sånt. Tomas och Paola hälsade på där en gång, och Paola ritade av mig – stenograferade en serie - så att säga, när jag (snål som jag är) grävde ner innehållet från en skit-tunna i marken.














Vilket nervöst babbel alltså.

På marken

Ingen, på grund av att den låg i vägen för morgonrusningen mot 56:ans buss, ägnade denna lilla installation en tanke. Bevärdigade den inte med en blick. Utom jag, som fick för mig att föreviga den.

Folk är rätt dåliga över huvud taget på att spana mot marknivå, och missar därför några kul procent av tillvaron.

Rektangulärt i kylan

Scheiße, vad kallt det var mitt på dan idag!! Särskilt om händerna. Och ännu mera särskilt om handryggarna. Ledvätskan frös väl kantänka, för jag tyckte att fingrarna kramade ovanligt krampartat om kameran. Ändå var det inte lika kallt som igår, tror jag, men det kändes kallare idag.

Och scheiße vad svårt det var att fotografera i rektangulärt format igen efter att i några dagar ha plåtat kvadrater. Det kändes fel på nåt vis. Och fel känns det ofta att skriva förklarande texter under bilderna, eftersom det för det mesta inte behövs, men ofta känner jag bara för't, och gör det ändå.

En hund bakom skyltfönstret. Av trä. I naturlig storlek. Voff!

Den är tjock den här brunaktiga isskorpesoppan som kommer sig av snötippning i vattnet. Tjock är den, och hårdfrusen. Ändå tar sig båten igenom, men lämnar inga spår efter sig. Knaaak!

Hallå där frun! Vet du om att du är skuggad? En platt figur följer i dina fotspår. Men om du sprintar iväg lite kvickt kanske du kan undkomma den: Run, Forest!  Run! F'låt, jag menar: Spring, frun! Spring!

Så aptitligt gult detta hus är. Ser ut som godis. Som de gula i Liquorice allsorts. Mums!

Discovery

Nasas äldsta rymdfärja gör nu sin sista resa - om allt går enligt planerna lyfter Discovery från Cape Canaveral på torsdag kväll. [SvD]

Jag minns när man började skicka upp rymdfärjor. 1977 var det. Först högt upp i luften, och senare vidare ut i rymden. Jag var alldeles i början av mina tonår på den tiden, men hade redan min uppfattning klar: Rymdraketer tillhör det förgångna, rymdskyttlar, det är framtiden det (ibland, på den tiden, brukade namnet rymdskyttlar användas. Nu säger man mest rymdfärjor).

Men i och med Discoverys pensionering börjar hela rymdfärjeprogrammet att nedmonteras och avvecklas. I framtiden är det raketer som gäller (för NASA:s del åtminstone) - det gamla förgångna har blivit "det nya". Trist på något vis, men säkert samtidigt logiskt på något annat.



Jag gillade Mike Oldfield som fan under den första halvan av 80-talet. Nu så här efteråt har jag lite svårt att se storheten i honom på samma sätt som jag gjorde då. Men ett gäng låtar tycker jag i alla fall håller bra. Bland annat låten "Discovery". Den handlar inte om rymdfärjan/skytteln (fan vet vad den handlar om egentligen), men den heter i alla fall som den pensionsmässiga rymdfarkosten, och den är jäkligt bra. Jag lade upp den här ovan som en hyllning till den tid som var, och till rymdfart över huvud taget.

Ett par kvadrater som ville vara med ändå

Jag var borta vid Gröna lund på lunchrasten, och i krokarna däromkring gick jag med axlarna högt uppdragna och med händerna djupt nerkörda. Jag frös, men jag tog några kort. Här är två av dem.

Bryggan, den som djurgårdsfärjorna lägger till vid, står på pålar av trä.  Så här års är det lite vackert isigt därunder.

Nån slags joker uppe på ett tak inne på Gröna lunds-området.

De får inte vara kvadratiska urklipp ur större bilder utan de måste vara kvadratiska redan i sig själva. Såna är reglerna jag har ställt upp för mig själv till mitt kvadrat-set på flickr. Bilderna är ovan är urklipp ur större bilder, och platsade därför inte i detta set. Dock, jag gillade motiven, så jag la upp bilderna här istället.

Kylan

Hur kallt var det i morse? Jag trodde näsan skulle ramla av. Jag kollar: Nitton minus. Kallt som i rymden. Nä, antagligen inte, men hur kallt är det då i rymden? Jag kollar: 273 minus. Undras hur länge det skulle dröja innan näsan föll av om man befann sig i rymden.

Ordligt

En liten skulpturkvinna som står i ett hörn inuti köpcentret Fältöversten. Någon har medelst åverkan försökt åstadkomma hårverkan.

Jag köpte mandlar idag. Det är en liten gottig vana jag har lagt mig till med. Men nu fick jag för mig att läsa det finstilta, ville kolla hur många kolhydrater det var. Vad tusan?! Okej, om andra nötter hade varit inblandade här, det hade väl funkat antar jag .... men andras nötter? Eller ska det vara andras nötter?!

Det tysta skriket

Ett hyfsat surrogat

Jag har blivit så beroende av min kamera den senaste tiden. Nu kom jag att tänka på hur det skulle vara att inte ha en kamera till hands.

Ja, låt säga att den pajade och jag inte hade råd med en ny. Vad tusan skulle jag göra då? Intresset att frysa små ögonblick som jag tycker är värda att frysas skulle inte få något utlopp. Jag skulle känna mig frustrerad.

Skulle det ändå finnas något sätt att lätta på trycket? Ja faktiskt, det skulle det. Har man bara en dator med uppkoppling mot internet kan man se filmer. Hela filmer och snuttar.

Och på tangentbordet finns "print screen"-knappen. Sedan finns det ju sådana film-makare som lämpar sig extra bra i det här fallet. Fellini är en sådan.

I stort sett varenda filmruta i hans filmer lämpar sig att fotografera. Och det var så jag gjorde här. Jag spanade in en snutt ur Fellinis Casanova på youtube, och plåtade med "print screen"-knappen. Det blev rätt fina bilder, tycker jag.