Pridebygget

På den här sidan kan man se Pridebygget växa fram. Jag har aldrig (förrän nu) fattat att det är på fotbollsplanen de håller till. Jag bodde alldeles invid tanto förut, och har tillbringat en och annan stund på den planen.

Överhuvud taget är det en kul idé att lägga upp bilder på hur ett bygge framskrider. Det borde vara lag på att alla byggherrar skulle göra sådana sidor - enkom för att roa mig.

Update: Sara tipsar om bygget av Ejendals arena.
Update 2: Desireé tipsar också om ett bygge.

Blå gubbe - rosa gumma

Idag har jag fått tiden att gå genom att sitta och översätta engelska ord till japanska, och sedan googla på dem. Fatta att man får många skumma träffar. Sedan blir det ändå inte så att jag översätter själva sidorna jag hittar - jag fastnar helt i all gullig grafik de japanska sidorna är översållade av. Av någon sjuk anledning blir det alltid nåt sexrelaterat jag fastnar för, om detta beror på att japanerna är sexuellt störda och fixerade, eller om det är jag som är det vet jag inte.

Jag hade tänkt blogga dessa gulliga samlagsställningar (de är ju ändå rätt barnvänliga), men insåg snart att de var för många - skulle översvämma bloggen och totalt porrifiera den, så jag gjorde mitt Photobucket publikt istället.

Mincho och andra

Mincho

The Mincho style is clean, legible, and used just about
everywhere, including books and newspapers. Strokes
often start and/or end with small “serifs”, and vertical
strokes tend to be narrower than horizontal strokes.

En guide över japanska fonter (pdf). Jag hittade det här.

Astrology condoms

Googlade på ordet "コンドーム", vilket tycks betyda kondom på japanska. Hittade en hel del roliga saker, bland annat de astrologiska kondomerna.



På tal om gummi, jag skrev ju nåt om slicklappar för ett tag sedan. Om man vill googla på sådana så är det inte slicklapp man ska söka på, utan "dental dam".

Shuttle

Nu i dagarna när allt är så rymdigt med Discovery och så kan det hända att man vill ha mer och mer och mer av rymdfärjan. Då finns bland allt annat Flickr-taggen: shuttle, del.icio.us-taggen: shuttle och Furl-sökningen: shuttle. Sedan har man väl så att man klarar sig ett tag.

På väg hem från Wirströms

På väg hem från pendeln, i mörkret mellan regntunga buskage i lampsken. Röster från vad som låter som om de kom från taket på parkeringsgaraget.

-Håll käften!! (Skriker en kvinnoröst)
-Nä, DU håller käften! (Mansröst)
-Om du hade ..[ohörbart]...
-För att du alltid ..[ohörbart]..henne!
- ..[ohörbart]..hade jag haft min dotter kvar!
-Om..[ohörbart].. tappat bort henne!

Jag gick vidare, ville inte veta varför och hur de hade förlorat hennes eller deras dotter. Eller tappat bort. Det lät bara för sorgligt; det räcker med att ha bara ett par sakta bortdunstande öl i kroppen för att fantasin och det ofrivilliga medlidandet ska störa.

Jag hade varit i stan, på Wirströms och druckit ett par öl med David och John. Det småregnade varmt regn. När jag stod i lampskenet på perrongen på centralen såg jag ut i vätan, på resten av perrongen som inte hade tak. Jag tänkte: detta regn kommer aldrig tillbaks, inte just detta. Ett regn i slutet på Juli år tjugohundrafem kan aldrig komma igen. Många regn som liknar detta kommer nog, kanske redan i morgon, men just detta kommer vara för evigt borta när det är borta. Så jag var tvungen att gå ut i det och ställa mig.

Jag blev naturligtvis blöt, men inte farligt. Sedan fick jag sällskap och glömde regnet fram tills nu. Tänk vad många regn man glömmer under ett liv. Jag tänker sentimentalt: om man är riktigt gammal, omhändertagen, orörlig. Minns man då att man en gång kunde uppskatta att stå i ett kvällsregn? Minns man ens hur ett ljummet kvällsregn kändes?

R.F.CHARLE

The shop is located in the Galerie Véro-Dodat, one of the most elegant covered streets remaining in the center of Paris. Dating from 1823, it is one of the only galleries surviving in 'period' condition. Located between rue Croix des Petits Champs and rue Jean Jacques Rousseau, the gallery also harbors numerous other arts-related enterprises.

Olika konstnärer har avbildat samma motiv, nämligen R.F.CHARLE (Instruments de Musique á Cordes).

(Minnesgoda gamla Epix-läsare minns särskilt Stan Kajman-tecknaren François Thomas).

Sikahällen

Norr om Norrtälje, vid sjön Limmarens strand, finns den så kallade Sikahällen. Det är en ristning från slutet av 1000-talet (tror man), och som föreställer en kristen gudstjänst, den i Sverige äldst bevarade avbildningen. Det finns en legend om att det kan föreställa Staffan, Hälsinglands apostel, som predikar, men man vet inte, för runorna är oläsliga. Det tros nämligen vara så att ristaren var analfabet och hittade på egna runor - mycket rörande.

En sväng till Norrtälje på kvällen

Det blev en sväng till Norrtälje denna fredagskväll. Stan är mycket för utsmyckning. Det sitter konstverk både här och där. Om man inte visste att de som bor där är rätt vanliga Svenne banan-typer så hade man trott att man var i värsta kultur-reservatet. Fast allt som smyckade Norrtälje stad var inte vackert, men man kan ju inte begära allt.


En lysande utomhuspalm.


Med mina glasögon blev Nils Ferlin jag.


Kan det vara ett verk av BÄNB*? Ser så ut.


Tuff konst.


Minns inte vad installationen hette, den såg rätt rörande ut i alla fall.

Jupp, det blev lite kulturvandring i sena sommarkvällen. Sommarvärmen var (tillfälligt?) tillbaks. På pendeltåget från centralen hamnade vi bredvid ett fyllo som stank av gamla sopor. Då visste jag att jag var hemma igen.

*(Bitter Äldre NorrtäljeBo)

Taiko

Nix, de är inte inbokade hos Berwaldhallen vad jag kan se, och inte heller hittar jag dem hos Kroumatas favoritlänkar till slagverksvärlden. Det kanske är så, att Kroumata är det närmsta vi kommer till Taiko (som betyder "stor trumma" på japanska) i Sverige just nu. Synd, men i så fall får vi nöja oss med en liten film på webben (wmv).

Ett ord som inte fanns

Jag delar verkligen Hedgehogs indignation; kunde det vara mycket värre? Fast det är klart, det finns ju grader i helvetet. Medan jag sitter och läser Aftonbladets artikel om den våldtagna 14-åringen vars skadestånd blev sänkt, ser jag en sån där poll



Jag tänker: om en person från, låt oss säga tidigt 90-tal, skulle hoppa fram i tiden och försöka svara på den pollen - snacka om att den personen inte skulle ha en aning om vad han/hon röstade om.

Googlingar

Hmm. Detta måste ha varit de knasigaste googlingarna som gav träffar hos mig på länge. Hoppas att man fann vad man sökte.

Test your connection speed

Gör ett fart-test (vad ska eventuella engelsktalande besökare tro?) på Speakeasy.
(via: har glömt - sorry)

Sadlar

Själv cyklar jag omkring på en gammal militärcykel, utan handbroms till på köpet. Den är nog av möjligast äldsta modell. När jag ska över en trottoarkant så är den alldeles för tung för att jag ska orka lyfta framhjulet i farten - jag får vackert ta emot smällen som kommer underifrån. Tur att jag redan har producerat min barnkvot i det här livet.


"Team Estrogen - women´s cykling, tri & fitness apparel", vars motto är:

Team Estrogen is dedicated to meeting the needs of every woman who wants to ride her bike in comfort and style.

har tagit fram en serie sadlar med hål i, till exempel "Lady Gel Flow Saddle", vilkens beskrivning nog gäller alla:

This saddle was developed specifically for women riders, allowing greater comfort but sacrificing nothing in performance. Design features include a "Specific Soft Tissue Relief" area and extra "Flex Control" padding in all the right places ensuring a genuine high end product that is comfortable to ride.

Hmmm... finns den i militärgrön tro?

Filmisar

Via Tacky Times-bloggen hittar jag länkar till ett par gamla filmisars sidor . Greta Garbo - rätt många fina bilder där. Betty Davis - hon med de stora ögonen ni vet. Båda dog för en sådär 15 år sedan, men kommer att leva för evigt på nätet.

/Mitch Buchannon

På ryska

Om man inte orkar hålla på Med DC eller tycker det verkar krångligt med torrenter, samtidigt som man inte är så nogräknad med vad man lyssnar på (och inte är så nogräknad över huvud taget) - då kan man ta sig till "принцесса". Där hittar man "The Marshall Mathers LP" såväl som en gammal System Of A Dawn - bland annat.

Mina skönhetsprodukter

Jag bläddrar i Expressens "Hälsa & Skönhet". Var egentligen på väg att kolla in Expressenbloggarna, men fastnade halvvägs på en gammal grej som påstod att: "I dag har varenda vettig kille ett gäng skönhetsprodukter i badrumshyllan". På så vis? Jag går till badrummet och kollar in vilka skönhetsprodukter jag har:

Euroshopper deodorant

Hoppsan! En del tycker nog att jag behöver skärpa mig.

Varför Wonder Woman?

Om man har vistats ute på nätet en del de senaste tre, fyra åren så måste man väl ha märkt detta: Wonder Woman har ökat explosionsartat. Det är lite samma utveckling som med bloggexplosionen, som funkade som så att med tiden blev varannan Googleträff en bloggträff.

Jag som bildgooglar väldigt mycket märker detta med Wonder Woman - man kan söka på nästan vad som helst, ändå dyker hon upp. Jag antar att detta inte är en svensk företeelse utan amerikansk. Var finns de svenska hjältinnorna? Ska det vara Sunes mamma då eller?

Diggar man ändå hjältar i största allmänhet och känner sig sugen på en skärmbakgrund så finns några snygga här.

Två gamla känslor

Jag kan ha varit 18. Tjejen som hade varit föremål för nån slags outvecklad kärlek från min sida i några år sade: "Men Johnny, jag är inte kär i dig". Vi var på något ställe på Kungsgatan. Vandringen hem till min lägenhet, som låg en kvarts promenad därifrån, kändes tung - nedbrytande. Den vandringen hem etsade sig fast i mig, satte ett spår.

Ett par år senare. Jag sitter på Skinnarviksberget med en tjej jag just har träffat. Vi hånglar och tittar ut över riddarfjärden och solen håller på att gå upp. Av någon anledning måste jag hem, jag kanske ska jobba. Jag cyklar över Västerbron i en livsfarlig hastighet. Jag har en upplyftande känsla i bröstet. Den cykelfärden etsar sig fast i mig, sätter ett spår.

Jag vet inte varför jag kom att tänka på dessa båda händelser idag. Kan det ha varit ljuset, temperaturen, årstiden? Jag funderar ett steg längre: tar dessa spår ut varandra, och blir lika med inget spår alls? Eller blev jag visare - blev jag mer mig?

Historiska museet

Historiska museet

På 56:ans buss från centralen börjar jag med att vässa min penna. Jag köpte den på Moderna museet, och den är helt igenom av blyerts. I höjd med Stureplan är den vass nog att skära genom de kvalma molekylförtätningar som har mage att kalla sig bussens ventilation. Jag är på väg till historiska museet.


Vikingautställningen

Jag befinner mig en bit in i vikingautställningen. Ljuset är kallt, blått och skonsamt mot trötta ögon. Jag sätter mig ned bredvid den lilla "Birkaflickan". Hon var en tioårig flicka för mer än tusen år sedan. Nu ligger hon som ett krossat skelett i en glasmonter. Jag antar att hon krossades av den ovanliggande jordens tyngd, när kistlocket murknade.
***
Ett hästskelett. Ben är allt som återstår. Trots detta sitter en bit av ett betsel kvar, har etsat sig fast i käken.
***
En stor modell av Birka breder ut sig över ett rum. Måsskrik och vågors böljande hörs ur en högtalare. Fantasieggande. Jag tror att jag har sett den på tv någon gång.
***
På en dopfunt från Norum i Bohuslän står det: "Sven gjorde mig". Jag älskar detta besjälande av döda ting. Jag får lust att besjäla min blogg med: "Johnny gjorde mig".
***
På toppen av gravhögar placerades ofta ett så kallat gravklot, ofta med inhuggen ornamentik. Jag känner en längtan efter att ligga under ett gravklot - men inte ännu.
***
Jag läser om värdet på ett människoliv, botvärdet - om man skulle råka ta död på någon. Enligt den gamla Gutalagen från 1200-talet:
Fri gotlänning: 4,8 kg silver.
Fri icke gotlänning: 2 kg silver.
Slav: 225 gram silver.
Har jag råd med min alldeles egna slav? Har jag det?


Medeltiden

Medeltidsavdelningen är inte mycket att skryta med. Den börjar med barockhallen. Var det fortfarande medeltid under barocken? Nåväl, barockhallen är ett stort kyrkorum. Det luktar härligt unket och instängt. Längst bort ser jag orgeln uppe på en balkong. På balkongfronten smälter dekoration och marmorering ihop till ett fint ingenting.
***
Textilsalen är idel kläder och textil. Allt i montrar av självklara skäl. Allt kopplat till kristendomen. Jag lämnar snart textilavdelningen - passagen genom den tog 10 sekunder.
***
Ett nordtyskt altarskåp från 1400-talet visar mig hur Jesus smyger upp ur sin grav, osedd, trots tre vakter. En av vakterna sover till och med, hänger över sitt armborst. Fanns det armborst på Jesu tid? Nix. Konstnären körde på med en stil som passade in på hans egen tid. Står det camoflageklädda soldater med Ak5:or och vaktar en gravsmitande Jesus i nutida altarskåp?
***
Ibland, på Jesusmålningarna och Jesusskulpturerna, har han en slags strålar som kommer fram från hans bakhuvud. Jag antar att detta är en form av gloria. Men det ser faktiskt istället ut som de där små krumelurerna som strålr ut ur Tintins huvud, oftast när han har ett bekymrat uttryck i sitt ansikte. Samma bekymrade min som Jesus själv ibland får när han hänger på sitt kors.

En bit in på besöket tänker jag: ska inte Historiska museet skildra Sveriges historia? Vara lite mer uttömmande, inte såhär hattig och fragmentarisk. Jag tycker något borde ändras. Museet borde vara mer som en gammaldags lärobok. Och framför allt: fler skelett.


Guldrummet

Guldrummet är rätt tråkigt i mina ögon. Men rummet är fint. En slags auditoriumformad spiral tror jag. Det kunde få stå modell för min drömlägenhet. På rummets botten finns en önskebrunn. Jag vill offra någon krona på den. Men bland alla barn och familjer känner jag mig dum, och bestämmer mig för att avstå. Sumpade jag mitt livs chans nu?

Besöket på Historsiska museet tog någon timme. Det fick duga på en kvav och småregnig dag. Egentligen är det nog Historiska som hus sett jag gillar.

Mullvad på Discovery

Trots alla jobbiga och långvariga förberedelser och förseningar gick något snett när Discovery sköts upp. Aftonbladet visar att något lossnar vid starten.

Ja nu är det ju lätt att skylla på att det sitter en kvinna vid spakarna, att det är därför. Men, som jag strax ska visa, så är det just pga att Discovery har en kvinnlig befälhavare som det knasade.

CIA misstänkte tidigt att befälhavaren Eileen Collins hade peruk. De ville få henne petad och ersatt av en man. Men bevisen var ändå inte tillräckliga för att NASA skulle gå på deras linje.

Inte förrän nu i morse stod det klart att CIA var på rätt spår. I samarbete med svenska SÄPO har man lyckats snappa upp och tyda en hemlig rysk tv-sändning, som tydligt visar att Eileen inte är den hon utger sig för att vara.

5 x Johnny

Jag konstaterade ju i min förra post att tiden tycks fara varsamt fram med Lasse Åberg. Jag undrade samtidigt vad tiden kommer att göra med mig...

5 x Åberg

SVT kör ju en Sällskapsrese-serie: 5 x Åberg. Det är fem filmer. Jag har sett tre av dem, och har väl ingen sån där jätteönskan att se de två andra. Men de är väl okej, ska inte klaga.

Jag läser om Lasse Åberg på Susning; han var 40 när Sällskapsresan kom - 1980, och bör ha varit 59 när han gjorde Hälsoresan. 20 år av Stig Helmer.

Det är intressant att se hur folk åldras. Lasse Åberg tycks ha ett sådant utseende som åldras med en viss värdighet.

Jag kan inte låta bli att undra: Jag är ungefär i samma ålder som han var i när han reste iväg första gången; hur ser jag ut när det är dags för min Hälsoresa?

Två sidebars åt höger

Jag var inne i min template och kikade lite. Det visade sig, märkte jag, att det är rätt enkelt att lägga bägge sidebar(arna?) på endera sidan. Men hur ser det ut egentligen? Jag kan inte riktigt bestämma mig om det är fult eller om det ändå ser lite proffsigt ut sådär. Kanske om man snyggar till dem lite.

Läste boken + ett par länkar

Jag läste ut da vincikoden igår kväll. Ja jag vet att jag ligger ett år efter alla andra. Men jag ville aldrig läsa den, det bara blev så i brist på andra böcker. Faktiskt, jag är
INTE IMPONERAD!
Jag tycker inte den var märkvärdigare än de flesta dussindeckare jag har läst. Och alla koderna och symbolerna han läste i allt han såg, huvudpersonen, var klart överdrivet.
---
Bo Skräddare syr upp en slängkappa åt dig - en CAPE!
Vill ha!
Heja Bo!
---
Nogginworks online library. Här kan du bland annat hitta sköna illustrerade folksagor som "Il Pentamerone".

Logo-sök

Understundom sitter jag på nätet och letar efter kända och okända logotyper eller symboler. Jag hittar dem rätt sällan - brukar aldrig veta vilket företag loggan representerar, eller vad symbolen betyder. Jag vet oftast bara på ett ungefär hur den ser ut.

Vad jag skulle behöva är ett sökverktyg, något som låter mig klottra ner något som liknar symbolen jag söker efter. Som ett sökord ungefär, fast ritat. Jag kan inget om kodning eller programering, men i min fantasi ser verktyget ut ungefär såhär:




När jag får en idé brukar det vara såhär: Någon har redan förverkligat den. Eller: idén är omöjlig att genomföra - rena fantasierna. Jag undrar vilken kategori min Logo/Symbolsökare tillhör.

Svårt att sätta rubrik här

Hastigheten går ner på lågvarv - A tale of two sisters finner långsamt sin väg in i datorn. Det gör inget, jag har inte bråttom.

Höst ute, höst inne; var är solen?

Beställde just ett par personbevis. De två äldsta måste till slut få id-kort. Ska till Farsta och fota dem idag, det får bli dagens projekt.

Jag ser min blogg som en helhet, nåt som man "ser" - inte bara de enskilda posterna var och en för sig. Därför ångrar jag alltid att jag låter en löjlig länk med nån stor bildblaffa följa på något som "ser bättre ut", något jag är nöjd med. Det drar ner. Jag gör ofta så. Varför?

Jag vill skapa. Jag vill gå ut och tälja. Det känns som om bloggande inte är lika med skapande. Bloggande är bara ord. Jag vill göra nåt som finns kvar; tälja något, rita något, bygga något. Men jag är för slö.

Ett projekt jag har tänkt på i många år och som aldrig tycks bli av, är att jag tar cement med mig ut i skogen och bygger ihop något av stenar. Nåt torn av nåt slag.

Ett projekt jag har tänkt på då och då har någon annan låtit bli av.

En som är rätt dålig på att pinga sina poster (vilket tyder på gott självförtroende) är Bessielle.

Ett intressant bloggtips hittar jag inne på Det Progressiva USA (som hävdar att han endast har ca 15-30 läsare per dag, vilket jag finner helt stört):

Du bör inte bli huvudpersonen i din egen blogg, hur intressanta du än tror att du är. Tro mig, de flesta människor är inte redo att starta en Fanclub med dig som huvudperson! Men du bör berätta nog om dig själv så att din blogg får en personlig ton. Och skriv för sjutton inte anonymt. Då får du bara anonyma läsare.

Jag märker att jag måste skärpa mig.

Nämen! Näääämen ... nu tittar ju solen fram. Hej, det var länge sen.

Google Logo Maker

På Logogle kan man göra sina egna Google-logos (via Bibi).

Moderna museet

Jag vill inte förringa mig själv genom att varna för en lång post, men jag gör det ändå: lång post ahead. Dessutom förekommer ett onödigt stort antal citationstecken. Personer med gott självförtroende skippar såna - inte jag. Jag skriver nu i samma ordning som jag antecknade.

Moderna museet, 24/7 klockan 14. Genast, eller efter en liten stund, märker jag att det är "bättre" än jag trodde det skulle vara. Jag blev mer "gripen" än jag trodde jag skulle bli - å andra sidan hade jag rätt låga förväntningar.

Jag har inte varit på moderna sedan jag var liten, det måste ha varit ett påtvingat skolbesök. Jag hade bara sett det här nya huset på avstånd.

Jag tänker: hela behållningen med att titta på dessa "saker" och målningar är associationerna de skapar, inte "sakerna" i sig själva, utan flödet i hjärnan de sätter igång , de inre bilderna - de man skapar själv.

Lars Arrhenius. "A-Z" Färgfotografier typ C (?) monterade under plexi och laminerad.

En cirka 4x3 meters stor karta över London (?). Massor av tennisbolls-stora runda bilder, kanske övermålade eller kalkerade eller vad vet jag. Placerade i "serier" som går ihop med varandra, möter varandra - skapar sidohandlingar. Till exempel kan man följa en bil genom många skeenden. Bilen passerar en ambulans som så småningom hamnar vid ett akutintag där den går ihop med andra handlingar. Bilen vi följer plockar upp en prostituerad. På vägen dit möter de en dam som några bilder bort dör. Osv, osv. Snyggt. Väldigt "webbigt".


Edward Kienholz.
"Mentalsjukhuset"

En cell av trä. Man tittar in genom celldörrs-fönstret. Därinne, på ett par tvåvåningsbritsar ligger ett par intagna. De ligger på sidan med ansiktena mot "oss". Men det är inte ansikten, det är fönster, avrundade hjälmfönster. Inuti deras huvuden ser man något fladdra. Den övre intagne är uppäten/inramad av en haj i neon.

Allt eftersom jag går omkring och tittar så märker jag att jag får "mer ut" av sakerna jag tittar på om jag inte läser vilka konstnärernas (eventuella) intentioner var.


John E Franzén.
"Hells Angels of California, United States of America"

Äh, jag vet inte - känns mest spekulativ. Visst är målningen känd och så men ... äh, jag vet inte.


Georges Braque och Picasso "ger" mig ingenting alls.

De ryska futuristerna "ger" däremot. Modellen av Vladimir Tatlins torn ger sköna retrofuturistiska rysningar.

Bland surrealisterna hittar jag ett huvud gjort av Wilhelm Freddie. Huvudet är tillverkat redan 1936, och att han kunde förutspå dagens head-sets känns skumt. Han missade lite på utformningen bara.

Kan en blogg vara konst? Kan min blogg vara konst? Då menar jag inte att man fyller den med konst eller att man skriver om konst; kan bloggen i sig själv vara det? Jag tror det. Inte min. Inte just nu. Men jag tror att det är möjligt att en blogg skulle kunna vara konst.

Jockum Nordström. Jag ville egentligen inte gillla Jockum (sedär! en slogan att trycka på t-shirts för fansen: Gilla Jockum). Jag har en kompis som känner honom och därför så att säga "går igod" för hur bra han är. Därför motståndet; jag vill upptäcka själv. Men han var bra, om nu jag ska bedöma. Jag gillade det jag såg. Jag blev inspirerad, ville teckna själv, ville köpa en blyertspenna och en scanner.

Om min vän Paola smälte samman med Tolkien och sedan knarkade lite (men bara lite), så skulle nog den varelsen teckna (och göra kollage) som Jockum. Jag tror det i alla fall.

En sak som Jockum Nordström hade gjort hette "Office petting". Tavlan var nog rätt sexuell på nåt vis, och man såg bland annat en man som låg på mage och slickade en kvinna mellan benen. Kvinnan stod på knä framför honom, vänd mot honom. Fatta hur långt bakåt han fick böja sin nacke. Jag rös. Om jag hade varit honom så hade blodflödet till mitt vänstra öga ha stängts av och synen hade försvunnit. En gråhet hade brett ut sig över ögat. Detta har hänt mig några gånger, men inte i situationer som denna.

Barnens målarrum sög mig åt sig. Jag gick in. Jag ville så hjärtskärande gärna sitta där och måla. Men jag är 41 - ungefär trettio år för gammal, så jag gick ut - ville inte göra mig löjlig.

Allt detta har jag skrivit på små papperslappar. I skrivande (men inte bloggande) stund sitter jag på en cafébalkong med utsikt mot Wasamuseet.

Jag är egentligen ingen konstintresserad person. Att jag är en person står helt klart. Att jag möjligen kan uppfattas som konstig står sådär halvklart. Är jag en intresserad person? Kanske alltför sällan. Men jag var intresserad på moderna museet idag - av konst.

Jag gav museet tre timmar av mitt liv. Sämre kunde jag ha spenderat dem.

En stor sanning

Det går en serie som heter Fenomen på trean. Det händer att jag tittar på den. Inte så att jag följer den, utan bara när den råkar gå samtidigt som jag sätter mig ner i soffan och slår på tv:n. Det är verkligen ingen särskilt gripande eller djup serie - utom för mig; jag har på något vis fastnat för den.

Huvudpersonen, Declan Dunn, spelas av Adrian Pasdar. Han har väl egenligen bara haft ett par "höjdpunkter" i sin karriär: rollen som "Chipper" i Top Gun och som "Frankie Taglialucci" i Carlitos way. I det stora hela verkar han vara en dussinskådespelare, och är det i mina ögon också.

Declan flankeras av Dr. Peggy Fowler (Rae Dawn Chong) och en bit in i serien: Miranda (Alisen Down). De är inte heller speciellt märkvärdiga. Men de tre tillsammans, ihop med knasiga fattigmans-Arkiv X-historier, då skapas lite söndagseftermiddagsmagi i soffan för mig. Ingen stor magi, kanske bara ett snett leende på läpparna - men man får nöja sig med det lilla.

Och som i alla vardagsövernaturliga eftermiddagsserier brukar varje avsnitt avslutas med att någon säger något vardagsfilosofiskt "visdomsord". Idag sade en döende polisman, som som blev skjuten, men efter en mindre tidsreseincident istället fick en hjärtattack = han var menad att dö, det var ödet:

Man kan inte ändra på det förflutna.
Men man kan ändra framtiden.

Det slog mig, trots att det är sånt som skulle kunna stå i en almanacka, att detta är en stor sanning.

Barba med mera

Seså, dumpa all gammal kitsch du har i lägenheten och fyll på med fina Barbasaker istället. Gå in på Sundsvalls Järn och beställ. Där hittar du Barbamama i tåligt material såväl som Barbapapa i dito. Samtliga medlemmar i Barbafamiljen finns som staty, utom Barbaskön, för han är ju hårig, och det kanske inte går att tillverka något hårigt i tåligt material. Dessa 48-centimetersfigurer kostar 1695 spänn vilket ju är rätt dyrt, men notera att vissa figurer tycks kosta endast 0 kronor.
---
Jag funderade lite när jag var ute och cyklade idag. Förflugna, förhudade eller fördömda tankar, jag vet inte. Det jag funderade på var: vilket är att föredra - Att vara en loser i sina egna ögon men inte i andras? Eller att vara en loser i andras ögon men inte i sina egna? Jag vet inte - tänkte bara.
---
Om man har lite svårt att somna (som jag har nu), så har jag ett tips: Ställ in eran Windows mediaspelare på spela upp --> upprepa, och sätt er och glo på denna.

Trist

Jamen det här var väl en sautans tråkig dag. Jag har inte gjort ett skit, och kommer nog inte att göra nåt heller.

Vems initialer?

dj?

Långsökt om Bush

Scenario:

George W Bush har fått galopperande gulsot - ansiktet är gult som en citron.

Dessutom har han åkt på en släng av spetälska, vilket har gjort att näsan hans har fallit av.

Pga allt för mycket tänkande har hjässan sprängts loss, men är nu ditsatt igen. Denna gång med gångjärn, i fall det skulle hända igen.

Allt detta har gjort att han ständigt går omkring med en arg och vresig min.


Ja, det behövs alltså inte mycket mer för att George W Bush skall bli en kopia av Iron Maidens logga Eddie.

De första bokstäverna i alfabetet

Jag vet inte hur Aftonbladet väljer ut sina sommarbloggar, kanske plockar de dem från Nyligen och tar dem lite grand från början. Jag tycker mig nämligen ha märkt att många av de hittills presenterade bloggarnas namn börjar på de första bokstäverna i alfabetet. Inte alla, men många.

Ballebloggen
Brödbloggen
Amir Sariaslan
Annica Tigers blogg
Diagnos
Babilou
Gärningsmannaprofilen
Angelica Heijdenbergs blogg
Constantin´s hälsoblogg
Anna - the soundtrack
Förbannad pacifist

Hälften av de 22 hittills presenterade. Fast det kanske är en tillfällighet.

Jag tycker att det är en rätt skön idé av Aftonbladet ändå. Vissa av de presenterade läser jag redan. Vissa ser jag direkt att dem kommer jag aldrig att läsa. Och åtminstone en har jag fastnat för, och det är dagens:
sakerminsamboochjagtyckteolikaom.

Picka upp tjejer gjord enkelt

Okej, den har väl cirkulerat på nätet ett tag nu, och många har säkert sett den: "Picking up girls made easy". Men den är så knasig att jag reklamar för den jag med.

Det är Hyde Park Records som har omvandlat en gammal LP, full med sköna raggningslektioner, till en 32 mb:s mp3-fil.

Gå hit och ladda ner den, och praktisera sedan det du lärt dig. Men skyll inte på mig om det går åt skogen - jag skulle aldrig våga.

(Via PCL, Bibi m.fl)

En upplevelse

När jag såg Pelle Snusk i Vinterviksparken fick jag en riktig teaterupplevelse. Jag såg den en gång till, i Rålambshovsparken, men den stora upplevelsen uteblev. Om detta berodde på att de var mindre tajta den gången, eller om det var för att jag redan hade sett den vet jag inte.

Att man kan uppleva saker så olika. När man själv blir tagen av något antar man ju att ens omgivning delar känslan, men så är det inte alltid. Jag var inne på Parkteaterns gästbok och läste om vad folk tyckte om bland annat Pelle Snusk:

SOM VI HAR LÄNGTAT!
Men längtan gick över i besvikelse. PELLE SNUSK! Vilken katastrof!! Lägg våra skattepengar på något vi alla har glädje av. Jag har under de senaste 15 åren med glädje besökt Parkteatern men i går blev det en stor besvikelse!!!
Från: Lisa

MåSTE KONST VARA SÅ KONSTIG?
Varför inte välkomna sommaren med något som alla vill ha - kanske en "vanlig" Söderkåkarföreställning? Det känns som allt i sommarens program skall vara så himla tillkrånglat och kostigt! Visst jag kan tycka om det också men är det för alla? Nej fram för några vanliga föreställningar också som kan passa alla!!
Från: Van och teaterbesökare - Cajsa

Så kan det vara. Men merparten av gästboksinläggen var positiva, och jag gillade den i allafall. Och nu har jag skaffat orginalmusiken. Faktiskt - jag måste säga det: Den är bra, men på svenska var den m y c k e t bättre. Fast tyvärr läste jag även detta i gästboken:

Pelle Snusk
Musiken till Parkteaterns Pelle Snusk i arrangemang av Leif Jordansson finns tyvärr inte på CD. Däremot går det att få tag i Tiger Lillies originalversion "Shockheaded Peter"!
Från: Parkteatern

Grodor

Livet i min damm ändrar ständigt karaktär. Från början var allt dött, det var tidig vår. Sedan vaknade växtligheten, vilket gjorde att vattnet klarnade. Grodmamman dök upp därpå (eller snarare: dök i). Stora sfärer bestående av grodägg visade sig, de glittrade i solen. Vattnet blev varmare.

Äggen kläcktes. Myriader av små outvecklade krabater fyllde dammen. Alger växte nu över mittenstenen och på väggarna. Vassen växte sig också hög. Andra djur kröp omkring på botten, såsom trollsländelarver. De ser hemska ut - jag undrar om de äter grodyngel. Även blodiglar simmar nu omkring nära botten, gör den osäker.

Juli, mitten på juli, och en värme har dragit fram. Vasen är hög, men algerna har hållits tillbaks tack vare grodornas ätande. De har armar och ben nu. Vissa ser fortfarande ut som stora svarta spermier, men de flesta kan ta sig upp på land. Mygglarver börjar dominera, skymmer sikten. Sländlarvernas skal sitter uppflugna på vasstråna - tomma.

Grodorna finns i gräset. Man får vara försiktig var man går. De är fortfarande riktiga vattendjur; geléartade, ser ut som godisgrodor, fast svarta. Jag frågar mig varför de lämnar dammen. Det borde finnas mer mat där än uppe på land. Miljön ser mysigare ut under vatnet. Men de dras uppåt, bort från tryggheten. Hur många överlever tills nästa år?

Men at work

I soffan låg jag. Kaffe. Filt. Jag växlade mellan Discovery och Mtv. Hadrosaurier blir trista i längden; har de levt i Antarktis? Jaha och bla bla. Därför växlade jag kanal då och då.

Mtv har en "show" som heter Top 10 At Ten. Just nu var det 80-tal. Men at work och liknade skräp. Jag kom att tänka på en sak: kommer bloggar ses som band? ... hmmm, svårt att förklara.

Jag menar: om 10 år - kommer till exempel Annica Tigers blogg att ses tillbaka på som man ser tillbaks på nåt popband för tio år sedan? Kommer bloggar om tio år att finnas i någon - utvecklad - form?

Och om det mot förmodan skulle bli så att man säger: "Åh, minns du Gärningsmannaprofilen? Jag läste den som fan när jag var yngre." Är i så fall de enskilda bloggposterna att jämföra med låtar? Kommer stilen i till exempel den här posten att åldras lika ovärdigt som till exempel Men at work?

Bok

Jag läser att Sara har en bok på gång, än så länge i huvudet, men inom en månad på ett förlagsbord. Hur fan gör människor som skriver böcker, var kommer orden och inspirationen ifrån?

När jag var yngre funderade jag ofta på att skriva en bok - eller åtminstone en novell. Det blev aldrig något. Fantasin är det inget fel på - jag skulle nog kunna hitta på en historia. Nej, det är tecknen som hindrar mig:

.
,
-
:
;

Jag har inget system. Förutom bristande kunskaper i gramatik så har jag inget system över hur ofta och hur sällan och på vilka platser jag ska placera dem. Att blogga är lätt - jag. Sätter dem; överallt - och hur jag vill: när jag vill.

Den dan jag lär mig hanskas med dessa krumelurer - då blir det en bok.

Sex with flies

Jag håller på att storstäda lägenheten. Tråkigt så in i helvete. Och istället för nån slags belöning som väntar vid horisonten, så väntar ett berg av disk jag måste bestiga.

Och på tal om att bestiga; jag lyssnar på musik medan jag städar - The Tiger Lillies. Låten "Flies" måste ha den knäppaste texten ever.

My life´s a drama
Can´t deny
I want to have sex with flies
But when i try - i am to big
I stick it in and -
They don´t live ...