Varats olidliga behov av hudkräm

Moderskeppet hade en riktigt bra och framför allt enkel förklaring till hur man gör en fin effekt i Photoshop. Photoshopguider i all ära - de brukar vara jobbiga, och man minns dem aldrig riktigt efter ett tag. Jag läste hur man gjorde när jag satt på jobbet, och kunde därför inte prova själv förrän jag kom hem och hade ätit och hade sett på tv och väntat på min tur vid datorn etc, etc. Men nu fick jag prova på: "Giv mig hudkräm - NU!"
---
Andra bloggar om: photoshop

Den (på matkunskaper) nakna kocken

Jädrar vad halsont kan komma snabbt. För en timme sedan kändes det lite skrovligt i halsen, bara lite, inte värre än att jag kände att jag behövde harkla mig. Nu sitter jag här, med ett fullt utvecklat halsont - riktigt halsont menar jag, som sjuk-halsont. Så kan det vara.

Jag gjorde en riktigt misslyckad maträtt igår. Det började med att jag stod nere på Mixen eller vad den heter, den där mataffären bredvid ICA. Jag höll i ett paket röda linser, och tänkte att nu ska jag göra vegetariska biffar. Jag hade ingen aning om hur man gör, men det blir nog bra ändå, resonerade jag.

Jag kokade linserna - alldeles för länge skulle det visa sig - det blev en lättflytande gröt. Jag rev ett par lökar, för det trodde jag att man skulle göra. Jag knäckte ett par ägg och hällde i, för sammanbindningens skull. Sen for fan i mig, och jag rev ner tre rödbetor också; det kan bli gott.

När jag skulle forma smeten till klumpar innan jag slängde dem i stekpannan märkte jag att det gick ju inte alls - smeten rann genom mina fingrar. Så jag körde allt genom durkslaget för att få bort överflödig vätska, men då försvann halva smeten.

Till slut lyckades jag forma några klumpar som jag slängde i stekpannan. Rätt snabbt fick de stekyta. Det såg rätt okej ut, tyckte jag, men när jag skulle vända på dem föll de sönder i fragment. Jag bakade ihop dem så gott jag kunde och vände. Samma stekyta kom fram, och jag tänkte att nu blir det väl bra.

När de sedan låg på talriken såg de rätt aptitliga ut ändå, vilket jag tolkade som ett gott tecken inför första tuggan. Totalt feltolkat; de var hårda på utsidan, men på insidan var de blaskiga som smält snö - och nästan lika kalla. Till råga på allt smakade de nästan inget, för jag hade bara använt standardkryddorna salt och peppar.

Och nu sitter jag här - med halsont som straff.
---
Andra bloggar om: mat, matblogg, halsont

Polisanmälan

Jag hittade en grej på nätet: Polisanmälan.nu. Man fyller i olika punkter, som öppnar upp vidare punkter inom samma brottsrubricering, som man också fyller i. Sen lägger man till lite mer fakta och skickar iväg sin polisanmälan. Verkar smidigt.

---
Andra bloggar om: polisen, polisanmälan

Apropå Anna Sjödin-slagsmålet

Apropå SSU-ordföranden Anna Sjödin som slogs (eller blev slagen) på krogen. Jag funderar över en del frågor som har ställts angående det. De går ut på att "Hur kan en vakt låta sig brottas ner av en tjej så pass att han hamnar i underläge och måste försvara sig?"

Det är inte konstigt tycker jag. Jag har själv varit i liknande situationer en hel del gånger. Saken är den att vakten kunde nog "ta hand om" både en, två och kanske tre eller fyra som Anna - själv. Han skulle helt enkelt kunna ha slagit ner dem - säkert utan större problem.

Och det är det som är just ett av vakternas problem - det är inte meningen att de ska slåss - de ska brottas. Det blir en knepig situation. Tänk dig själv att du måste brottas mot någon som slåss. Det är inte alls konstigt att han kan hamna i underläge då.

Sen vems fel det var har jag ingen aning om, och det har säkert inte de flesta heller. Vaktens kompisar kommer att hålla honom om ryggen, och SSU:arens kompisar om hennes.
---
Andra bloggar om: Anna Sjödin

Min hemsida --- ;-) ---

Huh!! Bedrövliga tanke - tänk om bloggexplosionen hade kommit för tio år sedan. Då hade min blogg sett såhär fin ut.

The website fulifier (via Bonikowski tänker till...)
---
Andra bloggar om: hemsidor, design

Tack för informationen

Åh, tack för informationen. Jag trodde verkligen att Jonathan Zebina hade börjat köra med grön monokel, och att Zlatan hade krympt till smurfstorlek.
---
Andra bloggar om: Zlatan, Zebina, fotboll

bloggar.se

Uppmärksamma läsare har kanske upptäckt att även jag har börjat använda mig av bloggar.se-etiketter. Det tog några veckor, sedan tog jag mitt ansvar och kollade upp hur det går till. Det är en väldigt trevlig sak, som om många använder det knyter ihop blogosfären ännu mer och mjukt mysigare.

Jo, gör så här. Skriv din bloggpost. Sedan går du hit och trycker på "etikettera". Man kan naturligtvis lägga den länken som en favorit i sin webläsare, men av nån anledning lyckades jag inte med det. Nåväl, det är lika lätt att gå dit.


När du trycker på "etikettera" får du upp en ruta. Låt oss säga att jag skrev en post om fikon. Okej, då skriver jag in fikon i rutan. Sedan trycker jag på "OK".


Jamen vad händer då? Jo, då får jag upp en kod i rutan. Jag kopierar koden och klistrar in den i min bloggpost. Svårare än så var det inte (det kan till och med vara lättare om man läser på). Nu får de som läste din fikonpost och fick mersmak på fikon chansen att hitta andra bloggar som har skrivit om det. Nu tror ju jag i och för sig att jag är den enda, men man vet aldrig. Under de tre strecken här nedanför ser du hur det blev.
---
Andra bloggar om: fikon

Glamourblogg 2

När jag bloggade om min glamour för ett tag sedan, sade Mickey i en kommentar:

Meh, alla Glamourbloggar tar foto på sig själv med kläderna på (obs! huvudet måste vara avklippt!)

Så då får jag väl göra det då.
---
Andra bloggar om: glamour

Fotokakel

Jag hittade (via Moderskeppet --> Kamera & Bild) en ganska tuff pryl. Fotokakel heter det. Det går helt enkelt ut på att man antingen skickar in en egen bild och väljer hur många kakelplattor den ska tryckas på, eller använder något av företagets egna bilder.

Man kan gå in på Fotokakel.se och prova hur det skulle se ut. Jag valde gamla Voyagerstjärnan Seven of Nine som exempel, men om man skulle få för sig att beställa fotokakel (det är nog rätt dyrt) så toge man väl ett eget motiv.
---
Andra bloggar om: kakel, fotokakel, Seven of Nine

Glamourblogg

Jag bloggar inte tillräckligt ofta om fina plagg och snajdiga accessoarer för att kalla min blogg för en glamourblogg. Jag känner att jag måste göra det nu, om inte annat för att nå upp till epitetet. Så nu ska jag berätta om hur jag brukar klä mig på lördagsmorgnarna - ni vet, när man glider upp ur sängen, har inget speciellt för sig och att det är lite kallt i lägenheten.

Jag virar sängöverkastet runt mig uppe över bröstet - som en sarong ungefär. Förr brukade jag vika in en kant upptill så att den skulle hålla sig på plats, men den lyckades alltid rasa av just när jag stod vid köksfönstret (om grannarna nakenchockades eller om de gick igång på synen förtäljer inte historien).

Men det var förr som sagt. Nu har jag kommit på att jag ska ta på mig morgonrocken utanpå sarongen, och dra åt bältet ordentligt. På det viset sitter morgonsarongen bra. Bäst (och snyggast) blir det när man virar så att sarongen sitter så lågt så att fötterna inte syns. Ja, sådär kan jag gå omkring hela helgerna.

-Pappa, sätt på dig kläder! brukar ungarna säga. Men jag bryr mig inte - glamouren måste få komma i första rummet.
---
Andra bloggar om: glamour, glamourblogg, kläder, mode

Rock Lobster

Jag undrar om ens musiksmak säger någonting om en själv. Kanske, men man måste nog passera trettiostrecket innan man kan säga: "Den där musiken är typiskt honom/henne". Innan dess ändrar man smak då och då. Men när man kommer upp i ålder lite grand, då kan man i allafall se vilka artister eller grupper som fortfarande hänger med - fortfarande funkar. Ungefär som att man säger "Jag gillar verkligen Elvis". Elvis har varit död i många år, och artister har säkert både tangerat honom och överträffat, men ändå säger man: "Elvis - det är min favorit".

Jag gillar B-52's. Jag har gjort det sedan första sekunden jag hörde dem. Det var genom en kompis som hade bott i Georgia och som återvände till sverige som jag fick möjlighet att höra dem. Jag kan ha varit ... 16, 17 kanske. Jag gillar inte allt de har gjort; egentligen lämnade jag väl dem därhän redan efter fyra skivor. Men jag kan fortfarande påstå att B-52's är "min musiksmak".

Och det var det jag ville komma till - säger ens musiksmak något om en själv? Om någon tycker att hans musiksmak är Led Zeppelin till exempel - vad säger det om denne? Säger det något alls? Ja jag har ingen aning. Här är B-52's när de körde låten "Rock Lobster" Saturday Night Live 1980. Jag gillar den som fan - vad säger det om mig?


---
Andra bloggar om: musik

Mandrakigt

Bodström gör en hypnotisk gest, och lagen blir alldeles suddig.


---
Andra bloggar om: Bodström

Det är bara att välja

Jag har aldrig förstått det där med att stå och köa framför en krog, och sen - i bästa fall - bli insläppt på nåder. Jag har alltid tyckt att antingen är man välkommen eller inte - verkar det som att man inte är det så tackar man för sig och gör aldrig några fler försök att gynna stället med sina pengar.

Sen kan det naturligtvis vara så att man har råkat ut för en knasig vakt som vill jäklas. Då krävs att ställets ägare säger: "Du är visst välkommen. Jag - ägaren - säger det. Vakten gjorde fel, och vi har plockat bort honom nu". Då är det okej, då kan man besöka stället

Jag läser:

Sent på söndagskvällen kom uppgifter från Gazaremsan om att al-Aqsa-martyrernas brigader delade ut flygblad i Gaza och uppmanade danskar och svenskar att lämna området inom 72 timmar. På en annan plats i Gaza uppmanade Islamiska jihad danskar, svenskar och norrmän att vara ute ur området inom 48 timmar.

Det är okej - det kan vara så att vi nordbor inte är välkomna där. Jag tycker inte ens att de behöver ange ett skäl - är man en välkommen gäst så är man, annars så kan man vara på ett annat ställe.

Det kan också vara så att al-Aqsa-martyrernas brigader inte talar för "stället" utan bara för vad de själva anser är rätt, men då är det upp till "ägarna" - de som bestämmer över Gazaremsan att förklara vad som gäller, precis som på krogen. Jag antar att vi skickar biståndspengar dit (antar - inte vet), och är vi inte välkomna så tar vi våra pengar någon annanstans, till nåt ställe där vi är välkomna. Ägaren till stället ska säga: "Vi håller med vakten - du är inte välkommen". Eller så plockar ägaren bort vakten och säger: "Vi vill gärna ha dig som gäst här, eftersom du gynnar oss med dina pengar". Det är bara att välja.
---
Andra bloggar om: Aqsa-martyrernas brigader, Islamiska jihad

Fem saker jag är bra på

Myck'e meme blir'e. Den här gången är det Mickey som har skickat den (jag skickar inte vidare förresten - mema vidare den som läser detta och känner för det): Fem saker jag är bra på:

1. Jag är bra på att simma, och snabb. Trots att det nu är tjugotre år sedan jag lade av med simmande, så är jag praktiskt taget alltid bäst och snabbast i alla badsituationer.

2. Jag är bra på att komma upp på morgnarna. Trots att det har blivit tyngre med åren, masar jag mig ändå upp efter långa ligga-vaken-och-titta-upp-i-taket-nätter.

3. Jag är bra på att lägga märke till vad som snart kommer att bli mode. Trots att jag varken har råd eller lust att följa moden själv, så ser jag på ett tidigare stadium än de flesta vad som kommer att gälla för den stora massan en bit framåt.

4. Jag är en bra lärare. Förutsättningen är bara att jag behärskar det jag ska lära ut själv - gör jag det brukar jag kunna lära ut det på ett bra och pedagogiskt sätt, har jag märkt.

5. Jag är bra på att förtränga saker. Har jag goda grunder att misstänka att jag har en svår sjukdom - till exempel - så kan jag rätt snabbt förpassa misstanken inåt - ludda in den i fetvadd och snudd på glömma den. Samma är det med pengar. När jag tänker efter så har jag nära nog utvecklat förträngandet till en konstform.

Jag märker här att jag även är bra på att säga "Trots att". Jag gjorde det tre gånger på en fempunkters-lista nyss. Jag är även bra på att överdriva användandet av talstreck - jag gör det alldeles för ofta och i fel sammanhang.
---
Andra bloggar om: meme, memer

Big Brother-frillor

Nu är det dags för Big Brother igen - programmet alla bloggare hatar och aldrig tittar på, men ändå "råkar ha sett det" någon gång, och därför har sköna, kritiska åsikter därom.

Förutom det självklara - som till exempel att Anton snart kommer att ha nån slags sex med antingen Angelica eller Jessica - så är även frisyrerna skönt stereotypiska. Kolla här:


---
Andra bloggar om: Big Brother, BB

Mariakyrkan i Skogås

Mariakyrkan i Skogås stod färdig 1987. Rätt snygg för att vara förort. Den finns borta på uteplatsen vid Skogås centrum. Man ser inte mycket aktivitet där, men det kan bero på att jag aldrig går förbi på de tider när det borde vara aktivitet.


---
Andra bloggar om: kyrkan

Mmmm ... mat

Idag, tvåtusensexhundra år efter Kristus (på ett ungefär) åt jag, Johnny, och valda delar av min familj följande maträtt (med sallad till):

Köttfärs stektes - tillsammans med rivna rödbetor och lite paprika. Rätt starkt kryddat. I en ugnsform lades tunnbröd, och på detta tunnbröd östes sagda köttfärs. Ovanpå lades ost. Detta upprepades fyra gånger. Överst hamnade köttfärsen som blev över - med ost på även där.

Det ser gott ut, men i skrivande stund har jag ännu inte smakat. Men det är säkert gott; jag hoppas det - för jag har sagt till mina barn att det är ett riktigt recept, och inte ett experiment, som det i själva verket är. Åtminstone bygger det på ett recept jag såg i DN, men som jag inte orkade läsa färdigt.


----
En stund senare: Det var supergott - och väldigt mäktigt och mättande.
---
Andra bloggar om: mat, matblogg

Jippi!! En vattenkokare

Igår kväll - jag var på väg bort från öldrickande och gamman. Jag skvalpade betänkligt utav öl och vin, men bestämde mig ändå för att ta vägen via tanto; hungriga vargflockar i snön kunde höra mig, och jag tänkte också på den gången jag mötte ett ensamt djävulsben, en bockfot, stående på marken där vid drakenbergsparken, kastandes en hemsk och olycksbådande skugga mot asfalten. Att gå ensam där i mörkret - ja, vi kan väl säga att jag inte gillar det.



Finns det något ödsligare förresten, än övergivna lekplatser i snön? Jag kommer alltid att tänka på spöken efter barn. Inte barn som har dött, utan barn som har vuxit upp och slutat vara barn, och vars små stojande, lekande vålnader blivit kvar. De åker omkring på karuseller och gungar gungor - fast karusellerna och gungorna står stilla där i mörkret - och barnskrik hörs som från långt avstånd. Hu! Bäst att vandra vidare - skvalpa någon annanstans.

Stället jag drack öl och vin på var som ett vanligt ställe där man dricker öl och vin. Rätt trevligt. Jag är inte särskilt van att gå ut, och mycket riktigt höjde jag på vänstra ögonbrynet när jag tittade på menytavlan: ska det stå så?



I morse väcktes jag av meddelandet att vattenkokaren hade pajat. Ja, en upprörd te-sugen flickröst sade: "Pappa! Vattenkokaren har gått sönder. Köp ny!" "Ja ja." sade jag. Senare på dagen kollade jag runt på ICA's hyllor - inte fan hade de några vattenkokare, och förresten var de nog så dyra så jag inte skulle haft råd ändå. Men det gäller att ha tur, för i centrum stod en liten barn och föräldrar-loppis. Vattenkokare, lätt begagnad men stor och blå: 20 kronor. Jag köpte den. Den gamla vita åkte ut och lämnade plats för den gamla blåa. Man måste ha tur ibland.


---
Andra bloggar om: södermalm, lekplats, krogen, vattenkokare

Sök recept

Jag hittade en "sök recept" inne på DN - Mat & Dryck. Man kryssar i olika alternativ - typ hur många minuter det ska ta att laga maten och vilka råvaror man vill använda.

Här stoppar vi.

När jag hade skrivit det första satte jag mig och kryssade. Tänkte få fram något kul och bra som jag kunde blogga om. Men det blev inte bra. Sökdatabasen var alldeles för liten och rätterna alldeles för konventionella. Eller förresten - jag måste rätta mig själv här - nog fanns det en hel massa recept, men de var för komplicerade; för mycket hokus pokus och grönsaker och hej-vad-jag-är-duktig-i-köket-grejor.

Det är bara att erkänna - matlagning är inget för mig. Men jag har ingenting emot att äta god mat. Idag blir det nog nånting med linser, såna där oranga saker.
---
Andra bloggar om: recept

Games without frontiers

Det är fredagskväll, och då kan man gott kosta på sig lite musik. Det får bli Peter Gabriel-låten "Games without frontiers" från skivan "Melt". Den kom typ 1980 har jag för mig, och videon var säkert nyskapande då, men den har inte åldrats särskilt vackert - man kanske får ge den några år till. Men låten är bra.


---
Andra bloggar om: peter gabriel, musik

Nåt viktigt, nåt som griper tag

Ibland blir man jävligt trött på sin egen blogg, tycker bara man skriver blaj. Har man inget bättre att komma med - något viktigt? Antagligen inte. Som tur är kan man läsa andra som skriver något som griper tag i en. Via Isobels text och verkstad hittade jag något som kändes både läsvärt och viktigt: Ain't no sunshine.

---
Andra bloggar om: skolan

Minigolf

Golfspel finns det ju ett överflöd av på nätet, särskilt minigolfspel. Just den här varianten har den egenarten att man måste gå mellan banorna, precis som på riktigt alltså. Perfect time killer.
(Via Hedonistica)
---
Andra bloggar om: spel online

WM recorder

Är det nån som har nån erfarenhet av WM Recorder? Jag står just i begrepp att skaffa det. Man ska tydligen kunna spara strömmande filer på ett jäkligt smidigt sätt, och det låter ju smidigt.
---
Andra bloggar om: wm recorder

Min blogg hör hemma

Jag var inne och kollade på Bloggtoppen hur jag står mig i en besökarjämförelse. Jorå, i skrivande stund befinner jag mig på 53:a plats. Då fick jag för mig att kolla upp mina närmsta grannar på listan, för att se om vi på något vis "hör ihop" - om vi kanske skriver liknande saker och därför har ungefär lika många läsare.

Nu tycker ju inte jag att min blogg direkt liknade nån av dessa grannar, men tänk om det är ämnena vi berör som tangerar varandra - att vi skriver om ganska lika saker. Döm själva:

48 - Mest om mode
49 - Mest om sex
50 - Mest om skvaller
51 - Mest om dansband
52 - Mest om smink
53 - Jag då'rå
54 - Mest på engelska
55 - Mest om mode
56 - Mest om mode
57 - Mest om mat
58 - Mest om mat

Man får lista snabbt, för medan jag höll på så föll jag två placeringar, från 51 till 53, så det är ingen idé att kolla igen - det är ändå tendensen som räknas. Jag befinner mig alltså mitt bland de grejor folk går igång på: Mat, kläder, sex, dans och skvaller, och på något vis känns det som om min blogg hör hemma rätt bra där.

Av jord är du kommen - smulor skall du bli

Nu verkar äntligen frystorkningen vara på gång. Jag har bloggat om metoden både en och två gånger förut. Det handlar alltså om att man först torkar ur ca 70 procent av vattnet den döda kroppen består av, och sedan fryser ner den till minus 196 grader, för att slutligen vibrera ner resultatet till smulor eller pulver. Antagligen mycket miljövänligt.

Fast först måste smulorna miljögranskas. Det kan vara så att det som återstår av människan inte är nyttigt för djuren och organismerna som knaprar i sig det, där det ligger ytligt begravt på kyrkogården. Men troligen är det mera nyttigt än onyttigt, för man ligger i en kista av majsstärkelse när man så att säga efterbehandlas, och grönsaker ska ju vara nyttigt sägs det.

Om det nu visar sig att det är både ofarligt och dessutom jättenyttigt - är jag då väldigt kontroversiell och hakutstickande om jag då föreslår att vi skickar smulorna till svältande ute i världen? Är jag det? Bäst att jag inte föreslår det då.
---
Andra bloggar om: döden, begravning

Plötslig död

Att man kan råka ut för läskiga och dödliga sjukdomar är man ju alltid plågsamt medveten om. Men sånt är inte plötsligt, det är bara beskedet som kommer plötsligt - själva sjukdomen har ju smugit sig på utan att man har märkt det. Äkta plötslig död är död genom våld - från människor eller oturliga omständigheter.

Jag läste om en kvinna som stod i duschen och fick ett rispat lår från en jägares vådaförlupna kula. Men tänk om hon hade böjt sig ner efter tvålen som just hade slunkit ur hennes grepp - då kanske kulan hade träffat hjärtat. Det hade varit plötslig död.

Jag läste om en amerikansk president som fick ett kamerastativ framför nyllet. Det föll mot honom uppifrån. Nu räckte det med att han "flyttade sig en liten bit till vänster och återtog kommandot." Men tänk om han hade stått en bit längre fram, och att det inte hade varit ett kamerastativ utan en tung strålkastare i 30-kilosklassen. Då hade det kunnat vara plötslig död.

Sånt kan hända; man kan bli träffad av blixten och få både istappar och kometer i skallen. Eller så kan man råka passera nån knarkare som plötsligt får för sig att man vill honom ont, och då kan det vara kört - då kan det bli plötslig död.

Tänk på det.
---
Andra bloggar om: döden

Battlestar Galactica

Suttit framför Battlestar Galactica idag. Nja ... så jäkla bra är den inte. Jag såg den faktiskt på bio för tjugo - tjugofem år sedan, och den var inte heller nåt vidare (det kan ha varit en tv-pilot jag såg på bio?) Den nya är helt klart bättre än den på bio i alla fall, som jag tycker skämtade bort historien. Science fiction ska inte skämtas bort, det blir bara fel. Den enda film jag kommer på just nu, som har gått iland med det, är Galaxy Quest.
---
Andra bloggar om: battlestar galactica

Orkar inte - vill vara den glade vandraren istället

Förlåt Chadie, men jag orkar helt enkelt inte vara med på den här memen, pallar bara inte. Jo för att: jag hade mardröm, vilket skapar olust hela dagen. Och: hade virus eller trojan eller vad det var i datorn. När man sitter långa timmar och söker efter skit i datorn - vilket är rätt enahanda samtidigt som det ändå kräver lite tankemöda - så sitter man där och surar över att man är så dålig på att skydda sig från skit. Med andra ord - man sitter och söker i sig själv samtidigt.

Inre rotande är långt ifrån min favoritsysselsättning. Dessutom hittar man lika många virus och trojaner därinne med, och de är - om inte omöjliga att rensa bort, så i alla fall svåra. Så jag orkar inte svara på frågor. Dessutom är jag nog blogosfärens memebrytare nummer ett ändå; det är inte min grej helt enkelt. Jag körde fredagsfyran förr, men jag gav upp, för det blev ångest. Jag vill vara den glade vandraren.
---
Andra bloggar om: meme, memer, leda

Såna där frågor att svara på

Av Annika Bryn fick jag en hel hög frågor att svara på. Meningen är väl att man ska skicka dem vidare till olika personer, men jag gillar inte att sätta press på folk, så vem som helst kan plocka detta.

Four jobs you have had in your life:
1. Loss och lastare av gastuber.
2. Rörmokare.
3. stationsvakt.
4. Ordningsvakt/kameraövervakare.

Four movies you could watch over and over:
1. Orlando.
2. Det sjunde inseglet.
3. A Clockwork Orange.
4. Star Trek (filmer, tv-serie).

Four places you have lived:
1. Trångsund.
2. Östermalm.
3. Södermalm.
4. Skogås.

Four TV shows you love to watch:
1. Lost.
2. 24.
3. Prison break.
4. Rome.

Four places you have been on vacation:
1. Teneriffa.
2. USA (Santa Barbara).
3. Australien (Sidney med omnejd).
4. England (London).

Four websites you visit daily:
1. Nyligen.
2. Google bilder.
3. StatCounter.
4. Resten av nätet.

Four of your favorite foods:
1. Pizza.
2. Kött.
3. Räkor.
4. Kräftor.

Four places you would rather be right now:
1. I soffan under täcket.
2. I sängen under täcket.
3. I badet.
4. På bio.

Kalla Kårar

Kalla Kårar hette en bokserie förr. Det fanns hur många titlar som helst. Jag läste massor av dem när jag var yngre. Man kan nog säga att de var Kitty-böcker för killar, men tjejer läste dem nog med, och förresten var det inga fortsättningsböcker som med Kitty, utan nya historier i varje bok - då och då med bra författare faktiskt. Nå, jag letade efter omslag på Tradera, och hittade några, som jag lade in på flickr.
---
Andra bloggar om: skräck, rysare, böcker

Svälj tjugofemöringen!

Hmm ... få se nu. Jo, jag var väl ungefär tio år gammal - kanske elva, tolv förresten. Jag brukade cykla omkring nere i Trångsunds villaområde. Själv kom jag ju uppe från hyreshusen, så det kändes lite främmande där nere. Trots att jag hittade överallt och prakatiskt taget vuxit upp bakom varenda sten, gran och gatukorsning i Trångsund, så kändes det lite främmande. Åtminstone fanns det bättre backar där.

En gång stötte jag ihop med Jxxxx Hxxxxxxx och hans gäng. De var säkert fjorton eller femton år gamla. Mycket större och starkare än jag. De stod i vägen - jag var tvungen att stanna. Blev omringad. Blev rädd.

- Vad heter du?!
- Johnny.
- Här är en tjugofemöring. Du ska svälja den.
- Nej.
- Svälj tjugufemöringen för fan!

Jag stoppade tjugofemöringen i munnen och låtsades svälja. Antagligen grinade jag också, jag minns inte. Hxxxxxxx och gänget skrattade ut mig. Jo, jag grinade nog. Sedan tröttnade de och drog. För dem var det en liten grej som de förmodligen glömde rätt snabbt - jag minns det än.

Åren gick. Jag var fortfarande rädd för den där Jxxxx. Såg jag honom på avstånd tog jag en annan väg. Efter ett par år kände han säkert inte igen mig. Men jag kände igen honom. Jag var säkert glömd, men det var inte han.

Åren gick och jag hade varit simmare i några år nu, och började bli stark. Med muskler följde självförtroende. Rädslan började vändas till en längtan att möta honom; fan vad han skulle få stryk! Det hände till och med att jag tog små omvägar på väg till tåget i hopp om att få syn på honom. Men jag såg honom aldrig.

Jag har inte sett honom på tjugofem år. Antagligen hade han redan flyttat från Trånkan när jag gick omkring och hoppades möta honom. Han kanske inte lever längre - risken finns, för på den tiden var sniffning det naturliga steget på mobbning, och sen kanske knark. I vilket fall så minskar möjligheten till ett sammanträffande med åren. Jag skulle självklart inte känna igen honom. Men det kanske är lika bra, för nu är mina ihopsimmade muskler lika försvunna som Jxxxx Hxxxxxxx.
---
Andra bloggar om: mobbning, hämnd

Ful-länk

Linda Skugge länkar till världens minsta hemsida.
Andra bloggar om: Linda Skugge, liten hemsida

Kuberna

Just kuber har ju länge varit mänsklighetens största gissel - från tärningar som aldrig tycks hamna med sex prickar uppåt, till Borgkuberna och "The Cube". Det gäller att undvika dem helt enkelt. Men för det krävs träning:
Träning 1. Träning 2.

(Smidigt - SheCat's)

---
Andra bloggar om: spel online, kuber, borger

Bli din egen Bollywoodfilm-producent

Via Smidigt hittade jag till Bombay TV. Man gör sina egna Bollywood-snuttar där. Jag kunde inte låta bli att producera två färgsprakande dramer.

"Det undermedvetna"

"De fajtades - och de åt"
---
Andra bloggar om: bollywood

Biblioteken - något måste göras

Jag såg just på tv att biblioteken utarmas och till och med läggs ned i rasande takt. I nån kommun behövde Migrationsverket nya lokaler, och då kastades bibblan helt sonika ut, så illa är det. Böcker ligger och vittrar och tappar sidor, och nya köps inte in. Nåt måste göras!

Inte minst har jag märkt denna tendens på mitt eget bibliotek i Skogås; visst, biblotekarierna är snälla och hjälpsamma och säger: "Jamen vi kan skicka efter den från huvudbiblioteket", men det hjälps inte - inte ens där finns de nya, fräscha böckerna man vill läsa. Något måste göras!

När jag var liten (före videons och datorns tid) så var bibblan en riktig tillflykstort. Jag gick omkring bland hyllorna på kvällarna efter simträningen. De första åren plockade jag russinen ur kakan, och när de var slut kom överaskningen: hela bibblan var ju full av russin! Den tiden är för länge sedan passerad. Vi måste göra nåt!

Några förslag:

1. Nästan alla har ett överskott på böcker - om inte i bokhyllan så i källarkontoret eller på vinden. Om så inte är fallet så har säkert en och annan släkting det så. Skänk överskottet till bibblan! Det är ändå bara en försvinnande liten del av alla böcker man har som man vill läsa om och om igen.

2. Om du ändå vill behålla bokhyllan smockad - testamentera böckerna till bibblan. Låt släktingarna först ta vad de vill ha - skänk bort resten till bibblan, det blir nog ändå en hel del.

3. Ge bort ditt tionde. Var tionde ny bok du köper skänker du till biblioteket när du är klar. Man läser trots allt sällan om nya pocketar.

Nu vet ju inte jag om de lokala biblioteken skulle ha resurser att handskas med alla böcker som strömmar in om alla följde dessa råd, men det är ett annat problem som måste lösas. Lokalfrågan också.
---
Andra bloggar om: bibliotek

Australiensk hårdrock av toppklass

Alla stora, långlivade band har väl haft sina ups och downs. I AC/DC:s fall har det mest varit ups - i alla fall när det gäller ljudvolymen. Såhär skrev Skånska Dagbladet efter att AC/DC hade spelat på "Nyckelhålet" i Höllviken 1976:

Sverige har ovanligt popfrämmande just nu! Det är hårdrockgruppen AC/DC som från - Australien! [ ... ] AC/DC består av fem verkligt bra musiker, och att de fem kunde det här med hårdrock hördes. Konserten blev mycket lyckad. Enda felet var att killarna lirade på tok för högt.

Från Sebastian fick jag tipset på en rolig sida som handlar om AC/DC:s första (fem-spelningars) segertåg över Sverige: Nyckelhålet, Höllviken 1976.
---
Andra bloggar om: hårdrock, AC/DC

Ett par bloggsaker

Kollade runt lite hos Bibi, och såg att man kan göra om sin blogg till en bok - till och med en blogspot-blogg som min faktiskt. Man använder sig av Blogbinders. Såg också att det är dags för "bloggies" igen - där 2006 års bästa bloggar inom olika klasser koras. Det får bli morgondagens projekt att kolla igenom de olika nominerade.
---
Andra bloggar om: bloggbinders, bloggies

Trissvinnaren Olle

Jag har funderat på en sak. Ni vet, Nyhetsmorgon på Fyran, de brukar ju sitta där och skrapa enorma, gula trisslotter. Inte alltid, men ofta, så är det någon typ i övre medelåldern som skrapar. Någon som redan har allt och nu ska vinna ännu mer.

Fyran är ju så trygg, så familjevänlig och så mysmurrig på ett medelklassigt tryggt vis. Där får inget oförutsett hända - inget som kan störa politiskt korrekta morgonnerver i alla fall. Och triss-vinnarna håller fyran-måttet - de säger "Tack tack, vad jätteglad jag blir" med utslätad röst och sen blir det nyheter.

Men tänk om det skulle slinka in ett svart trisslotts-vinnar-får, en trisslotts-vinnar-räv bland hermelinerna. Någon som säger sina tankar utan att tänka på konsekvenserna (vilka de nu är). Tänk om Olle (kan vi kalla honom) sitter där och skrapar fram fem miljoner.

-Men sedär Olle. Fem miljoner har du vunnit!
-(harkel) .. Jo.
-Men nu blir du väl glad Olle?!
-Ja.
-Oj oj oj! Vaaad ska du göra med alla pengarna, blir det resor, ny bil eller vad blir det Olle?
-Horor.
-Förlåt, nu hörde vi dig inte riktigt ...
-Horor! Polska horor. Sen tar jag en sväng till Thailand - och köper horor där med.
-(stelt leende) Ha ha, nu tror jag att du sitter och skojar med oss.
-Nej det gör jag inte. Jag kommer förresten att köpa knark också.



Vad gör morgonvärdarna då? Har de en hemlig "nu går vi till reklam-knapp" under bordet, en slags nödsignal? Eller börjar de argumentera mot honom? Ja vad tusan gör de då?
Andra bloggar om: triss

Hjälte - gå över bron!

En av mina ungar är bokläsare, eller snarare: Harry Potter-läsare. En annan är till hälften bokläsare: läser när han är tvungen - mest bokläsning som skol-läxa. En tredje har inte tålamod med böcker. Antagligen har tv-spelens snabba växlingar sabbat just den hjärnvindling som används vid bokläsning. Men han har läst Alien - boken baserad på filmen.

Bokläsning har inget med intelligens att göra. Till exempel är min brorsa smartare än jag, och han har bara läst Rambo (baserad på filmen) och en och annan Koonz, medan jag plöjer ett par böcker i veckan. Bokläsning har nog snarare med inlevelseförmåga att göra - eller tendens till behov av verklighetsflykt kanske.

Tillbaks till den icke bokläsande sonen. Det finns faktiskt en sort litteratur han har fastnat för. Vi ägde ett par stycken, och dem slukade han i rekordfart, troligen för att de liknade spel på nåt vis. Det var böcker vars kapitel slutade öppet. Man läste fram till en skärningspunkt, och där fick man ett val:

Om du tycker att hjälten ska gå över bron, hoppa då till kapitel 5. Om du vill att hjälten ska vända tillbaks och ta en annan väg, gå då till kapitel 16.

Spännande. Det var nästan så att man blev sugen på att skriva en sån bok själv. Men - vad heter den genren? Var köper man såna? Finns de att få tag på över huvud taget längre?

Ståplats

Biltullarna har skapat trängsel på pendeltågen. Visst kan vi skylla på vagnfel, dörrfel, spårfel och inställda tåg på grund av vad som helst och fan och hans moster, men nog tycker jag att många medpendlare nu för tiden är misstänkt lika den typiske bilisten. I morse var det extra trångt; ståplats naturligtvis. Och på varje station klev det på ännu fler.

Droppen som fick min inre bägare att rinna över kom vid Farsta strand. Då klev det på en hel drös människor, och den människa som hamnade snudd på kind mot kind med mig hade bleka, födelsemärkliga och glest skäggiga kinder. Då och då blåstes dessa kinder upp som på en groda, för att strax därpå liksom implodera, med ljudet av lungsotshostningar som soundtrack till den alldeles för närgångna bilden. Rena bacill och virus-multimediashowen på morgonens pendeltåg var det.

Biltullarna må vara nyttiga för gatuluften. Men följden har blivit att inandningsluften för oss pendlare har försämrats. Det är ståplats mest hela tiden. Sitter man på pendeltåget så har man i alla fall minst en meter till närmsta ansikte, och säkert nästan en halvmeter åt sidan. Stående kan avståndet teoretiskt vara på grovhångelavstånd. Det orättvisa med biltullarna är att de som fortfarande tycker sig ha råd att åka bil, de kan välja vem de vill grovhångla med, och det kan inte vi ståplatsresenärer.

Stockholmsbloggare och robotar

Fast jag inte är äkta Stockholmare, utan Huddingebo, så kan jag ändå stolt stoltsera över att jag nu är Stockholmsbloggare. Det var Anna Toss som igår så vänligt bjöd mig in att skriva på stockholmsbloggen.
---
Anna Toss har skrivit om robotar, och även skrivit manus till vad en robot ska säga när man snackar med den. Så jag gick in till roboten Roberta och tog ett snack. Som vanligt vägrar webrobotar nappa på fula ord-kroken:

-Du kan förolämpa en robot hur mycket du vill. Bra va?
-Kukeliku!
-Robotar använder aldrig runda ord, bara fyrkantiga.
-Jag är en robot, jag har inga sexuella känslor alls. Men vi kan prata om sex om du vill.
-Robotar tröttnar ganska snabbt på fula ord.
-Slarviga människor är kanske mer kreativa än andra.

Det sista, det om slarviga människor, svarade Roberta när jag kallade den "Svin!". Jag undrar om det är svårt att skriva dialogmanus. Antagligen måste man ta med i beräkningen att man kan råka ut för Tourettes-attacker såsom den jag utsatte Roberta för. Jag måste fråga Anna vid tillfälle.

Sexhånet

Expressen ploppar fram ännu ett nytt, skönt ord idag: Sexhånet. De skriver om Boråspunkarna Snorting Maradonas som har gjort en låt där prinsessan Madeleine sexhånas, och Elisabeth Tarras-Wahlberg häcklas.

Hur låter då detta hån och häckel? Inte så farligt tycker jag. Jag menar - hur många punkgrupper genom tiderna har inte kommit in på kungahus-ämnet i sina texter? I vilket fall som helst - såhär ser texten ut:

Kungliga Jiggen

Folket är fria borta i Brunei,
Diktatorn är älskad till skillnad från mig
Han har en så fin ideologi:
Diktatur istället för demokrati.

Jag ska hyllas av folket i pompa och ståt
Å narcissism det gör mig så kåt.
Då är det härligt med olika nummer och mail
Till kvinnor som kan underhålla mig.

Kungliga jiggen vi dansar var dag.
Kungliga jiggen, hovet och jag.
Silvias bytning, den gör mig så het,
Skjuter upp kuken liksom en raket!

Det skrivna ordet är ingen idé,
Jag behöver ej läsa en enda CV.
För den första ungen, ut ur min snopp
Blir det lyckliga barn som ska ärva min topp.

Jag kan råna banker, jag kan köra full.
Jag kan smuggla knark utan risker för tull.
Kanske att de surar i Damtidningen
Men haffas jag så släpps jag igen.

Kungliga jiggen vi dansar var dag.
Kungliga jiggen, hovet och jag.
Madeleines fagra barm, den gör mig så het,
Skjuter upp kuken liksom en raket!

Att vara kung är inte alltid så lätt,
Stekta, flygande sparvar med för mycket fett.
Billig tårta i fejset är ej som sig bör
Den ska va gjord av Kunglig Hovleverantör.
Att alltid veta vart man är, det är ej sunt.
Victoria ska ärva, men mitt jobb är för tungt,
För en kvinna kan ej vinka riket runt.

Kungliga jiggen vi dansar var dag.
Kungliga jiggen, hovet och jag.
Tarras blick, den gör mig så het,
Skjuter upp kuken liksom en raket!

Bloggträffen igår

Om man ska blogga om en bloggöl - eller bloggträff, som det tycks heta nu för tiden - så ska man nog göra det samma kväll, annars är man dömd att upprepa vad andra redan har sagt. Så jag säger inte mer än att jag hade trevligt, och att jag tror vi var fler än vanligt:

Bengt, Frihetens Vingar
Tommy Jensen, Pappablogg
Anna Toss & Co
Rosemari, Kulturbloggen
KA - Centrifugen
Carina
Björn, Bitis bilderbok
Lotten
Steffanie Müller, Nästa: Bandhagen
Annica Tiger
Angela Müller
Annika Bryn
Gustaf Gustafsson

De flesta har skrivit något. Och Björns bloggservett var grym som vanligt. Egentligen borde jag susa runt och skriva tack för senast nu, men ungarna har kompisöversovningar här, så det pockas om datortid bakom min rygg. Så tack för senast alla ni som var med.

Bloggträff

Idag kan man ta sig till Hirschenkeller och ta sig en öl eller nåt och samtidigt träffa några andra bloggare. Det låter väl helt okej.

Det är väldigt opretentiöst det hela, och inte ett dugg nördigt. Jag vet, för jag har varit på flera bloggräffar. Första gången jag tog en bloggöl trodde jag till exempel att det skulle pratas RSS och trackbacks och sånt. Det gjorde det väl också, lite, men då stänger man bara av öronen.

Hirschenkeller som sagt. Jag kan tänka mig att det är mysigt att sitta där så här års, och titta ut på isen och snön. Jag ska inte äta, bara ta ett par öl. Så varför inte göra likadant om du ändå är i stan (Stockholm) - droppa förbi och säg hej. Klockan 16.

Läs mer på Kulturbloggen.

Kylskåpet just nu

Brott och straff

Jag har just lyssnat på första delen av "Brott och straff", en podcast (podradio här) från Sveriges Radios dokumentärredaktion. Den handlar om en rånarkille som åkte dit i mitten på nittiotalet. Han berättar om hur det gick till. Emellanåt hör man även hans tjej berätta, eller "hans egna prinsessa" som hon kallar sig.

Det är jätteintressant - främst när "prinsessan berättar om sin kille. 05:40 in i sändningen berättar hon om rånarkillen (hur en kille ska vara), och 24:15 in i sändningen berättar hon om sin förra kille (hur killar inte ska vara). Lyssna och lär.

"Brott och straff del 1".

http://www.sr.se/Podradio/xml/p1_dokumentar.xml är prenumerations-adressen till serien.

Förengelskar

En sak som är kul (åtminstone lite) är när man gör om sitt namn till engelska - i den mån det går eller man kan. Jag kollade upp vad några bloggare hette (det var lite svårt eftersom folk inte gärna skyltar med vad de heter) och förengelskade namnen.

Johnny Southmountain (jag)
Bert Shed in
Mattias Man's son
Stellan Oakman
Monica Rolfdown
Annica Browns
Sara Holm Steelhand
Lisa Driver Wineblades

Ja jag kan ju inte sitta i evigheter och leta, så jag stannar där.

Slängd post

Nu har jag gjort något jag aldrig har gjort förut, och som jag har lovat mig själv att aldrig göra. Jag har rånat en okänd människa på stan.

Nädå, jag bara skojade, så farligt var det inte. Jag har slängt en post, värre var det inte, och förresten så är - om inte löften - så i alla fall principer till för att brytas. Posten finns som bild här bredvid om nån skulle ha lust att läsa.

Saken var den, kom jag på en stund efter att jag hade postat den, att den kom fram av helt fel skäl. Man skulle kunna säga att den blev framvärpt på tvären för att beskriva målande.

Tonåringar - om de känner sig otroligt frustrerade kan det hända att de sparkar i väggen eller slår sönder någonting. Bloggare - om de känner sig otroligt frustrerade kan det hända att de postar något totalt onödigt. Och precis som tonåringen så skäms bloggaren efteråt.

Jag vet inte varför jag blev frustrerad sådär helt plötsligt. Det kan ha varit kylan, och att det är så långt till vår. Eller så kan det ha berott på sömnbrist. Det kan hända att jag tyckte posten såg visuellt tråkig ut. Jag vet inte - frustrationen lade sig snabbt.

Aftonbladets bollchock

Nåt konstigt med den här bilden? Två som har sex i ett bollhav bara, det är väl inget märkligt. Men man kan ändå fundera. Det är Aftonbladet som skriver om att man ska "Våga testa nya ”Ikea”-sexet!". Artikeln handlar förvisso om ... skitsamma - det är världens längsta och tråkigaste artikel. I alla fall ska bilden få oss att tänka på att ett par har sex i bollhavet på IKEA.

Fast läser man en annan Aftonbladet-artikel, den om den anställde på en STADIUM-butik som som gjorde porrfilm i butiken där han jobbade, då får man ju intrycket av att det var något förkastligt han gjorde, nåt att få sparken för. Grejen tycks vara att man inte ska avbilda sexsituationer på ställen där de inte hör hemma.

Om jag går och handlar på STADIUM, då skulle jag skita i om jag visste att det hade knullats på golvet där jag knallar omkring. Vad tusan gör det (om det inte orsakar halka vill säga)? Men om jag däremot visste att mina barn (ja, vi leker här att de är små) hoppade omkring i ett bollhav där det några timmar innan hade tagits nakenbilder, då skulle jag nog fundera över både avsöndringar, svett och sekret.

Man kan undra var Aftonbladets bild kommer ifrån, för såvida de inte har en egen bollbassäng, endast för vuxet bruk, så måste ju bilden ha tagits i en sådan där barn leker till vardags. I vilket bollhav utspelade sig Aftonbladets sexchock? Sveriges småbarnsföräldrar kräver svar!

Synonymer

Jag satt och läste Matälskarens post om Marockansk kotlett. Hon skrev: "De två små slök den djärvt kryddade kotletten fast jag av misstag appterat den med en letal dos harissa." Jag tänkte på ordet letal - är det ett svenskt ord, eller är det ett engelskt (lethal) som funkar på svenska? Jodå, det stod upptaget i Nationalencyklopedin.

Då fick jag för mig att jag skulle skriva det jag just skrev här ovanför, fast med ovanliga ord - lite svåra och konstiga. Jag gick till Synonymer.se och började med ordet satt.

satt = liten och kraftig, undersätsig, kort och tjock, knubbig, fyrkantig, stabbig

Nä det funkade ju inte. Jag satt kan inte bli jag tjock. Så jag gick vidare med nästa mening: Hon skrev. Där borde jag kunna klämma dit med nån knasig och intelligent försvårning av språket.

skrev = gren, benvinkel

Där gav jag upp. Jag resignerade, underkastade mig.

Designa Kalles Kaviar-tuben

Jag var inne på Kalles Kaviar och designade en tub. Man kan göra det och på så vis vinna nåt - minns inte vad, för jag blev så exalterad över hur duktig jag var, att jag bara bombade iväg min adress och klickade mig sen iväg till bloggen för att skryta om det.



Sedan såg jag i galleriet efteråt, att folk var mycket duktigare än jag. Fan, de verkade ha lagt ner tid och möda på't.

Dansa

Viking Line har en tävling. Man ställer sig framför sin kamera och gör några grymma moves. Sedan skickar man in bidraget. Första pris är en New York-resa med Broadwayshow. Andra och tredjepris består av biljetter till melodifestivalen samt en kryssning i A-hytt. Fjärde till och med femtonde pris är samma som föregående, minus melodifestivalen. Allt man behöver göra är att skämma ut sig en smula, och det brukar ju folk inte banga för: Tävlingen.

Mycket kejtan

Fan, jag såg just att det finns hela fyra långa sidor att bläddra igenom om man söker på Kate Bush på YouTube. Många är säkert dubletter, och en del är parodier. Vissa kanske inte har mycket med Kejtan att göra alls. Men ändå - en guldgruva.

BloggiToppen

Såg just att nu finns det ännu ett ställe att lista sig på: BloggiToppen. Konkurensen är inte särskilt hård ännu.


---
Helt utanför ovanstående ämne: Den jobbiga kylan som förhärjar Ryssland just nu har fått sin vetenskapliga förklaring.

Snuskigt ordlikt

Spetsiga öron

Via PCL Linkdump hittade jag till en post hos Pinicchio´s Easy-Listening- & Instrumental-Corner som bjuder på "Mr.Spock's music from outer space" (zip). Det är alltså den gamle spetsörade rymdisen som presenterar ett gäng rymdlåtar samt sjunger på en del. Musiken till "Misson Impossible" finns med där. Den låter ju ganska 60-talig i original, men här låter den ännu mer 60-talig.

Här får jag tillfälle att göra en skön koppling till min förra post, den om hobbitarna. Spock har ju spetsiga öron, och det har hobbitar med. Och nu hittade jag (via) Spock, eller Leonard Nimoy som han egentligen heter, som sjunger om just hobbitar. Närmare bestämt Bilbo.

Hobbitar

Ikväll är det ett program på tv som jag ser fram emot. Det är Vetenskapens värld som visar "I lilleputtarnas land". Det handlar ett numera utdött folk på ön Flores i indonesien.

Folket var troligen släkt med Homo Erectus, som kanske tog sig till ön medelst båt, och därefter krympte till hobbitstorlek. Varelser har tydligen en tendens att krympa på öar - även elefanterna på ön var små, bara 1.20 höga. Ett perfekt jaktbyte för dessa hobbitar.

Elefanterna, de förkrympta, var av sorten Stegodon. Jag har för mig att jag har sett nåt på Discovery om dem, som handlade om att de var mammutar från början, men som sen krympte. Jag hittade en liten film (wmv) om elefanter i olika utvecklingsstadier (typ), och nån av dem är säkert en Stegodon.

I vilket fall som helst så älskar jag såna program. Populärvetenskap får en att känna sig smart - som när man tittar på Jeopardy ungefär. Förresten - borde inte Homo floresiensis, som minimänniskorna kallas, härstamma härifrån?

Medborgarlön

Förslag: Alla svenska medborgare från 18 år och äldre, får en medborgarlön på 13 000 kr brutto (9 000 kr netto) per månad. Det innebär att alla privata arbetsgivare ”slipper” betala 13000 kr av den anställdes lön.

Jag är inte särskilt ekonomiskt lagd. Jag menar inte att jag är slösig - tvärtom, men allt som har med hantering och förvaltning av pengar att göra är så förbaskat tråkigt bara. Har alltid tyckt så.

Så jag kanske inte är rätt person att bedöma om detta är smart eller galet; i mina ögon låter det rätt smart: "Ingen blir arbetslös med medborgarlön".

Gubben kliver fram

Då och då, allt oftare nu för tiden, kommer de dagarna när folk säger: "Fan, nu får du väl ändå gå och klippa dig!" Särskilt när man är väktare kommer de dagarna. Jag brukar stå emot ett tag, för jag gillar inte att vara klippt, sedan brukar jag be kompisen Paola klippa mig. Paola klipper jäkligt bra, men den här gången tänkte jag bespara henne jobbet och försöka själv.

Ja, inte ens ungarna skulle behöva hjälpa mig - jag skulle klippa mig själv. Eller snarare då - använda Claes Ohlssons billigaste hårklippare, den som jag har haft några år, och som inte är särskilt bra. Jamen så kör jag då. Jag önskar att jag här kunde säga att jag blev nöjd; jag blev inte nöjd: en GUBBE trädde fram under (den visserligen tunna) kalufsen!



Okej, man ska vara gubbe när man är 41, men man kan ju hålla gubben inom sig - tänka gubbiga tankar och klä sig gubbigt - inte se gubbig ut. Är det glasögonen? Är det den där mystiskt helt plötsligt framkomna bilringen under hakan? Är det blicken? Håret kan växa ut eller till nöds trollas fram medelst Regain eller peruk. Bilringen kan bantas bort, eller så kan jag gå med hakan framtryckt för jämnan. Men hur trollar man bort sin blick?

Vaccin mot bloggdöd

Det finns åtminstone en likhet mellan bloggare. En sak som förenar bloggare från vänster på skalan och till höger. Och från katter till nördig teknik. Det är skrivkrampen. Egentligen finns det nog inget som heter skrivkramp, eftersom man bara behöver hamra på tangentbordet för att få fram text. Krampen sitter snarare i huvudet; vad ska man skriva?

Och den manöver som har blivit standard inom bloggandet är bloggande om ens egna oförmåga att skriva. Då slår man två flugor i en smäll - man både skriver och upprätthåller lyxen att hålla sig med skrivkramp. Man matar sitt bloggverktyg med luft kan man säga.

Det här är nästan en sån post, men inte riktigt, för jag tänkte berätta om hur jag gör när tomheten i huvudet är så påtaglig att det nästan blir vacuum och huvudet vill implodera: jag öppnar upp bloggverktyget och skriver. Jag har märkt att om man Googlar efter kul saker, eller läser tidningarna, och ändå inget händer - då ska man bara skriva.

Egentligen spelar det inte någon roll vad man skriver, men har man inte hittat något kul i tidningarna eller på Google - då är det ändå ingen sån post som ska skrivas - det ska skrivas bara. För ens egen skull och bloggens. Det brukar inte bli speciellt läsvärt för andra, men man håller i alla fall fanan högt fast man står på grund, och det är bra vaccin mot bloggdöd.

Den läskiga

Okej, den ser gullig ut på bilden. Men tänk dig att du är ensam och möter den på en tom, blåsig strand på hösten - i skymningen. Jag får kalla kårar när jag ser den här filmen (mpg).

(Via Rocketboom)

Dörröppnings-knapparna

Ibland har jag nöjet att färdas med det nya pendeltåget på väg hem från jobbet. Prickar man in 19:07 mot Västerhaninge brukar man få åka med det. Det är ett skönt tåg, och snyggt, åtminstone på utsidan. Insidan är en annan historia - i alla fall när det kommer till textilierna.

Men det finns en sak jag retar mig på, och det är dörröppnings-knapparna. Tanken är väl att bara de dörrar som används för tillfället ska hållas öppna - för att inte fresta på termostaten kan tänkas. Och det är ju gott och väl och bra tänkt.


Det som är så störande med knapparna är att de är stumma. De trycks inte in när man trycker på dem. Antagligen är det nån liten ljussensor eller nåt i dem, som känner av att man trycker. Man märker alltså inte att man har lyckats med tryckningen förrän man ser dörren glida upp. Riktigt opedagogiskt. Knapparna borde vara mekaniska. Man borde känna att man trycker, även om det bara vore ett spel för gallerierna. Touchknappar är av ondo.

Nya Jeopardy

Hat? Njä, snarare avsky.

Två bilder och en länk

Snön har smält undan lite. Det är fortfarande kallt, så helt blir vi väl inte av med den. Men när marken blottas som den ändå har gjort här och där, så anar man våren ändå. Det är bilden av torr, grusig mark med snö omkring man känner igen, och som låter ana våren.

Två bilder - bara för att jag gillade dem. Den första hittade jag på Gatochy's Blog, den andra på Hugo Strikes Back!



Så länken. Hittade den själv: Threadbared.com.

Jag gjorde ett ungt val

Via Odi et Amo hittade jag till Ungt val 2006 - testet.

Lindas MAC-dagbok

Jag läser om MAC-problem på Linda Skugges blogg.


12 Januari. 17:49


14 januari. 18:29


15 januari. 15:01


15 Januari. 18:52


16 januari. 15:14

Omgörning igen

Heter det omgörning ... när man gör om? I alla fall - för hundrade gången: jag stökar om bloggen lite. Den kommer se våldsamt knasig ut medan jag håller på, men jag måste försöka få in lite "ren" kod i den igen. Börjar lite nu. Fortsätter i morgon bitti.

Innan man somnar

Egentligen är det ju själva ögonblicket precis innan man somnar som man längtar efter, inte själva sömnen. Att sova är ju som att vara död, och det ser man ju inte fram mot. Man sitter och ojar sig och tänker att man vill sova, men det är ju inte dödens sömn man är ute efter, utan just den där korta stunden innan man lämnar kroppen.

Det sägs att man lämnar kroppen när man dör; flyger bort från den, uppåt. Några säger att det är så. Jag har märkt att med sömnen är det tvärtom , på det viset skiljer sig död och sömn åt; man lämnar kroppen och färdas inåt. Det är som att det finns en inre rymd som man kan falla ned i.

Jag menar inte bildligt talat, som inom poesi eller psykologi, utan att den verkligen finns där - den inre hålan, brunnen, den man hamnar i när man faller inåt. Ibland faller man verkligen, och ibland glider man inåt och nedåt. Sedan är man där. Man sover och drömmer. Men det är ögonblicket precis innan man längtar efter.

Saker som förstör ditt liv

Apropå denna "förstörde mitt liv"-artikel i Expressen, så känns det som om man har läst om, hört om eller känt nån som har fått livet förstört av nån. Så jag gjorde som jag brukar - Googlade:

En kvinnlig psykopat förstörde mitt liv.
Countrymusiken förstörde mitt liv.
Medicinen förstörde mitt liv.
Sagoharen förstörde mitt liv.
Du förstörde mitt liv.
Helgen förstörde mitt liv.
Implantaten förstörde mitt liv.
Det förstörde mitt liv.
Den nya amerikanska arbetsmarknaden förstörde mitt liv.
Försäkringskassan förstörde mitt liv.
Dopning förstörde mitt liv.
En människa förstörde mitt liv.
Plattången förstörde mitt liv.
Marijuana förstörde mitt liv.

Ja det var bara ett braxplock ur mängden av livsförstörare. Om man vill kan man ju se ovanstående lista som en varningslista, nåt att kanske skriva ut och ha i plånboken - så man vet vad och vilka man ska se upp för. Sagoharen och en människa verkar särskilt farliga.

Hur ser det ut?

En grej som händer min blogg ibland är att marginalen faller ner, nedanför själva stället där posterna är. Men det är svårt att veta hur det ser ut. Det kan se bra ut i Firefox men inte i Explorer - och tvärtom. Och det kan skilja sig mellan min jobbdator och hemmadatorn.

Frågan är, till den som tittar förbi: Hur (fan) ser det ut?

Superläckert

Ser det inte superläckert ut så säg? Jag skulle gladeligen slänga in en handgranat i mitt badrum idag, om jag istället fick stoppa in det här i ruinerna. Va - ser det inte läckert ut? Men kolla här då.

(Hittat via Aggeman.se)

Plus och minus

En plus och minuslista på morgonen. Som alla pessimister börjar jag med minus.

Minus:

• Tåget var inställt, fick ta nästa - nu med dubbel mängd resenärer.
• Tåget fastnade på Södra. Flocken bytte tåg, och jag följde flocken (idiot som jag var). Tåget jag bytte från gick före det jag bytte till.
• "Sideboarden" i min blogg har rasat ned, men jag ska försöka hålla mig kall och låta bli koden tills vidare.

Plus:

• Märkligt utvilad, trots för lite sömn.
• Ljuset verkar komma tidigare på morgnarna nu.

King Kong

Kände mig lite kreativ på kvällskvisten. Gjorde en kort rockvideo.

Två gråhåringar

Tänkt på att den där Svennis och kungen är rätt lika. Typ som bär.