För nåt år sedan drog ICA MAXI tillbaks en kalsongmodell. Det hade nämligen upptäckts att
om man tittade noga så innehöll kalsongernas mönster hakkors. Paniken var ett faktum. Jag som tycker mig vara ganska bra på att hitta mönster och tecken i saker och ting fick ägna några modiga sekunder innan hakkorsen trädde fram. Men inte spelar det nån roll: Hakkors = Hjälp! Bort!!
Och nu kom tydligen nästa panik - åttaårige
Eddie fick låtsastatueringar med i sin barnmeny på den lokala hamburgerrestraurangen, och en av tatueringarna liknade tydligen ett hakkors: "
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, säger mamman, Malin". Ägaren till restaurangen, som tror att att sändningen skickats med från Kina av misstag, beklagar.
Jag hoppar över till
nämnda lokala media och läser vad mamman vidare säger (när hon nu antingen har skrattat eller gråtit färdigt, vad hon nu bestämde sig för): "
Ett felvänt hakkors ska tydligen vara ett bra tecken i Asien. Så egentligen var det kanske meningen att tatueringen skulle symbolisera något gott.". Jaså det var "kanske meningen". Duh! Nä, kineserna ville skicka en nazihälsning.
Jag behöver väl inte ens nämna hur gammalt hakkorset - svastikan - är, men okej då -
mångtusenårigt. Och att det är en lyckosymbol, och
vanligt förekommande symbol över huvud taget i öst, det trodde jag var allmänt känt. Höger eller vänstervända hakkors - varför få moralpanik över detta?
Ett sånt enkelt tecken är hur gammalt som helst, kanske så gammalt som när man allra först rispade tecken i sanden och så småningom i lättrispad sten. Att sedan nazisterna - som säkert bara en av otaliga grupper genom historien - har använt tecknet i sin propaganda, på sina flaggor och på sina trycksaker - ska denna promille-tidsanvändning diskvalificera tecknet bara för det?
Tänk om Hitler och gänget hade bestämt sig för ett vanligt kristuskors istället, vad hade vi gjort då?
På nittiotalet var det en del som fick för sig att de skulle "ta tillbaks" den svenska flaggan. Skinheads och dylika hade börjat använda den, både i handhållen version och som tröjtryck och på pins, och det hette att dessa inte skulle få ha monopol på denna "urgamla symbol" som ju alla svenskar, både gamla och nya, borde få samlas under.
Jag skrev "urgamla symbol" inom citationstecken, får så jäkla urgammal är den ju inte - i alla fall inte om man jämför den med hakkorset. Detta "ta tillbaks" sågs med rätt blida ögon hos gemene man och från högre ort; en fin tanke. Men, tänker jag, om det är en bra grej att "ta tillbaks" en symbol som inte ens är tusen år gammal från några som kört med den under några år, då borde väl detta gälla dubbelt upp med det mycket, mycket, mycket äldre hakkorset?
Om jag går omkring med en t-shirt med ett hakkors på så kommer säkert någon ganska snabbt att fråga mig vad i helvete jag håller på med. Inte bara någon - nästan varenda kotte. Jag kommer säkert att bli polisanmäld också. Men om jag då säger att jag vill "ta tillbaks" hakkorset från nazisterna, kommer jag då, som i fallet svenska flaggan, få en klapp på axeln och några uppmuntrande ord på vägen?
Skulle inte tro det. Nu kan man ju tro att jag är nån slags hakkorsvurmare. Det är jag inte. För det mesta går jag faktiskt omkring och bryr mig inte ett dugg om symboler över huvud taget. Jag ville bara - med den här alltför långa och jobbiga utläggningen - peka på att jag tycker att panik över en i stora delar av världen helt vedertagen symbol är störtlöjligt, samt att detta förbud av hakkors är inkonsekvent.
dn,
ab
