måndag, februari 28, 2005

Inte som bär - men nästan



Vafan?! tänkte jag när jag var inne på "Allians för Sverige"s hemsida, får verkligen kända tv-profiler bekänna färg sådär? Ja, sen såg jag ju att det inte var Anna Lindmarker.

Två nya fyrkanter

Idag har jag lagt in två nya fyrkanter på min blogg. Den ena ligger i högerspalten och är en GoogleAnnons - den kommer att göra mig till miljonär. En ny blockquote är min andra fyrkant. Rätt snygg om jag får säga det själv (även om det inte är jag som har gjort den). Koden ser ut såhär:
blockquote { background-color: #FFEBE6; border-width: 1px 1px 1px 3px;
border-style: solid; border-color: #FF0000 #FF0000 #FF0000 #B30000; margin: 14px
20px; padding: 5px;}

Steffanie Müller på besök

Pratet om bloggning i P3 Front(ram) blev väl ungefär lika platt och allmängiltigt som de brukar vara - med lätt övervikt på DN-förståsigpåare. Men det var kul att höra rösterna på dem man läst: Eva, Steffanie, Emma (som jag förvisso vet hur hon låter) och t.om gamla TT-kritik (som tydligen inte pingar längre). Efteråt dök Steffanie upp i Berwaldhallen och hälsade på. Trevligt. (Update: Alicio och Monica var också med)

Emblem

Pga tillfällig bloggotens blir jag tills vidare tvungen att nöja mig med att posta ett par länkar - emblem:

Alciato's Book of Emblems (table)
Imagination poetique

NANACA CRASH!

Varför skall man vara en jättestor och biffig och farlig krigare när man spelar våldsspel - när man istället kan vara en japansk skolflicka på en cykel....
via Unscathed Corpse

Drick ur ditt glas

Jag fick en märklig fantasi härom nyssens. Jag hade gått och hämtat mig ett stort glas vatten, för jag tänkte att det skulle bota det där jävla hostandet jag dras med. När jag satt där med glaset i handen steg en sång upp i mitt bakhuvud. Det var nästan så att jag kunde höra Fred Åkerströms röst när han sjöng den gamla Bellmanlåten:

Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar,
slipar sitt svärd och vid din tröskel står.
Bliv ej förskräckt, han blott på gravdörn gläntar,
slår den igen, kanske än på ett år.
Movitz Johnny, din lungsot den drar dig i graven.
Knäpp nu oktaven:
stäm dina strängar, sjung om livets vår!

Vinter

Idag finns det god anledning att misstänka att det blir den perfekta vinterdagen, vädermässigt alltså. För de som t.ex har förlorat anhöriga i en tsunami eller har fått ett cancerbesked lär väl det vackra vädret inte spela någon större roll, möjligen som ett hån.

Började sent idag. Klockan var väl sådär fem i halv åtta när 69:ans buss transporterade mig längs strandvägen. Himlen var totalblå och solen var på god väg upp över djurgården. Luften var så kall så att den nästan knarrade som snön gjorde när jag klev av bussen och studsade fram mot jobbet.

Helgen som var gick i .... tecken. Jag kom inte riktigt på vilket tecken den gick i, det finns ju så många: förkylningens tecken. Klippningens tecken. Vemodets tecken. Städningens tecken. Egentligen kan man inte sätta ett epitet (fel ord, jag vet, men det är måndagmorgon och mitt inre synonymlexikon har inte uppdaterats på ett par dar) på en helg. Alla tecken är antagligen lika viktiga eller oviktiga i ett djupare perspektiv.

söndag, februari 27, 2005

Söndagsfemman v. 08

En snabb Söndagsfemma i reklamen på Mission Impossible 2.

1. Som man bäddar... bäddar nog även kvinna (typ).
2. Hellre en...bär än tio...rönnbär.
3. Den som gräver en grop åt andra...gräver nog även en grop åt tredje.
4. Ropa inte hej förrän...du har viskat hej.
5. Det finns inget dåligt väder bara...det man ibland släpper

Full frontal

Finbesök i P3 Front. Emma berättar att hon och Steffanie Müller gästar programmet, som sänds måndagen den 28:e februari klockan 11. Emma medverkar medelst telefon (eller medverkade då, eftersom hon redan är inspelad). Med i studion finns Peter Wolodarski - som Emma inte gillar. Det ska bli intressant att höra om detta ogillande på något sätt sipprar igenom.

Thai

Söndag eftermiddag - läge för att sätta sig framför datorn och Thaia - yes box.

Grå


Jag läser om gener i morgonens DN (i soffan - inte framför skärmen) och får lite tröst. Det verkar ligga till så att alla vita hästar härstammar från en och samma vita muterade rackare. Nu har genforskaren Leif Andersson klurat ut att det antagligen är den "vit-gen" som hästarna har som även gör håret grått eller vitt hos människor. Det syns kanske inte så mycket på bilden, men i verkligheten är jag ganska grävling-like i min hårfärg. Trösten bestod i Leif Anderssons teori:

Anlag från grånande hår kan ha haft ett evolutionärt värde. Det kanske var bra att ha sex med en person med grått hår; de kanske signalerade att de kunde leva länge och alltså hade bra gener.

Host

Inte förrän nu förstår jag helt och fullt vad de som påstår att de "nästan hostar upp sina lungor" egentligen menar. Ingen idé att lägga sig - ljudet av mina hostningar skulle ändå bara eka tomt och stumt i mitt mörka rum, om nu en hostning kan låta stum. Jag får en märklig fantasi, att jag skall gå ut på tomten och lägga mig i den mjuka vita snön i mörkret. Att bli ett med kylan. Att det skulle kyla ner lungorna - få hostan att upphöra.

Våld

Bioaktuelle Kjell Bergqvist blir intervjuad (stavas det så?) i Aftonbladet. Han säger en hel massa grejor, säkert rätt vettiga antar jag, jag orkar bara skumma igenom artikeln såhär halv ett på natten. Men en sak han säger får mig att fundera lite:
Min kusin lärde mig en gång en mycket viktig sak. Jag var tonåring, sökte slagsmål, slog ner en kille och skulle slå honom mer, där han låg. Då sög min kusin tag i mig och gav mig en rungande örfil och sa: "Du slår inte en som redan ligger."
Alltså - hans kusin lärde honom något mycket viktigt - att inte slå någon som redan ligger. L ä r d e ? Det får mig att undra: Behöver man lära sig det? Är inte det redan inbyggt från början? Jag kan bara konstatera att jag aldrig har behövt lära mig att inte slå någon som redan ligger. Att inte slå någon över huvud taget. Jag tycker det är märkligt att man skall behöva lära sig en sån sak. Har en del människor våld i sig, medan andra inte har det?

lördag, februari 26, 2005

Melodifestivalen


Klicka

Snorar, lyssnar, testar

Skulle ha gått på en fest idag - skippar den pga grov förkylning. Sitter nu och lyssnar på melodifestivalen i bakgrunden. Testar samtidigt programmet "BlogPing".

Irakbilder

Lite bilder som de amerikanska soldaterna i Irak har tagit själva. Många av bilderna gör att man kan undra: "Vad fan håller de på med därnere?"

Pictures From Iraq And Afghanistan - General

Och så finns det ju naturligtvis en gore-avdelning, som får en att verkligen undra: "Vad fan håller de på med därnere?"

Pictures From Iraq And Afghanistan - Gory
(varning för dessa)

Konst

Av en tillfällighet råkade jag sjunka ner framför ett riktigt bra tv-program. Det var en repris och om det hade gått en vanlig kväll och jag hade läst om det i tidningen så hade jag nog aldrig tittat. Tur att jag gjorde det nu.

Det handlade om ett gäng yngre människor med intellektuella funktionshinder som gick på
Långbro folkhögskola, på en slags treårig utbildning i skapande; alla slags konstnärliga uttryck verkade det som (jag såg inte från början).

Grejen var att de var så jävla bra!! Alltså, de var så enormt mycket bättre än man själv skulle vara om man tog sig för liknande saker. Men skönast var nog ändå killen Peter, som i brist på en närvarande pappa hade snöat in rätt rejält på Gregory Peck - skådespelaren som antagligen enligt Peter utstålade någon slags faderlighet och styrka.

Vi fick följa med Peter till en tatuerare som var väldigt skeptiskt till att tatuera Gregory på Peters arm. Det blev ingen tatuering till slut, utan Peter fick nöja sig med att skapa mängder av skulpturer och bilder och Cernitfigurer föreställande den kände skådespelaren.

En sak har jag märkt, och det är att ju äldre jag blir desto svårare är det att skilja lätt utvecklingsstörda människor från oss "vanliga". Jag lovar, att jag skulle antagligen inte ha svårare att sitta och trivas med ett gäng av dessa konstelever än med ett gäng bloggare.

Om nu svt skulle få för sig att visa ännu en repris - ta chansen att titta då.

fredag, februari 25, 2005

Lite byggpyssel


Lite pyssel för den som känner för att sätta ihop coola städer. En liten Lo Tech-variant av Sim City. Snyggt handritat. Ovanstående bild är mitt enkla bidrag.

"m-city.org" (och här bygger man)

balaaran oo uu

I den somaliska nättidningen "Burtinle" hävdas det (under rubriken: " Cabdullaahi Yusuf iyo Geeddi oo ka degay Jowhar ") att:

balaaran oo uu hogaaminayo Madaxweynaha DFKMG Cabdullaahi Yuusuf Axmed ayaa ka degay magaalada Jowhar ee gobolka Shabeelaha Dhexe. Wafdigan oo uu kamid ahaa Ra'iisul Wasaare Cali Maxamed Geeddi ayaa waxaa garoonka.
Detta tydligen enligt säkra källor. Ja, man är böjd att hålla med.

(Newspaperindex är kul att bläddra i).

Klotter

I brist på ideér att blogga om kom jag på att jag kunde ju redovisa ett telefonklotter jag gjorde nyss. Jag satt rätt länge i telefon, samtidigt klottrade jag i paint. En av figurerna som klämdes fram var denna.

Transgender Graphics

Är det Freddy Mercury här bredvid som kliver ut ur skinnet? Troligen inte, men rätt likt är det. Bilden är klickbar förresten. Hittade en sida med kille blir tjej och tjej blir kille och huller om buller-tema. Många tecknade bilder där: "Transgender Graphics and Fiction Archive".

-Hörrudu bloggen

Det vita fältet stirrar tomt och vitt emot mig. "Skriv nåt då!" tycks det säga. Det är lite provocerande. "Vaddå skriva...? Jag skriver väl om jag vill":

-Jamen nu är det ju så att du har skaffat mig, ditt alldeles egna Blogger-konto. Ditt eget att fylla, fältet ligger öppet.
-Jamen det är ju inte så jävla lätt.
-Är det inte? Det brukar det ju vara. Kom igen - fyll mig!!
-Du får det att låta snuskigt.
-Det kaaan vara snuskigt...det är du som bestämmer.
- Men jag känner inte för att vara snuskig. Sluta tjata.
-Men så skriv något enkelt då, lite pang på, jag är lika vidöppen för det.
-Men det är inte så lätt alla gånger, när du ligger där med ditt tomma fält i vädret och bara väntar ... ja det framkallar ibland en slags bloggotens hos mig.
-Bloggotens?
-Ja, du vet vad jag menar, jag har en massa blogguppslag i huvudet, men när du är sådär uppfodrande kan jag inte riktigt förmå mig till att vilja tömma ut dem i dig.
-Men så skall det ju inte vara. Vill du att jag skall vara mer passiv, vänta tills du blir sugen ... och får "Blogge"?
-Usch och fy vad gemen du låter.
-Förlåt. Seså, lägg fingrarna på tangentbordet nu, du vet att du kan.
-Ja, jag veeeet, men det är samtidigt så mycket som jag inte vet. Är du en man eller en kvinna till exempel.
-Jag kan vara det du viiiill.

-Åååh! Jag ger upp.
-Försent kära du. Du har redan fyllt mig.
-Shit.

Aschberg och trean

Emma skrev: "Säga vad man vill om Robert Aschberg, men han låter inte sitt varumärke ligga och damma i alla fall.", och nu hade ju jag tänkt vara lite lustig och försöka hitta något i Aschbergs ansikte, typ ett hakkors eller något. Det är möjligt att jag hade gjort det också, om jag hade använt Photoshop. Men nu sitter jag på jobbet, sorgligt hänvisad till Microsoft Photo Editor, och då är man ju rätt handikappad. Men jag lyckades i allafall något sånär knyta an till det Emma skrev.

Skjut

Jag har för mig att för Anna Lindh-mördaren fungerade jätteaffischerna på just Anna Lindh som någon slags trigger. Jag orkar inte riktigt forska i ämnet (jag brukar förresten inte orka forska i ämnen).

Man har ju sett en och annan psykomördar-film, så det där med att saker kan funka som trigger för mördare verkar ju vara något. Funderade lite på dörrar som det står "skjut" på. Jag undrar om inte det skulle kunna funka som trigger på någon som ligger riktigt på gränsen så att säga. "Skjut" - Okej!

torsdag, februari 24, 2005

Trött

Lär dig göra en labyrint ... eller gör nåt annat.

Snow Wizards

På bloggen Schadenfreude hittar jag en skön alternativ världskarta, skapad av X-Men-skaparen Jack Kirby. Vi i Sverige är tydligen Snow Wizards, bättre det än att vara Gorilla-germaner som de är nere i Europa. Plötsligt blir jag sugen på att hitta en tom karta och fylla den efter mina egna önskemål.

Svampen

Att någon eller någonting kan "suga åt sig som en svamp" är ett välkänt talesätt. Jag funderade på kantarellen - hur mycket kan den suga åt sig?

kantarell - Man kan något, eller orten Cannes.
kantarell - Man kan ta något.
kantarell - tar är väl tjära på engelska.
kantarell - ant, myra på engelska.
kantarell - Man kan anta något.
kantarell - kanta, något kan kantas av något.
kantarell - "you are".
kantarell - rel är
ett html-attribut.
kantarell - ell är en tidning som egentligen stavas elle.

Sådär ja. Detta gjorde jag helt utan något
Hakank-program, och det går säkert att hitta några fler ord. För övrigt vill jag tillägga att jag fullständigt håller med bloggaren "ycliao" och de som kommenterar på hans blogg.

Zigenare i Linköping

I nättidningen "Glimten (med säte i Partille)" hittar jag en intressant sida. Det är en samling bilder från ett "zigenarläger" (får man säga så?) utanför Linköping. Året är 1962, och delar ur släkten Dimiter-Taikon slog ner sina tillfälliga bopålar. Bilderna ser så skönt somriga ut att jag nästan önskar att jag vore en av dem.

"Zigenare i Linköping 1962"

Störande

Dagens mest störande och irriterande grej står en frågare på DNs "Fråga om etikett" för.



update: jag var inte först med denna skakande rapport, utan det var Stefan.

Ole Brumm

Jag såg just att Nalle Puh i Norge heter: Ole Brumm. He he. Men vad heter de andra i Hundremeterskogen (Sjumilaskogen)?

Nasse - Nasse Nøff
Uggla - Ugl
Tigger - Tigergutt
Ior - Tussi
Kanin - Petter Sprett
Kängu - Kengu

Och Kristoffer Robin heter Kristoffer Robin. Norska är ett roligt språk.

Gladpack

FreePatentsOnline.com provides fast, easy-to-use access to millions of patents. Attorneys use this data for patent searching. Inventors too. Researchers use it to keep up on the latest developments in their field. And everyone can use it just to browse all the interesting ideas that are out there.
Egentligen satt jag och sökte på "gladpack", tänkte på att det är ett fantastiskt material. Det var då jag hittade till "Free Patents Online" (som ovanstående är hämtat från). Jag testade att göra ett par snusksökningar (som komplement till deras egna crazyavdelning): "A condom which can be fitted onto a penis without requiring for fingers to touch the penis and a condom body when in use" och "The stimulator provides an easy-to-affix shape for sexual stimulation of the wearer without the necessity of straps, buckles, or the like". Ja jag sade ju att det var snusksökningar.

Gladpack då. Anledningen till att jag gjorde den typen av sökningar är att jag blev lite inspirerad av
en av gladpacksgooglingarna. Och på tal om inspiration så har den helt runnit ut nu ... jag tappade sugen att lära mig något om gladpack. Googla själv om du vill.

Bloggen utan genomslagskraft

Ja, jag vet, den rubriken kommer ofrånkomligt att dra en massa bloggare till sig. Ordet "blogg" är ju en sockerbit bland flugor i blogosfären - och jag är likadan. Men nu gäller det ju att ha lite teckning för rubriken, kunna komma med något som i alla fall lite anknyter till den.

Jorå, det jag tänkte på, och rätt ofta får anledning att tänka på, är att när man läser om bloggar i tidningarna får man ofta intrycket av att bloggarna skall ha en sån stor genomslagskraft, att de påverkar. Okej,
ibland gör de ju det, men inte särskilt ofta och speciellt inte de svenska. Det bara står att de har den genomslagskraften. Antagligen för att artikelförfattaren skall ha något att hänga upp sig på.

Den svenske bloggarens genomslagskraft verkar bestå i att man kan bli omnämnd i tidningen (
Alicio), men har man påverkat något då? Inte mycket. Vad jag vet så klämmer de svenska bloggarna inte fram några omvälvande nyheter utan plockar mest befintliga, och jag är den förste att stämma in på det.

Så det jag undrar är: har jag någonsin påverkat något eller någon med min blogg? I en och annan kommentar har ju någon sagt att de har skrattat åt nån lustighet jag har bloggat, men det är ju inte riktigt att påverka. Det enda jag kan komma på att jag har påverkat är väl att jag har fått ett par stycken att börja blogga själva, men det är ju knappast sådan påverkan tidningarna skriver om - som tur är skall jag kanske tillägga.


update: Sara har ju naturligtvis haft genomslagskraft.

Teckna med bokstäver

Via "NIBLOG - the letterer´s blog": "TYPEDRAWING".

Vägrade sälja hund

Läste just i Aftonbladet att en kennelägare vägrade sälja hunden när hon upptäckte att köparen var lesbisk. Mycket talar nu för att det blir ett ärende för HomO. Eftersom jag är lite bekant med HomO-bossen så tittar jag alltid lite extra när nåt är anmält dit.

Människors allmänna nivå är alltså ganska låg ibland. Till exempel så hittade jag när jag sökte på nätet efter homosexuella hundar (ja, jag har hört att de kan vara det) detta
"debattinlägg" i "Tidningen om barns rättigheter":
Ska homosexuella par få rätt att adoptera barn? Nej. För att statushöja sig? Visa sin "normalitet"? För mig känns det ungefär som när missbrukare släpar omkring på stora hundar. Man gör det för sin egen skull, sin egen självbild utan att tänka på barnet eller hunden. Grov egoism. H Nyström
Apropå hundar och apropå homosexualitet och apropå låg nivå då. Nu hittade jag inte, och orkade inte söka ordentligt heller, något om homosexualitet bland hundar. Istället fann jag en kennel som heter "Gay dog boarding kennels and cattery" (de har webcams), samt "Dress up your gay dog". Alltid något.

Spänstig Kjell Bergqvist

Den 23:e februari 1953 föddes Kjell Bergqvist. Det var igår i skrivande stund, så grattis Kjell; still going strong! Strongheten märktes i filmen "Kocken" som jag såg igår. Fan, han är spänstigare än jag (vilket inte säger mycket). Han spelar den hopprepshoppande fartygskocken Peter Stein. Tänk dig en riktigt riktigt brunbränd Kjell Bergqvist, med vita strechiga braxor nedstoppade i låga gympaskor - hoppandes hopprep på ett lite fjantigt vis. Jag lovar det var en kul syn.

Tänk dig en hyperpedant, en sån som alltid måste rätta till varenda ojämnhet han stöter på i tillvaron. Som snyggar till charmörmustaschen med vispad ägg-gula. Som går hela vägen till ett låst spritskåp, låser upp, öppnar en flaska och tar en droppe konjak(?) för att stryka över ögonbrynen, låser om sig och går därifrån. Tänk dig en sån, som dessutom är en elak jäkel. Där har du Kjell Bergqvist i filmen "Kocken".

Filmen bygger löst på regissören Mats Ahrens verkliga upplevelser (som han berättar lite om
här), och som film tror jag den påminner rätt mycket om "Ondskan" (som jag inte har sett men väl fått nåt slags intryck av). Men egentligen tycker jag att "Kocken" är helt och hållet Kjell Bergqvists show - och att betala för den showen är väl värda pengar.

onsdag, februari 23, 2005

AvP

Den har legat och skräpat i datorn bra länge nu - "Alien vs Predator". Idag tog jag äntligen mig tiden att kolla in den. Jag blev inte besviken, för jag hade inte väntat mig något. Men den var ok (vilken filmrecension va: "Den var ok").



Den påminde lite, fast ganska lite, om "Alien två". Sämre naturligtvis, men fortfarande.. . ja, man får väl ta den för vad den är, ett ihop-plock. En sak som jag gillade och som Alienfilmerna hade tappat i trean, men som trevligt nog återkom i fyran var att de körde med dockor, att allt inte var datagjort. En dock-Alien är läskigare än en data-Alien.

Tänk
"Predator" blandat med "Alien 2" och "Cube" så är du på rätt spår. Det är kanske inget man känner för att lägg upp 80 spänn och offra en helkväll för att se på bio direkt, men helt ok framför datorn en onsdag förmiddag.

Inget i tidningarna

Kommer inte på något att skriva just nu (måste man skriva då, över huvud taget? - Ja!). Jag bläddrar lite förstrött i tidningarna, eller snarare som i det här fallet, skrollar lite förstrött. Hittar egentligen inget.

I Expressen står det förvisso något att reta upp sig lite på. Det handlar om att skådisen Michael Nyqvist inte får åka med till Oscarsutdelningen: "Dramaten stoppar Nyqvist". Men rubriken är falsk. Egentligen ligger det till så att förlusten för Dramaten skulle bli 350 000 spänn (de skulle få ställa in några föreställningar) och att de tycker att Sonet Film kan pröjsa det. "Stoppar" gör de ju inte. Förresten kommer "Såsom i himlen" inte att få nån Oscar - tejk maj vörd får it.

Sen tittade jag i Aftonbladet, men där var det mest


tisdag, februari 22, 2005

Fri television

Apropå svt´s små "reklamfilmer" så såg jag att MUPP MUF MUPP MUF nu har gjort ett motbudskap.

Bloggleken

Måste pusha lite för "Bloggleken" som finns på "Var är du?". Den visar att summan av olika delar ur olika bloggar ofta blir sköna berättelser. Ofta blir summan kanske bättre än delarna. Döm själva:

Skött på rätt sätt kan det här bli hur stort som helst. Många av dem arbetar under förfärliga förhållanden berättar DN idag. Om ni sedan som jag har hyrt in er på ett Webbhotell så laddar ni sedan upp filerna dit. Inte så att jag tycker att 40 är så mycket när det gäller andra.
Det har hänt att jag har kräkts. Grannpojken J föredrar Tivoli i Köpenhamn. Han var bra trött tänkte jag men lite nya sovvanor skulle inte skada. Det kan därför vara intressant att veta att sanningen faktiskt ofta är den motsatta.
Fenomenet, som tidigare är utökats med den femte delen av trilogin i fyra delar, ska bli film. Det finns inte längre några "vita fläckar" på kartan att utforska. Min dassiga engelska hindrar mig dock från att gå på djupet i dem. Alltså är det lugnt!

Prosit - en lidandes vittnesmål

Jag har varit riktigt förkyld i flera dagar nu. Det började med en kliande känsla i halsen (intressant va), som strax övergick i smärta varje gång jag svalde. Så småningom försvann det halsonda, försvann och lämnade en snorighet efter sig. Till en början lyckades jag snyta mig, men det tjocknade i näsan och till slut gick det inte. Antagligen var jag svullen i näsan nu. Nästäppan ledde till att sov med munnen öppen, vilket i sin tur kallade åter det halsonda. Snacka om rundgång.

Dessutom - dessutom mina skatter, så nyser jag hela tiden. När man nyser så skall omgivningen svara med ett "prosit", men folk tycks vara ouppfostrade nu för tiden. Jag får göra det själv: "Atjooo" ... "Prosit" ... "Tack". Jag har fått lära mig
varför man skall säga "prosit":
När någon nyser säger man ofta prosit. Ordet kommer från latinet och betyder ungefär "må det gagna". Motsvarande uttryck finns i många andra språk. Mest kända är nog engelskans "God bless you" och tyskans "Gesundheit". I Sverige användes tidigare "gusinne", alltså Gud signe. Man åkallade Gud i tron att den okontrollerade nysningen var onda makters verk. Prosit har troligen använts i svenskan sedan 1700-talet.
Antagligen tycker omgivningen inte att jag borde signas av Gud. De kanske tycker att jag är lagom signad som det är.

Nästa "grej" - en förutsägelse

Konstigt nog blev jag inspirerad till den här posten av Expressens grafik över hur man mjölkar en ko. Fråga mig inte hur jag tänker.

Så här: Eftersom vi har importerat både Halloween och Valentines day föreställer jag mig att vi kommer att fortsätta att importera seder och bruk. Iofs har vi nog alltid gjort så, men det känns som om det har ökat.

Här kommer min förutsägelse: Jag tror att nästa grej blir
Pinátan. Ni vet den där dekorerade papier maché-saken som hänger i taket och är fylld med gottis och som man smashar till ordentligt så att allt rinner ut. Det tror jag kommer. Först på barnkalas och så, men sedan kommer det att sprida sig upp i åldrarna. De är ju förresten så enkla att tillverka.

För att återknyta till denna posts inspiration så kommer nog min första pináta föreställa ett juver, så får det bli. Glöm nu inte bara var ni hörde denna förutsägelse först (och kom inte dragandes med: "Vi har gjort pinátor i min familj i alla tider", för jag tror er inte).

Födelse

Understundom händer det att jag läser utländska bloggar. I vanliga fall kollar jag bara in dylika för bildernas skull (ungefär som du gör, kära läsare - med Slitz), men det händer att jag läser också. Min dassiga engelska hindrar mig dock från att gå på djupet i dem. Men ibland behöver man inte dyka djupt, ibland dyker guldkornen upp mitt framför en, flytandes på ytan så att säga. Från bloggen "Awesome!" A Blog. vaskar jag fram följande beskrivning av födelsens under:

Tonight a woman showed me a video of a baby being born. As it turns out, when the baby comes out of the hippie mom who agreed to be filmed with her co-star, Ferdinand The Distended Rectum, it is a completely pale chalky white, like plaster. This was news to me. I thought it would be kind of light bluish/yellow, like a strangled person. Just goes to show you that even if you read all the books, you still might not know what sort of dead body your baby might resemble. Life is a miracle! Etc.

Släpp bloggarna


Jamen de kan ju inte bara hålla på att fängsla bloggare hur som helst. De skall ge fan i det!

Omvänd urringning

I Aftonbladet kan man läsa om Pamela Anderson - given en hederstitel i artikeln: "Marcus Schenkenbergs förra flickvän". Hon Var i Las Vegas och visade upp kläder ur sin egen serie - "The Pamela Collection". Bland annat showade hon loss iklädd ett märkligt plagg - en top med urringningen på undersidan. Varandes född med hjärnan uppochner kunde jag inte låta bli att associera lite. Vänder man på bilden blir det ju inte mer nyskapande än "brevlådan" som uppstår när sunkiga typer som jag inte orkar dra upp brallorna ordentligt.


Liten update: Den som blir inspirerad av bilden och känner för att göra en viss Googling, hamnar lik förbannat hos mig.

måndag, februari 21, 2005

Ekologisk begravning

Jag har inte riktigt kunnat släppa det där med frystorkning av döda kroppar. Jag Googlade lite och hittade till riksdagens hemsida. Där togs ämnet upp genom att Margareta Sandgren (S) kastade ut frågan (i korthet här):
Jag vill fråga vilka åtgärder utbildnings- och kulturministern är beredd att vidta för att det ska bli möjligt att pröva frystorkning som ett alternativ att ta hand om avlidna.
Hon fick svar av Statsrådet Lena Hallengren (i korthet):
Det är inte heller klarlagt vilken folklig förankring metoden har. Regeringen följer försöksverksamheten och i väntan på de resultaten är det inte aktuellt att från regeringens sida ta några initiativ.
Det velas alltså lite fortfarande, men det verkar ju vara på gång i alla fall. Nu hittade jag en hemsida:"PROMESSA" - de beskriver att de tillhandahåller just såna behandlingar. De har patent på metoden, som verkar vara eftersökt - frågan behandlas nu i flera olika länder. Förutom att PROMESSA beskriver mer ingående hur det går till, så finns det också en grafik som jag tog mig friheten att lägga upp här. En bild säger mer än tusen ord.

Ta sig själv på allvar

De flesta av oss, eller i värsta fall bara jag, har då och då i livet funnit oss stående och glott på oss själva - utifrån. Sett den löjliga figuren som jönsar sig, tror att han är nåt, spelar apa. Har, likt de som dör tillfälligt på ett operationsbord, svävat i krogtaket och tittat ner på den patetiske figuren. Både till fromma och förbannelse är den där upplevelsen, eller om det är en förmåga; att se oss själva utifrån lär oss ödmjukhet men lär oss också att bli hämmade, att inte våga.

Det finns en del människor som jag undrar om de verkligen har sett sig själva förutom i sin spegel. Det är
Linda Skugge och Regina Lund. Båda verkar brinna/lida av en drift att uttrycka sig till varje pris. Jag undrar om de tar sig själva på allvar. Tänker de ibland: "Just nu är jag rätt patetisk, men jag skriver/sjunger ändå, för det är jag som uttrycker mig och det har jag rätt till"? Eller tänker de: "Jag är djup, jag har något viktigt att komma med. Det är konst det jag gör"? Om det är det sistnämnda tror jag inte att de har sett sig själva utifrån. Men om det är det första, så antar jag att de förtjänar nån slags respekt.

Eller förresten, vem är väl jag att bedömma vad de sysslar med? Jag är absolut ingen som har rätt att tycka. Eller är jag det? Är bloggandet bara en fjantigt hög svansföring eller vill jag något? När jag skriver, skriver utan att tänka, då glömmer jag bilden av mig själv utifrån. Tyvärr kommer känslan retroaktivt, efter ett litet tag går orden upp för mig: skrev jag det där? Jo, jag ser mig själv lite på avstånd, sittande där med viktig min.

Den perfekta beskrivningen

Lite inne som jag är just nu på haiku och sånt: "Anna och livet" skrev en sådan perfekt beskrivning av ... jag vet inte vad. En haiku sägs ju skola beskriva en bild på bara några korta meningar, verkligen slänga upp bilden framför ens ögon, att det skall räcka med (t.ex) 5-7-5- stavelserna för att bilden skall synas. Men Anna lyckades måla upp en hel tavla på bara en mening:

Vaknade upp i en gråskala.

Den och den blir den

På den se och läsvärda bloggen "Det bisarra livet" hittade jag en skön grej, en sån där "den plus den blir den". Jag blev inspirerad (ja, vad vore min blogg utan inspiration från andra bloggar..) och gjorde en egen. Ideérna var många men kvalitén på dem var låg. Så jag beslöt mig för att gå på djupet, tänka lite metafysiskt:

PageBoost

Via "Life de Luxe", via "Hakke Snackar": PageBoost (som antagligen bara säger snälla saker) Så här löd dess omdöme om mig:
"I just saw . Seeing stationsvakt, I'm simply out of words. If only the W3C would have a superb page like that. Also good: <www.rolfner.se>put up a link to this page. The color scheme is fresh. The page contains 320 links, a stable amount. The URL has 32 characters. Not too long, or too small. It must have taken weeks to perfect the page. There are 95,409 characters in the document, which is a cool length for European users. Yes, I expected the creator to succeed. The HTML source is highly accessible. Beautiful. What a high-quality page! Wow!
(...)

Vad blir nästa steg?

Sitter och funderar på kulturyttringar (som jag väljer att kalla det pga brist på synonymer eller nåt). Först: människan har ju alltid liksom utvecklats stegvis - tummarna satte sig mot fingrarna, blindtarmen tappade sin funktion osv osv. Så småningom lärde vi oss att snacka med varandra. Nya uppfinningar följde på varandra; hjulet ---> kugghjulet ---> Datorn. Ja ni fattar, allt är stegvis; en utveckling. Men allt det där är välbekant och fungerar enligt nån princip.

Det jag istället funderar på är själva det som skiljer oss från djuren riktigt ordentligt - kulturprylarna. Det slår mig att allt det som vi kallar kultur (...eller nåt) fanns med redan från början.

Så fort vi kunde tala så satte vi antagligen igång att sjunga. Ja, sången kom kanske t.o.m före talet, vem vet? Att vi uppfann skrivkonsten är ju egentligen en uppfinning som sagt, för det skrivna är ju bara en förlängning på det talade. Dans har vi också, den har nog också funnits med från allra första början. Tal (berättande), sång, dans - vad finns det mer? Sport kanske. Sport är antagligen en gren eller understickare/utveckling av jakt ... eller parningsbeteende.

Inom musiken finns en utveckling. Bongotrummor i en grotta för länge sedan blev en mässa av Bach och en låt av Kate Bush. Men ändå är det fortfarande bara sång och musik.

Det jag far efter (men aldrig tycks komma fram till i det här försöket att få ner tankar till text) är att det som kan räknas som kulturyttringar (i brist på bättre ord) verkar ha ingått i människans själva grund-template. Allt som har kommit efter är bara vidareutveckling. Det jag frågar mig är: kommer det något nytt så småningom? Utvecklar vi någon helt ny förmåga att kultura? Eller är det bara det här som är .. nåt att vidareutveckla?

Lite halvförkylda förmiddagsfunderingar.

CSI-effekten

Jag läser på "Vetenskapsradion" att det finns något som de kallar "CSI-effekten". Den går ut på att folk som har slukat "CSI" (och liknande) tror att precis så är det, eller borde det vara, i verkligheten också. Man tror att det är så enkelt. I verkligheten löser man inte brottsfall från scratch på en timme.

På Max Houcks institution (som tydligen utbildar såna) har antalet studenter som vill bli "siessajare" ökat från 4 sökande år 1999 till 400 idag. Max Houck himself säger:
Åklagare till exempel är oroliga för att juryn i rättssalen har orealistiska förväntningar kring vad som kan göras. Och de förväntar sig att det som sker i tv-serien ska ske i verklighetens brottsutredningar.

Jag erkänner gärna att även jag, efter att ha tittat på "CSI", får orealistiska förväntningar. Och när man sedan läser om den svenska polisens snigelartade skickanden av DNA till England och sopiga fantombilder - ja då krockar ju verkligheten med drömbilden.

söndag, februari 20, 2005

Tänder

Det begynte da urmennesket lærte å koke maten og dele den opp med redskaper. Det gjorde de for å spare tennene, hevder de amerikanske forskerne. Over tid har dette ført til at tennene og kjevene er blitt mindre og svakere. Så små og svake at vi i dag passer best til å spise mos.
Står det i Dagbladet.no. Tänder - jag tycker det har varit så jäkla mycket om tänder på senare år. De skall vara stora. De skall vara vita.



Fulast tänder har Arnold tycker jag. På bilden verkar han dock koncentrera sig på näsan, men man ser att han har lagt ner en hel del tid på sina tänder, även om det inte syns här. Till hans heder verkar han ha behållit gluggen. Hans fru har också såna där jättetänder - jättevita tänder.

Egentligen klagar jag inte på storleken, stora tänder kan man ha - det är olika. Det är vitheten jag stör mig på. Alla skall hålla på att bleka och ha porslinsvita tänder. Det är fult. Jag tycker att tänder skall vara ljusbeiga, inte kritvita, det ser onaturligt ut.

Avatar

Det är tydligen populärt att göra sig en liten gullegullig dock-avatar. Jag vill ju inte vara sämre, så jag gjorde mig en jag också.

Det fanns i och för sig ingen riktig template för att tillverka en sån som min - fick Photoshoppa lite. Ställen att tillverka dem på är:

Candybar, Ragnarok, Baby Dress Up, Doll Creator.

Damer på deken


Sitter och läser Aftonbladet på nätet. Det står att den där Saijonmaa inte är på sitt Arja humör just nu, utan det ledsna. Tydligen hade hon inte fått röster från det håll hon hade räknat med:
Jag är ju redan en gayikon och trodde att jag hade mina fans därute men de ringde tydligen inte och röstade.
Så kan det gå. Själv tittade jag inte ens, men eftersom hennes min såg rätt obetalbart kul ut kan jag tänka mig att titta på reprisen.

Carola, läser jag också, var tydligen
på vippen att sno ett läppstift. Aftonbladets källa säger:
Hon kan mycket väl ha gjort det utav misstag på grund av att hon var disträ och gick och pratade i telefonen, men man vet aldrig.
Man kan ju undra. Jag har för mig att hon gärna undviker att betala om det går att slippa. Men i slutänden brukar hon ändå få göra det.

Femman v. 07

Jag har inte svarat på varken Fredagsfyran eller Söndagsfemman på ett tag nu. Jag vet inte, det har inte känts som några ämnen för mig bara. Annars gillar jag dem båda. Nu tänkte jag ta mig an femman:

1. Minns du din första fylla? Berätta.

Jag var sexton år och hade fått fem burkar starköl utköpta till mig. Det var en fest i en villa i Västerhaninge(hej
Jenny). Innehållet i burkarna försvann ner i mig rätt snabbt - jag var på gång, jag var på. Sedan upptäckte jag att det fanns hemgjort äppelvin; därefter har jag bara spridda minnesbilder. Jag blev visst uttorkad på nåt vis pga allt spyende. Stod på morgonkvisten och slickade på daggvåta blad på nyponbuskar för att få i mig vätska (fick jag berättat för mig i många år efteråt). När jag var någorlunda på benen framåt dagen så kom jag på att jag inte ville åka hem med totalt nedspydda byxor, så jag tvättade dem i handfatet. Jag glömmer aldrig känslan av hur det luktade när hett vatten löste upp intorkade klumpar och vattnet fick en sjuk färg. Naturligtvis spydde jag ner i tvättsoppan. Därefter tog jag det lugnt med drickande ett par år.

2. Hur är du när du är full?

Det är väldigt olika. Dagsformen och det allmänna måendet fortplantar sig till fyllan och förstärks. Dock har jag ofta en upplevelse av att titta på mig själv utifrån när jag dricker. Nu vid 40 så har jag faktiskt, tro det eller ej, tröttnat lite på att vara full.

3. Har du någongång supit så du kräkts/somnat/fått minnesluckor?

Minnesluckor - rätt sällan, nästan aldrig. Kräkningar - nästan alltid, eller väldigt ofta.

4. Vad är det knäppaste du gjort på fyllan?

Jag var väl tjugo typ, och var på Gotland. Det pågick ett riktigt överklassparty på altanen till nåt hotell. Min kompis Pavlo fick för sig att vi borde kräla oss in där och springa omkring på bara knäna och voffa som hundar och bita folk i benen. Av någon anledning tyckte jag det lät som en utmärkt idé. Besöket blev dock rätt kort - det såg vakterna till.

5. Hur ofta blir du full nu för tiden?

Riktigt full? Kanske högst fyra gånger om året.

Migration

Apropå Emmas post om migrationsminister Barbro Holmberg, så kom jag på mig själv med att inte veta skillnaden mellan att migrera och att emigrera. Tog en flukt på wikipedia för att kolla upp saken - till fromma för mig och andra obildade:

Emigration
Emigration (lat. emigratio 'utvandring', av emigro 'utvandra'), utvandring. Att lämna ett land, en plats eller område för en lång tid framåt. Används även inom biologin för att beskriva djur som rör sig mellan avlägsna områden beroende på årstid, exempelvis flyttfåglar.

Migration
Migration, byte av hemort eller hemland - med andra ord samlande benämning på invandring (immigration) och utvandring (emigration).

Fast man kan ju fråga sig hur många "flytta tillbaks till landet de flydde från frivilligt"-ärenden Barbro har på sitt skrivbord.

Han ser ju ändå rätt efterbliven ut

lördag, februari 19, 2005

Varför bloggar du aldrig om mig?

-Varför bloggar du aldrig om mig?
-Vill du att jag skall göra det då?
-Jaa, det vill jag.
-Vad vill du att jag skall skriva om då?
-Att jag är vacker och intelligent.

Bea, femtonåriga dottern, slängde fram sin framställan på min undran: Vad skall jag blogga om? Jag vill i alla fall skriva nåt idag. Kan jag väl:

Bea, min dotter, hon är vacker och intelligent.

-Öh, skall jag skriva nåt mer?
-Ja, skriv att jag är bäst i hela världen.

Bea är bäst i hela världen.

Lucas, den trettonåriga yngste sonen pep till från tv-soffan:

-Skriv nåt om mig!
-Vad skall jag skriva då?
-Att jag är bra.

Lucas är bra.

fredag, februari 18, 2005

Min haikusida

Hrrrm... jag är ju ingen diktare men ... Jag skrev ju ett par haikus i ett par poster. Jag tänkte att: varför inte samla ihop dem - de kan ju bli fler; jag kanske lär mig så småningom. Egentligen vet jag inte mer än att det skall vara fem stavelser plus sju stavelser plus fem stavelser. Inte ens det vet jag säkert, men de är trevliga att skriva.

Jag kommer aldrig att pinga den sidan, jag är inte ens säker på att jag nånsin kommer att skriva några fler, jag får se. Om inte annat är templaten rätt snygg.

Mina Haikus

Två såna där bär igen


Syskon? Kloner? Samma person? Frågorna är många. "Farmen-Qristina" är en KOL-drabbad dokusåpadeltagare. Hans Pålsson är pianist och professor vid Lunds Universitet.

Knäppt


Jätteproppen Orvar har man ju hört talas om ... men sura kistan gävle?

Ned-grävd


... Och det märkliga var att ovanför den döda kroppen hade någon placerat en stor sten. Och vad som är riktigt mystiskt är att på stenen hade någon skrivit in ett födelsedatum - och - ett dödsdatum. Detta tros underlätta polisens identifiering av mannen. Men detta är en så länge bara en hypotes. Runt omkring stenen med namnet fann polisen en stor mängd liknande stenar. Polisen spekulerar nu om att det kan ligga döda människor även under dessa.

Skämt åsido, visst var det väl rätt onödigt att skriva att mannen de hittade nedgrävd var död, för hur ofta hittar man levande begravda. Bindesstrecket såg också kul ut.
---
Geishabloggens senaste uppdatering bjuder på ett gäng riktiga höjdare, bl.a "Animal astronauts photo album".

Knark

I morse, på svt morgon satt de och debatterade lite om hurvida det skulle tillåtas att använda knark som läkemedel. Olika människor kallar olika saker för knark, men i lagen står det att hasch och liknande är knark, så jag går på den linjen. Medverkade gjorde en kvinna som hette Marie Stenhoff. Hon lider av fibromyalgivärk och använder cannabis mot detta. Om hon odlar själv vet jag inte, men jag antar det, för ingen läkare skrev ut det åt henne.

Hon tyckte naturligtvis att det skulle vara tillåtet. Någon annan hade en motsatt åsikt. Så de babblade på lite som de brukar göra i debatter. Själv tycker jag att det skulle vara tillåtet, om det nu sker under seriösa former - fibromyalgi sägs skall vara en ganska grym och smärtsam pryl, så om det hjälper med knark; varför inte.

Det jag undrade lite över var kvinnan själv, Marie Stenhoff. Hon satt där och lät hur vettig och seriös som helst. Hon hade på sig nåt kavajliknande och såg väl, om inte businesskvinne-aktig ut, så åtminstone proper och ordentlig. Håret var uppsatt. Men ... vad är det där som sticker ut lite bakom skallen på henne? Är det inte en fet jävla rastafläta? Jo, det var det ju. Nu fick jag en helt annan bild av henne.

Hon hade framställt sig som en nödlidande person (vilket hon kanske också var) som av en händelse hade hört talas om cannabis. En "vanlig människa" som aldrig skulle befatta sig med knark. Men hur många kvinnor i 50-55årsåldern går omkring med feta rastas, om det inte egentligen ligger en hel kultur och ett visst sorts tänkande bakom? Inte många tror jag.

Min teori är att hon är en ulv i fårakläder. En förespråkare för en mer liberal narkotikapolitik. Att hon kanske skulle ha cannabiserat (hrrrm) både med fibromyalgivärk och utan. Fast det är en rätt vild teori - vem är jag att tycka och döma?

Jag hittade en
hemsida. Jag antar att det är hennes, men jag kan inte svära på det. Den är lite flum o lajv-aktig, inget ont i det förresten.

Nerplitat

Det är skönt att ha förmånen att kunna blogga. Man kan liksom göra sig av med ord och tankeskräp, sånt som ligger i huvudet och munnen, men är för oviktigt för att skrika ut och sprida, men tillräckligt viktigt för att inte slänga i soptunnan. Tankar och sånt - ideér.

Igår fick jag en idé, och det var att man kunde samla på sig sina, och kanske andras, handflateanteckningar. Sammanställa dem - som ett slags konstprojekt kanske.

Ett annat konstprojekt jag har funderat på är att man kunde sminka statyer. Jag har för mig att jag har hört talas om att de gamla klassiska grekiska och romerska statyerna kan ha varit målade. Att de inte alltid såg skulptur som ett sätt att göra stilistiska mäktiga klumpar, utan helt enkelt som ett sätt att avbilda, ett fotograferande alltså. Men det är som sagt bara nåt jag har hört. Min idé är att man kunde måla, med nåt som går bort lätt, statyer. Varför inte Strindberg i observatorielunden, eller kanske Lennart Hyland utanför TV-huset. Man kunde måla, eller sminka, dem helt naturtroget - huden, ögonen, läpparna och allt. Varför inte en peruk. Sedan skulle man fotografera dem. Naturligtvis skulle man ju inte få tillstånd, man fick göra det på natten.

Både handflateidén och sminkidén är antagligen redan gjorda - inget är nytt, även om man ibland får för sig att man har kommit på något.

Ett par till grejor: Jag tycker att forumämnet "Blogger" inne på
"Bloggliv" är tragiskt underutnyttjat - skriv in mer saker där!

Såg du att jag har lagt in en liten radio i min marginal? Den är perfekt att ha som bakrund till bloggande och bloggläsande. Igår hörde jag t.ex "Smoke on the water" som hissmusik där.
"LuxuriaMusic" heter kanalen.

torsdag, februari 17, 2005

Fodral

Jag visste redan att det fanns ett bananfodral. Och idag upptäckte jag att det fanns en annan sort - en lite mer flexibel verkar det som. Finns det fodral till allt? Uppenbarligen vill en del att det skall göra det. Det finns t.ex ett slags mobilfodral i form av en kondom - knäppt men säkert smart. Och för kondomer finns det också fodral (även i läder). Sistnämnda fodral tangerar kanske slagträfodralet eller cigarrfodralet - äh, jag vet inte.

Utanför ämnet: Under min fodralsökningssurfning stötte jag på denna bild från Irak - post Saddam.

Dina bröst är som svalor som häckar

1973 sjöng gruppen Malta låten "Sommaren som aldrig säger nej" i melodifestivalen. I den låten kan man höra: "Dina bröst är som svalor som häckar". Har alltid tyckt att det låter knäppt. Men samtidigt är det ... ja, målande på nåt sätt. Fast varför det är målande vet jag inte, för svalor som häckar betyder ju att det är svalor som bygger bon och lägger ägg och så. Lars Forsell skrev texten - inspirerad, vad jag har förstått, av Höga visans: "Din barm är lik ett killingpar,tvillingar av en gasell" (vilket om möjligt är ännu knäppare). På engelska (har jag surfat mig fram till) heter det i låten: "Oh your breasts are like swallaows a-nestling".

Vad tänkte folk i världen om oss, då 1973? Antagligen att vi var lite ... knäppa kanske? Men det kan ju tänkas att det skall vara en dubbel beskrivning: "som svalor" och "som häckar". Alltså att brösten såg ut som två fåglar (inte storkar tror jag) och två ("ar"=minst två) häckar - att brösten var som två skinkor. Fast jag vet inte; häckar - det skulle ju betyda fyra (minst) skinkor. Det skulle låta knasbolligt: "Åh, dina bröst ser ut som två fåglar - som fyra skinkor".

Mobiljett

Vad sägs om det - mobilen som biljett.

Anonymos

Anonymos. En sida för de som gillar att skriva. Kanske något för bloggare som vill ta ännu mer plats i cyberrymden.
Det är inte vem du är utan vad du skriver som räknas, brukar man säga. I själva verket har det aldrig varit sant – fram till nu. Anonymos är en nystartad litteraturtidskrift som enbart kommer att publicera anonyma texter.

Alla är välkomna att skicka texter till oss, debutanter lika väl som etablerade författare. Vi vill inte veta vem du är, bara vad du har att säga. Anonymos tar emot alla slags skönlitterära texter, men vi kommer inte att publicera allt som kommer in, bara det bästa. Bidrag med namn eller pseudonymer refuseras olästa.

Det första numret av Anonymos utkommer på nätet den 31 mars. Därefter kommer vi ut med ett nummer den sista i varje månad.
Tipset kom via Christer.

Stjärtar och handflator

Jag satt och kikade på PS2-spel och råkade hitta "Rumble Roses". Nu är det inte särskilt troligt att jag någonsin kommer att spela just det spelet, men jag anar att det inte är sådär jätteavancerat. Det brukar vara så med spel som uppenbart har lagt allt krutet på att få bröst och stjärtar att synas så ofta som möjligt och då i konstiga vinklar, och att få dem att röra sig så naturtroget som möjligt. Om man gillar stjärtar och om man känner sig lite barnsligt sugen på att titta på fjantig spelgrafik kan man titta på det här bildspelet.

En annan grej jag tänkte på, nu när vi ändå är inne på kroppsdelar, är handflator. Antagligen kommer det aldrig komma något spel som fokuserar på att så flashigt som möjligt visa upp handflator. Handflator kan annars vara bra till mycket. I min vänstra handflata står det just nu: white coffee/espresso. Texten kommer sig av att jag skulle hämta kaffe åt en kompis för en stund sedan. Han ville ha en blandning av just de sorterna.

Tänk om man kunde samla ihop alla anteckningar man någonsin har gjort i sin vänstra handflata, alla kom-ihåg-lappar. Tänk vilken skum lista det skulle bli. Det skulle vara konst.

[Ja, visst var det en "säljande" rubrik på den här posten. Troligen kommer jag att locka till mig en massa spanking-Googlare]

Rakad under armarna

Marina Falck, 31, tycker att det är bra att hennes man Niklas rakar sig under armarna och på bröstet. -Men benen får han inte röra, säger hon.
[
Aftonbladet]
Sedärja, nu är jag också en sån där mysig typ med nyrakade armhålor. Jag måste säga att det är inte bekvämt. Det blir ju för tusan svettigare än med hår. Jag gjorde det för att underlätta för doktorn att skära bort födelsemärken - ett under vardera armen. Nu får jag gå och oroa mig för galloperande hudcancer i två veckor innan jag får svar.

Hur många killar håller på att raka sig under armarna? Det kan man fråga sig. Jag kommer då inte att göra det till en vana. Kvinnor däremot - hur många känner någon kvinna som inte rakar sig under armarna? Inte många kan jag tänka mig. När kom Barbie-modet egentligen? Kan det ha varit för sådär 20 år sedan? Frågor att meditera över.

Efterblivna länder

En underskattad källa till bloggning är ju överhörning. Igår överhörde jag ett samtal igen. Jag satt på pendeln in till stan - var på väg att lämna en skiva till Paola. Jag hade bränt ner lite magdanslektioner, och dessa skulle hon få.

Ja, då överhörde jag ett samtal som i stort sett gick ut på att Sverige var värsta teknik och föregångs och übermännisko-landet. I jämförelse då, med en massa sydländska länder som de tyckte levde i kaos och förvirring och efterblivenhet. Spanien kom på tal - och Italien.

Jag tänkte lite på saken, på jämförelsen mellan Sverige och Italien. Egentligen räcker det ju med att jämföra designen på en svensk bil och en italiensk, men eftersom de pratade om föregångsland och efterblivenhet kom jag på att jag kunde illustrera vad jag tänker:


onsdag, februari 16, 2005

*SÄMSTA BLOGGEN*

Sedärja ... Internet world har en omröstning: *BÄSTA BLOGGEN*. Jag läste det på Mymarkup och skuttade genast iväg dit för att rösta på mig själv. Där fanns en hel hög nominerade, och jag sökte ivrigt efter mitt namn ... utan att finna det!!!

Men vad i ...?! Jag var inte nominerad. Det tolkar jag som att jag har den sämsta bloggen! Jag tänkte lägga till att jag känner mig smutsig som efter en våldtäkt, men det kanske vore att ta i. Kränkt då? -Jo, lite kanske.

När jag läste listan hoppades jag att den skulle vara full med namn på bloggar som jag verkligen inte gillade, som skulle göra så att jag kunde brista ut i ett befriande: "Jag är ju myyyycket bättre än de!" Tyvärr återfanns en hel del av mina absoluta favoritbloggar där, såna som jag känner mig underlägsen gentemot, så dem kunde jag ju inte klanka på.

However fanns det ju i alla fall en liten sak längst ner på
sidan där man röstade, där man kunde fylla i ickenominerade bloggar. Faran är dock att folk tycker det är jobbigt att skriva när man kan pricka i och därför inte röstar på mig (förutom då att jag har *SÄMSTA BLOGGEN*). Jag har därför gjort en kampanjknapp uppe i högra hörnet. Tryck på den och gå in och
VOT FÅR MI!


Update: De som har följt med i det jag skriver vet att jag inte slänger poster. Det spelar ingen roll om det är en massa felstavningar eller om det bara är allmänt sopigt och jävligt det jag har skrivit - jag slänger det inte. En post är en post. Lagt kort ligger. Men den här posten önskar jag att jag inte hade skrivit. Jag skäms!!! Jag är pinsam!!! Det finns ingen ursäkt för att brista ut i detta.. vad det nu var jag gjorde.

Så istället för att slänga posten nyttjade jag strike-taggen. Dessutom måste jag straffas. På nästa bloggmiddag kommer jag att dra ner byxorna och alla närvarande får spanka mig - tills det blir lite skärpning.

Kopior

Å Gud ge mig styrka att stå ut med alla sniglar i systemet, såna som tycker att de kan åka tunnelbana och pendeltåg och så. De vet det kanske inte, de vet inte att alla andra tycker att de borde stanna hemma. Sniglar, de går långsamt på rullbandens "omkörningsfiler" och de stannar precis före rulltrappor och framför spärrar. Vad är det med dem? Stanna hemma!

Störde mig även på ett par damer på tunnelbanan idag. De såg likadana ut och var i samma 55-årsålder. De tyckte exakt likadant - båda tyckte att "Fyra nyanser av brunt" var dålig. Båda tyckte att just den och den musiken var bra och att den musiken var dålig och den musiken var konstig.

Jag tänker på hur full världen är av kopior. Det räcker med att sätta sig på morgonpendeln och sätta igång och kategorisera. Ung byggjobbarkille med snus och skitiga jobbarkläder och tumstock sätter vi där, och kvinna på 40 som klär sig som sin fjortonåriga dotter och ser trött ut och är snabbsminkad sätter vi där. Redan där har vi fått ihop ca tio personer. Det är bara att fortsätta att placera in folk i sina rätta fack.

När jag flyttar mp3:or hit och dit mellan mappar händer det ibland att jag klantar mig och råkar skapa kopior av låtar. Slö som jag är brukar jag sällan orka korrigera saken. Det får bli liggande, t.ex "Eydie Gorme - One note samba.mp3" och "Kopia av Eydie Gorme - One note samba.mp3" osv i mängd. Men ibland rycker jag upp mig och rensar. Jag låter bara orginalet vara kvar, kopiorna slängs i papperskorgen.

Varför åker alla mänskliga kopior omkring med pendeltåg och buss? Varför ligger de inte i papperskorgen där de hör hemma? Jag menar, det räcker ju med orginalen. Vad skall vi med en massa kopior till? Men det är klart - att vara "ett orginal" räknas ju inte som något fint.

tisdag, februari 15, 2005

Töntar


Ja nu skäms de och ber om ursäkt och önskar att klockan kunde vrida sig tillbaks. Vad fan är det med dem?! - de valde ju själva att göra dumheter, det var ju för tusan ingen som tvingade dem. Töntar!

Frystorkad

Precis som Jerry (och några andra säkert) har jag läst och intresserat mig för frystorkande av döda kroppar. I SvD finns en artikel om saken. Jag har faktiskt för mig att jag bloggade om just frystorkning av döda för nåt år sedan, men jag kan inte hitta´t nu.

Tanken är rätt skön tycker jag, känns trevligare än bränning, och definitivt trevligare än förmultning a naturale så att säga. Men det blir rätt mycket materialpulver över från en kropp verkar det - 30 kg ca. Det är dock ok, för jag har kommit på vad jag (mitt pulver) skall användas till.


På slutet innan jag dör, om jag får nån slags förvarning det vill säga, skall jag göra en avgjutning av mitt huvud. Från avgjutningen tillverkar jag en gjutform. Sedan dör jag och frystorkas. Därefter får mina tre barn dela upp pulvret, och blanda det med gips. Tanken är att de skall kunna gjuta varsin avbildning av mig - som även innehåller mig; att ha som prydnad i hemmet, på hedersplats naturligtvis, och möjligen dyrka och be till.

LuxuriaMusic

LuxuriaMusic: Internet Radio - Outré lounge and Latin jazz, breezy swinging instrumentals and vocals, groovy 60's go-go and 70’s Bollywood soundtracks, psychedelia, quirky oddities, retro pop and surf music. The perfect soundtrack for your sophisticated lifestyle, whether you're relaxing at home or trapped inside an office cube.
Jag har suttit hela förmiddagen och lyssnat webradio. Jäkligt skön musik, varenda låt. Hittade länken till
LuxuriaMusic.com via PCL (vars Luxuriafavorit verkar vara "Space Patrol" (Wednesday at 8pm PST/11pm EST(0400 GMT Thursday, with a rebroadcast at 1300 GMT)).

Ful hemsida

Jag är antagligen en av de sista i ledet av de som skall uttala sig om webdesign. Men när man stöter på något riktigt motbjudande, ja då måste man väl få säga sin mening, eller? Såhär: anta att du uppfinner något. Du vill naturligtvis tjäna pengar på din uppfinning. Din uppfinning, i det här fallet, är en förhudsuttänjare (för de som blivit omskurna mot sin vilja). Du sätter naturligtvis upp en hemsida (eller websida eller websajt eller vad fan man vill kalla det).

Jag föreställer mig att om jag hade uppfunnit något. Om jag ville promota min produkt via nätet. Ja då skulle jag lägga ner krut på designen. Och om jag inte förmådde det själv, då skulle jag ta hjälp av en kompis. Och hade jag inga kompisar skulle jag väl betala för det i värsta fall.

Men icke då, själv (gissar jag) är bästa dräng - "det blir ju riktigt snyggt ju!"

Tyvärr grabben, det blev groteskt fult. Du får nog tänka om:
http://www.tugahoy.com

Tunnelbilden


Det är möjligt att den här är, enligt mitt tycke, den vackraste bilden ur en film. Naturligtvis är den väl hemsk, de skall ju just till att börja sparka på den gamla gubben. Men jag kan inte riktigt se A Clockwork Orange som en våldsfilm, även om den i högsta grad är det. För mig är den bra musik och vackra bilder. Som den här.

måndag, februari 14, 2005

Hittade han vad han letade efter?

Den här då; hittade (killen får man väl anta) vad han letade efter med en sådan crazy sökning? Det kan man fråga sig. Hos mig lär han väl inte ha gjort det. Vad var han ute efter egentligen?

Inget att blogga om

Märkligt, tänk om mitt bloggande har nått vägs ände (eller vad det nu heter). Jag kommer verkligen inte på något att skriva. Jag har kikat på Aftonbladet och Expressen, men inget att hämta där.

I och för sig hittade jag ett rätt skönt uttryck från
Åsa Mattsson i Aftonbladet: "[ ... ] den sjuka gangbangkulturen inom hockeyn [ ... ]". Faktiskt, när jag tänker efter så ligger de ju rätt ofta i stora högar på isen och slåss. Vem vet, en och annan i högen kanske passar på att jucka lite.

Verldens Gang och Dagbladet.no brukar vara säkra kort när man vill hitta knäppa grejor att skriva om, men inte idag. Men i och för sig (igen): Det verkar pågå en rätt intressant debatt i Dagbladet.no, men eftersom det är på norska orkar jag inte kolla så noga. Och en sak till förresten, en rubrik som låter rätt sjuk.

Det tar sig, jag bloggar ju trots allt. Bäst att fortsätta medans pennan glöder: På
"Internet Archive" kan man ju ladda ner en hel del gamla, trevliga eller bara udda filmer gratis. Den här kanske kan vara nåt: "Last Woman On Earth".

En annan sak: Bloggen
Probitas et Veritas ställer en befogad fråga som man kan meditera över.

Ännu en sak: Jag tog en rövare och "aniade" (sökte på
A9.com) med ordet "jävlar!", bara för att få se vad jag skulle hitta. Och se på fan, blogosfärens egen Monica dök upp som tredje träff - hon har en kategori som heter "Nu jävlar" i sin blogg.

Jag var tydligen inte vid vägs ände.

Sådär ... he he

Jaha, då har jag trollat bort den där "navbaren" som låg överst i bloggen. Jag hoppas att Blogger inte dödar min blogg nu - eller dödar mig.

Hakkors

Sitter och läser om hakkors på Susning.nu. Där står bl.a:
Svastikan var Finlands nationalsymbol från självständigheten och är det alltjämt, även om den tonats ner lite.

Sedärja. Där står även att hakkorset fanns med i både ASEAs och Carlsbergs tidigare logotyper. Anledningen till mitt läsande var att jag såg nån nyhet om att hakkorset kan komma att förbjudas.

Jag var ju på Chinateatern häromdagen. Chinateatern ser ut som en förvuxen kinarestaurang - fast är typ 80 år äldre. Det är samma fyrkantskringelikrokiga mönster som det brukar vara på kinaställen; lite drakhuvuden och skumma symboler och så. Och hakkors - lite här och där; på väggar och som staketmönster.

Tog man bort hakkorset därifrån så skulle det alltså bli en del nakna fläckar. Stället skulle se censurerat ut. Så jag funderar på hur långt ett hakkorsförbud skulle sträcka sig. Skulle det vara så att man inte fick göra nya hakkors, eller skall alla bort? Det skulle som sagt bli en del blanka punkter i världen i så fall. Skulle det vara värt det?

regina lund fodral



En del sökningar låter ju så jäkla dumma. Vad är man ute efter när man söker på "regina lund fodral" - fast utan citationstecken? Ett fodral att stoppa en Regina Lund i?

Sista pollen på ett tag


Ja, det är väl ganska lika då ... spela roll förresten, man spyr ju ändå.

Det här är den sista pollen på ett tag. I likhet med så mycket annat här i livet blir åtaganden man har lagt på sig själv lätt en tvångströja. Så jag tar en paus från pollineringen.

söndag, februari 13, 2005

Lökringar

Det är alltså inte svårare än så - lökringar. Jag läste hur man gjorde häromdagen i nån tidning på väg in till jobbet:
Hetta upp olja i en kastrull. Inte så djupt, det räcker med några centimeter.
Skiva ett gäng lökar, i ringar.
Doppa ringarna först i mjöl, sen i mjölk, och sen i mjöl igen.
Släpp ner dem i den småputtrande oljan, nån minut.
Lägg dem på ett hushållsåapper att droppa av, salta lite.

Ja, svårare än så är det inte. Smakar ungefär som på Burger King, fast är tusen gånger billigare. Mums!!

Om man inte har några lökar, men råkar bo bredvid ett ställe där de utför omskärelser, ja då kan man ju fråga om man får lite restavfall. Det skulle kunna bli lökringar ändå - köttiga sådana.

lördag, februari 12, 2005

Smurfar

Man minns ju att Robinson-Robban gjorde en massa galna upptåg. Han misskötte sig offentligt och betedde sig allmänt vidrigt. När han var säker på att strålkastarljuset var riktat mot honom gjorde han sin kupp: han målade sig blå. Det handlade om att han skulle marknadsföra en sida som sålde Viagra.

Nästa bild på tuffa, lite coolt gangrapiga hockeysnubbar vi får se kanske ser ut så här:

På musikal

Stora gratisdagen för mig igår. Efter jobbet blev jag bjuden på vin. Sedan fick jag en fråga om jag ville gå och se genrepet till musikalen "Sol vind och vatten", och tackade ja till det. Biljetterna hämtade vi på en pub, och där fick jag Whisky. Och senare på natten, när jag kom hem, då hade min farsa - som hade varit med yngste sonen på simtävling - handlat en massa mat till oss. En riktig gratisdag; gratis är godast!

Innan igår hade jag aldrig varit på musikal, jag visste inte vad jag skulle vänta mig. De jag gick med var mer vana musikalbesökare, med "les Miserables", "Mama Mia" och "Phantom of the opera" i bagaget, och de sade att detta var riktigt taffligt, att det syntes att det inte fanns några pengar bakom projektet. Att det inte var särskilt påkostat kunde t.o.m jag se. Det var lite skol-aula-föreställning över det hela, det var lite
Vanna Rosenberg och hennes gäng på barn-tv över det hela.

Men sånt beöver inte vara illa. Det kan vara kul med den där lite hemgjorda stilen. Jag satt i all fall inte där och surade och vantrivdes. Dessutom var de medverkande proffsiga tycker jag. De sjöng jättebra och dansade jättebra också. Handlingen kan vi lämna därhän, för det märktes att den bara till nöds hade kommit till för att knyta ihop låtarna. Äh, jag skall inte klaga; den kommer säkert få usel kritik, men jag tyckte den var okej. Men jag hade nog inte velat ha betalat några hundra för att titta.