Avlångt

Enligt metoden jag efterlyste och sen fick svar på här lägger jag nu upp en avlång bild (som jag plåtade alldeles nyss)


---
Läs även andra bloggares åsikter om hus, regn, avlångt

Istället för molande värk - giffar

Det finns inte mycket som är så tankedödande som att sitta och pussla ihop animerade gif-bilder, och det passar mig rätt bra just nu. Bedövningen från morgonens tandläkarbesök har släppt för länge sedan och lämnat efter sig en molande värk både där tanden har suttit och i huvudet, men medan jag höll på med bilderna tänkte jag inte på't. Jag behöver antagligen inte tala om vilken film de är plockade ur.





---
Läs även andra bloggares åsikter om film, tandvärk, animerade giffar

Sockerbitar och tänder

Jag har varit hos tandläkaren idag. Jag kommer att gå dit rätt ofta framöver. Jag har slarvat med att gå de senaste åren, så nu kommer allt i en klump. En stor klump pengar kommer det att kosta, och jag har tagit ett litet lån till det.

Idag var det utdragning av en allra längst bak i underkäken-tand. Den var så pass paj att det var bäst. Komplicerad utdragning, dessutom = dyrare, tror jag.

Nåväl, när jag blev inropad passerade jag en monter där saker och dess omräkningar i sockerbitar var utställda. Rätt intressant, så snabbt upp med kameran. Det blev väl inte sådär jätteskarpt, men öppnar man upp bilderna ser man nog ändå.


Det tandläkaren är ute efter är nog att varna för att en massa socker är dåligt för tänderna, men jag tyckte det var intressant ur kolhydratsynpunkt.





Ja nu sitter jag här framför datorn. Jag hade tänkt hitta på ett och annat idag, bland annat lite gåing, men min tandläkare, Herr Hormotzi, har beordrat lugn och vila. Så nu sitter jag här, med käkarna ihopbitna över ett par tussar. Jag fick såret sytt förresten, och det var ovanligt tyckte jag.
---
Läs även andra bloggares åsikter om tänder, tandläkare, socker

En tvåtimmars

Jag äter på tok för mycket vitt bröd. Och dricker för mycket lättöl. Äter för mycket godis. Undras om mina promenader uppväger åtminstone något. Idag gick jag en tvåtimmars. Plåtade mig vägen fram.


De är inte längre tjänliga som människoföda, dessa äpplen, men ändå väldigt fina att se på.


Ett dagis, eller nåt liknande. Vilken fin lekhäst. Verkar vara av trä.


Jag skuttade över staketet. Undras om nån såg mig. Ville kolla närmare på hästen. Javisst, av trä.


Gick vidare. Det glittrade nedtill på ett berg. Det glänste som av slem. Fint på nåt vis. Det var vatten som trängde fram.


Jag kom fram till min gamla badplats, den jag nyttjade som barn. Jag såg burkar i en buske, öl och surströmmingsburkar.


I närheten av burkarna hade någon lagt ett träd så att det bildade en liten spång. Var det en gå på lina-stång? En toalett? En toalett tillverkad till surströmmingsfesten? Jag gick närmare.


Precis under det som jag nu förstod var en toalettstång låg en trosa eller om det var en kalsong. Och en bit ifrån en liknande textilie. Dessa har fått agera toapapper, tänkte jag, och såg vid det här laget surströmmingsskivan framför mig. Ja vafan - nåt ska man ju fundera över när man är ute och går.


En bit bort. Trots att det fortfarande är augusti är det alldeles folktomt. Det är kylan. I teorin skulle detta ställe kunna vara fullt av solbadande medelålders kvinnor, för detta är deras ställe.


Och detta är barnfamiljernas ställe. Alldeles tomt även här. Jag funderade flyktigt på att ta ett dopp, men flyktig som den tanken var blåste den bort i den lätta eftermiddagsbrisen.


Jag följde vattenbrynet en bit bort, och hamnade uppe på klipporna vid medelålders kvinno-stället igen. En stor fisk låg upphasad på klippan. Säkert 30 centimeter lång. Undras varför fiskaren lät den vara.


Den här badplatsen, och förresten stora delar av Skogås och Trångsund, består av en bergsort som jag alltid har trott innehåller mycket järn. För den ser järnaktig ut, och den rostar.
---
Läs även andra bloggares åsikter om promenader, badplatser, skogås, trångsund

En blogspot-fråga

Den här bilden, som jag förresten tog på Strandvägen i förrgår, är det inget särskilt med, förutom att den får tjäna som ett exempel till min fråga. Den är 600 pixlar bred och 793 pixlar hög i original.

Skulle den ha varit helt kvadratisk skulle bloggverktyget ha fyllt ut hela bloggområdet med den, men eftersom den nu är högre än den är bred så förminskas den, och det är bredden som "får ta stryk".



Varför i helvete då? Om Blogger ville förminska bilden så kunde den väl ha fått blivit 400x529 istället, så att den fyller ut ytan. Men nä, den förminskar bilden till 303x400, vilket gör den till en liten och mesig bild.

Det sjuka är att detta endast verkar hända hos mig. Hos exempelvis Mira, där fyller bilderna ut ordentligt, även de avlånga, men som sagt inte hos mig. Nån som vet varför det är på detta viset?
---
Läs även andra bloggares åsikter om blogger, bilder, bildstorlekar
---
Update: Jag följde p-e:s råd och körde via Picasa webalbums. Det verkade funka finfint. Så här.


Inne i Picasa


Inne i bloggers bilduppladdning

Och här har vi en avlång bild (som jag fick förminska ned lite manuellt - men hellre ned än upp).

Snygga skylten

Jag har fotat den här skylten förut, och också lagt upp den här, och nu gör jag det igen. Jag har passerat den, både gåendes och åkandes, i hela mitt liv. Jag gillar den. Den är snygg, tycker jag.


---
Läs även andra bloggares åsikter om skyltar

På väg mot centralen

När jag gick mot centralen passade jag på att plåta lite - i smyg liksom. Ordet "gatufoto" låter ju lite förmätet, men jag gick förvisso längs gatan och jag fotade. Nåja, här är några bilder som kanske inte blev superskarpa, men som jag gillade.





---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, gatufoto

Det blev ett par giffar bara

Det har snackats mycket om sverigedemokraternas valfilm idag. Jag fick för mig att jag skulle plocka ner den från youtube och klippa ihop den på ett annorlunda vis. Det blir säkert nåt kul av det, tänkte jag, men just hur, det ger sig nog när jag håller på. Det gav sig inte. Jag kom inte på nåt. Det blev ett par giffar bara.



---
Läs även andra bloggares åsikter om valet 2010, sverigedemokraterna, valfilmer / ab, ab, svd, dn

Fotobusta

"Italy has their own style of collage posters, called fotobustas, of which many variations are produced for each film."

Ovanstående, som jag läste här, intresserade mig eftersom jag gillar både collage, filmaffischer och förresten ofta italienska grejer över huvud taget, och en kombination av dessa storheter lät ju som nåt man skulle vilja läsa mer om. Men tyvärr, på Wikipedia hittade jag inget. Varken på italienska, svenska eller på engelska wikipedia hittade jag nåt.



Synd, för nätet ska ju funka som så att just jag hittar det jag letar efter och fyller mina kunskapsluckor. På googles bildsökning blev det förstås ett gäng resultat, och naturligtvis på flickr, men fakta kring själva ordet och dess betydelse hittar jag inget om. Nån som har koll?
---
Läs även andra bloggares åsikter om filmaffischer, collage, fotobusta

Vad var det?

Efter jobbet igår kväll kom jag hem till Skogås. Jag besökte ICA, och ute ur centrum igen och på väg hemåt hörde jag ett trumljud på avstånd. Vad var det? Jag rörde mig mot ljudet. Efter en stund såg jag, längre ner i en backe, små eldar lysa upp augustikvällen. Klockan var ca åtta.

Jag gick nedför backen och såg att det stod lite folk på gångbanan. De tittade upp mot en gräsbeklädd kulle, där en grupp människor med märkliga kläder hade något för sig.



Vad var detta? Var det nån lokal teatergruppp som spelade upp något? Var det kanske höjdpunkten på ett lajv? Jag har ingen aning. Hade jag inte haft en tung matkasse med mig samt varit hårt ansatt av mygg hade jag kanske stannat kvar och frågat. Jag tyckte det hela var ganska charmigt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om teater, lajv, augusti, skogås

Huset vid avgrunden

Enligt vad jag läste mig till på Wikipedia så var William Hope Hodgsons roman (eller kanske snarare novell) 'The House on the Borderland' en inspirationskälla för H. P. Lovecraft. Den och annat som Hodgson skrev. Tydligen skulle huvudpersonen i nämnda bok befinna sig under attack från så kallade "Swine-Things".

"Swine-Things" - det lät på nåt vis rätt bekant, och faktiskt, när jag tänkte på ordet kände jag en lätt déjà vu-rysning; jag hade läst om dem förut. Lite googlande på saken gav svaret: Kalla kårar. När jag var väldigt ung slukade jag bokserien Kalla kårar, och som nummer 70 i den serien har vi just Hodgsons bok. Den heter 'Huset vid avgrunden' på svenska.

Som jag mindes saken hade jag tyckt boken vara otroligt läskig. Men läskig då och läskig nu är långt ifrån samma sak, och för att bekräfta detta lät jag boken på magiskt sätt via internet hamna som ljudbok i min mobil. Boken, som gavs ut 1908, finns förstås i public domain, och man kan läsa den på nätet (dock bara på engelska).



Nä, den var inte särskilt läskig, och dessa "Swine-Things", som jag har försökt återskapa här ovan, ingav mig inga skräckkänslor alls. Tyvärr trubbas bli rädd-fantasin av med åren, vilket är synd. Men jag kan ändå rekommendera 'The House on the Borderland', eller om du hittar den svenska versionen, för den är ganska fantasirik och väldigt målande.
---
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, skräck, William Hope Hodgson

Ingen mössa - ingen mästare

Det är ju inte sådär jätteofta man ligger på P2:framsida, men det gör jag idag (med Östersjöfestivalbloggen), så jag passar på att ta en skärmdump.



Fast nån vaktmästare är jag förvisso inte. Vakt, javisst, men ska jag vara mästare också vill jag fasen ha en mästarmössa, en sån som "Mästaren" fick av Margarita i boken "Mästaren och Margarita".



Det är det minsta man kan begära.
---
Läs även andra bloggares åsikter om Östersjöfestivalen 2010, Mästaren och Margarita, mössor

För länge sedan

Jag läste på Wikipedia att idag - fast år 55 f.Kr - invaderade romarna England. Det brukar ju heta att de gjorde det, men i själva verket invaderade de inte hela England som vi känner det, utan bara den södra delen av (ön) Storbritannien, åtminstone som jag har fattat det. Området - provinsen - kallade de för Britannia.

Namnet Britannia tog de inte ur luften, bara sådär, utan det är en variant av namnet Prettanike. Prettanike var namnet som den upptäcktsresande grekiske handelsmannen och geografen Pytheas gav stället, redan 270 år tidigare än romarnas invasion. Visst hör man ordlikheten: Prettanike-Britannia. Formen Pretannia existerade förresten mellan de båda.

De som redan bodde på ön innan greker och romare kom kan ha kallat sig för Pretani eller Priteni, läser jag, så det var väl därifrån Pytheas tog det då, får man anta. Tja, nu vet vi (eller tror oss veta) lite om det här området.

Jag läser vidare om år 55 f.Kr på Wikipedia, och ser att Julius Caesar, som ju var den som anförde romarna in i Britannien den 26:e augusti, verkligen inte låg på latsidan det året. På vårkanten höll han till i krokarna runt floden Rhen:

Julius Caesar besegrar en germansk armé varefter han låter massakrera kvinnor och barn, totalt 430.000 människor.

---
Läs även andra bloggares åsikter om britannien, 55 f.Kr

Båtar

Idag promenerade jag. Under mig var det stänkigt blött, och över mig likaså. Fast jag hade ett trasigt paraply. Det såg antagligen ut som om jag skyddade mig mot regnet med en krockskadad fladdermus.

Jag spanade in båtar och fotade dem. Av någon anledning fick jag efteråt för mig att förvanska bildernas färger i programmet Picnik. Varför fattar jag inte, för jag ångrar mig nu. Men skitsamma.


Himlen var inte oskyldigt blå, utan snarare utskitet grå - med en touch av rosa.


Den här båten - Sankt Erik - var verkligen fet. Inte fet på slangspråk och därför cool och ball, utan fet i ordets rätta bemärkelse.


Ja varför måste sjörövarskeppen ha dödskallen på flaggan? Det går ju lika bra på bogsprötet.

Jag filmade lite också, bakom Vasamuseet. Sjön löper ända fram till museets bakre vägg. Det kom bubblor underifrån. I en strid ström kom bubblorna, som kolsyra. Undras vad det var.


---
Läs även andra bloggares åsikter om båtar, vatten

Nya spårvagnen

Istället för att gå hela vägen till centralen igår efter jobbet hoppade jag på den där nya spårvagnen. Det var rätt smidigt, och den gick väldigt tyst och skönt dessutom.

En kul detalj var att föraren hade uniform och uniformsmössa. Att han hade det tyckte jag tydde på en viss yrkesstolthet, något jag tror har försvunnit mer och mer från chaufförskåren. Busschaffisar, till exempel, brukar allt som oftast se ganska sjaviga ut, klädmässigt. Fast gott om undantag finns ju förvisso.



Jag filmade lite också. Kamerabandet gick lite på tvärsen runt halsen och under ena armen, och det fick samsas med både ryggans remmar och mobilens hörlurssladd, som också löpte där, så det är möjligt att jag filmade lite snett och vint.


---
Läs även andra bloggares åsikter om spårvagnar, yrkesstolthet

Den bekväme bloggaren bildbloggar

Jag kommer ihåg fornstora bloggdagar. Som jag minns saken brukade orden flöda ut ur fingrarna då, in i tangentbordet och upp på skärmen, bara sådär. Nu är jag gammal och bekväm och lägger mest upp bilder.

Att ta bilder till hjälp är verkligen en skön och bekväm krycka för bloggare som är allmänt slöa eller vars ord har sinat. En bild säger tusen ord, som det heter, och då blir ju liksom ens egna ord överflödiga.

Å andra sidan brukar det ju heta att en bild talar för sig själv, men det vågar man inte lita på, så det är ändå säkrast att lägga in en beskrivande text under bilderna. Det är också en slags bloggande.


Det är inget speciellt med den här öppningen. Ändå kändes det lite speciellt att stå och titta in där, och det är detta speciella jag försöker förmedla här. Det speciella bestod i att öppningen kändes som något mer än en öppning, den kändes som en öppning in i något - något annat - något okänt, trots den skenbara vanligheten.


Spana in det här huset. Om man frågar mig om arkitektur - och det kanske man inte ska göra - så är det precis så här en slipsten skall dras när det kommer till det området.


Någon har uppenbarligen tyckt att det här budskapet var så viktigt att det borde pryda ett berg.


Här skulle man säkert kunna läsa in en massa kvasisymbolik. Men det avstår jag. Jag nöjer mig med att jag gillar kontrasten mellan himmel och taggtråd (eller vad nu denna sorts tråd kallas).


Filmhuset, beläget invid gärdet i Stockholm, innehåller en massa rött. Jag var därinne idag, så jag vet. På vissa ställen kändes det som att vara i en David Lynch-film. Det kanske var meningen.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, gärdet, filmhuset, berg, buskap, rött, taggtråd, arkitektur

Glöm det! sa Doktor Captcha

Al - denne snedseglare - jämt ska han försöka få Doktor Captcha att skriva ut läkemedel. Jämt står han där och viftar med sina amatörmässigt förfalskade recept. Men Doktor Captcha, han går inte på det.



Doktor Captcha 1, Doktor Captcha 2, Doktor Captcha 3, Doktor Captcha 4, Doktor Captcha 5, Doktor Captcha 6, Doktor Captcha 7 , Doktor Captcha 8, Doktor Captcha 9
---
Läs även andra bloggares åsikter om doktor captcha

Östersjöfestivalen 2010:s blogg

Ja förresten, det skulle jag ju kunna nämna, att jag, precis som förra året, bloggar åt Östersjöfestivalen. Om det blir särskilt bra vet fasen, men jag gör som jag brukar - så gott jag kan.
---
Läs även andra bloggares åsikter om östersjöfestivalen 2010

Jag såg en ekorre

Jag tog en kvällspromenad, en sån som är menad att vara nån slags träning. En timme gick jag. Jag promenerade tidigare idag också, ungefär två timmar då, fast det var i sällskap och liknade mer flanerande. Men nu på kvällen gick jag ut själv.

Jag hade fått för mig att jag skulle knalla till Farsta och ta bussen hem därifrån, men halvvägs ändrade jag mig och gick åt trånkan till. Trånkan är min födelseort, och när barna har flyttat hemifrån vill jag flytta dit igen. Jag gillar tanken på en sluten cirkel - en orm som biter sig i svansen (om man nu kan kalla bakstycket på ormar för svans).

Det är rätt speciellt att kvällspromenera så här års. Man fryser inte, men man svettas inte heller ihjäl. Och dofterna ...

... dofterna...

... de är ju så påtagliga så här års att det nästan går att ta på dem. Jag spårade dofter och lukter var jag än gick där jag gick. Jag särade på dem och pusslade ihop dem igen. Jag lät en doft komma upp till ytan för analys och minnes-associations-lek, medan jag lät en annan sjunka undan och mogna i väntan på sin tur, och så vidare.

En doftkombination jag fastnade för råkade jag på vid ett ställe där förvildade äppelträd tangerade berg och skogsbryn. Blandningen i gräset nedfallna äpplen/våt, frodig grönmossa på berget var ganska oemotståndlig, kan jag meddela.

Där har vi förresten ett par saker som är typiska mig: promenerade och insupande av dofter. Jag är lite torsk på just de områdena. Och det braiga med dem är ju att de inte är laster, utan bara nyttiga.

Vad var det mer jag skulle skriva? Jo, just det, när jag promenerade (ja, flanerade då) tidigare idag så såg jag en ekorre, rätt högt uppe i ett träd. Jag tog kort på'n.


---
Läs även andra bloggares åsikter om promenader, dofter, ekorrar

Saker

Nederdelen av ett träd, sett från lite olika vinklar. Jag vet inte om det bara är jag, men jag får det till ett huvud. Ett anlete med gapande mun.


Vad är detta? Jag passerade den ute på Djurgården. Är det en varmvattenberedare? En mina? En (eller om det är ett) batyskaf?


Efter att jag hade passerat det konstiga trädet, och sen den konstiga metallgrunkan, passerade jag Sergels torg. För varje steg förbi valstugorna jag tog fylldes mina händer med mer och mer valsaker. Mest trycksaker såklart, men även pennor, knappar och kondomer. Jag slängde trycksakerna men behöll sakerna.
---
Läs även andra bloggares åsikter om träd, valet 2010, metallgrunkor