Kanot-tur

Jag och brorsan körde lite kajak i sommarkvällen. I nästan tre timmar var vi ute. Ett par vilopauser blev det dock. Här till exempel, där jag ses posera med ett träd som fick mig att tänka på dendrofili.



Det blev ett rejält varv runt sjön. Jag frågade brorsan om detta var en liten tur, en mellantur eller en riktig långtur. Mellan, svarade han. Här nedan har jag märkt upp våran väg.



Den runda ringen har jag ritat kring ett ställe som genom åren har blivit lätt mytiskt hos mig. Snacket gick förr om åren:

- Det ska tydligen finnas ett nakenbad i Ågesta.
- Ja, men var?
- Ingen aning. Någonstans.

Nå, nu är "någonstans" lokaliserat. Nakenbadet ligger innanför min vita cirkel (och även på Google maps). Vi paddlade förbi't, och jag fick beskåda nakna tanter och farbröder som badade samt stövlade omkring i skogsområdet intill.

Nu kan man bildsöka med bilder

Det här var en jäkligt fin grej, tycker jag - att man, inne på Googles bildsök, kan dra en bild från sin dator till sökfältet, och på så vis få reda på om det finns några dubbletter till bilden, eller åtminstone några liknande bilder. Jag testade med en akvariebild.



Ja du ser, det fanns inga dubbletter. Inte så konstigt förvisso, för jag lade upp bilden igår, och det finns heller inga skäl till att den skulle läggas upp någon annanstans. Men det fanns liknande, i alla fall i färg och så, och det var jäkligt häftigt, tycker jag.

Juni-dopp

Kvällsbadade efter Morden i Midsomer. Kallt, men jag vågade. Inga fotobevis - man får tro mig på mitt ord.

Test

Testar att blogga med mobilen.

Ljus och mörker

Jag tittar ut och ser att man tydligen byter ut gatubelysningen i området där jag bor. Jag är inte säker på att jag gillar't. Det ser lite ut som att skön 70tals-estetik får ge vika för nåt slags postmodernt. Förvisso lär lamporna som byts ut inte vara från 70-talet, och postmodernt vet jag knappt vad det är - men ni fattar vad jag menar.




På tal om belysning så fanns ju ingen sådan för ett par-tre tusen år sedan, inte i den mening vi är vana med. Jag föreställer mig att man levde i ett slags ständigt dunkel, i alla fall kvällstid. Jag sitter och läser om Germaner på Wikipedia, och hamnar på avsnittet 'Levnadssätt och karaktär':

I allmänhet var germanerna skogsinvånare, och urskogen har också för deras äldre historia en alldeles särskild betydelse. Det var den som genom sin otillgänglighet utgjorde deras egentliga skydd mot de romerska erövringarna och sålunda bevarade deras frihet.

Skogsinnevånare - smaka på det ordet. Fan vad långt man (jag) har kommit från ursprunget ändå. Jag uppfattar skogen - i alla fall den där djupa, barriga och täta - inte som någon trygg plats alls, utan tvärtom ett hotfullt ställe. Fast kanske var de gamla germanernas storskogar luftigt löviga ställen. Det går säkert att ta reda på det där, men det får bli en annan gång.

Vad fan är det med folk?

Bilden på hunden blev suddig, så jag slängde den. Historien om dess tillkomst lyder dock så här.

- Ey, grabben!

Jag vänder mig om. Inte kan han väl mena mig?

- Menar du mig?
- Ey. Jog menar dig.
- Jaha. Vad gäller saken?
- Do inte fota hond! Do froga forst!!

Jag ser antagligen skeptisk ut nu, där jag står och tittar mot ett kafebord där ett gäng utländska män i 50års-åldern sitter. En av männen, han som nyss talat, fortsätter:

- Man froga innan man fotar.
- Jamen jag fotade inte er, utan hunden därborta.
- De min hond. Do froga mig!

Jag ser nog fortfarande lika skeptisk ut. Menar karln allvar? Och "grabben".....?

- Jamen om jag ser en hund ligga kopplad vid ett träd - menar du då att jag ska gissa mig till vem som är dess ägare, och sedan fråga om lov?
- Ja, man gor so.

Några random tankar far genom huvudet. Ska jag be honom fara och flyga? Ska jag fråga om lov retroaktivt? Ska jag stå där och ge honom en lektion i lagen som styr vad och vem man får plåta på allmän plats? Tanken som istället trillar ner från hjärnbarken och ut genom munnen i form av en fråga löd:

- Vad är det för sort?
- Eee, va?
- Vad är det för sorts hund?
-  Kanarie Dog.
- Jaha ...

Utan att fortsätta på det spåret knatar jag därifrån. Tänker egentligen inte vidare på saken förrns ett par timmar senare, på bussen. Nu börjar jag bli sur. Vad fan är det med folk?!

GoT-gif

Game of Thrones, säsong 1, episod 10.



Kvaliten på swesuben? Tja ..

Gissa

Det här inträffar alldeles i slutet på en film. Kommer du på vilken?



Detta är ingen tävling, så här kommer svaret: "sɹoɯǝɹʇ"

Midsommarn

Mina midsommarfotografier tenderar att bli som mina fotografier av Prideparaden - ungefär likadana varje år. Det kan inte hjälpas, för jag är en sån som gärna upprepar mig. Nå, i vilket fall som helst så tog jag typ trehundra kort, men det var bara några få av dessa som jag lade upp på flickr. Jag åt och drack gott också, förresten. Det här.

3 från v24

PJ Harvey's 'On Battleship Hill' kan, utan några skäl andra än att jag gillar den, få ackompanjera den här posten.



Har egentligen inget att blogga om, inget att säga just nu. Ändå är jag lite sugen på att få nåt på pränt, så att säga, innan midsommar. Jag tror jag gör så här, att jag lägger upp de tre bilderna jag blev mest nöjd med från förra veckan.





Så fick det bli. Alltid nåt.

Sommarsolståndet

Ja sommarsolståndet då, en lämpligare dag att bränna en "wicker man" - en pinne-gubbe - finns väl inte. Eller också gör det det. Skitsamma, för den gubbe jag tillverkade brändes nu, denna kväll. Så här gick det till.

Pinne-mannen

För ett bra tag sedan nämnde jag att jag ämnade bygga en "wicker man". Det var bara ett vilt infall och jag tänkte nog att visst kan jag bygga en sån och det är ju jättelång tid kvar tills midsommar och så vidare, och så vidare. Men idag, på självaste sommarsolståndet, kom jag ihåg. Så på en kafferast skuttade jag ut i bushen och samlade ihop några kvistar. Sedan började jag bygga min pinne-man. Efter en halvtimme såg den ut så här.

Den var bara skit, och inte var det roligt heller. Den föll ihop hela tiden och jag tappade sugen. Fan, sånt här ska ju vara kul! Nå, jag smashade den och började om på nytt. Den nya fick bli mindre till storleken, och ihåligheten skippade jag. Eventuella brännoffer, typ döda insekter, växter och små nedskrivna böner på papperslappar, de kilar jag in i grenverket istället. Så här blev den, pinne-mannen.

En kvart tog han att tillverka. Pinnar, snöre, lite presentsnöre och en papperslapp att måla ansiktet på. Och hår av nån slags växt. Ikväll, eller senast midsommar, bränner jag honom. Och mässar om god skörd.

Mycket ståndsväsen för ingenting

Idag är det inte:

Anståndet eller
Arbetstillståndet eller
Avståndet eller
Belägringstillståndet eller
Beredskapstillståndet eller
Beståndet eller
Biståndet eller
Bondförståndet eller
Bosättningstillståndet eller
Civilståndet eller
Fortbeståndet eller
Förståndet eller
Missförståndet eller
Motståndet eller
Obeståndet eller
Oförståndet eller
Prövningstillståndet eller
Samförståndet eller
Skadeståndet eller
Undantagstillståndet eller
Uppehållstillståndet eller
Upplösningstillståndet eller
Vapenstilleståndet eller
vattenståndet eller
Välståndet eller
Änkeståndet, eller ens bara ståndet i största allmänhet.

Utan: Sommarsolståndet.

Sedan går vi mot mörkare tider. Mot björkare tider. Mot turkare tider. Mot skurkare tider.

Snöberget och regnet

Snöberget, senast rapporterat om här, hur står det till med det? Jag knallade dit i ösregnet och tog mig en titt.



Ja, det regnade. Kameralinsen blev blöt. Det var meningen att jag skulle plåta lite, men det kändes rätt meningslöst och dessutom var jag dyngsur. Jag filmade en snutt till ...



... och sen gick jag hem och lagade mig lite chili con carne.

Coleslaw

Jag gör rätt mycket coleslaw nu för tiden. Började i vintras. Tyvärr är vitkålen färsk - salladslik - så här års, och coleslawen blir inte alls lika bra. Men den får duga.

Giffa - Gissa

Kan du gissa från vilken musikvideo dessa tre animerade giffar är tagna ur är du förmodligen ganska duktig.





Du visste inte? Nå, den här videon är det.

Husdetaljer

Knallade längs Grevgatan på lunchrasten idag. Det duggregnade, men var inte kallt. Plåtade lite håglöst, men mest gick jag och surade över att min mobil har lagt av. Nå, då fick jag se ett par rättså sköna detaljer på ett par portar på nämnda gata.


Grevgatan 15. Bor man närmast gatan kanske man kan behöva ett gallerförsett fönster, och varför inte då sätta dit en lite roligare variant än det vanliga rutmönstret. Till exempel ett spindelnät med spindel.


Grevgatan 19. Om man nu ändå har en port - varför då inte sätta dit ett kul handtag istället för ett tråkigt.  En naken man, till exempel.

Sen var det slut på det roliga och jag hamnade på Strandvägen, och började strax gå på kajen, bredvid det duggdroppiga vattnet, och på väg tillbaks till jobbet. Varför lägger telefonjäveln av, bara sådär? Ska köpa en ny - men vilket abonnemang?  Tele2 eller Telenor? Och vilken lur - iPhone eller Samsung? Fan!

Stubbfräsning

Ni som kollar in min blogg då och då kanske minns att jag häromdan filmade fällningen av ett stort träd som stod framför mitt jobb. Efteråt fanns där bara en rejäl stubbe. Men igår försvann även den. Och jag filmade.

Plötsligt blev jag bara så jävla sugen på att lyssna på den här låten

Från den här skivan. En av mina absoluta favoriter genom tiderna.

Röda läppar

Jag hamnade framför ett par löpsedlar idag.



Alltså, antingen var det nåt fel på tryckningen här, eller så håller våra kändisar på att lansera ett nytt läppstiftmode. Med tanke på, och skrämd av, hur det funkar för Freddie Wadling, så tror jag att jag avstår.

Robert McGinnis

Robert McGinnis heter illustratören som ligger bakom bland annat Frukost på Tiffanys och Barbarella-affischerna, samt flera James Bond-filmposters, bland annat den finfina "Leva låta dö".



Jag blev just varse att det var en och samma snubbe (eller gubbe - han är född 1926) som hade gjort nästan alla de där grejerna jag gillar, och fick för mig att jag skulle blogga om'et. Det finns väl egentligen inte mycket mer att säga om saken, antar jag. Jo förresten, jag hittade en liten intervju för italiensk tv.



Om det finns någon svensk motsvarighet så är (var) det kanske Bertil Hegland. Men ändå inte riktigt.

Jul

Nu är vi ungefär halvvägs mellan den förra julen och nästkommande, och sommaren rullas ut framför oss. Då kan det vara på sin plats att skänka juletiden en tanke. Varför då? kanske du frågar. Fan vet jag, svarar jag, det bara är så - det bara känns så. Och för att jag vill visa upp den här fina filmen.


via Hasse Sköldebjer

Färg till svartvitt i picnik

Jag fick för mig att jag skulle kolla hur bra eller dåligt det blir om man skulle vilja göra om en färgbild till svartvitt i det web-baserade fotoredigerings-programmet picnik. Nu pratar jag gratisversionen av programmet alltså, inte Premium, som man måste betala ett par dollar i månaden för.

Ja, så tog jag en bild då. Det var inomhus och jag använde inte blixt. Det blev en kraftig gulton i bilden, vilken jag fick avmätta rätt ordentligt för att det inte skulle se ut som världen gör genom ett par sjuttiotals, gultonade pilotglasögon. Så här blev det då.



Man kan göra bilden svartvit på två (som jag vet) sätt därinne. Det ena är att på avdelningen "Colors" dra ner "Saturation" till noll. Drar man samtidigt upp "Temperature" till max blir det en rätt hyfsad svartvit bild. Så gjorde jag dock inte, utan gick till avdelningen "Effects".

Därinne valde jag "Black and White". Det finns ett litet färgfilter där, som man kan laborera med för att få fram den svartvita variant man mest tycker liknar verkligheten. Dock är detta filter inte särskilt kraftigt, och några jätteskillnader rör det sig inte om.

Vill man försöka få lite mer stuns i sin svartvita bild får man göra det med "Exposure-Contrast". Tyvärr är detta ett ganska trubbigt verktyg, men man får göra sitt bästa. Nå, så här blev bilden.



Premiumversionen bjuder på finfina saker som "Levels" och "Curves", vilket gör saker och ting betydligt lättare, men har man inte Premium är man hänvisad till varianter av det jag har skrivit här.

Hur tycker du att det funkade?

Det stinker om Slussen

Fasen vad skräpigt det är i, på och under Slussen. Och så stinker det också. En del ingroddhet får man räkna med - ja nästan välkomna - eftersom det bidrar till en viss hemtrevlighet. Men nu i värmen alltså, när kiss, bajs, gammal mat och döda råttor och duvor ligger och jäser, då krävs det att man håller undan lite. Men det görs inte. Den här sopkorgen sparkades omkull under lördagsnatten, och hamnade mitt i gula gången. Klockan ett på söndagen låg den fortfarande kvar. Det är sånt som jagar bort hederligt folk, samt naturligtvis turister.



Det värsta är att jag misstänker att de styrande och höga vederbörande avsiktligt inte håller efter städningen av Slussen. Jag tror att taktiken  är att grisigheten ska få över opinionen (riva och bygga nytt och fult-opinionen) på deras sida, att vanligt folk ska säga: "Nämen så här kan vi inte ha det. Det ser ju förjävligt ut. Riv och bygg nytt och fräscht!".

Jag tog några bilder när jag var där idag. Här har vi dem.

Fika på spårvagnen

Brorsan introducerade mig till ett bra fikaställe i stan idag – en spårvagnsvagn. På Norrmalmstorg klev vi på. Det var två vagnar, en vanlig och en fikavagn.

Det var lite restaurangvagn över det hela, och det var bordsbetjäning. Antagligen ville de inte att man skulle knata runt med skvalpande koppar hett kaffe hit och dit. En trevlig kaffe-madame serverade.

Billigt var det inte, för här gällde inte månadskortet. 70 spänn för kaffe (med påtår, i och för sig) och en stor bulle samt resan då – så lång man nu bestämde att den skulle vara. Och att hon med kaffet plåtade gästerna med deras egna kameror.

Ja faktiskt, när hon såg att jag höll i kameran erbjöd hon sig att plåta mig och brorsan. Okej då, sa vi. Sedan såg jag att så fort hon såg en kamera hos någon (det klev av och på folk vartefter) så erbjöd hon sig att plåta dem. Det blev ett jäkla plåtande från hennes sida.

Våran fika varade från Norrmalms torg till Skansen, tillbaks till Norrmalms torg och nästan tillbaks till Skansen igen. Det var trevligt att fika åkande, men idag var det egentligen för varmt för det.

Lite sådär liksom

Nån slags halvförkylning har smugit sig på i några dagar nu. En sån som inte kan bestämma sig om den ska bryta ut eller inte. Lite snuva, men inte tillräckligt för att jag ska behöva snyta mig. Lite huvudvärk, men det kan man ha ändå. Har jag lite feber, eller är det bara den jobbiga värmen? Jag vet inte.


[En gif från gårdagskvällens långfilm på tv. I mitt tycke är Jackie Brown den bästa av Tarantino filmer.]

För säkerhets skull skippar jag min lördagsmorgon-simtur, för första gången på flera månader, och promenerar lite istället. Kanske drar jag in till stan och hittar en skugga att promenera under.

Om ett halvår

Det må vara extremt varmt och soligt nu (vilket det är där jag bor), men om ca ett halvår så …



Eller nåt i den stilen.

Adjöss till ett gammalt träd

Som jag lovade i föregående bloggpost: filmen om nedsågandet av balsampoppeln(?) som stod framför Berwaldhallen.



Fyra och en halv minut tog det i den här filmen. I verkligheten gick hela dagen åt - mycket beroende på att biltrafiken under trädet fick dirigeras hit och dit beroende på i vilka riktningar grenarna spretade.

Den som inte orkar med fyra minuters ljudande av motorsågar och knakande grenar kan istället titta på det här lilla bildspelet.

Trädfällning

Hela dagen idag har en trädfällarfirma med tillhörande arborister jobbat med att fälla en gammal och jättestor balsampoppel utanför Berwaldhallen, och jag har tittat på. För nån vecka sedan nämnde jag att det skulle göras.



Jag har fotat lite, och filmat lite. Vi får se när jag får tid, men jag ska väl så småningom lägga upp några bilder (ja åtminstone jag tycker sånt här är lite kul) samt slänga upp en film. Här hamnar bilderna när det nu blir av, och filmen, ja jag får se.

Hål och rivningar

Det har ju skapats ett jättestort hål mitt på plattan, och jag passade på att fota det när jag knallade förbi efter jobbet idag.



Fast egentligen var nog ljuset lite fel just när jag gick där. Lite molnigare får det allt bli för att illusionen ska funka. Då funkar det bättre därnere vid Vasagatan, det hålet ser jätteverkligt ut.



På tal om rivningar, förresten, så såg jag idag till min fasa att de håller på att riva mitt favorithus i Skogås. Synd.

Bränd

Hade tänkt storstäda idag. Yngsta sonen tar studenten (eller vad man nu kallar det nu för tiden, när man går ut gymnasiet) på fredag, och lite folk väntas dyka upp hemma, och antagligen förväntar de sig bättre än att sitta och dricka kaffe på en soptipp. Nåja.

Det var brorsan som övertalade mig. Han ringde på morgonen och undrade vad jag gjorde. Tja, jag sitter framför datorn, sa jag. Jamen kom till Farstabadet, sa han, vi kan sola lite. Glöm att jag solar, sade jag, och sedan gick (en timmes hård vandring under solen) jag dit. Jag var svettig när jag kom fram, och eftersom alla där tycktes ligga och pressa blev det att även jag lade mig på gräset nån timme eller två - skjortlös.



Skit också! Jag brände mig. Jag märkte't inte då, men nu, senare på kvällen och nyduschad, ser jag i spegeln att jag har blivit som en kokt kräfta. Fan vad orutinerat. Det lustiga var att när vi drog därifrån så passerade jag en människa som låg fullt påklädd. Jag antar att jag i mitt inre skrattade lite åt denna påkläddhet.



Nu ikväll, bränd och jävlig, är det inte jag som skrattar längre. Istället unnar jag hon som låg där påklädd ett gott skratt åt de som av avklädda.

Snöberget - står det kvar?

Snöberget, om det rapporterade jag senast den 25 Maj. Står det kvar? Tja, se själv.

Från gårdagen

Somnade två på natten - klev upp sju. Av olika anledningar blev det så, och de trötta timmarna från sju fram tills vanligt folk söndagsmorgon-vaknade ägnade jag åt att sitta framför datorn. Ja, vad annars? Jag hade det där Schulman Show på i bakgrunden, och mappen med gårdagens bilder öppnad.

I vanliga fall ägnar jag inte gårdagens bilder någon mer tanke. När de är genomgångna och flickrade eller bloggade hamnar de djupt ner i hårddisken och blir för det mesta aldrig tittade på igen, men nu låg deras mapp fortfarande på skrivbordet.

Och eftersom jag inte hade nåt bättre för mig, samt verkligen behöver träna på det där med hur man gör om till svartvitt, letade jag upp några obloggade och oflickrade bilder från gårdagen och pillade lite med dem. Så här blev det.


Längs Götgatan kom jag gåendes. Solen brände min arma flint samt svedde överdelen på bröstet (pga  underlåtenhet att sy dit de två översta knapparna). Mannen på bilden har antagligen tagit till flykten från värmen, och står nu och kyler ner sig i den fuktiga svalka som tränger upp från tunnelbanan. Jag tänkte göra detsamma, men glömde bort det eftersom jag blev distraherad av löpsedeln: "Här avgörs asylsökandes framtid". Detta "Här" fick det att låta som om det var i tidningsstället deras framtid avgörs. Jag log åt denna bisarra tanke och fortsatte min solsvedda vandring.


Jag knatade över Skanstullsbron. Strax innan man hinner fram till Gullmarsplan hamnar man under en jäkla massa vägar och pelare och betong och allt möjligt. Stället känns inte helt människovänligt, men bjuder förvisso på en del fototillfällen. Den här skallen plåtade jag. Tyckte den var snygg och passade in där.


Går man vidare efter Gullmarsplan hamnar man i Globen-området. Där byggs i skrivande stund en ny jättestor arena: Stockholmsarenan. Bygget är en mäktig syn, och åtminstone jag kan inte låta bli att tänka på byggandet av Colosseum. Kanske gick någon som liknade mig förbi Colosseumbygget för typ 2000 år sedan en söndagsmorgon, med sin stylus i högsta hugg. Kanske han ivrigt ritade av de halvresta kolonnerna och de påbörjade valven, samt skrev (fast på latin): "Går man vidare längs via Sacra hamnar man vid Nero-statyn-området. Där byggs i skrivande stund en ny jättestor arena: Roma-arenan. Bygget är en mäktig syn".


Jag har inte för vana att plåta unga tjejer bakifrån och ur grodperspektiv, och hade jag det skulle jag antagligen inte erkänna det här. Men nu fick det bli så, och det var nära att jag missade henne. Jag hade kameran i ryggan som stod på tunnelbanegolvet (när jag hade varit vid Stockholmsarenan vände jag tillbaks till Gullmars och satte mig på tuben), när tjejen stövlade förbi mot de öppna dörrarna. Hennes högra ben var inkapslat i något som förmodligen hade något med någon skada att göra, men som såg jäkligt coolt ut på ett Robocop-aktigt vis. Jag hann sånär  inte slita upp kameran och knäppa igång den innan hon försvann ut, men jag lyckades delvis. Jag ville lägga upp bilden här i bloggen för att kunna fråga: Vad fasen är det för något?

En hand bakom örat x 2

Hejdå till trädet framför Berwaldhallen

Det stora trädet som står framför Berwaldhallen ska bort. Det har stått där sedan Hedenhös. Det stod fortfarande där på Ryttmästarns tid. Ja, ända sedan Eldkvarn brann stod det där. Men nu ska det bort. Så känner man att man absolut måste plåta det innan det försvinner så bör man göra det innan den 8:e den här månaden. Efter det får man nöja sig med att plåta en krater i refugen.

Det där med att döpa bilder

Sedan jag satte igång med flickr på allvar (har varit medlem sen 2005, men inte engagerat mig särskilt förrns på sistone) har döpande av bilder blivit en sak jag funderar över och stör mig lite på. Man måste inte döpa bilderna man lägger upp, men det finns utrymme för't - vilket i mitt fall är typ samma sak som måste (ja sån e jag).

Det som känns jobbigt med att döpa bilder är att det lätt blir pretentiöst. Om jag till exempel plåtar en sko, ja då kanske jag döper bilden till "Sko" - vilket är överflödigt då var och en ser att det är en sko. Det blir som en slags konstanspelning, som typ att en tavla som heter "Flicka med pärlörhänge" också förställer en flicka med ett pärlörhänge. Som att man liksom hade såna ambitioner med sitt foto, medan man i själva verket bara har plåtat en gammal doja.



Så för att råda bot på detta pretentiösa brukar jag - i den mån tillfälle ges och jag kan - skoja till titlarna lite. Tyvärr blir det nästan alltid ännu värre. För det första tenderar jag till att ha en lätt sunkig fräckis-humor som i skriven form i bästa fall blir rätt krystad (ja döm själv), och för det andra kan en skojsig titel "dra ner" en hyfsad bild till en lägre nivå än den ändå kanske förtjänar.

Nu skrev jag mer än jag hade tänkt. Det jag hade tänkt var att fråga om inte titeln (eller namnet) på bilden här ovan nog ändå var ganska fel. Jag döpte den till: "The Fellowship of the Trekking pole" (trekking pole är gåstav). Sedan kom jag på att Fellowship ju betyder Brödraskap. Borde bilden istället ha döpts till: "The Sisterhood of the Trekking pole"? Fast då försvinner ju Sagan om Ringen-anspelningen (varför det nu skulle vara en sån anspelning över huvud taget). Borde bilden istället ha döpts till nåt beskrivande, typ: "Kvinnor på gångstig"? Eller borde jag ha hittat på nåt fräckt och sunkigt istället?