Inget bloggande på minst ett dygn

Det här blir sista posten för idag. Som vanligt har jag legat i ordentligt. En som hade rökt marijuana berättade för mig en gång hur det hade påverkat honom. Han sade att det var som om minnet inte hängde med, att han glömde bort början på meningarna han sade lagom tills han kom till slutet av dem. För att råda bot på saken pratade han snabbare och snabbare, men det hjälpte inte. Han liksom kände sig jagad. Lite så känns mitt bloggande just nu.

Men det blir ett brejk för mig ett tag nu. Antagligen ett välbehövligt sådant. Kanske bara till imorgon kväll, man vet aldrig. Jag ska nämligen flytta imorgon, och att koppla in datorn och internet hamnar antagligen långt ner på mina medflytt och hjälpares prioritering. Men det kanske är lika så bra. Vi hörs.

GOOD GIRL ART

VINTAGE PAPERBACKS - GOOD GIRL ART.

Arg Gud

Varför har jag inte upptäckt Guds vredes blogg förrän nu? Jag tackar Hovberg för tipset.

Hur gick det för Diana Kjær?

Jarl Borssén-filmen "Kyrkoherden" nämndes i förbifarten inne på Barseblogg. Jag kollade upp den inne på Imdb.com. Blev lite nyfiken på rollistan. Där återfinns en hel del fina skådisar, Åke Fridell till exempel.

Men hur är det med de mer (i mina ögon) okända skådisarna, som Diana Kjær? Jag ser att hennes filmkarriär fick ett rätt plötsligt slut. Den verkar ha varat från 68 (spelade "Elvira Kron") till 81 (spelade "Whore"), sen var det inget mer. Dog hon?

Nix, det gjorde hon inte. Man blir lite nyfiken på vad som händer med någon som måste ha varit "i ropet" åtminstone ett litet tag. Var tar de vägen? Jag antar att de hamnar i de sälla jaktmarker (eller nivåer i helvetet) som är reserverade för före detta mjukporrskådisar och dokusåpa-"stjärnor".

Diana Kjær då, jag hade faktiskt tur och hittade en bra artikel om hur det gick för henne. Slutorden i den låter lite sorgliga, lite år läggs till år och tiden går-mättade liksom:

1989 hann hon med en kortfilm för ”Filmare på väg” i Tv 2 och idag är hon en sida bland hundra-talet i Svenska Teaterförbundes skådespelarkatalog.

Badunkadunk

Löjligt förutsägbar som jag är kunde jag inte låta bli att kolla upp bloggen erdoderdo när jag såg den här bilden inne på "bilder från svenska bloggar".

erdoderdo länkade också till hur man skulle kunna beskriva denna "Badunkadunk". Läs beskrivningarna här (fyra sidor). De kan vara riktigt målande faktiskt - såhär:

a perfectly round and juicy derriere that jiggles like a cup o' jello puddin' around Bill Cosby!

Stikkord

Vad säger man på svenska - taggar va? Eller som det kallas på Intressant.se: Teman. Nå, jag upptäckte just att på norska heter det stikkord. Det verkar som om tidningen Verldens Gang har en bloggtjänst: VG NETT BLOGG (beta).

Jag har snurrat runt där nu i några sekunder, och kan väl ge ett smakprov av hur det kan låta. Bloggen ILIAD skriver (under stikkordet blogging):

De mest patetiske er de som legger ut bilde av seg selv og har alt av kontaktinformasjon tilgjengelig, gjerne navn, alder, hjemmeside og e-post adresse. Tror du at du skal bli oppdaget eller? Tar seg selv så høytidelig at du skulle tro de var ansatt i VG. Da blir det ekstra morsomt å se at de samme folka ikke har hjernekapasitet nok til engang å kunne skrive korrekt norsk.

Ha ha - visst känns det igen.

The circle of life

Man är liten. Man blir större. Man parar sig. En ny - ungefär likadan - tillbringar en tid i nåns mage. Denne kommer ut och är liten, men blir snart större och kanske parar sig så småningom. Och så vidare. The circle of life, som Elton John så smörigt sjöng. Så knäpp på låten ... och kolla in bildspelet.

(Jag hittade bilderna här, men sidan var så fruktansvärt segladdad så jag sparade ner dem).

Nu räcker det!!!

Nämen nu får det fan vara nog. Nu räcker det!!! Kan man inte göra något åt de jävlarna?

Ännu en våldtäkt.

Söndag

"Strangers in paradise". Fan, jag känner igen namnet. Jag känner igen teckningsstilen också, men jag kan inte riktigt placera varifrån jag känner igen det. Möjligen kan det vara från gamla Epix eller Pox.

Skitsamma, jag ville ändå bara länka till galleriet. Fast egentligen ville jag bara komma ifrån städningen en stund. Desperate Housewifes-avsnittet verkar vara nån slags resumé av nåt slag, så jag hamnade framför datorn istället.


Genie The Magic Record (mp3).

Tryck på bilderna för att se omslagen, och tryck på titeln för att lyssna.

The Kiddie Rekord King.

Jag pratar om jag igen

Frågan inställer sig: varför skulle någon egentligen vilja läsa det jag skriver - om jag skriver om vardagliga saker? Dagboksbloggande helt enkelt. Vem skulle, varför? Det gäller ju inte bara mig jälv, utan alla som bloggar, eller skriver dagbok på nätet eller vad man nu väljer att kalla det. Jag menar, alla har ju en gammal vardag. Varför läsa om någon annans?

Okej. Jag stoppar saker i lådor. Jag har målat ett rum, och känner mig halvnöjd med resultatet. Jag känner mig svettig och orakad (jag inte bara känner mig orakad - jag är). Jag stoppar som sagt saker i lådor och kassar och påsar. Jag fyller en bod och ett rum med dessa mängder av kassar, påsar och lådor. Ändå ser resten av lägenheten fortfarande lika proppfull ut. Jag får en Sisyphoskänsla inför det hela.

Åtta (8) JAG i föregående stycke! Är det sånt man vill läsa? Vill man inte hellre läsa en blogg som bara tipsar om bra sidor?

Dagens ord:
Nä, det kommer inte bli en fortsättning - det är bara den här dagens ord, och ordet är:

BÄVERNÄVE

Man fångar upp en prutt (fis, brakare, mök, fjärt) i handen. Sedan tar man med sig prutten och slänger i nåns ansikte.

Skivomslag

Som synes kan baksidorna på skivkonvolut se ut hur som helst. Jag hittade den på Rekkid Cover's [ 1, 2 ]

Om bloggande och målning

Konstigt egentligen, när man har något att göra, är uppe i något - då förvandlas bloggen till en dagbok. I den mån man bloggar över huvud taget vill säga.

När allt är som vanligt, när dagarna går i en standardlunk, då hittar man länkar, deltar i diskussioner i kommentarsrutan, surfar och letar. En tanke slår mig - jag dagboksbloggar inte särskilt ofta, och i den mån jag gör det har det nästan alltid att göra med det jag länkar till; vill knyta ihop länkarna med vardagslivet liksom.

Så antagligen gör jag alldeles för lite, för få saker. Just nu är jag mitt uppe i en målning (fjärde lagret färg), och då är det enda jag kommer på att blogga om, och hinner - det jag just håller på med. Och så som vanligt - bloggande om ens bloggande då.

Sleeze

Målar en klädkammare, en stor en. Dottern har haft den som rum i alla år. Det har fått plats en garderob, ett skrivbord och en säng. Så stor är den. Nackdelen är avloppsröret i hörnet - när grannen ovanför går på toa så hörs det. Men hon har fått vänja sig (dottern alltså, inte grannen).

För att göra rummet trivsamt genom åren har hon målat det ett par gånger. Senaste gången blev det mörkt blått - och blankt. Haja hur svårt det är för mig ikväll, jag står nämligen och målar rummet vitt. Värden kräver det.

Det är vattenbaserad vit färg jag kör med, som inte gärna häftar mot det blanka. Dessutom, när det väl häftar, så skiner det blåa igenom, vilket gör att jag måste måla flera gånger. Med god hjälp av en son ska jag tillägga.

Sätter mig vid datorn en stund. Vill kolla igenom alla bloggar jag har missat idag. Orkar inte riktigt. Slösurfar istället - och gör ett fynd på OTOMANO.

Sidan jag strax ska länka till är inte riktigt jobbsäker, på det där Kriminaljournalenaktiga viset - sexplotation alltså. Men vad kan jag säga - är en sucker för sleeziga bilder helt enkelt. BAD MAGS.

Stämningsbild

Fredag morgon och kväll

Fredag morgon. Sitter och trängs på pendeltåget. Trött, men ändå frisk; i helgen får jag vila. Måste vara frisk och pigg för att orka med allt flyttbestyr.

Öööhhhhost! Öööööhhhuuuhh..host host!

Vafan? Jävla svin! En gubbe sitter en bit ifrån mig och äckelhostar - med öppen mun! Jaha, hoppas den fan inte smittar mig.

Fredag kväll. Halsen gör ont. Snorig och lite yr. Rösten låter som Ulf Lundell i hans värsta stunder.
---
Tillägg: Så sjuk, så sjuk. F'låt, jag ska väl inte klaga - det finns riktiga sjukdomar, men just nu känns uttrycket "utskitet päron" plötsligt väldigt relavant och målande. Jävla mannen på tåget! Det måste ha varit hans jävla, jävla bakterier. Eller så har jag fågelinfluensan.

Veckan är slut

Skivomslag
Affischer

Ja fler länkar blev det inte. Jag tror jag har bränt ut mig på länkfronten. Eller så känner jag mig bara utbränd för att det mörknar så snabbt ute nu, och på söndag blir det ännu värre för då börjar dagen en timme senare.

Du har en hel del kvar att lära!

Ibland får du till det, men enligt testet har du en hel del kvar att lära!

Ett quiz: "Är du en tjejtjusare?"

Mer Betty Boop

En journalist frågar Max Fleischer hur det går till att blåsa liv i Betty Boop, och Max - han visar så gärna. Sedan följer en liten kavalkad. Notera hur Max's penna reagerar på Bettys hulahula-dans (ca sju minuter in). Filmen är på 60 mb mpeg, så för vissa kan det vara idé att spara ner den först: Betty Boop's Rise To Fame (1934).

På Internet Archive hittar man massor av Betty, och filmerna kommer i flera format. Jag brukar välja mpeg 1. Jag kan inte mycket om videoformat, men just mpeg 1 är det jag brukar kunna spela upp. Här här Bettyfilmerna i det formatet:

Betty Boop: Chess Nuts (1932). (48 mb)
Betty Boop: Snow White (1933). (59 mb)
Betty Boop: Stop That Noise (1935). (81 mb)
Betty Boop: Swat The Fly (1935). (41 mb)
Betty Boop: Minnie The Moocher (1932). (67 mb)
Betty Boop: The Old Man Of The Mountain (1933). (55 mb)
Betty Boop: Betty in Blunderland (1933). (60 mb)
Betty Boop: Happy You And Merry Me (1936). (51 mb)
Betty Boop's Big Boss (1933). (54 mb)
Betty Boop: Musical Mountaineers (1939). (53 mb)
Betty Boop And The Little King (1936). (49 mb)
Betty Boop And Grampy (1935). (60 mb)
Betty Boop: Parade of the Wooden Soldiers (1933). (73 mb)
Betty Boop: Not Now (1935). (50 mb)
Betty Boop: The Impractical Joker (1937). (52 mb)
Betty Boop: House Cleaning Blues (1937). (50 mb)
Betty Boop: Morning, Noon And Night (1933). (58 mb)
Betty Boop: She Wronged Him Right (1934). (55 mb)

För min egen del tror jag att det som gör Bettyfilmerna så lockande, är att huvudpersonernas leder är så böjliga och att deras omgivning rör sig så statiskt och gummiaktigt på samma gång. Detta skapar en slags skön mardrömsstämning.

Pictures from old books

Jag har länkat till den här sidan förut, men vafan - man kan väl få upprepa sig ibland? Sidan är väl värd ett besök.

Remains of Ruined Castles, Deserted Abbeys, Old Manor Houses, mansions and stately homes; also engravings, woodcuts and pictures of Old England and Wales; also other subjects mentioned below, including Pictures of old books [ ... ] Over 770 images scanned from old books, most with multiple high-resolution versions. They are all public domain (copyright-free, out of copyright) unless otherwise noted, and can be used as historical reference in teaching, royalty-free stock images, scrapbook clip art, or even on your own Web.

Och allt detta rakt in i min Bloglines, för det finns både RSS och ATOM-feeds. Idag fick jag bland annat en kanin.


Liam's pictures from old books.

Historien om "Bohemian Rhapsody"

Ikväll klockan 22.30 på ettan visas en svensk dokumentär om Queen - och låten "Bohemian Rapsody" som fyller 30 år. Medverkar gör tyvärr det vanliga artistgardet: Peter Harryson, Martin Stenmarck och andra. Men programmet kanske är sevärt ändå. Läs mer ...

Formar

Konstigt, jag har egentligen aldrig tänkt på saken, men så måste det ju vara: att till många av våra vanligaste saker av gummi och latex måste en gjutform till vid tillverkningen.

Råkade stövla över en sida med sådana formar. Ja, sen var det inte mer, än att det var en mindre uppenbarelse för mig.

Det för den här posten helt irrelevanta soundtracket är "teen prayer" (mp3).

Jag skrev och skrev

Äh! Jag kan väl lika gärna skriva något när jag ändå sitter och övertidar. Frågan är som alltid: vad? Enklast är ju att skriva något ur den egna vardagen, men händer det så mycket i min vardag just nu?

Idag: Övertidsjobb.
Imorgon: Jobb plus städning och packning.
I övermorgon: Ett barn till farfar och städning och packning.
I överövermorgon: Målning och städning och packning.
Dagen efter i överövermorgon: Två barn till farfar plus jobb och städning och packning.
Tisdag: Flyttning.

Så - mer var det inte, men det var som jag sade enkelt att författa ihop. Svårare är det att hitta på något som inte finns med i den egna bilden:

Han vaknade mitt i natten. Ögonen kändes stela på något vis, hårda och torra. Han vred blicken mot sovrumsdörren. Det gjorde ont, och det raspade lätt mot ögonlocken. Plötsligt var han klarvaken. Vad är detta? Med stel blick framför sig tog han sig mot badrummet. Hjärtat slog snabba, tunga slag i hans bröst.

Badrummets belysning kändes hård och vass, mer än normalt. Försiktigt och tvekande öppnade han badrumsskåpets lucka. Sedan mötte han sitt ansikte i spegeln. Ögonen var dubbelt så stora som i vanliga fall. De såg torra och nariga ut. Pupillerna och iris runt omkring dem såg ditmålade ut. Han provade att vrida blicken. Nu gick det inte alls.

Hjälp, hjälp! skrek han inom sig. Skriket ekade tyst bort. Han var nu oförmögen att göra annat än att stirra mot sig själv. Hjärtat slog vilt. Pulsådrorna runt hans tinningar var uppsvällda, han riktigt såg dem pulsera. Sedan förde han pekfingret mit sitt vänstra öga - skrapade på det med darrig hand. Det knastrade mot hans fingertopp.

Hee hee .. ögat känns ju som ett ägg, fnittrade han fram. Han tog ut tandborsten ur skåpet och knackade försiktigt mot samma öga. Sedan likadant mot det andra. Ägg!! Utbrast han hysteriskt. I en panikrörelse knackade han alldeles för hårt mot det högra ögat. Ett halvt stumt, men ändå ihåligt ljud uppstod. Nu hade han svårt att andas.

Adrenalinet kaskadpumpade i hans kropp. Han knackade igen. Ögat sprack. Genast försvann synen från det spruckna ögat. Med det ännu välbehållna ögat såg han sin spegelbild - en genomskinlig vätska rann ur sprickan. Allt! Allt är förlorat! snyftade han för sig själv. Därpå körde han in två fingrar i sitt trasiga öga - grävde ur innehållet. En gula plaskade ner på handfatskanten och blandade sig med tvålrester och skäggstubb.

Ja det var ju betydligt svårare, att skriva något direkt ur huvudet. Vad är vinsten? Jag fick en kvart att gå, och precis när jag skrev skäggstubb passerade Lill Lindfors mig:

-Kan jag gå in?
-Det går bra.

Fina affischer

Massor med fina affischer hittade jag på den här adressen: Poster Classics. Bilden föreställer (tror jag) ett gäng nymfer och en satyr som tjafsar med en alkis. För att komma till nymfbilderna går man direkt hit.

Det finns en Gino Boccasile-avdelning också; folk är alltid så strålande glada på hans bilder. Glatt och frodigt målade också Leonetto Cappiello.

Tummen upp!

Antagligen har jag huvudet fullt av i förskott uttagna tankar om jobbig flytt på tisdag, och att det är därför blogglusten inte riktigt vill infinna sig. En bra värdemätare på leda är när man sitter framför datorn utan att ha något att göra - med sprängfylld blåsa - och ändå inte går på toa - för att det är tråkigt att gå på toa. Så känner jag just nu.

Fast det finns saker som skapar sug; vill köpa, ha, äga. Via Japundit hittade jag denna "phaser", eller om man kallar det "stun gun". Ja, en grej att skicka ström in i andra med. Typ 100.000 volt.

Jag skulle vilja ha en sån. Varför vet jag inte - äga bara. Hittills har de ju varit rätt klumpiga, men den här verkar smidig. Bara 8.000 Yen, vilket kanske är strax under 600 spänn. Läs mer här.

Sen kan man ju fundera på en annan sak, apropå saker man kan ha i handen: tummen. Bloggen Mine länkade nyss till fångbilder från Abu Ghraib, och på rätt många av bilderna gjordes tummet upp. Ska väl tillägga att det inte var fångarna som gjorde tecknet.

Enligt myten gjorde ju de gamla romerska kejsarna tummen upp när de ville skona den slagne, och det ser ju inte direkt ut som om fångvaktarna är av den skonsamma sorten. Fast så är de ju inga romare heller.

Lite allmänt sådär

Jorå, visst finns det mycket att skriva om. Bloggtorka handlar inte så mycket om brist på inspiration och allmänna svårigheter att komma på nåt kul och intressant, som livsleda. Inte att man är på väg att skjuta sig alltså, utan den där segtröttheten man har ibland; frågan är liksom inte: Vad ska jag skriva? Utan: Varför ska jag skriva? Nog om det.

Jag funderar på att anmäla mig till bloggtoppen. Listor är kul - när det går uppåt för en, eller man åtminstone ligger still. Värre känns det när man trillar ner från uppnådda positioner. Det blir en tävlan, kanske inte så mycket emellan bloggarna, som inuti ens eget huvud. Fast om jag går med får jag hålla nere på snusket.

Skäl att få slippa flyttstäda

Ledig dag borde få vara degig dag. Istället blir det ofta segig dag, sugig dag. Jag är i flytt-tagen och sitter skräddare på golvet med papper, gamla vykort, boxhandskar och ungarnas gamla läxor upp över öronen.

Hela tiden letar jag efter anledningar att ta en paus. Till och med matlagning duger som svepskäl. Till och med diskning duger. Fan till och med att sjunka ner en stund framför en livräddande Bitch Muchannon drar mig från plikterna.

Foton på kända

En sak fattar inte jag, och det är hur kända människor vågar lägga upp bilder av sig själva på nätet. Jag menar, det inbjuder ju som fan till att klåfingriga typer gör saker med bilderna.

Som Linda Skugge till exempel. Jag var inne på hennes fotologg och tittade. En hög med rätt vardagliga, osminkade bilder (vilket förresten antagligen är rätt modigt - att vara osminkad alltså). Vet hon att hennes huvud antgligen kommer att sitta på x antal nakna kroppar inom kort?

Jag vet att jag har rätt. Jag har varit inne på massor av såna sidor; ingen kändis går säker. Hade jag varit yngre och mer ofin i kanten, alternativt duktigare på Photoshop, så är det inte alls säkert att jag själv skulle kunnat hålla klåfingrarna borta. Det är nu heller inte säkert, ska jag väl tillägga, att jag hade gjort nåt snuskigt av bilderna. Nåt bara.

Å andra sidan kanske hon skiter i saken - det skulle jag själv ha gjort (hoppas jag). Bilden här bredvid är ett montage förresten, och skulle du läsa detta Linda, och tycka illa vara*, så plockar jag bort den.
---
* - "Illa vara" är ett ganska mossbelagt uttryck tycker jag. Ungefär i stil med "Vara svår på".

Ge Gör benet!

Mukti is the name of a limb-making program that has its main base in Madras, and runs a mobile outreach program to rural areas. The limb-making equipment is transported in a van to small towns that invite Mukti's service and agree to bring together amputees from nearby villages. A 5 or 6 day workshop is organized in a temple, meeting hall, or school.

Gör ett eget ben.

Det doftar barr(m)

Ja fråga inte mig varför denna läppstiftade gulhårsflicka står där och smajlar till vänster. Man kan möjligen undra om hon gör reklam för någon produkt. Kanske hon flashar tuttarna i hopp om att få delta i någon intelligensbefriad såpa?

Eller så kanske hon gör reklam för en underbar barmhållare - som kanske är av tyskt fabrikat och heter Wunderbarm. Fast det är nog helt enkelt så att hon är galjonsfigur för lukta gott i bilen-produkter: Wunderbaum.

Romerska dagar

Print out your own calendar or diary using Roman dates, festivals, etc. Different pictures for each month.

Här.

Creepy

Åh! Gamla fina CHOCK - min barndoms favoritläsning. Serierna verkade alltid till en början lite kladdiga, komplicerade och jobbiga. Men jag började med den lättaste, och gick sedan vidare.

På den tiden var jag inte lika härdad/smart som idag - "vuxna" serier fick helt enkelt ta lite längre tid än Kalle Anka. Men på det viset växte de också. Det funkade lite som med skivorna man köpte. Man började med det mest lättillgängliga och gick sedan vidare.

Jag kan inte annat än förstå att CHOCK måste ha varit en svensk motsvarighet till den amerikanska CREEPY.

Massor med CREEPY-omslag.

Kommentarerna tillbaks

Äntligen funkar kommentarerna igen. Fan, jag hade ingen aning om att jag var så beroende av dem. Jag har ibland till och med övervägt att plocka bort kommentarsfunktionen. Nu fick jag mig en tankeställare: kommentarerna stejs!

Medan kommentarerna var borta uppstod ett sug; när de kommer tillbaks ska jag skriva nåt riktigt jävla ... ja.. nåt. Och nu sitter jag här - skriver det här. Och det här är ju inte "nåt riktigt jävla". Varför blir det så?

Tvärs över gatan står ett cykelbud med ryggen mot mig. Han står i en busskur och studerar en tidtabell. Förmodligen är han rätt inne i sin egen värld, där han står i blåsten bland flygande löv - för han kliade sig nyss i röven. Han riktigt grävde. Cykelbyxornas elasticitet medgav en rent grotesk rörelse. Antagligen känner man sig anonym under hjälmen och bakom de spegliga cykelglasögonen.

Ja, så lade jag dit länken till LuxuriaMusic igen. Längst ner i det högra fältet. Hissmusik, mambo och gamla jinglar.

Ännu ett alfabet

Vi har sett dem förr - alfabeten på internet. Sist har jag för mig att man skulle bygga ord med bokstäver - ihopsatta med samlagsställningar. Och här är ännu ett - hittat via ett riktigt bloggfynd.



---
Sedan plussar vi på med lite skivomslag och allt möjligt.

Bloggkrönikan

Jag fick för mig att jag skulle samla ihop de bloggar Ekot:s Bloggkrönikan hittills länkat till. Döm själva om krönikan lever upp till sin policy, som är:

Ekots bloggkrönika återger åsikter, tankar och inlägg om politik och samhälle i vid bemärkelse som publiceras på bloggar på internet. Förutsättningen är att de ska vara relevanta, genomtänkta och välgrundade.

Bloggportalen: www.bloggportalen.se
Det Progressiva USA: www.usablogg.org
Lotten Bergman: www.lotten.se
Eva Ström: www.evastrom.blogg.se
Martin Tollén: www.martintollen.blogspot.com/
Fredrik Wass: www.bisonblog.blogs.com/blog/
Nisse Lovemyhr: www.infallsverkstan.wordstoread.com/
Roberth Eriksson: http://palimpsest.blogg.se/
Jan-Inge Flücht: http://www.jinge.se
Daniel Lundh: http://dlundh.blogspot.com
Annica Tiger: http://www.tiger.se/blog
Mr Browns kommentar: http://kommentera.blogspot.com
Magnus Ljungkvist; http://magnus.ljungkvist.nu/blogg/
Wille Faler; http://libertarianinroom101.blogspot.com/
Johan L/Spookhead; http://www.spookhead.com/blog/
Anders Engström; http://dibbuk.se/
Framtidstanken: http://framtidstanken.com
Den Nymanska bloggen: http://kleanthes.blogspot.com/
Strukturalisten: http://strukturalisten.blogg.se/
Schmut: http://lisadarling.webblogg.se/index.html
Det progressiva USA: http://www.usablogg.org/
Kenneth Nyman: http://kleanthes.blogspot.com/
Wille Faler: http://libertarianinroom101.blogspot.com/
Daniel Hansson: http://danielhansson.blogspot.com/
Motvallsbloggen: http://www.alba.nu/motvallsbloggen/
Magnus tankar: http://magnus.ljungkvist.nu/blogg/
Greger Hälltorp: http://rationalisten.gregerhalltorp.net/
Bodil Malmsten: http://www.finistere.se/blogg/

Av dessa läser jag regelbundet högst fem.

Dagens ryck

Vaxa bröstet på The Hoff!

(via alive in kyoto)

Musiken

En duschande snubbe funderar på om inte Enterprise hade fått leva vidare om inte den, i hans tycke, sugiga musiken hade varit. Han visar upp några alternativa versioner (Wmv, 7,2mb). Själv tycker jag att man vande sig efter ett tag.

Hedgehog-sara tipsar om barnmusik. På James Hollingworths hemsida kan man lyssna på ett gäng av hans låtar i mp3-format. Bland annat den skogsmurriga "Älgarna demonstrerar".

Online Muslim Meeting Service

Vi , muslimer i Sverige, har inte haft nån bra sida där man kunde annonsera ut en sökning för en äktenskapsprofil. Nu har jag etablerat siten E-muslim.se och hoppas, insha Allah, att det kommer att underlätta för Er som har för avsikt att gifta sig.
(via info@islamiska.org)

Marriage and Friendship for Muslims in Sweden

Vågform

Vafan? Jag brukar ju berömma mig över att jag äger ett stort mått av paredolia - att jag ser bilden inuti bilden så att säga. Men nu flunkade jag ordentligt. Det är den nya Kate Bush-skivan jag snackar om.

Jag tyckte det var en trevlig bild bara. Lite rogivande sådär; några klippor i siluett som sticker upp ur havet och speglar sig. Inte såg jag, förrän nu, att det är ett spektrogram.

Photoshoppade frimärken

Smidigt.se rapporterar om en ny tävling på Worth1000: photoshoppade frimärken. Jag har redan utsett en vinnare. Den är inte den proffsigaste kanske, men proffsig nog. Och proffsighet har förresten inget att göra med hur slutresultatet blir - det är idén som räknas tycker jag.



Ja, det talar för sig självt; hela Chuck Norris talar för sig själv, det behövs liksom inga kommentarer; hela hans liv, konstnärskap och utseende. Över alla breddgrader liksom.

Jag har förresten titelmelodin till "Walker, Texas Ranger", men inte själva videon. Alla som har sett den vet vad jag pratar om; den talar också liksom för sig själv. Om någon vet var den finns, så hör gärna av er.

What would Jesus Do?

Jag läste hos Zibbo nyss, att han hade hittat en lapp med orden "What would spike do?". Det är naturligtvis ett skoj med "What would Jesus Do?", ni vet, sånt som vissa amerikaner (och kanske svenskar) frågar sig när de står inför en valmöjlighet.

Man kan fråga sig om den frågan funkar nu för tiden. Ja, skulle de hardcoretroende säkert säga, men jag undrar jag. Kom att tänka på saken när jag läste en sida med frågan omsatt till rätt nutida förhållanden:

While he was the Governor of Texas, George Bush signed 155 death warrants, and granted no pardons to condemned prisoners. What would Jesus do?

Blessed are the merciful for they shall obtain mercy. (Matt. 5:7)

Sidan är rätt skojig förresten. Men hur skulle Jesus ha gjort i mitt vardagsliv? Vad skulle ha valt när han hade skrivit sin bergspredikan i ett Worddokument: Spara, eller spara som? Eller om han hade använt Wordpad: Spara i RTF-format, eller som textdokument?

Så egentligen borde man använda olika personer när man frågar sig något. Till exempel när det är val: "What would Göran Greider Do?" Eller när man står inför ett kulturellt eller konstnärligt spörsmål: "What would Carl Johan De Geer Do?".

Fortfarande Haloscanstrul

Om nu en bloggare kan ha några förtjänster i sitt bloggande, så ser jag en stor förtjänst i mig genom att jag alltid svarar på kommentarer. Det spelar ingen roll vad som skrivs; fan, jag sarar till och med på spam.

Därför är det trist när ens kommentarsverktyg strular. Jag kan alltså inte svara på kommentarer. Hur folk har gjort för att lyckas skriva vet jag inte, för hos mig är det som förbenat i alla fall.

Men jag läser edra kommentarer, blir glad av dem, och så fort det börjar funka ska jag svara.

Bildgåta

Jag inser att jag inte kan ta emot kommentarer just nu. Men om det funkar så småningom så kommer här en bildgåta att svara på. Svaret är ett populärt spel.



Update: Maximilien de Robespierre på DASAI räknade ut svaret: SUDOKU (Stämma (count) Dukoo = Sue Dukoo = SUDOKU)

Haloscan

Haloscan verkar inte funka, åtminstone inte hos mig på min hemmadator (om nu det har nån betydelse).

Firefox can't find the server at www.haloscan.com.

Irriterande, minst sagt.

King of the mountain

Haloscan, mitt kommentarsverkyg, verkar ligga lite nere just nu, så jag kan inte se några kommentarer. Ej heller kan jag kommentera ett tack hos PCL Linkdump för att han visade mig videon till Kate Bushs låt "King of the mountain" (mov).

Bilden ljuger ej

"Man i Kumla knivskuren till döds"
"Man dog efter fall - misstänkt mord"

Fan vad det ska fjäskas för de gulliga djuren, vem som helst ser ju att björnen är skyldig.

Lördagsglädje

Lite hosta, lite feber. Precis som ungarna är jag inte i toppform. Men vafan, jag ska ändå bara packa böcker i ICA-kassar idag. Att blogga är lite som en rökpaus för ickerökare. Man kommer bort från det man egentligen håller på med en stund.

Jag bloggar av två anledningar nu. Den ena är att jag ville ta en paus, och den andra är att den förra posten var så dyster - att ha den liggande överst skapar ett deppigt skimmer över bloggen, och så vill jag inte ha det.

Ända sedan internet var nytt och färskt har de där skumma övningarna varit där. Såna där som är ägnade till att förbluffa en. Och faktiskt blir jag ännu förbluffad när jag hittar sånt.

Bilden på kobåjsaren satte jag dit för att sprida lite lördagsglädje bara.

Nu är det fredag

Häromdagen skrev jag att det kändes som fredag. Nu är det i alla fall fredag, och som vanligt såhär i slutet på veckan känner jag att mina tankar är av allmänt intresse. Om jag hade några - det är märkvärdigt tomt i huvudet just nu.

Jag brukar börja såna här skrivarposter genom att bara skriva något, sedan brukar det flyta på av sig självt. Inte nu. Man tycket ju att efter en hel dag så borde det finnas något att rapportera, men det gör det inte. Så då tar jag till ett knep, jag berättar om mina grodor.

Om bara två veckor flyttar jag och då det är adjöss med groddamm (låter som god damn) och grodor. Jag flyttade på ett nyfallet lövtäcke och kollade ner genom den mörka ytan i förrgår, stoppade ner ett finger och kände kylan. Ingen kan leva i det här, tänkte jag. Men det fanns liv.

En ensam stackare kryssade runt därnere nära botten. En outvecklad figur; svans, rudimentära benstumpar och inga armar. Den simmade runt rätt planlöst, undrade nog var alla kamrater fanns, letade efter föda. Men algerna har slutat växa, och hans kamrater lämnade dammen i slutet av sommaren. Nu simmar den runt i mörkret.

Jag funderade på att barmhärtighetsdöda den. Men vad vet jag om dess tankar - det kanske är så att en del yngel aldrig utveckas vidare. Att den inte tänkte vuxna tankar - att den var nöjd som det var. Men ändå, den såg ju så ensam ut. Jag kände sympati med den, så jag lät'en va.

Oslagbar kombination: Tyskar och vattensängar

Ho ho!

Löjligt, men jag kunde inte mota det bubblande skrattet som mullrade upp ur mitt inre när jag såg den här.

Lobying

- Vill du kika in i mitt sjuka inre?
- Ja, det vill jag hjärna.

Tuffa munnen

När jag var riktigt ung hade jag en riktigt knasig idé. Jag knep ihop läpparna hårt i en slags visslande min. Det såg antagligen ut som om jag försökta suga upp osynlig betong genom ett smalt, osynligt sugrör. Jag hade tydligen fått för mig att jag såg tuff och hård ut när jag hade den minen.

Det minnet kom tillbaks nyss när jag läste (hos SVARTANKA) om en ny datingtjänst, som likt Beautiful People har som regel att man ska vara riktigt attraktiv för att få vara med: Amorphia (Dejting. För dig som är attraktiv).

Där finns en ruta med "Senaste medlemmar". Väldigt många känner sig tydligen attraktiva, för rutan uppdateras rätt snabbt. Det där med munnen då. Jag sparade några munnar på några killar, för att visa hur omogna killar gör nuförtiden med sina munnar - för att se tuffa ut.

Bloggforum 3

Jupps, det man väntat på. Bloggforum 3 kommer snart till en huvudstad nära dig. Jag sitter just och försöker anmäla mig, men anmälan studsar tillbaka hela tiden, varför vet jag inte. Det är väl nåt strul.

Här intill kan man se vad jag f ö r s ö k e r anmäla mig till, och om jag lyckas lovar jag mig själv att ha en riktigt trevlig dag.

Kvällslänkar

Jag jobbar över och det suger rejält. När jag gick till jobbet i morse var det mörkt. Det är fortfarande mörkt. Några länkar då.

Star Galleries.
Soul jazz Records (tryck på skivorna för att lyssna).
Gay pulp fiction.
BELL Records In Japan (bilderna går inte att förstora, men är rätt kul att se på).

Vikbar skärmvägg

Om ett par veckor flyttar jag till större. Mer privat yta för mina barn men knappast för mig; jag sover i vardagsrummet nu, och i ett vardagsrum skall jag åter varda sova.

Jag har funderat på hur jag ska skärma av min lilla sovhörna. Tankarna har gått åt bokhyllehållet, och till draperi. Egentligen kanske en vikbar skärm skulle räcka. Självklart kan man bygga själv. Och måla snyggt. Men jag varken målar snyggt eller har en egen snickarverkstad.

Men jag fick ändå lite transpiration inspiration när jag spanade in den här sidan. Fan, det vore ju lite tufft faktiskt. Okej, det behöver ju inte föreställa nåt från Helan och Halvan-tiden, utan det kunde ju vara vad som helst. Man skulle ju till exempel kunna - om man nu hade en snickarverkstad - ta en spånskiva i lämplig storlek, belysa ett snyggt motiv på den och måla med motivet som mall, och sedan såga upp skiva och sätta dit gångjärn.
---
Från det ena till det andra så har vi här: SOME DRAWINGS WITH MS PAINT.

Mjau

Det här tyckte jag var dagens roligaste.

The visionary art of David Aronson

Alltså, jag vet inte om det är samma artist* som ligger bakom allt på sidan jag strax ska länka till, men jag hittar ingen annan information än att han gör det. I så fall är han jävligt mångsidig.

Alltså, om jag någon gång skulle få för mig att tatuera mig, då bleve det honom jag skulle fråga om assistans - under förutsättning att han ville, att jag hade råd och att han bodde i närheten. Så det blir väl inget av med det.

Sidan "The Alchemical Wedding" bjuder på mängder av sköna bilder av allehanda slag (teckningar, målningar - you name it), varav de flesta av dem är mörka och mardrömslika (precis som vi gillar det). Och till på köpet toppar han med en mp3-avdelning.

*Artist. Det låter förvisso amerikanskt, och betydelsen kan väl knappast överföras till svenska - fast jag önskar det kunde det, för konstnär låter alldeles för pretentiöst.

Indianer

WhoooWhoooWhoooWhooo låter det när indianerna anfaller. De gör sitt whooo-ljud genom att säga hooo och samtidigt trumma handflatan mot munnen. Nackhåret reser sig på den vite mannen.

Man skulle kunna tro att detta gör indianerna glada, muntrar upp dem, men ännu har jag inte sett någon indian le. De är antingen likgiltiga eller nollställda - ibland ledsna rentav. På bilder i alla fall.

Jag hittade ett bildgalleri (eller snarare 27) med indianer. Ola, med det eskimåklingande utseendet utgör ett undantag bland surisarna.

When Anita Roamed the Earth

Uj! Hur tusan har jag kunna missat det? Alltså, jag brukar ju gå in och kika i SVT:s öppna arkiv ibland, och ofta har jag hittat godbitar - men det här? Oförlåtligt av mig.



Televinken är större än bara nostalgi - han är ju KUNG för fanken. Och nu då, nu finns möjligheten att än en gång se honom och drottningen av tv-tanter: Anita.

Televinken.

Drömmar

Ho ho! Bloggposter som börjar med: Inatt drömde jag ... brukar gå bort. Bara den hårda kärnan av mina favoritbloggar klarar sig från min förhandsdissning. Det bara är så - drömberättelser är för det mesta bara intressanta för drömmaren själv.

Inatt drömde jag något som jag genast vid uppvaket bestämde mig för att blogga om. Vid frukosten var drömmen som bortblåst. Däremot minns jag vad jag drömde igår och i förrgår.

Igår:
Chicken George träffar sin mamma Kizzy efter många år. Han har levt ett liv i fylleri och misär. Mamma Kizzy övertygar George om Guds förträfflighet. George blir frälst och slutar därmed att dricka och lever sedan vidare i herrans namn.

Namnen i drömmen är totalt okända för alla som inte såg Rötter när det begav sig, men handlingen i drömmen stämmer ändå inte med handlingen i tv-serien, så det kan ju gå på ett ut.

I förrgår:
Jag kom på att det faktiskt går att flyga. Jag och några till i min närmsta bekantskapskrets har tydligen fått denna förmåga. Tyvärr kan man bara flyga en meter över marken, och väldigt ostadigt och långsamt. Man måste liksom falla framåt, och låta sig fångas av luftströmmen. Men om man tänker på vad man gör - är medveten om själva framfallet (!) så funkar det inte, man dråsar i backen. Fallet måste ske automatiskt och utan analys. Dessutom svävar man väldigt långsamt fram, nästan hovrar. Frustrationen i drömmen bestod i känslan av att det nästan var lika bra att skita i flygandet; när man väl flög så gick det för segt och ostadigt, och nästan varannan gång slog man i backen vid starten.

Jag, Claudius Jag, krönikören.

Nu ska man inte bli rädd. Jag vet att jag kan vara rätt pretentiös ibland, men jag tänker inte börja skriva krönikor. Det skulle förresten ändå inte bli bra, jag vet - jag har prövat (eller om man väljer att skriva provat).

Faktiskt - jag har skickat in ett par texter till gratistidningen Stockholms City. Det var länge sedan nu, och är nästan preskriberat - till och med inom mitt eget huvud, och då är det verkligen glömt och förlåtet. Man ska inte vara för hård mot sig själv.

Jag hade länge retat mig på att tidningarnas krönikörer var så banala, så lättköpta, så sparka in öppna dörriga. Jag tyckte de tog upp såna ämnen som man själv skulle ha ratat som bloggposter som varandes alldeles för trista och oorginella.

Men den vanliga krönikestilen funkar tydligen, för de publiceras ju. Ibland är de bra, men oftast är de som jag beskrev - allmäna och intetsägande. Det verkar som att de fungerar just för att de är skrivna i krönikestilen - lite skrivna så att säga uppifrån, lite raljanta sådär; retar ingen, och om de retar någon så slår de tillbaks mot den som känner sig retad, just på grund av perspektivet krönikören skriver ifrån.

Så jag ringde tidningen. Frågade hur jag skulle gå tillväga. Han som svarade erkände direkt - utan att ha sett mina mästerverk, att de skulle hamna - om inte direkt ner i runda arkivet, så i alla fall längst ner i nån bortglömd byrålåda och så var det med den saken. Lika bra att vara ärlig på en gång menade han.

Till att börja med blev jag lite grinig. Ja, inte mot mannen på Stockholms City - jag är ju alltid trevlig mot mina medmänniskor (sätter bara onda ögat på dem i smyg), men sedan när jag tänkte efter kom jag fram till att det var nog lika bra, jag hade nämligen härmat krönikestilen i mina texter, så gott jag kunde och jag är ingen bra härmare. Texterna liknade faktiskt den du just har läst (om du orkade ända hit).

Komma

Inte låta sig luras av rubriken, du läsare med snuskig fantasi.

Puh! Jag känner en trötthet komma, en lurande gäspning, ett kroppens uppdämnda behov av syre, ett vacuum inom mig - sugande inåt, själandes energi från omgivningens .... och så vidare, bla, bla, bla.

Hur lät det där då? Inget vidare. Det du antagligen störde dig på - förutom att det jag skrev var rent snömos - var att jag använde kommatecknet sju gånger i den meningen (komma) och det var alldeles för mycket.

Anledningen till att jag skrev så var att jag läste den här texten nyss; ville testa hur det såg ut. Mycket riktigt skriver han, mitt emellan alla komman: "om jag får tillåta mig att låta lundellsk". Han lät sig verkligen låta lundellsk. Det blir ett väldigt oflyt i texten. Jag inbillar mig att komman nog egentligen passar bättre i tryckt media än i en blogg.

Tyska skyltar

Tyska skyltar.

(Och på tal om Spülen).

Mjuka, nyrakade, knotiga ben

Kan verkligen ett svenskt företag heta så här och ändå uppfattas seriöst?

Soundtrack of our gubbsjuka

Ibland faller andan på. Ibland gör sig driften påmind - driften att under englands glåmiga himmel jaga lättklädda tjejer i rasande fart. Och att klappa små skalliga gubbar på huvudet: Smack! Smack! Smack!


Powered by Castpost

NO TK

För ett tag sedan spred jag min TK-URL för vinden, och den föll i god jord lite här och där. Nu önskar jag istället att jag hade låtit den direkt på hälleberget.

Det är nämligen så att när jag skaffade mig domän-namn på Tokelau så var det reklamfritt. Nu blaffas det på med både banner och pop-up på ett påträngande sätt. No good! No Tokelau!

Känslan snabbt på pränt

Vem är denne självmordskandidat egentligen? Man kan ju undra när man läser sånt som föregående post. Man kan tänka: Jaha, där har vi en dyster och deppig typ som befinner sig under isen mitt emellan två vakar ungefär.

Såhär är det. Jag sitter ofta framför datorn på jobbet tio timmar i streck. Humöret går upp och ner. Hade jag varit hemma en dag hade jag inte tänkt på saken - ena stunden är man munter, och nästa tvärtom. Så flyter tiden på och allt mynnar ut i nåt slags: Jaha.

Framför datorn - och det är detta som är bloggandets förbannelse - kan man plocka upp en tillfällig känsla medan den uppfyller en, och sätta den på pränt direkt. Föga funderar man på att den dystra känslan en halvtimme senare är som bortblåst, och då är det redan postat; den som läser posten tänker att: Sådär mår tydligen den som skrev detta.

Det är det jag menar med förbannelsen. Ofoget är nog ett bättre ord egentligen, för nätet fylls av strunt och självterapi; man kan lika gärna skriva ner känslan på ett papper, och elda upp det när känslan har gått över.

Å andra sidan kan det kanske vara skönt att läsa om någon som mår på något sätt - man kanske känner likadant och blir tröstad. Ja vad vet jag. Folk (och jag med) skriver ju som de och jag vill.

Idag är det fredag

Nu är det fredag igen, höll jag nästan på att skriva. Det känns så. Det är fredag utomhus; ljuset genom bladverket tvärs över gatan, och bilarna som far förbi på hemväg signalerar fredag. Det är nåt med stämningen, med kvällskylan. Trots att klockan bara är halv fyra när jag skriver.

Det är som om en vecka har förflutit sedan helgen. Men det är måndag, helgen var igår. Man kunde kanske tro att jag har haft mycket att göra idag, att jag har fyllt dagen med en veckas göromål och gärningar, men det har jag inte - jag har mest suttit stilla.

Jag tycks ha lättare till melankoli nu för tiden. Den smyger sig på så tyst att den redan har tagit mig i besittning innan jag ens har märkt att den var på väg. Inte deppighet, inte sorg, bara ett slags dystert missmod - nästan som när man var barn och grönalundsbesöket led mot sitt slut, eller när sista bladet i den bästa boken vändes.

Känslan är mer vuxen nu. Lite som att ha gått på bio ensam, och när ljuset tänds ser man att det nästan är tomt i salen, att man har suttit där tillsammans med endast några få, men ändå utspridda i ett dunkelt ljus. En trött känsla, nåt som är släkt med ensamhet men ändå inte är det. Som att tiden går för fort.

Om ett par bilder

Väldigt feminin, lite pervers, lite kokett, aldrig lik sig själv.

Så beskrev tonsättaren Richard Strauss sin hustru Pauline. Varför vet jag det då? Jo, när jag hade rast för en stund sedan gick jag iväg för att sätta mig i en soffa, klunka i mig en yogurt och slappa lite i största allmänhet. Tyvärr hade jag inget att läsa. Allt som fanns i läsväg var Berwaldhallens program för oktober. Där läste jag beskrivningen av Pauline, och bestämde mig för att snoka reda på hur en sådan varelse kunde tänkas se ut. Tack vara Google lyckades jag.

Göran då. I Aftonbladet hittade jag en artikel som handlade om eventuell borttagning av taket på sjukförsäkringen. Tråkigt som ämnet var koncentrerade jag mig på bilden.

Det slog mig att det fattades något: "Bilden är ett montage" stod inte under bilden. Det brukar det ju göra - hur jäkla uppenbart att det är ett montage det än är.
Man kanske inte behöver skriva så. Det kanske är fritt fram att fejka till bilder nu? Jag menar - om Aftonbladet får så får väl jag.

Lite hjälp

Hallå du gamla blogosfär! Jag behöver lite hjälp. För vad är väl blogosfären om inte ett nätverk, och vad är väl ett nätverk om inte en samling människor som hjälper varandra?

Jag fick en fråga av en kille nyss. Han är inte yngst i klassen (typ strax över 50) och har precis skaffat sin första dator - och internet. Och nu på ålderns höst har han fått för sig att tanka ner film. "Cry-Baby" blev hans första.

-Hörru Johnny. Du som håller på så mycket: jag kan inte kolla på filmen. Det funkar inte.
-Jaså, vad är det för fel då?
-Äh, det är nåt med codec eller nåt - någonting fattas.
-Ah! Jo, det är ju lite olika det där - olika spelare klarar av olika format. Men det finns spelare som klarar av det mesta, som liksom har codecsen inbyggda i sig. Jag ska leta reda på en sån till dig, mailar dig en länk.

Ähum ... han har nog fått för sig att jag kan sånt där, överskattat mig. Att som ovan datoranvändare se någon som ständigt hamrar på ett tangentbord, är samma som att konstatera: där sitter ju ett proffs. Men nåt proffs är jag inte. Jag är en sån som lär mig det jag behöver kunna, och inte en millimeter mer. Och när jag har löst problemet så tömmer jag min hjärnas temporära filer lika snabbt som de fylldes på. Jag gillar att hålla hjärnan tom och luftig. Man har bättre balans då.

Så - finns det någon gratis spelare som klarar alla format? Tacksam för svar.

50's and 60's paperback lesbians

En jobbig tanke smyger sig på; har jag bloggat om det här förut? Det har jag bergis. Skit samma, jag är van. Mina ungar (och hela min omgivning förresten) anser nog att jag är en upprepandets man. Jag skyller helt ärligt på dåligt minne; för mig är allting nytt.

Well i alla fall, här är ett galleri med omslag till pocketböcker från 50 och 60-talet - med "lesbiskt" tema. Citationstecknena satte jag dit för att jag inbillar mig att böckerna varken skrevs av lesbianer, eller ens riktades till dem, utan till snubbar med snuskig fantasi. Så är också omslagen skönt billiga. Sidan hittade jag via Las insólitas aventuras del pez.

Strange Sisters.

Kött

Angående den här debatten så vill jag varna för att det finns några jobb-osäkra sexannonser på sidan jag strax ska länka till, men vafan, inte så farligt ändå. Jo så här är det, att jag inte vill vara sämre än Matälskaren - jag vill också tipsa om mat som är en fröjd både för öga och för gom:

Mums!
---
(Fortsätt att tipsa om romarfilmer).

Romarfilmer

Nu när jag håller på att titta på "Rome" så funderar jag på: i vilken ordning borde man se romarfilmer om man vill skaffa sig en kronologisk helhetsbild? Alltså en slags populärvetenskaplig bild. Att det inte blir superhistoriskt korrekt säger sig självt när det handlar om tv och film.

Jag har kommit fram till, utan att forska särskilt mycket (m.a.o inte alls), att ordningen ungefär bör vara som följer. Jag har som sagt bara gått efter huvudet, så rätta mig gärna om jag har fel:

Cabiria
Spartacus
Julius Caesar
Rome
Cleopatra
Ben Hur
Life of Brian
Jag - Claudius
Caligula
Quo Vadis?
Masada
The Fall of the Roman Empire
Gladiator

Sedan finns det ju såklart otaliga romarfilmer jag inte kommer ihåg, så fyll gärna på.

Rome

Jag står just i begrepp att spana in de två första avsnitten av HBO-serien Rome.
---
Update 1:
Har sett första avsnittet: Jävligt bra; väldigt sexfixerade förresten, de där romarna. Och var är Asterix?

Update 2: Såg andra avsnittet. Intrigerna tätnar. Rubicon korsad. Ännu mera sex. Gallien ute ur bilden - utan någon skymt av Asterix.

Shock

Tar en paus från jobbig putsning-from-hell av ett enda köksfönster. Sätter mig vid datorn, och gör genast ett fynd.

Det är (via DATAJUNKIE) som jag hittar ett pdf:at nummer av SHOCK från 1969 (Ups! 20 meg). Liknar vår "egna" gamla fina CHOCK i mångt och mycket. Och från samma källa: "Stretching Things" (4,2 meg) och " Hair-Yee" (5,4 meg).