Nu slutar 2011 ...

... men med vad?

Med att finnas till, naturligtvis. Året vi kallade 2011 bestod av tid, och nu är den tiden slut. Tjugohundraelvas tid har runnit ner i timglasets nedre halva. Gravitationen fick den att rinna ner. Eller var det tyngdlagen? Jag kan inte sånt där.

tiden.
e den lag?
en naturlag?
en entropilag?
lagen har sin gång.
dagen har sin gång.
en dag består av tid.
tiden har också sin gång.
dagens gång är lagens gång
så e tid lag?
tid e lag.

Tid kan vara på så många sätt. Någonting kan "ligga i tiden". Har man väntat på nåt som låtit vänta på sig kan man utbrista: "Det var på tiden!". Om ett skeende så att säga sker och sker medan tiden går kan man säga att det "sker över tid".

Som sagt, ett år har gått. Folk gör listor över vad som var bäst och sämst under året. Musik och film, brukar det röra sig om. Själv kommer jag inte på om jag har sett nån bra film i år. Tror inte det. Men en del bra musik dök upp under 2011. Nya Kate Bush - "50 Words for Snow" - den var bra. Mycket bra till och med, och kommer att hålla för många lyssningar. Låtarna är långa - mycket långa. Den kortaste är på strax under sju minuter. Den längsta är på tretton och en halv. Här är en snutt ur den längsta.

Egentligen säger mig min lojalitet mot Kate Bush - varför i helvete jag nu ska hålla mig med en sådan - att jag ska utnämna hennes skiva till tjugohundraelvas bästa. Men ... men fast den är så bra så kom det ändå en ännu bättre skiva i år: PJ Harveys "Let England Shake". Den är fan svårslagen.

Okej, nog snackat. Jag är ett år äldre och det är du med. 2011, som för min del varken var ett höjdarår eller ett skitår, hoppar över i 2012, och allt vi kan göra är att gilla läget.

Den gamla tiden lider.

Mot 2012.

Den liksom glider.

Utmed mitt golv.

Far in i en vägg.

Krossas som ett ägg.

Skålas ut i cider.

 Gott nytt år! 

Slitna tangenter

Det här är mitt  tangentbord på jobbet. Jag plåtade det med mobilen. Det går i samma färg som de ljusa tangenterna du ser, men jag har mörkat alla utom just dem. De jag behöll ljusa är intressanta därför att de är slitna. Vissa av dem bara lite grand, men andra, som T och N-knapparna, är nästan helt blanka.



Varför är det på detta viset? Använder jag dessa bokstäver mer än andra? Det tror jag väl inte. Är det sättet jag skriver på? Ja det måste väl vara det. Jag kör pekfingervalsen, med tyngdpunkten på höger pekfinger. Tyngdpunkten är förresten rätt ord, för jag låter verkligen detta högra pekfinger falla hårt och tungt över tangenterna - så mycket att jag ibland får små klagomål från omgivningen. Men varför just på dessa knappar då? Tja, det måste väl bero på min sittställning, eller nåt i den stilen.

En liten observation bara, en undring.

Nyordslistan

Språkrådet har kommit ut med en ny upplaga av den så kallade "Nyordslistan". Vissa av orden de har valt känns ganska krystade och konstruerade - exempelvis "Juholtare" och " Jasminmöte" - och lär nog falla i glömska långt innan de har fått nån spridning alls. Ett av dem känns rätt gammalt, jag tänker på ordet "Loba", ett ord jag har hört användas och själv använt sedan urminnes tider. Och vissa känns helt klockrena. Jag tänker till exempel då på "Retronym". Och på ordet "Terja" - ett ord jag fastnade för direkt när jag hörde det första gången, och genast började använda själv. På det hela taget en rätt kul lista.



Jasminmöte = fredligt protestmöte [inspirerat av jasminrevolution].

Juholtare = förhastat uttalande som man snart tvingas backa på [efter Juholt, som gjort flera sådana utspel].

Loba = göra ett polisingripande som grundar sig på lagen om omhändertagande av berusade personer (lob).

Retronym = nytt ord för något gammalt som måste bildas till följd av att något nytt tillkommit; vanlig tv blir tjock-tv på grund av platt-tv, vanlig bandy blir utebandy på grund av innebandy.

Terja = manipulera ett foto i bedrägligt syfte [efter naturfotografen Terje Hellesø, som manipulerat djurbilder].

---
DN, SvD, Ab, SR

Liten försommarkavalkad

I och med att vintern inte alls har tagit fart som den normalt borde känns det som att vi befinner oss i en enda lång nu-är-sommaren-verkligen-helt-slut-period. Därför känns sommaren helt jäkla onormalt avlägsen, både den förra och den kommande. Det är lite limbo-tillstånd över det hela.

Jag bläddrade lite i min fotokatalog; fanns det ens en sommar för bara ett halvår sedan? Jag var tvungen att kolla, för det kändes inte så. Men jodå, det fanns en sommar då. I dagarna för någorlunda precis ett halvår sedan var den i faggorna att rulla igång. Och så här såg det ut då, åtminstone tidvis, och sett genom mina ögon.









Ett jul och nyårstips från mig till dig: Gå tillbaks till bilderna du tog i somras. Slutet på Juni är en hyfsad startpunkt. Botanisera lite bland dem, och jobba dig sedan framåt genom de varma dagarna. Det värmer lite, jag lovar.

Sean Young: Inspelningen av "Dune"

Sean Young är en skådis som åtminstone jag förknippar med 80 och 90-talen, men tar man en flukt på IMDb så ser man att hon fortfarande tuffar på (still going strong, på engelska), fast kanske numera inte i de dyraste och finaste produktionerna. Förresten liknar hon numera lite grand  aftonbladets Åsa Linderborg -  lite grand.

1983 höll hon (Sean Young alltså, inte Åsa Linderborg) som bäst på att filma David Lynchs "Dune" (en film som David Lynch själv verkar ha sett som ett misslyckande, men som jag och många med mig ändå gillar), och medan hon gjorde det passade hon på att Super 8-filma sina medskådisar i produktionen. En klart sevärd sexminuters filmsnutt.



Varför hon körde med Super 8 vet jag inte, för videokameror fanns väl redan då i var mans hand. Eller?

Med och utan rollator

En tanke slog mig igår när jag var ute och spatserade (så här års känns gåendet mer som spatserande än som flanerande) och hamnade i entrén på ett köpcentrum och fick syn på ett gäng old timers som satt på en bänk.



Det jag tänkte på var att de flesta av dem hade rollatorer - men inte alla. Jag funderade över ifall de som fortfarande kunde gå utan dylika hjälpmedel på nåt vis kände sig utanför gänget. Om det liksom var som att vara den enda ungen utan iPhone i ett gäng där alla hade iPhones.

Eller är det kanske på det viset att de - de ännu gående - känner sig lite utanför gänget eftersom de anar de andras avundsjuka. Känner de sig förresten utanför över huvud taget? Äsch, antagligen inte.

På tal om saken så läste jag (som alltid på Wikipedia) att: "Rollatorn uppfanns av Aina Wifalk i slutet av 1970-talet". Har alltså rollatorer inte funnits längre än så? Vad gjorde de klenbenta på den tiden då? Satt de inne? Gick de med käpp? Jag minns inte. Sjuttiotalets sista år var jag femton, och jag gissar att femtonåriga killar (i allmänhet) inte är så observanta på gamlingars olika gående och ickegående-fasoner.

En julsaga

Charles Dickens "En julsaga" (på engelska: "A Christmas Carol in Prose, Being a Ghost-Story of Christmas") har filmats hur många gånger som helst. Jag har säkert själv sett fyra-fem varianter av den, varav vissa versioner säkert mer än en gång. Ja, de dyker ju upp på tv ibland, och eftersom det är en bra historia blir det lätt att man tittar.

Igår kväll, proppmätt och halvslumrig, såg jag 1999 års tv-version, den med Patrick Stewart som Ebenezer Scrooge. Det är den bästa versionen, åtminstone tycker jag det. Efteråt tänkte jag att ... det här var nog den bästa filmupplevelsen på hela året. Att jag föredrar en tretton år gammal tv-film framför 2011 års filmer kanske säger en del om de senare. Eller om mig.



Efter filmen fick jag den där känslan man fick när man var liten och kom ut från nån spännande hjältefilm på bio. Man var liksom inspirerad. Då till att vara hjältemodig - nu till av vara lika snäll och trevlig mot allt och alla som Ebenezer Scrooge blir på slutet.

Men fan, känslan har i stort sett redan försvunnit. Synd.

Knatar omkring samt kollar in Solrosroten

Natten mellan Juldagen och Annandag jul stormade det. På morgonen gick jag ut och promenerade. Tre saker skulle göras. Solrosrotens helgedom skulle inspekteras. All julmaten skulle skakas ner i benen. Stormens härjningar - om nu sådana möjligen fanns att hitta - skulle tittas på. Jag filmade lite.



Jag begär inte att du ska titta igenom hela sex minuters Blair Witch Project-skakigt kamera-arbete. Det är kul om du gör det, men jag förstår om du hoppar över. Så här kommer en resumé: Ja, julmaten skakades ner i benen och jag kände mig mindre däst och desto mera spänstig. Ja, träd hade fallit både här och där, vilket såg lite spännande ut. Och så här dränkt var Solrosrotens helgedom.

Jultrött

Julmaten

Nu har jag ätit julmat i dagarna tre - och räknar då ändå inte med jobbets julbord, som inträffade för ett par veckor sedan - och mycket av julmaten återstår ännu. Minst ett par dagar till blir maten klart julrelaterad. Det vore kul att variera kosten sedan. Jag har alltid tyckt att haggis verkat exotiskt.



Fast det kanske inte är så exotiskt ändå, för jag har ju ätit pölsa otaliga gånger (även om det var - nu när jag tänker på saken - väldigt länge sedan). Haggis, enligt Wikipedia, "påminner i smak och konsistens om svensk pölsa, om än lite torrare i konsistensen." På så vis. Fast jag måste i så fall ändå säga att haggisen är snyggare än pölsan.

Ha en riktigt ...

_GOD_

_JUL_

Rimkalendern: 24

Bakom lucka nummer ...




... hittar vi fru myra.


---
De andra luckorna hittills.

Fuktiga och rimmade bilder

Några foton från igår. Jag har suttit nu i fem minuter och försökt hitta på nåt som knyter dem samman. Inget gör det egentligen, mer än att de togs inom samma timme igår eftermiddags. Men jag tänkte att om Eva, Brasse och Magnus, ståendes vid en öppnad lattjolajbanlåda, alla tre kommer på varsin djurkoppling, då borde väl jag också komma på nåt här. Jag borde det - jag har fler variabler än Eva, Brasse och Magnus.

Men inget kommer. Kanske är den enda kopplingen att jag blev nöjd med bilderna och ville visa upp dem? Jag är inte särskilt tekniskt duktig när det kommer till fotograferande, men jag tycker att jag är rätt duktig på att hitta kul motiv att fota. Och nu kom jag faktiskt på en koppling - alla bilderna innehåller väta (fast på ett lite krystat och långsökt vis på en av bilderna). Det är ju förresten jul nu, och allt ska rimmas. Klapparna ska det, och skinkan ska det. Och de här bilderna också.


I vattnet ligger borsten. Det är inte troligt, men den kan ha slängts dit av nån som hette Torsten.


Detta är inte på låtsas, men om isen i hinken forsätter att frysa kommer lampan att krossas.


Hör den hemma på land eller i vattnet, denna växten? Fast vem bryr sig, förexten! (Min farfar brukade uttala förresten som förexten).


Detta faktum måste jag yrka, att inom Kleopatras fuktiga (lite krystat och långsökt, som sagt)  läppar ryms båd 69:ans buss och en kyrka.


På ett träigt och uråldrigt vis vaktar draken Stubbsvans båd vatten och is.

Tjing tjong.

Rimkalendern: 23

Bakom lucka nummer ...



... hittar vi le Carré.

---
De andra luckorna hittills.

Mörkt

Det var tydligen årets mörkaste natt igår natt, eller nåt i den här stilen. Och faktiskt, hela dan igår kändes rätt mörk. Oljust var det, kan man säga - vilket låter lite som oschysst.  Oschysst var det, och sen blev det mörkt. Det blev kväll och jag missade mitt tåg hem från jobbet. Gick planlöst hit och dit på centralstationens hårda, murrblanka golv. Tog ett kort - som blev mörkt.



Nån nämnde att idag, den 22:a december, så är det den kortaste dagen på året. Efter ett helt års stretande med allt möjligt har man alltså till slut kommit till korta.

Rimkalendern: 22

Bakom lucka nummer ...




...hittar vi Dupont.


---
De andra luckorna hittills.

Bilbo-trailern

Den första trailern till den första av de två Bilbofilmerna har dykt upp nu. Jag har vetat ungefär vad som har varit att vänta eftersom jag då och då har spanat in uppdateringar om filmens framåtskridande, men ändå känner jag mig positivt överraskad.

Ända sedan jag första gången hörde att Bilbo skulle bli film har jag varit lite orolig för dvärgarna. De är ju helt enkelt ett rätt löjligt gäng. De är också menade att vara lite löjliga till att börja med, men i boken kommer deras mindre löjliga sidor fram vartefter, för att i slutänden nästan försvinna.

Så har i alla fall jag upplevt det när jag har läst boken, och jag har varit lite orolig för att dvärgarna bara kommer att skildras som en enda trettonhövdad comic relief. Men nu är jag inte lika orolig för det längre, för i trailern framstår dvärgarna - och den kopplingen har jag själv aldrig gjort - som ett slags munkbrödraskap. I alla fall, och det pga deras mässande munk-aktiga sång, fick jag det intrycket.



Förresten, men det blir väl antagligen inte förrns i den andra filmen, kommer "Master of Lake-town" att spelas av Stephen Fry, vilket jag ser fram emot. Han är jävligt bra.

ab

Rimkalendern: 21

Bakom lucka nummer ...




... hittar vi Duett.


---
De andra luckorna hittills.

Rimkalendern: 20

Bakom lucka nummer ...




... hittar vi Hugo.


-----
De andra luckorna hittills.

Apropå SAAB

Ab, SvD, DN

Sorgebesked på Endor

Kim Jong-Il har dött, och nyhetsuppläsaren som förkunnar nyheten om detta är klart rörd. Hon sitter framför en skog. Jag tyckte att skogen såg ut som skogen på månen Endor (Jedins återkomst), den som beboddes av ewokerna.



Fan vet varför jag gjorde den associationen egentligen, för en skog är ju en skog. Kanske berodde det på att Nordkorea känns lika overkligt som Stjärnornas krig. Och kanske, det kom jag att tänka på nu, för att den där Kim Jong-Il var lite lik en ewok.


SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN,  Ab, Ab, Ab

Rimkalendern: 19

Bakom lucka nummer ...




... hittar vi sit on.


---
De andra luckorna hittills.

72

1972 var jag åtta år gammal. Hur jag än försöker minns jag knappt nåt alls från den tiden. Lite spridda bilder från skolan bara. Tvåan gick jag väl i. Det är möjligt att jag hade börja upptäcka popmusik - Sweet var det första exemplet - men troligen inte. En gammal rostig minnescell i bakhuvudet meddelar mig att Sweet dök upp när jag var nio - i trean alltså.

Men när jag var åtta, vad tusan lyssnade jag då på? Barnmusik, med all säkerhet. Min fröken i lågstadiet spelade förresten piano. En hel del kristna barnlåtar, vill jag minnas. Ett urgammalt minne smyger sig plötsligt på: nån låt om (de israeliska kungarna) David och Saul. Jag minns nästan hur den gick.

Nåh! Nu för tiden har vi det så bra att vi kan åka tidsmaskin tillbaks till tiden innan vi hade blivit musikmedvetna. Spotify, YouTube och andra liknande tjänster hjälper oss med det. Så jag reser tillbaks till 1972, och hittar gruppen Curved Air. Hade Johnny åtta år uppskattat detta? Troligen inte. Johnny 47 däremot, han tycker att visserligen så ser de rätt töntiga ut (fast på ett oförklarligt coolt vis), men musiken är jäkligt skön (även den på ett slags oförklarligt vis).

Rimkalendern: 18

Bakom lucka nummer ...




... hittar vi Barton.


---
De andra luckorna hittills.

Jag hämtar en tröja

Förra helgen var jag i brorsans stuga i skogen. Jag filmade förresten hemgången därifrån. Nå, när jag kom hem den kvällen märkte jag att jag nog hade glömt min tröja i stugan. Detta grämde mig hela veckan, så nu på lördagsförmiddagen trotsade jag ur och skur och begav mig tillbaks till stugan för att se efter om tröjan fanns där. Färden dit filmade jag. Den blev inte riktigt lika spännande och innehållsrik som Frodos och Sams resa genom Midgård på väg mot Domedagsberget. Inte inte ett dugg så, utan snarare tvärtom. Men det blev en färd i alla fall.

Bild, musik

Inget vidare fotoväder, inte som jag ser på saken åtminstone. Har småfilmat lite istället. Inget särskilt, bara saker och ting, människor och miljöer. På fredagskvällen satt jag och knåpade ihop några av snuttarna jag hade filmat samma dag. Det blev nån slags tvåminutare. Jag fick för mig att jag nog inte kände för originalljudet, utan ville ha musik.

Jag tänkte till en smula och kom sen ihåg att nätbekantingen Dawid Norrvi inte bara är en grym fotograf, utan även pysslar med musik. Så jag fejsbookade iväg en förfrågan till honom, och javisst, han hade lite musik jag kunde få använda. Jag valde en låt som hette "Last Embrace", och den lade jag på min film.

Musiken och filmen har alltså inget med varandra att göra, men ändå tycker jag att de liksom passar hyfsat ihop. Jag tycker att de - som man säger i matsammanhang - gifter sig rätt bra.


Crotchband (Dawid Norrvi) "Last Embrace".

Rimkalendern: 17

Bakom lucka nummer ...




... hittar vi Sutton.


---
De andra luckorna hittills.

Den riktiga bilden

Bilden som sas visa att kungen på ett taskigt-mot-Silvia-aktigt vis omgav sig med en massa halvnakna kvinnor var ju helt uppenbart en bluff, ett montage. Jag skrev om saken i posten innan denna. Nu har dock ännu en bild dykt upp (eller snarare troligen läckt till media av kungautpressaren - för att sukta). Även den tagen från en videoinspelning, men här i färg och av högre bildkvalitet. En slutgiltig expertundersökning kommer att låta vänta på sig - pga den stundande julhelgen - men mycket talar för att denna bild är äkta.




Ab, SvD, SSvD

Den där kungabilden

I Expressen kan man se den ökända bilden på kungen och de lättklädda kvinnorna. Det är den bilden (en av flera, sägs det) som alla har talat om så länge. Och i samma veva sägs det att bilden nog är ett montage. Ljuset sägs falla felaktigt, samt att ramen och hörnen och plustecknet i mitten är ditlagda efteråt. Kungens huvud (som inte ens liknar kungen) verkar vara urklippt från en annan bild och klistrad in på den här bilden, för det är nån slags fyrkant som ramar in huvudet.



Det finns säkert fler oegentligheter med den här bilden, men de är nog så subtila att det krävs en mer ingående expertgranskning för att man ska kunna upptäcka dem.

Ab, SvD, DN

Rimkalendern: 16

Bakom lucka nummer ...




... hittar vi ex-con.


---
De andra luckorna hittills.

Ett dött levande träd

Det är mörkt så här års. bara en liten glipa ljus på dagarna. Min rast brukar infalla i slutet av ljusglipan, de dagar jag jobbar. Det blir rätt mörka bilder och filmer. Blåaktigt kalla och trista. Diskbänksrealism. Igår filmade jag ett träd - ett av mina favoritträd. Det både står och ligger på samma gång, och det verkar vara både levande och dött. Ljudet blev lite dassigt, så därför passade jag på att testa det där skriv-en-note-i-videon-verktyget inne på youtube, och undertexta filmen.

Rimkalendern: 15

Bakom lucka nummer ...





... hittar vi fem John.


---
De andra luckorna hittills.

Hallå!

Detta, om ordet "Hallå!", hörde jag i en ljudbok som jag lyssnar på just nu:

(Soundcloud-spelaren syns nog inte i din rss-läsare)

Stämmer det som sas? Ja, till viss del. Fast telefon-hallået ska tydligen tillskrivas Thomas Edison. Men det finns faktiskt en hel massa mer att lära sig om ordet "Hallå" och dess olika betydelser och användningsområden, och det kan man göra på Wikipedia. Därifrån plockade jag också nedanstående tabell med olika språks hallåer.

Language	Cognate	Usage
Afrikaans	hallo
Albanian	alo	when answering the telephone
Arabic	آلو ālō	when answering the telephone
Bengali	হ্যালো hêlo	when answering the telephone
Bulgarian	ало (alo)	when answering the telephone
Catalan	hola!	friendly (informal) greeting
Croatian	halo?	when answering the telephone
Czech	Haló?	when answering the telephone
Danish	hallo!	when answering the telephone
Dutch	hallo!	general greeting, normally not used for answering the telephone.
Esperanto	ha lo?	when answering the telephone
Estonian	hallo; halloo	when answering the telephone
Finnish	haloo?	when answering the telephone
French	allô?	when answering the telephone
German	Hallo!
Gujarati	hello!	when answering the telephone
Hungarian	helló!	friendly (informal) greeting
	halló!	when answering the telephone
Hebrew	הָלוֹ (hallo)	when answering the telephone / friendly (informal) greeting
North Indians	Haanjee!	when answering the telephone
Icelandic	Halló	when answering the telephone
Irish	Heileo	Rarely used
Japanese	ハロー　(harō)	friendly (informal) greeting
Kannada	halloa	when answering the telephone
Khmer	allô	when answering the telephone
Lithuanian	alio?	when answering the telephone
Macedonian	ало (alo)	when answering the telephone
Marathi	hello	when answering the telephone
Norwegian	hallo!	general greeting
Persian	الو alo	when answering the telephone
Polish	halo	when answering the telephone
Portuguese	alô?	when answering the telephone (Brazil only)
Romanian	alo	when answering the telephone
Russian	алло (allo), алё	when answering the telephone
Serbian	хало/halo	when answering the telephone
Spanish	¡hola!	friendly (informal) greeting
	¿aló?	(Latin America) when answering the telephone
Swedish	hallå!
Tagalog	helo!
Turkish	alo!	when answering the telephone
Vietnamese	a lô!	when answering the telephone

---

Update: Via Mamman med skafferiet hittar jag: