Med att finnas till, naturligtvis. Året vi kallade 2011 bestod av tid, och nu är den tiden slut. Tjugohundraelvas tid har runnit ner i timglasets nedre halva. Gravitationen fick den att rinna ner. Eller var det tyngdlagen? Jag kan inte sånt där.
tiden.
e den lag?
en naturlag?
en entropilag?
lagen har sin gång.
dagen har sin gång.
en dag består av tid.
tiden har också sin gång.
dagens gång är lagens gång
så e tid lag?
tid e lag.
Tid kan vara på så många sätt. Någonting kan "ligga i tiden". Har man väntat på nåt som låtit vänta på sig kan man utbrista: "Det var på tiden!". Om ett skeende så att säga sker och sker medan tiden går kan man säga att det "sker över tid".
Som sagt, ett år har gått. Folk gör listor över vad som var bäst och sämst under året. Musik och film, brukar det röra sig om. Själv kommer jag inte på om jag har sett nån bra film i år. Tror inte det. Men en del bra musik dök upp under 2011. Nya Kate Bush - "50 Words for Snow" - den var bra. Mycket bra till och med, och kommer att hålla för många lyssningar. Låtarna är långa - mycket långa. Den kortaste är på strax under sju minuter. Den längsta är på tretton och en halv. Här är en snutt ur den längsta.
Egentligen säger mig min lojalitet mot Kate Bush - varför i helvete jag nu ska hålla mig med en sådan - att jag ska utnämna hennes skiva till tjugohundraelvas bästa. Men ... men fast den är så bra så kom det ändå en ännu bättre skiva i år: PJ Harveys "Let England Shake". Den är fan svårslagen.
Okej, nog snackat. Jag är ett år äldre och det är du med. 2011, som för min del varken var ett höjdarår eller ett skitår, hoppar över i 2012, och allt vi kan göra är att gilla läget.
Den gamla tiden lider.
Mot 2012.
Den liksom glider.
Utmed mitt golv.
Far in i en vägg.
Krossas som ett ägg.
Skålas ut i cider.
Gott nytt år!































