Symbolen

Tecknet - symbolen - du ser här har jag ritat i Paint. Det dök upp i mitt huvud idag. Fan vet varför, men tankar och idéer tenderar att bara göra det hos mig, från klar himmel liksom. Fast naturligtvis finns det inget som heter från klar himmel. Saker som liksom plötsligt infinner sig i hjärnan har såklart matats in där vid ett eller annat tillfälle, och så var det naturligtvis med detta tecknet också. Men det dök som sagt upp i form av en tanke, och jag hade ingen aning om vad det var eller betydde. Så jag frågade mina facebook-vänner.

Jag visste ju givetvis själv vilka symboler tecknet var uppbyggt utav. Själva ringen är ju en symbol i sig själv, och med ett kors inuti bildar den ju ett solkors/solhjul/ringkors. Krymper vi ringen så att korset sticker ut blir det ett keltiskt kors. Och ovanpå har vi ju ett vanligt kors, ett sånt de placerade den stackars Jesus på. Men tillsammans, såsom jag har ritat det, vad blir det då för tecken? Det var det jag frågade på facebook.

Jag frågade mig och de eventuella läsarna om ifall det var ett tecken på nån slags kemisk grej, eller möjligen nåt slags grundämne. Kanske nån metall. Svaret kom snabbt: ett riksäpple är det ju, ett så kallat "Globus cruciger". Tack för det. På Wikipedia finns en hel del att läsa om symbolen, för den som är intresserad.

I den artikeln kan man läsa att de gamla Byzantinska härskarna plägade använda sig av riksäpplen, och detta illustrerades med en bild på ett gammalt mynt. På myntet ser vi kejsar Leontios (som levde på sjuhundratalet A.D.) hålla i ett sådant.



Leontios håller alltså riksäpplet i sin vänstra hand ... men vad i helvete håller han i sin högra hand? En mikrofon? En penis? Vad tror du?

Jag jag jag

Har inte sprungit sedan i lördags. Ska inte springa ikväll heller. Imorgon kanske det blir, eller på lördag. En veckas uppehåll - det längsta hittills. Fan, det gick ju så dåligt sist. Så segt, så långsamt. Den löpningen hade föregåtts av två löpningar strax under timmen, vilket jag räknar som bra, men nu blev det plötsligt sex minuter långsammare. Vad kan jag skylla på?

1: Jag hade sovit alldeles för lite. 2: Jag hade inte ätit; jag hade ätit mycket kvällen innan, och jag tänkte liksom att det bränslet fortfarande skulle räcka. 3: Jag hade inte druckit kaffe.

Om dessa faktorer var det som gjorde att jag sprang långsamt vet jag inte, men det skulle kunna vara en annan faktor, nämligen att jag har varit hängig. Inte riktigt sjuk, utan har känt av en spökande förkylning i kroppen de senaste dagarna. Och igår morse toppades det av en gryende migrän som jag lyckligtvis motade i grind.

Så jag har hållt mig ifrån springandet. Jag hoppas jag springer imorgon, eller senast på lördag, för det är såna här fasoner som gör att man slutar träna. Jag har varit där flera gånger förut, fast inte med löpning, utan med andra aktiviteter.

Ett flerhålsträd

Det är inte så ofta jag kommer ihåg att jag har nåt som jag kallar "hålserien", men igår mindes jag, och filmade med mobilen.

Jag skulle vilja se ett par nya Familjen Addams-filmer

Jag gillar verkligen de två Familjen Addams-filmerna, de som kom 91 och 93.
 

Det kom en Addams-film 98 också, med andra skådisar, men den har jag inte sett, och IMDb-betyget på 3.7 gör inte att jag heller blir speciellt sugen.

Det skulle vara kul med ett par nya Familjen Addams-filmer, tycker jag, och som höll samma kvalitet som dem från 91 och 93. Men skulle detta ske bleve man tvungen att använda andra skådisar, för till exempel Raul Julia, han som spelade pappan i familjen, är ju död, och exempelvis Christina Ricci, som spelade Wednesday Addams, är ju över 30 vid det här laget, och det är lite för gammalt för att spela lillflicka.



Jag tänker att (fan vet varför jag tänker på't över huvud taget, det dök liksom bara upp) om de nu skulle göra ett par nya Familjen Addams-filmer så skulle killen på bilden här ovanför, Jonah Hill (känd från bl.a de roliga "Supersugen" och "Cyrus"), kunna passa jäkligt bra som Farbror Fester (om han inte börjar bli för smal, det vill säga. Jag har sett såna tendenser nu när jag har bild-googlat. Fast det finns ju förvisso tjockisdräkter).

Eller hur! Fast sen återstår ju förstås att rollbesätta alla andra figurer.

I Skogås, i Maj

Tidig kväll i Skogås i Maj.


Sen, sen natt i Skogås i Maj.


Trots att jag grämer mig över att inte ha nån kamera är jag ändå rätt nöjd med bilderna som mobilen tar. Nu för tiden brukar de hamna i mitt flickr-set "Mobilbiler" samt på (eller i?) Instagram, lite omväxlande.

Ett par gånger under timmen

De två senaste löppassen har gått sådär - varit hyfsade. Häromdan, det var väl i måndags eller tisdags, kom jag under timmen, vilket får anses vara bra för att vara jag.



Å andra sidan kör ju var och varannan 70-årig gubbe och tant klädda i fantomenkläder timmen på mellan 40 och 50 minuter, åtminstone känns det så. Nå, igår kväll knäckte jag i alla fall timmen igen.



Jag märker att när jag joggar --> snabbspringer --> går --> joggar igen, om vartannat, så går det faktiskt fortare i längden än om jag bara joggar, så den stilen kommer jag nog fortsätta med ett tag framöver, tror jag.

I en askkopp utanför Berwaldhallen

Papperskorg och askkopp

Papperskorg invid centralstationens övre hall. Papperskorg, men även, vid närmare inspektion ...

... askkopp. Klart ofräscht. Jag har egentligen inte mycket mer att säga om saken.

Rörstump

Här kommer ett exempel på vad jag kan finna störande. Iofs ett enskilt fall detta, men ändå lite signifikativt för den tid vi lever i (på nåt vis jag känner känslomässigt och därför inte kan förklara).

Här har vi porten till det så kallade kontorshuset, det hus som ligger mellan Radiohuset i Stockholm och själva Svt-huset. Och framför denna port har vi en fontän. Den byggdes för typ tre år sedan och är egentligen en rätt oansenlig historia. Fast den tog sin tid att bygga och verkar rätt välbyggd.



Den kanske förresten är lite ovanlig eftersom den egenligen bara är en skålformighet av gatsten. Som om marken liksom har säckat ihop lite. Jag gillar alltså denna fontän, men helhetsintrycket spricker pga en detalj - utblåset (eller munstycket eller vad man nu kallar mojängen som vattnet strålar ut ur).

Alltså, trots att man säkert har lagt ner viss konstnärlig tankemöda i dess utformning, och trots att man har lagt ner en massa jobb på byggandet så har man fått hjärnsläpp beträffande vad man skulle kunna kalla pricken över i när det kommer till fontäner, nämligen utblåset.

Det utgörs av inget annat än en rörstump. Den syns förvisso inte särskilt bra på bilden jag tog med mobilen imorse, men det kan vi vara glada över, för det är en ytterst trist rörstump. Den är alltså inte medvetet enkel på nåt slags uträknat minimalistiskt vis utan är bara helt enkelt rätt sketen.

Det är som att man tröttnade på hela grejen lagom när man nådde till utblåset;
-Vad ska vi sätta här då?
-Fan vet jag. Kolla om det ligger nån rörstump i boden. En tretummare borde räcka.

Och så blev det, en trist, skruttig tretummre till rörbit sköter utsprutandet.  Vad som helst hade varit bättre: En konformad mojäng, en trumpetformad tratt, en mun. Fan, en gjutjärns-snopp hade funkat bättre. Men icke då, här skiter vi i finishen!

Ja, sånt kan man gå och störa sig på.

Uti

Det är kul med gamla ord - och gamla böcker är fulla av dem. Ta till exempel ordet "uti", vilket bland annat är någorlunda synonymt med "i". Det är ett sånt där gammalt fint ord, ett sånt som får en att känna att alldeles bakom nuet löper en landsväg av förfluten tid rakt in i den bakre horisonten, en väg kantad av skyltar på vilka ord som "snög", "rägn" och exempelvis "uti" är ristade.

Det är kul att uti gamla böcker spana efter gamla ord. Jag gjorde det nyss. I "Utförlig geografie, Volym 4" (1806) återkommer "uti" hela 100 gånger. Jag har förstås inte räknat, men på Google böcker finns en sökfunktion. Så här kan det se ut.

... uti Cattegat utanför Bohusland ...


... uti Vetenskaps Academiens Handlingar ...


... uti Svea uppkommo även under denna period Fylkes-Konungar ...


... uti kriget med Ryfsland utvidgade Sverge sin ägande rätt till ...

Olika avstånd

Prinsessan Estelle, dop-aktuell idag (Ab, Ab, Exp, Exp, DN, DN, SvD, SvD) har begåvats med en alldeles egen vapensköld. "Vapen för HKH Prinsessan Estelle, hertiginna av Östergötland", heter den. Jag tycker den är fin, men jag stör mig enormt på att kronan uppe till vänster ligger närmare sköldkanten än vad kronan nere till höger gör.



Voffo gör di på dette viset?

Post tandläkarn

Som jag nämnde några timmar innan det jag sitter och nämner just nu var det tandläkardag idag. Det kändes inte så illa som jag hade befarat, antagligen helt och hållet tack vare tandläkarinnans proffsighet med bedöfvningssprutan; fan, jag märkte knappt att jag fick den.

Hon var antagligen nästan för proffsig, för bedöfvningen uti tandan ville aldrig försvinna. Jag hade tänkt att jag knatar runt lite i markerna medan jag väntar på att den ska släppa, och så fick det bli, men den släppte aldrig.

I skrivande stund har den inte släppt. Okej, jag sade till henne att ge mig en rejäl dos, för jag gillar inte smärta, men nu har jag tröttnat och börjar fundera över ifall inte lite smärta ändå hade varit att föredra. Lite smärta.

Fast en god sak hade mitt omkringknatande i väntan på att bedöfvningen skulle släppa med sig, och det var att jag fick en ordentlig dos sommar på/i mig. Jag fick sol i ansiktet och vind i håret. Jag plåtade med mobilen medan jag gick där. Det blevo ena somriga bilder, och det äro dessa du ser här ovan.

Tandläkardag

Tjugoförsta maj. Ledig dag ... men tandläkardag. Jag jobbar inte - men jag ska sitta i en stol, nästan upp och nerbakåtlutad, skrika det tysta skriket i smärta och förvirring och betala dyra pengar för det - så är det verkligen att vara ledig? Jag tycker inte det.

Solrosroten efter vintern

Häromdan hade jag förresten vägarna förbi den där gamla helgedomen, den med solrosroten, så jag bestämde mig för att ta en titt på'n, se hur den hade klarat vintern. Jag filmade. Av nån anledning blev ljudet lite konstigt, vilket kanske berodde på att det blåste rejält. Eller inte - jag är ingen ljudtekniker. I vilket fall som helst försvann delar av ord och meningar. Gud vad jag saknar min Panasonic-kamera.

Förkylning

En smygande förkylning, en som har kommit och gått under de senaste dagarnas timmar, som ibland har verkat vara där och ibland inte, en sån dras jag med just nu. Lite snuva, lite feber, trötthet. Fast det där med feber vet jag förstås inte, för sådant mäter jag aldrig.

Det har blivit att jag inte har sprungit. Fan också!

Så här ser Lindgården ut i dagsläget

Den på Djurgården belägna gamla restaurangbyggnaden Lindgården, där jag har partajat några gånger i yngre dar, fick ju stå och förfalla i många år. Dött och öde var det där. Starka krafter, vilka det nu var, ville riva och bygga nya fula grejer på den adressen.



Huset var från 1929 och det finns säkert vissa lagar som är ämnade att skydda såna här byggnader, men man lät det som sagt förfalla - helt på flit, gissar jag. Nå, 2011 började man riva det. Överallt låg det fina trädetaljer och skräpade kring rivningen, men det blev aldrig av att jag plockade med mig nåt.



Igår var jag ute och vandrade åt Djurgården till på min matrast. Min fina, fina kamera, LX3:an, funkar ju inte längre, så jag får nöja mig med mobilkameran, men jag har nyligen upptäckt att i mobilkameran finns en panoramafunktion, och den kom jag att tänka på igår då jag rörde mig ditåt Lindgården låg. Så detta får bli min Lindgårdenrapport för den här gången: Så här ser stället ut i dagsläget.


Bilden blir lite större om man trycker på'n.

Jag har skrivit om Lindgården förut.

Ännu en intervallare

Körde en intervalltimme efter jobbet igår kväll. Blandat spurt, spring och gång. Nästan exakt lika långt hann jag den här gången som senast: 9,2 km. När jag spurtar kan jag komma upp i svindlande hastigheter som 18 km/h, men den farten kan jag bara hålla under några sekunder. Efter en sådan skjuts måste jag lunka fram i flera minuter. Sån e jag.

En fördel med att inte köra hela sträckan i ett enda löp är förresten att man kan kosta på sig att stanna upp några sekunder, skifta tidtagarläget i mobilen till fotoläget, och ta en och annan bild. Den här tog jag igår kväll, och om det var en tavla jag hade målat (jag har ju medelst filter försökt efterlikna en tavla) hade jag döpt den till: "Solnedgång över Magelungen".

Jag tror att nästa löprunda även den blir en intervalltimme. Egentligen hade jag tänkt att nästa gång skulle bli en klassisk sunklunk (min vanliga mil), men intervaller får det nog som sagt bli. Det liksom känns så.

Förresten så läste jag på Wikipedia om jogging att: "The definition of jogging as compared with running is not standard. One definition describes jogging as running slower than 6 mph". Detta betyder att jag i nuläget befinner mig i nåt slags gränsläge mellan att vara en joggare och att vara nån som löptränar.

Etniskt

Tänkte på det där Reinfeldt sa häromdan, det där om etniska svenskar. Det blev ett jäkla liv, ännu värre än när Ulf Nilson sa pursvenskar. Det gäller att väga sina ord och de epitet man sätter på andra på guldvåg. Medel-Svensson sa man väl förr, när man menade det Reinfelt menade? Eller förresten, kanske inte.

På twitter (och på andra ryggdunkar/huggarställen) rasar debatten om huruvida etniska svenskar är något som finns. Men enligt Wikipedia finns det såna:

Svenskar är en Germansk etnisk folkgrupp som generellt karakteriseras av svenska som modersmål, nordisk härkomst och en gemensam kultur och – åtminstone historiskt – protestantism.

Och vad är då en etnisk folkgrupp? Tja, enligt samma Wikipedia så heter det:

Etnicitet, tillhörigheten till viss ethnos, betyder tillhörighet till en grupp av människor som själva anser sig ha gemensamt ursprung och egenskaper. En folkgrupp eller etnisk grupp är biologiskt självreproducerande genom högre eller lägre grad av endogami, det vill säga gifte inom gruppen. Etniska grupper skiljer sig främst genom olika kultur, men de kan även skilja sig genom olika fysiologi och genetisk bakgrund.

Kikar man omkring på just Wikipedia så upptäcker man att det finns många epitet/prefix till svenskar. Exempelvis så äro Finlandssvenskarna och Estlandssvenskarna Östsvenskar. Antagligen kan man sortera in folk i hur många undergrupper som helst, men frågan som verkar bränna är ju ur vilken huvudgrupp man fördelar undergrupperna.

När jag tänker på såna här saker, vilket i vanliga fall inte är sådär jätteofta, men som media tvingar mig till då och då, kommer jag alltid att tänka på Grynet Molvig och Blodsvisan.


(sorry att Dailymotion tvingar dig att titta på reklam innan videon).

Ab, Ab, Exp, Exp, SvD, SvD, DN, DN

Ett par dar efter intervall-timmen

Intervallträningen i sönd .......

Förresten, läser ännu någon den här bloggen? Skriver jag för döva öron/blinda ögon? Egentligen förtjänar den nog ingen läsarskara, för det jag skriver just för tillfället är ju väldigt navelskådande, och så har det varit ett tag nu. Nåja, jag kan ju faktiskt kolla statistiken, men på nåt sätt känns det lite oviktigt. Men å andra sidan, när jag fastnar för någonting - Kate Bush, Rom, Whatever - så vill jag läsa bloggar om sånt, och eftersom jag har fastnat lite i löpandet just nu så kanske nån - och det räcker med en - kan finna nån liten glädje eller förströelse av att läsa det jag skriver ... så jag skriver.

Intervallträningen i söndags då, vad efterlämnade den - i form av spår i min kropp?

Den vanliga timmen jag springer brukar dagen efter, och i viss mån dagen därpå, lämna spår i form av värme och mörbultenhet i låren. Det märks liksom att en viss förbränning lever vidare långt efter att jag har sprungit.

Men jag intervallade (åtminstone kallade jag det så) ju sist, så var det nån skillnad? Ja! Träningsvärk! På låren, på baksidan av låren och i rumpans (eller bakens, om man så vill) muskler. Detta känns lite ovanligt, men trevligt som omväxling. Ett sånt till pass får det bli.


På tal om Kate Bush då, vars namn jag nämnde här ovan, så har jag hittat en finfin podcast. Varje avsnitt är ägnat de olika teman hennes musik innehåller, textmässigt: http://katebushradioshow.wordpress.com/

Intervaller

Nån slags intervaller blev det. Jag körde inte milen idag, men jag körde (förflyttade mig benledes) en timme. Jag brukar ju köra en mil på en timme så det kunde vara intressant att se hur långt jag kom på en timmes intervaller. Det hela blev inte särskilt vetenskapligt, utan jag snabbsprang så långt jag orkade - vilket var några minuter i början av timmen och några sekunder i slutet av den. Emellan snabbisarna gick, lunkade, joggade jag lite omväxlande.

När timmen gått kollade jag hur långt jag hunnit: 9, 3 km. Rätt långt faktiskt, väldigt mycket längre än jag hade trott att det skulle bli då jag gick väldigt mycket. När jag tänker på saken så tyder ju detta på att mitt normala springtempo nog är ganska långsamt. Nästa gång jag springer ska jag göra likadant, och sen, gången efter det, kanske jag springer en timme igen.

Gårdagens spring och några bilder

Sprang milen igår igen. Det gick varken bättre eller sämre än på sistone. 1:01:57 blev sluttiden. Nåja, löpningen låter mig i alla fall att äta bröd och pasta och ändå gå ner i vikt, och det är ju bra. Fast nåt som kändes bättre igår var Instagramfotandet. Tyckte jag fick till en hel del rätt fina bilder. Här är några av dessa.

Gårdagens löpning

Det börjar bli en dålig vana nu, att inte kunna springa under timmen på en mil. 1:02:23 blev tiden igår kväll, och min genomsnittshastighet var 9,62 km/tim. Fan, kunde jag bara höja den där genomsnittstiden lite grand så ...

Nån jag känner lite grand och som springer timmen på 40 minuter säger att det enda sättet jag kan bli snabbare på är att jag kör intervallträning.

Äntligen den effekten

När jag satt på tåget in mot jobbet på onsdagmorgonen och kikade i mobilen såg jag att Instagram hade uppdaterats, att det nu fanns den där funktionen att man kan behålla vissa delar av bilden skarp medan resen av den är suddig.



Tja ... det tog ju inte många sekunder innan jag började använda funktionen.



Har en känsla av att jag antagligen kommer att överdriva detta, missbruka.

Art Garfunkel

Ja på tal om att Paul Simon får Polarpriset då, så kan man ju passa på att ägna en tanke åt hans gamla parhäst, Art Garfunkel. Jag funderar över vilka lämpliga namn han skulle passa att heta om han inte hade varit just Paul Simons gamla parhäst, utan nåt annat.

Om han hade varit med i Star Wars:
Darth Starfunkel

Om han hade varit en sammankoppling av ljud och bildutrustning:
Scart Garfunkel

Om han hade varit en amerikansk detaljhandelskedja:
Walmart Garfunkel

Om han hade kört den lite mer manliga hår-på-bröstet-stilen:
Art Karlakarl-funkel

Om han hade varit ovanligt snabb till att släppa väder:
Fart Garfunkel

Om han hade varit lite snål sådär:
Art Den-som-spar-han-har-funkel

Om han hade varit väldigt klyftig:
Smart Garfunkel

Om han nyttjade vissa rökverk:
Art Cigarfunkel

Om han hade varit med i Simpsons:
Bart Garfunkel

Om han var ett omoget äpple:
Kart Garfunkel

Om han hade en son:
Art Farfunkel

Om han hade en sonson:
Art Farfarfunkel

Om han han var ett smörgåspålägg:
Art Kaviarfunkel

Om han hade varit en av tjejerna i Afro-Dite:
Art Gladys del Pilarfunkel

Jag tror jag ger mig här.

Paul Simon får Polarpriset

Såg att Paul Simon (och cellisten Yo-Yo Ma) får Polarpriset [ab, exp, svd, dn]. Säkert väl förunnat. Paul Simon har gjort en jävla massa bra skit genom åren. En av mina favoriter är denna.

Återbruk

Jag har gjort det en och annan gång förut - återanvänt twitterinlägg (eller tweets, som det så fint heter) här. Det är ett enkelt och bekvämt sätt att blogga, samt att man ju sprider sina odödliga 140-bokstävers-visdomar till flera ställen. Här är några av dessa från på sistone.

Diskat och badat. Nu är det bara en fråga om minuter innan både disken och jag själv börjar sjangsera igen. Entropi, kallas det visst.


Lidl-Chili con Carne på burk. Fy fasen!


Partiledardebatten blir säkert trist. Kanske skulle den bli intressantare om de hade nakna underkroppar, som K Anka. Bara en tanke.


Om Gustav Fridolin hade varit med i "Den vita stenen" hade han hetat Gustav Fideli.


Har hamnat mellan en halvtjock och en tjock person på pendelns tresits-säte. Kan inte öppna min Metro.

Många miner på kort tid

Det var partiledardebatt igår. Om hur de skötte sig kan man läsa i: Ab, Exp, DN och SvD. En som jag själv tycker skötte sig bra var Centerns Annie Lööf - bra eftersom hon inte psykopatlog hela tiden. Hon brukar ju göra det. Jag ger mig fasen på att hon var tillsagd att tona ner smajlandet en aning.

Fast vid ett par ställen lyste nån slags maniskhet igenom ändå (och jag menar inte maniskhet på ett dissande sätt utan konstaterar bara att hon ofta har ett knasigt minspel). Jag ska visa ett exempel. Jag kollade in partiledardebattens andra del på svt play vid pass 30.42 och tog några print-screenar där och gjorde (med gickr) en animation. Alla dessa miner bjöd Annie på under endast två sekunder.

Löpning och deja vu

Söndagsmorgonlöpning. Kom inte under timmen. Jag kanske inte är nån undertimmen-person. En timme och en minut sprang jag milen på. Den där 58.41-gången häromdan kanske var en engångshändelse. Vi får se.

Och nu tog jag en stor klunk kallt vatten - och fick en deja vu av nåt slag.

Sommar, sjuttiotal. Jag är ute med min farsa och farfar i båten och fiskar. Brorsan kanske också är med. Till och med morsan, kanske. Det är lite sådär sommarkallt ute på sjön, sådär som det kan vara på sommarkvällarna ibland. Jag känner vind och vattenstänk mot ansiktet, hör sjön klucka och slå mot båten. På båtens botten, vid mina fötter, ligger en gädda. Kanske död, kanske levande. Jag känner doften av sjön och av luften och av motorn och av gäddan. Det är skönt och trevligt att sitta där, men helst kanske jag nog ändå hade velat vara instängd i nåt rum i stugan, och uppkrupen i nån säng eller soffa, och läsandes nån bra bok. Kanske Sagan om ringen. Kanske Kram. Jag hade bred smak på den tiden. Är mer enkelspårig nu.

Allt detta från ett glas kallt vatten. Kanske var glaset lite dåligt diskat och därför bjöd på en touch av gäddlukt. Eller doft.

Lille Hiawatha

Från den här filmen.

Inte under timmen igår

Som jag har lärt mig vid det här laget brukar löpning som känns bra och okej inte vara snabb - och tvärtom. Sist, när jag gjorde milen under timmen, så var det ju grymt jobbigt och jag säckade nästan ihop efteråt. Nu, igår kväll, rullade det på rätt bra och jag säckade inte ihop efteråt. Nå, det där, där man tänker efter, kanske säger sig självt.

Jag tog mig alltså inte under timmen igår utan hamnade på tiden 1:01:19, vilket innebär att det gick ca tre minuter långsammare än senast. Nå, jag lär ju inte persa (personligt rekord) varenda gång utan lär få masa mig ner genom tiderna lite i taget. Jag är nog helt enkelt lite för rädd för att ta ut mig det där lilla extra - att spränga mig.

Rägn

Av Årstafrun Märta Helena Reenstierna på facebook lärde jag mig att snö heter snög. Idag lärde hon mig ett annat nederbördsord, nämligen att regn heter rägn. Det ska jag lägga på minnet.

Sedärja!!

Sprang. Det var förmiddag. Skulle jag kunna ha endast t-shirt? Jag menar, det var ju varmt igår. Jag chansade. Efteråt lade jag mig i gräset och fotade mig själv. Typ drabbad av värmeslag och solsting. Det är Instagram, men den röda ansiktsfärgen är mer eller mindre originalfärgen. Texten jag skrev till bilden i Instagram kan duga även här.


Summer temperatures in #Stockholm. #I have #run 10 kilometers under one hour for the first time. Lying in the #grass now. Almost dead.

!!!!! 58:41 !!!!!

1 maj 2012

1 maj. Som vanligt gick mina kompisar i demonstrationståget, och som vanligt mötte jag upp dem i kungsan. Medan jag väntade på dem spelade ett band som var oväntat bra: "It's a boy!". Det blev lite plåtande där i kungsan, och eftersom jag fotar med mobilen just nu hamnade de flesta på instagram. En av dessa lägger jag upp här. Det kanske inte framgår riktigt, men det är faktiskt min hand som skakar vänsterledaren Jonas Sjöstedts hand, genom ett staket.



Efteråt hamnade vi - inte jag och Jonas då, utan jag och kompisarna - på mariatorgets nötta gräs. Där åt vi pizza och drack öl. Fast innan vi kom så långt utan fortfarande var i gamla stan hörde vi ett: "Ooooooy!" Det kom från Nationalgalleriet. Jag filmade Ooooooyet.