Valborg: Hulingar och Demoner

Ett klipp från Metro. Ett mindre stavfel. Hjuling råkade bli huling. Det låter trolskt på nåt vis.



En huling, det låter som en oformlig, klunsig figur som kan dyka upp framför en i skogen. Det skymmer. Man går på en skogsstig och hör ett prassel bredvid sig. Och därinne bland träden, bakom en gammal stubbe, står den och hukar. Den ser på dig med luguber blick, och du tänker: Puh! En liten huling bara. Tur att det inte var en tvåhuling, då hade jag varit riktigt illa ute.



Ikväll är det Valborg. För mig har just Valborg aldrig känts studentskt och körsångigt, utan trolskt - på hulingvis, kan man säga. Valborg går tillbaks långt före sjuhundratalshelgonet Walpurga. Troligen har vi firat in våren sedan hedenhös, på ett eller annat vis.

Historically Walpurgisnacht is derived from various pagan spring customs. Bonfires were built to keep away the dead and chaotic spirits that were then widely believed to walk among the living. This is followed by the return of light and the sun as celebrated during May Day. (Wikipedia)

Vilka är dessa "chaotic spirits" man ska mota med elden? Fan vet, men de skulle kunna vara släkt med hulingarna, eller åtminstone de snäppet mer kaotiska tvåhulingarna. Nå, den som (över)lever (mötet med en sån) får se. Och se här, en elddemon.



Jag tog den bilden Valborg år 2008, och naturligtvis har jag fyllt i konturerna av den. Elddemoner är ganska lätta att se i majbrasorna. Okej, de är inte lika övertydliga som demonen i "Night of the Demon", men ändå ganska lätta att se. Och lättast blir det om man fotar elden.

Så jag vill uppmana dig som läser detta, att fota elden ikväll. Jag lovar att när du går igenom bilderna efteråt så kommer du se minst en sån demon. Och det är så man binder dem, genom att se dem. De som förblir osedda lever vidare och förpestar tillvaron ett år till, och det är därför jag uppmanar till fotografi. Trevlig Valborg.
---
Läs även andra bloggares åsikter om hulingar, tvåhulingar, valborg, walpurgis, demoner, eld, majbrasa

Råttfälla nr 2 den här våren

USA-delstaten Arizona försöker just nu medelst skärpta lagar hålla illegala invandrare utanför sitt område (SvD). Detta står lite i parallel till vad som händer i Stockholm just nu. Det är USA-ambassaden som försöker hålla illegala råttor borta från området. Dock ej medelst lagar, utan medelst råttfällor.



Denna fälla stod precis innanför ambassadens tjocka stängsel, genom vilket jag lirkade min kamera-arm. Vill man se en annan sorts råttfälla jag har plåtat nyligen så finns den här.
---
Läs även andra bloggares åsikter om usa, gräns, illegala invandrare, råttor, ambassader, råttfällor

Rätt långsökt, antar jag, men intressant ändå

En del (förmodligen en ganska liten del) av läsarna kanske känner till vem figuren "Space Jockey" från filmen Alien är. Andra läsare (fast kanske också rätt få) känner till Wilhelm Reichs "cloudbuster". En cloudbuster-variant hanteras av Donald Sutherland och Kate Bush i låten Cloudbusting.



Nåväl, håll med att de är rätt lika varandra, prylen/antennen/styranordningen som space jockeyn sitter i, och cloudbustern. Jag undrar om Giger lät sig inspireras av bustern när han designade jockeyn.

Inte omöjligt, men kanske långsökt. En annan långsökthet i sammanhanget är en annan ordlikhet mellan Reichs vädermaskin och Gigers Aliengubbar. Det alternativa namnet på cloudbuster är "cloudburster", och en av alienfigurerna (den som till exempel har planterat "en alien" inuti space jockeyn) kallas ju "Chestburster".

Bara en tanke.
---
Läs även andra bloggares åsikter om cloudbuster, giger, alien, kate bush

Kort från sverigebesöket

Jag hittade en bild på ett par turister. Amerikanska, med all säkerhet. Sent sextiotal?? En trevlig bild.



De ser väldigt typiskt "turistiga" ut, nästan arketypiska. De är på besök, i ordets rätta bemärkelse. De besöker en plats, vistas där ett litet tag, tar ett kort som bevis och åker hem igen. Riktigt vars de hamnar under sina besök spelar inte så stor roll. Det är besöket i sig som räknas. Och fotografiet och det soliga leendet.

Jag kommer att tänka på: Tänk om de skulle styra kosan rakt in i framtiden? De skulle kunna besöka våran svenska nutid. Så nu lyfter planet och svänger in i nyhetsflödet. Mr och Mrs Turist gör några små strandhugg, och knäpper av sina kort. Hur skulle korten se ut? Så här.


Brandkåren hade ett fasligt kneg, vid den brinnande ishallen i Sveg.



Soliga hälsningar från Persbrandts 9-miljoners lyxkåk.


Aloha från det spännande brännande Rosengård.


Varghatande vargjägare i Värmland - en riktig fullträff!
---
Läs även andra bloggares åsikter om nyheteer, turister, vykort

Lätta bloggteman inte alltid så lätta

När jag, i början av december, såg några ristningar i snön och bestämde mig för att jag skulle starta en blogg om såna föreställde jag mig att: "Ha! Det här blir lätt. Såna ser man ju överallt." Det blev inte särskilt lätt.

Nä faktiskt, jag fick leta ordentligt efter varje nixoglyf (har jag förresten inte etablerat det ordet tillräckligt för Wikipedia vid det här laget?). Faktum är att jag var på vippen att ge upp många gånger. Så om någon lever i villfarelsen att vintern är full av krumelurer i snön så kan jag härmed meddela om motsatsen.

När jag häromdagen kom på att jag skulle starta en blogg om skräp på marken så tänkte jag: "Ha! Det här blir lätt. Skräp på marken ser man ju överallt." Jag börjar misstänka att jag bedrog mig där.

Faktum är, har jag märkt de tre senaste dagarna, att Stockholm är ett ganska städat ställe. Okej, skräp som i fimpar och prillor, det hittar man ju, men skräp som i föremål, det är lite mer svårhittat. Så vi får se hur det blir. Jag hyser dock en slags förhoppning om att det städade intrycket kommer sig av att snön just har förvunnit, och att sopa-upp-vinterns-sand-maskiner har varit i farten, och att "det rätta" skräpet snart återkommer.
---
Läs även andra bloggares åsikter om snö, nixoglyfer, skräp, städat, bloggar

Genom bussfönstret

Morgonbussen, 56:an. En bit upp på Sturegatan, i närheten av Kungliga biblioteket, såg jag några polisbilar. Jag knäppte av tre snabba bilder tvärsigenom bussen ut genom fönstret. Nån slags demonstration verkade det vara, nåt med Greeenpeace.



När jag öppnade upp närmsta dator en stund senare såg jag i DN att det var just Greenpeace, och att de ockuperade Vattenfalls kontor.
---
Läs även andra bloggares åsikter om ockupation, greenpeace

Snuskig för att vara han

Jag har själv en rätt unken ordlekshumor, men jag står ut me'n eftersom den kommer från mig. Unken ordlekshumor signerad andra däremot, det har jag lite svårt för. Därför har jag lite svårt för Robban Broberg. Men jag ska inte klaga, inte heller på kvalitén på hans musik, men om jag får välja vad jag ska ha i hörlurarna så brukar det inte bli Robban B.

Jag läser om en show han håller på med just nu. Han får bra kritik. Men läsningen påminner mig om hur småslippriga hans låtar ofta är (eller var). De är inte snuskiga på Eddie Meduza-viset, utan mer på ett slags 70-talsfräckt och ganska familjevänligt sätt. Utom en låt, som är förvånande snuskig:


Varför tog jag dig inte där?
---
Läs även andra bloggares åsikter om robert broberg, snusk

Lucifer

SvD kör vidare på sin serie om namn. Tydligen är Lucifer ett namn folk kan tänkas döpa sina ungar till: "Jag ville framför allt att han skulle ha ett fint namn –  vilket jag tycker att Lucifer är", säger mamman till lille Leopold Lucifer. Och på tal om namn och om att döpa till Lucifer så skriver Expressen om de vanligaste smådjursnamnen. Notera det tredje vanligaste ormnamnet.



Det namnet är också populärt som låtnamn. Många artister har gjort en sådan. Närmast kommer jag att tänka på Alan Parsons Project och låten "Lucifer" från 1979. En rätt skön låt, tycker jag.


---
Läs även andra bloggares åsikter om namn, lucifer, ormar

Irriterande placering

Det här är 830:ans busshållplats, strax utanför Farsta centrum, och det finns något jäkligt irriterande med den. Samma gäller förresten för busshållplatsen bredvid. Titta där på bänken, där står en Lidl-kasse, men vi tänker oss att det är en person.



På väggen bakom personen har vi bussinformation, bland annat tidtabellen. Fan, det blir ju hur knasigt som helst varje gång man ska spana in tabellen. Man måste ställa sig alldeles nära den sittande, och luta sig över denne för att läsa av tabellen.

Hur fasen tänkte de? Är det så i alla Stockholms busskurer?
---
Läs även andra bloggares åsikter om busshållplats, irritation

Ett rådjur

Trots att jag i stort sett bor i skogen, eller åtminstone alldeles i närheten, är det väldigt sällan jag ser vilda djur (grodor och liknande borträknat). Därför blir jag alltid glad och förvånad när jag väl träffar på ett. Igår såg jag en orm, men den var för snabb för min kamera. Idag såg jag ett rådjur, och det hann jag med.



Jag hann också med att plåta några nya objekt till "Saker som ligger och skräpar på marken".
---
Läs även andra bloggares åsikter om rådjur

Fina badställen och skräp på marken

Finfint väder. Dagens promenad tog mig till krokarna runt Farsta strand och sjön där. Trots att jag har bott i närheten av dessa ställen i mer än halva mitt liv har jag aldrig riktigt utforskat dem. Nu gjorde jag det och fann att det fanns mysiga badställen där.



Man ser mycket skräp på marken när man knatar omkring. Jag kom på att jag borde skapa en blogg för detta skräp. Sagt och gjort:
"Saker som ligger och skräpar på marken".
---
Läs även andra bloggares åsikter om promenader, sjöar, skräp

Urklipp

Häromveckan, när jag sneddade över plattan på väg hem från jobbet, blev jag uppfångad av ett par Svenska Dagbladet-personer. De frågade mig frågan: "När bestämmer du dig för vad du ska rösta på? Kan du tänka dig att byta block i höst?"



Exakt sådär sade jag ju inte, men jag antar att det inte är så lätt att få ner fem minuters andfått svamlande till några rader i en notis. Vad värre är att man har tagit bilden på mig underifrån med nåt slags vidvinkelobjektiv. Jag vägrar gå med på att jag ser ut sådär.
---
Läs även andra bloggares åsikter om politik, intervjuer, valet 2010

Piller botade(?) knä

Till slut hade jag fått nog av att linka fram, haltandes pga ett trasigt knä, så jag beställde en tid på vårdcentralen. Väl där gav mig läkaren några övningar att göra, samt nån slags kvacksalva i pillerform, åtminstone tyckte jag det. Jag trodde helt enkelt inte på att anti-inflammatoriska piller kunde bota ett knä som uppenbarligen var trasigt inuti, och jag antar att jag var lite raljant i tonen om det.

I typ tre veckor skulle jag äta dessa piller, och typ tre veckor har nu passerat. En trevande vår har hunnit övergå i en vår helt utsprungen. Typ. Nå, har då dess piller botat mitt knä? Har de lyft till ytan och byggt upp och lagat det på havsbotten liggande och sönderfallande skeppsvrak som mitt knä kan liknas vid?

Svar ja, märkligt nog. Det tog lite mer än en vecka, sedan började besvären försvinna. Efter två veckor kände jag inget särskilt, och började till och med glömma bort hur knäsmärta kändes. Men igår tog jag mitt sista piller, och det ska bli väldigt intressant att se om besvärsfriheten håller i sig. Tills vidare kör jag på som vanligt, med mina långa promenader.
---
Läs även andra bloggares åsikter om promenader, medicin, antiinflamatoriskt, knän

Carl Johan De Geers tal om Slussen

Det var en manifestation nere vid Slussen idag, som handlade om den framtida utformningen av just Slussen. Flera kända och okända personer höll tal, bland andra Carl Johan De Geer. Honom gillar ju jag, så honom filmade jag.



Jag tog några bilder också, när jag ändå var där.






Och kolla här, Vashti Bunyan.



De som kollar in henne där får säkert en trevlig musikupplevelse. Vi andra får hålla till godo med hennes musik på youtube, och på Spotify.
---
Läs även andra bloggares åsikter om Carl Johan De Geer, slussen / SvD, SvD, DN, Ab

Snygghuset

Jag har en ganska specifik smak när det kommer till vad jag tycker är ett snyggt hus, och idag när jag var på väg gåendes mot Farsta passerade jag ett sådant som föll mig på läppen riktigt ordentligt. Sen hemma satt jag och gick igenom bilderna jag har plåtat på sistone, och på samma gång plöjde jag igenom alla uppdämda feeds i min Google Reader. En bastubild dök upp i readern, precis samtidigt som jag kollade in huset jag plåtat nån timme innan. Jag fick för mig att masha ihop dem. Förhoppningsvis lyser snyggheten i huset igenom ändå.


---
Läs även andra bloggares åsikter om hus, arkitektur, bastu, mash up

Saker som fick mig att tänka på låtar

Det finns ju cirka en driljon biljoners biljarders låtar, och av dessa har man säkert hört en miljon. De flesta låtarna handlar naturligtvis om kärlek, men det finns ändå utrymme för såna som handlar om annat. Jag vågar påstå att det finns så många låtar om annat än kärlek att det finns låttexter som berör de flesta saker man kan råka ut för, och de flesta saker man ser. Så många låtar finns det nog.

Puh, vilken utläggning här ovan, allt för att jag skulle komma till det jag egentligen (uttalat: ejenklien) skulle komma till, nämligen att jag kom att tänka på ett par låtar när jag såg ett par saker idag. Det var när jag var nere vid vattnet i närheten av påle och rep-stället.

Här ligger en gammal paddel och flyter.



Jag kom naturligtvis och tänka på låten Vem kan segla för utan vind? där det sjungs: "Vem kan ro utan åror?" Och här har vi en brygga som saknar ordentlig stöttning på undersidan.



Jag betraktade den en stund, och när jag gick därifrån kom jag att tänka på Peter Gabriel-låten Digging in the Dirt. Där sjunger han: "Stay with me, I need support".
---
Läs även andra bloggares åsikter om musik, låtar, texter

En yngre version

I början på 90-talet fanns det en tv-serie som hette Unge Indiana Jones. Den baserades på filmerna om Indiana Jones, men handlade, som namnet antyder, om Indiana Jones som ung.

Det kan vara ett rätt kul koncept, och det är väl därför nu SVT, såhär tjugo år efteråt, hakar på och gör en egen variant. I gårdagens Debatt ( 01:03 in i programmet) introducerades figuren: Unge David Lynch.



I pilotavsnittet körde unge Lynch undercover som "Vidar Aronsson" - ordförande för Ungdomens Nykterhetsförbund.
---
Läs även andra bloggares åsikter om vidar aronsson, david lynch, lika som bär

Koko

Cuckoo , det är gök på engelska. Rimligt, eftersom den låter så. Nu är ju alla djuren förvisso redan döpta, men om de inte vore det - och om jag fick äran att döpa dem - då skulle de få heta som de låter.



(Vilken barnslig bloggpost det här blev. Nåja, jag är trött och förresten är det fredag).
---
Läs även andra bloggares åsikter om djur, namn

Kortningar

Jag funderade lite över meningar - eller om det här kallas ordföljder - som man gärna och med fördel kortar av i talspråk. I skrivande stund kommer jag att tänka på två (av de oändligt många som finns):

"Kan inte" brukar jag uttala som: "Kante".
"En och en halv" brukar jag uttala som: "Enånhalv".

Möjligen ska det blandas in apostrofer. För övrigt gillar jag Annika Norlins kortning av "Naturen", i gårdagens City, på sid 14.
---
Läs även andra bloggares åsikter om förkortningar

En facebook-Like-knapp

Jag har lagt en sån där facebook-Like-knapp nedtill på mina bloggposter, men om det funkar vet jag inte. I vilket fall som helst så följde jag beskrivningen på den här sidan.



Här i min kod lade jag in knappkoden. Som alltid ska man vara försiktig med sånt här petande, särskilt när man (som jag) inte har koll på vad man gör.
---
Läs även andra bloggares åsikter om facebook, knappar, kod

Mysterierepet

Jag brukar gå förbi ett ställe där det sticker upp en radda pålar ur vattnet. Antagligen har dessa burit på en brygga en gång i tiden, fast det var nog länge sedan - åtminstone minst 10 år, men säkert mycket längre.



Nu så här års när isen just har försvunnit är det lite spännande att gå och titta ner i vattnet, så det gör jag, och idag såg jag något guppa invid en av nämnda pålar. Ett rep.



Vad gör repet där? Jag har då aldrig sett något ligga förtöjt där, och inte fasen kan repet höra ihop med (= vara lika gammalt som) pålarna. Sedär, ett lite vardagsmysterium som aldrig kommer att få sin lösning.
---
Läs även andra bloggares åsikter om vatten, rep, pålar, mysterium

Magert med sexförslag

Av någon anledning är det rätt kul att inte slutföra sökfraser och istället låta Google föreslå vad man ska söka på. Här testade jag med kända antal av saker och ting, typ "de tre musketörerna". Det gick rätt bra i de flesta fallen, men när jag kom till "de sex" uteblev förslagen.












I gamla kontaktannonser brukar man kunna läsa "sexförslag undanbedes", men här välkomnas de; finns det nåt känt "de sex" tro?
---
Läs även andra bloggares åsikter om sökningar, uppräkningar, antal, förslag

En alternativ viktenhet

Ur Expressens bilaga 'Extra'.
---
Läs även andra bloggares åsikter om vilkt, tid, hopper

Rätt fräsigt

En Canon 7D (en rätt fräsig kamera som kostar runt 15000 spänn) monterad på en radiostyrd helikopter. Ganska häftigt.


via
---
Läs även andra bloggares åsikter om kameror, film, radiostyrda helikoptrar

Något att kolla in

För oss som gillar gammalt junk är youtube-kanalen Kungliga biblioteket absolut, vid sidan av svt:s öppna arkiv, något att kolla in.


---
Läs även andra bloggares åsikter om gammalt, tv, youtube / hittat via IT-maman och Petra

Billekar

När mina ungar var små brukade de leka billeken "Gul bil". Jag vill minnas att den gick ut på att man skulle slå till den som satt närmast varenda gång man såg en gul bil. Jag vill också minnas att denna barnsliga lek ofta slutade med bråk. Nå, det finns vuxnare och mindre våldsamma varianter på den leken, till exempel "Grått hår".

Den är förvisso lite tristare och mindre social än "Gul bil", men den brukar i alla fall inte sluta med bråk. Leken går ut på att man tar tag i sin högra kragsnibb med sin högra hand varenda gång man ser ett grått hår. Här ses Madeleine och Jonas leka den leken.


"Madeleine och Jonas är fortfarande ett par"
---
Läs även andra bloggares åsikter om billekar, madeleine och jonas, gul bil, grått hår

Klotter i damm

Jag brukar passera ett värmerör varenda dag, på vars fetdammiga isolering det är klottrat. Klottret har funnits där skitlänge, och antagligen är det väl bara en tidsfråga innan nån snyggar upp och torkar av. Jag passar på att dokumentera.






---
Läs även andra bloggares åsikter om klotter, rör, damm

Ännu en död kaja

Det har jag tänkt på, att av döda fåglar man hittar på marken så verkar just kajan vara den vanligaste. Inte måsar och inte duvor utan kajor. Åtminstone är det så enligt min erfarenhet.



Undras varför. Kanske för att de är så många, helt enkelt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om fåglar, döden, kajor

Inspirationsskapande vinklar

Ibland kan man få för sig att man är totalt förtorkad och mossig och inte ett dugg mottaglig för nya intryck. Att man är förstenad, så att säga. Men så dyker det upp något som framkallar inspiration inom en och man förstår att fossiliseringen trots allt inte har gått så långt som man befarat. Se här, ett klipp från Annika Bryns blogg.



De här motiven är gamla och vana för att inte säga trista för mig. Jag har passerat dessa ställen en miljon gånger och tittar väl mest ner på mina egna fötter när jag knallar förbi. Vad är då grejen nu då - varför är bilderna speciella? Jo, det är vinkeln.

När fotografen har stått och plåtat från ett ställe man vid de flesta ställen inte står och plåtar från - då blir bilder inspirerande. Då går bilderna från att normalt visa det man ser med sina egna gamla trista ögon till att funka som sedda genom någon annans.

Det här är svårt att sätta fingret på. Andra kanske inte alls ser vad jag ser i dessa bilder, och inspireras följaktligen heller inte av dem. Men det funkar på mig. Nu vill jag ge mig ut och plåta alla möjliga gamla publikfriande vyer - från ovanliga/konstiga/oväntade/knasiga vinklar.
---
Läs även andra bloggares åsikter om fotografi, vinklar

Dupontarna

---
Läs även andra bloggares åsikter om klotter, dupontarna

Jethro Tull på Annexet igår

Jag vann ju en biljett till Jethro Tull av Kulturbloggen härom veckan, och igår var vi - kulturbloggaren Rosmarie och jag - på Annexet och tittade. Jag går skitsällan på konserter vilket jag tror krävs om man ska recensera på ett bra sätt - man måste ha ett visst jämförelsematerial.



Det är samma grej som när folk rekommenderar ölsorter till mig och jag svarar: "Äsch, det går väl lika bra med ICA's folköl ...". Jag dricker alltså öl så sällan att jag inte kan jämföra riktigt. All öl smakar ganska smarrigt - och samma gällde för Jethro Tull.

Men som tur var, för den som är intresserad, så finns en bra beskrivning av konserten inne på Kulturbloggen. Jag kan i alla fall säga att jag är nöjd med hur det lät och såg ut. 1: Man satt på stolar = bra. 2: Ljudnivån precis lagom = bra (man slapp oroa sig för tinnitus). 3: Gubbarna på scen såg hyfsat pigga ut med tanke på snart 40 år av spelande ungefär samma låtar = bra.

Hur låter då Jethro Tull nu för tiden. Tja, har man Spotify kan man lyssna på ett livelbum från 2003, så kommer man rätt nära. Annars kan man titta på de små (och inte riktigt bild och ljudmässigt högkvalitativa) filmsnuttarna jag tog igår.



Och vill man inget av ovanstående ska jag ändå beskriva hur de låter. Ta en gnutta gammal Mike Oldfield. Lägg till ett par droppar Merry och Pippin dansar och sjunger på ett värdshusbord i Sagan om ringen. Häll på lite bluesrock, möjligen Cream. Och slutligen kan man toppa med lite 'Stonehenge' från filmen "Spinal Tap". Så låter det ungefär = bra.
---
Läs även andra bloggares åsikter om jethro tull