Plåtad enkom för sin coola stil och utseende

Plåtad enkom för sitt coola utseende och stil

Favoriterna

På flickr finns ju invid varje bild möjligheten att trycka på en liten stjärna och därmed göra bilden till en favorit. Och på så vis samlas bilderna man stöter på, gillar och favoriserar på ett och samma ställe på ens konto, öppet för var och en att titta på.

När jag tittar på folks flickr-bilder, och även på bilderna på deras bloggar, försöker jag alltid se vad bilderna de har tagit säger om dem själva. Antagligen sägs en hel del, och sen är det upp till mig att tolka. Jag är rätt dålig på det förvisso, men det gör det hela mer intressant.

Men minst lika intressant är det att titta på folks favoritbilder, bilderna de har samlat på sig, för ofta (detta gäller åtminstone mig) är man rätt snabb på att favorisera. Man tänker inte efter, och det är det spontant gjorda, sagda och uttryckta som nog säger mest om en person.

Här är förresten mina favoriter (hittills) på flickr.
(Och som bildspel, om man gillar det bättre)

---
Update: På tal om flickr så har jag upptäckt att mitt favoritmotiv där tycks vara människor som sitter ner. Jag kollade just, och sedan i Mars har jag tydligen plåtat 125 bilder på människor som sitter i olika former och fasoner. Vad beror detta på? Antagligen nån slags slöhet och fantasilöshet från min sida. Måste bättra mig där.

Brunna bilar

Ett antal bilar brann upp under natten som gick. Alldeles i närheten av där jag bor.  Det stod om'et i tidningarna (ab, exp, dn, svd). På morgonen knatade jag och äldsta sonen iväg till stället. De flesta bilarna hade blivit bortforslade, men några stod kvar. Jag plåtade lite.


(Här är resten av bilderna jag tog, som en service till dem som har en fäbless, eller en fetisch, för utbrända bilvrak)

Sedan gick sonen åt ett håll och jag åt ett annat. Jag gick ut på min promenad. Jag ramlade förresten på en grusväg. Föll framåt på ett knasbolligt, klumpedunsaktigt sätt. Skrapade handflatorna så att blodvite uppstod. Sånt händer ibland, fast som tur är sällan. Men innan detta hände gick jag  in på tomten till ett övergivet hus och  kikade lite.



Just detta hus var ganska så fräscht. Antagligen var det rätt nyligen övergivet, eller så var det bara allmänt sorgligt eftersatt och sällan besökt. Jag vet inte.

Baddaren

Jag tyckte att jag simmade så duktigt igår, en hel timme utan pauser på mer än nån halvminut då och då, att jag belönade mig själv med ett simmärke: Baddaren (Eller snarare: "Baddaren blå"). För att göra sig förtjänt av detta märke måste man klara tre prov: 1:"Dopp-provet". Man ska doppa huvudet under vattnet fem gånger. 2:"Bubbelprovet". Man ska andas in, hålla andan och blåsa ut under vattnet. Detta skall upprepas fem gånger. 3:"Glidprovet". Man ska glida i vattnet 5 sekunder med framsträckta och raka armar, ansiktet skall vara under vattenytan.

Dessa tre övningar klarade jag som sagt utan problem, och hade därför gjort mig förtjänt av Baddaren. Fast ska jag vara ärlig så köpte jag det mest för att det är ett ovanligt snyggt märke. Jag tänker ha det på kavajkragen.

På tal om "Glidprov" förresten, så har jag som gammal simmare ett tips till dig om hur du ska göra för att simma bröstsim mycket snabbare än vad du gör nu. När du har gjort armtaget och skjutit fram med armarna ska du hålla dem kvar där längre än vad du brukar. Du ska glida. Räkna sakta till två vetja, det är nog lagom. Saken är den att de flesta gör misstaget att tro att de ska sjunka om de inte genast startar ett nytt armtag direkt inpå det förra. I själva verket är det så att ett alltför snart armtag bara har den effekten att det stoppar upp farten som bentaget (eller bensparken, om du så vill) har åstadkommit. Alltså: Gliiid!

Marathonhänder

Efter mitt lördagliga simpass tog jag en sväng förbi Söder Mälarstrand. Detta eftersom jag visste att Stockholm Marathon skulle springas förbi där. Kamerans batteri var inne på sluttampen, så jag plåtade lite hejvilt bara.

Efteråt, när jag satt hemma framför datorn och kollade in bilderna jag hade tagit, noterade jag att de kvinnliga löparna höll sina händer på alla möjliga vis, medan männen höll sina ganska likriktat knutna.

Nå, det var ju inte så rakt av. Vissa män höll händerna konstigt och vissa kvinnor höll händerna knutna. Men på det stora hela, menar jag – som en tendens liksom. Fast jag kan ju ha fel. Här är i alla fall några exempel.

ab, exp, svd, dn

Fredags-gif

Den här bilden ...



... som jag tog idag, inspirerade mig till att tillverka den här giffen.



... som härrör från ...

Sopig fluga på väggen

"Pappa! Du kan inte bara plåta folk sådär. De kan ju fan bli förbannade på dig!" Detta får jag höra ibland. Då brukar jag svara: "Äsch. Jag är ju skitsmidig med kameran. De ser inte att jag plåtar dem." Nå, detta är i alla fall min ambition. Frågan är om det alltid lyckas ...

En skärm där borta

Jag kom gående längs Gärdet (med stort G eftersom detta gärdet heter Gärdet, för den som inte vet) när jag såg något rött fladdra till i ögonvrån. Det visade sig vara en fallskärm med tillhörande gubbe - eller om det var tvärtom.  Det såg lite ovanligt ut, tänkte jag.



Om han hade dumpit ner från ett flygplan eller om han bara stod där och väntade på uppvindar i största allmänhet vet jag inte. Det såg hur som helst som sagt var lite ovanligt ut.

Och nu känns det allt som att en bild med lite beskrivande text är lite torftigt för att utgöra en bloggpost, så jag slänger in en youtubare. Det är en för mig okänd tjej som sjunger Momus-låten "I Want You, But I Don't Need You", och gör det rätt bra.

Snöberget, sent i Maj

Snöberget, det jag upptäckte på senvintern och sen följde upp några gånger, senast här, fick sig en visit av mig idag igen. Jag passade samtidigt på att kolla upp hur det gick med grodäggen.



Plåtade lite också, som jag vandrade därifrån.

Kaffekast

Yngsta sonen kastar iväg en kopp kallt kaffe.
Tyvärr på ett ganska orutinerat vis.
En GIF på det:

Detta spårade ur rätt snabbt

Vi spånade lite om Jesus. Han hade ju förmågan att trolla fram både mat och dryck från typ ingenting. Han slapp gå hungrig han, kom vi fram till. Var han därför fet? frågade vi oss. Han kanske var fruktansvärt fet. Han kanske var så fet, spekulerade vi, att när han hängde på korset så brakade han ner i marken. Korset höll inte för hans enorma tyngd. Han kanske krossade några romare som råkade stå under. Det kanske är "Jesus krossaren", snarare än "Jesus på korset", som det ska heta?

Nå, när bevakningen av hans dödskamp nu var röjd ur vägen så kanske Jesus sprang därifrån. Han kanske gömde sig i en grotta, en som hans kompisar kände till. "Jesus lever! Jesus lever!" kanske de ropade när de såg honom sitta därinne, hukande och tjock i mörkret. "Käft!" sa Jesus, "Vill du att romarna ska höra att jag är här eller?" "Okej okej! Lugna ner dig några grader." kanske lärjungarna sa då.

Pinsamt för de krossade soldaternas befäl kanske det var - att han hade ställt ut såna klena vakter. "Vad tusan ska Pontius säga?"  kanske han frågade sig. "Detta börjar spåra ur ordentligt", tänkte han som skrev denna text (Johnny). Men vad skulle Pontius säga? Han skulle säkert bli arg, så befälet kanske gjorde bäst i att säga att allt funkade bra; "Det funkade finfint. En ren rutinavrättning." "Det är bra", svarade Judéens ståthållare.

Senare kanske det kom till det romerska befälets kännedom att den där tjocksmocken han skulle ha avrättat gömde sig i en grotta, och då kanske han lät rulla en bumling för grottmynningen. "Ha! Där kan du sitta." Vid det här laget hade undertecknad för länge sedan tröttnat på det han skrev, så avslutade sin text med några punkter ...

SVERIE

Det här tyckte jag var kul och lite rörande, att SVERIGE var felstavat. Först har man uppenbarligen skrivit "SVERIE", men insett att det ser fel ut. Då har man gjort om I till ett J, troligen medelst en tuschpenna, så nu stod det "SVERJE". Därefter har man troligen utbrustit: "Fan! Det här ser ju ännu mera fel ut ju.".



Nå, är man inte uppvuxen med att ha läst ordet SVERIGE i tid och otid är det nog jäkligt lätt att stava som de gjorde, för deras alternativ lät ju trots allt mer likt det uttalade ordet än vad den rätta stavningen gör.

I vilket fall som helst så - antagligen i brist på gul, täckande färg - har man nu klippt ut en bit gult tyg, på vilket man har skrivit SVERIGE på rätt sätt. Tyvärr har man inte satt fast lappen ordentligt, och detta för med sig att den fladdrar vilt i vinden. Området ovanför Sergels torg är ett blåsigt ställe.

Effekten blir att fladdret drar ens ögon till sig, och man blir varse ovan beskrivna stavningsfadäs mycket mer än man skulle ha gjort om de bara hade låtit det stå "SVERIE". Jag tror förresten, nu när jag funderar över saken, att det är något i den stilen vi kommer att stava det på längre in i framtiden, att g faller bort.

Detta måste stoppas

Jag har ingen jättekoll på turerna kring det kommande omdanandet av Slussen - mer än att jag har velat pissa på varenda nytt förslag som har dykt upp. Jag vill att Slussen ska få se ut i stort sätt som den redan gör, det är vad jag tycker. Nu läste jag hos josephzohn om saken, och fick se aktuella bilder. Jag kan bara hålla med honom: Detta måste stoppas!

Ett trevligt och Stockholmsaktigt innan.

Ett vidrigt, vidrigt efter.

Som sagt, detta måste stoppas, och de ansvariga måste ställas till svars.

Trappan från drömmen

En av mina  favoritlåtar är Mary J. Blige-versionen av U2-låten "One". I den är hon så tuff och kraftfull att man nästan typ vill vara henne. Videon är också bra, den dubblar på intrycket. Så det händer ibland att jag tittar på den.

Så blev det i morse. Jag hade inget för mig. Dottern på väg mot England medelst flygplan. Grabbarna i söndagsmorgonsömn. Jag som vanligt tröttigt tidigt uppe. Hade som sagt inget för mig - vilket brukar betyda att jag knäpper på datorn. Och den låten blev det.



Jag har haft en återkommande mardröm. Återkommande i det här fallet betyder att jag har drömt samma dröm - hamnat på samma ställe i drömmen - några gånger genom åren. Stället i fråga är utsikten från en balkong på en stor, mörk och tom biograf, och innan dess biografens lobby, samt trappan som leder upp till balkongen.

Jag är helt ensam där, och är tömd på energi på det sätt man kan vara i drömmar när man är jagad. Och denna biograf, som jag befinner mig ensam i, är av någon anledning en fasans plats för mig. Döm då om min förvåning när jag plötsligt i ovan nämnda video ser trappan från mina mardrömmar flimra förbi. Det är bilden här ovan.

Fyndade

Jag simmar varje lördagsförmiddag sedan några veckor tillbaks. En timme blir det varenda gång. Det får räcka. Det får inte bli tråkigt. Och varenda gång har jag lyckats grabba åt mig samma omklädningsskåp. Ett av dessa är det.

Jag simmar på Forsgrenska badet, eller “medis”, som det också kallas. Det kallas så för att det ligger på Medborgarplatsen. Och det är på Medborgarplatsen jag också hamnar när jag kliver ut från badet. Trött brukar jag vara då, så för det mesta sätter jag mig på nån bänk utanför och vilar en smula.

Det pågår alltid en massa grejor på Medborgarplatsen. Detta förstås om vädret tillåter. På vintrarna pågår skridskoåkning, bland annat, och så här års finns en massa stånd uppställda överallt.

Det säljs glass och korv och fan och hans moster, och det hålls loppisar. Antagligen funkar det väl som så att man betalar en slant till staden, så får man ha ett bord där. Idag hittade jag ett bokbord, från vilket jag gjorde ett riktigt fynd: “1960-talets KUNGSAN”.

Många, många fina bilder i den, och 45 spänn var ju som sagt ett kap (jag la på en femma på priset, och hade jag haft mer pengar med mig hade jag lagt på en tjuga).

Med denna bok under armen, kameran runt halsen och den badhanddukstunga ryggan på ryggen spatserade jag därifrån. Jag gick hem till en kompis och fikade. Det visade sig att han kände till boken och fotografen. Han pekade på en Alm-Hippie i boken och sa: “Johnny, känner du igen honom?”.

Ja fan, han längst till vänster känner ju jag, men nu för tiden ser han väldigt vårdad och välklädd ut, lite till skillnad mot sitt yngre 1971-jag. Fast när jag tänker på saken funkar han nog, och tänker nog likadant, som sin yngre version. Det är bra när man kan hålla stilen genom åren.

Inspirerad av denna bok, och av kompisen som visade mig lite gråskaligt photoshoppande på datorn, fick dagens plåtande gå i svartvitt.

Lite Jesus på förmiddagen

Detta fick jag se när jag knallade mot mitt lördagliga simpass idag.

Vatten under broarna

Igår kväll inne i stan och i läge vid Riksdagen såg jag några kanotister (kajakister) ligga och streta mot vågorna under en bro. Det så rätt tungt ut.



En gång slog en av dem överstyr och plumsade, men det hann jag inte filma. Jag var på väg hem från jobbet. Egentligen hade det varit meningen att jag skulle se Säkert! på grönan, men jag tyckte att 180 spänn var för dyrt, så jag gick mot centralen i den ljumma försommarkvällen.



Med solen i ögonen vandrade jag längs vattnet, och kom till slut fram till nästa bro. Stan är full av broar, och denna kunde man, i motsats till den förra, knalla under. Där var vattnet, även detta i motsats till den förra, helt lugnt. Det låg och kluckade mot kajkanterna på ett rätt idylliskt vis. Mysigt.



Den sista bron jag knatade under var vid den så kallade Järnvägsparken vid centralen. Den parken har kallats, antagligen med rätta, för Sveriges (eller åtminstone Stockholms) fulaste park. Nu höll marken därunder på att slitas upp, pga anledningar jag inte kände till - kanske var det avloppsrelaterat - men jag såg ingen "Almstrid" över detta ingrepp som pågick.

Kanske bryr sig ingen om Järnvägsparken. Kanske kommer den att försvinna eller byggas om. Det pågår ju en massa byggande däromkring, och kanske är en omgörning av parken ett led i detta. Nå, hur det nu är så finns där i alla fall en del snygg mosaik att bevara.



I vilket fall som helst var detta den sista bron jag passerade under på fredagskvällen. Där rann inget vatten förvisso, men eftersom detta nu hände i förfluten tid så kan även passagen under denna bro räknas som vatten under broarna.

På balkongen

Att ha lägenhet på Strandvägen i Stockholm, det är nog så fint det kan bli. Att ha sin balkong ut mot krokarna kring Djurgårdsbron och allt det där, de e klass de. Men vad nu då, en sliten, urblekt svensk flagga? Är'nt det inte lite förort det?
Typ: "Jag  är den ende svensken i min trappuppgång och är stolt över det!"



Nåja, det är nog inget fel i det, och bor man på den adressen kanske en urblekt flagga ÄR klass. Åtminstone är man ingen lantis - en sån som har en gammal trädgårdstomte på uteplatsen.



Så det så!

Vilka är de?

Jag undrar vilka de är, de där nya tiggarna som har dykt upp på senare år. De står på knä i nån slags bedjande ställning, och det ser riktigt skumt ut. De verkar inte säga nåt heller, utan sitter bara tysta där.



Nu när jag tänker på't så har jag nog bloggat om det här förrut. Eller?

Jag trakasserade några änder i en fontän idag

Den här filmen blir antagligen inte min biljett till Hollywood.

Titta ner, titta upp

Den här bilden tog jag igår kväll på tåget hem. Synd att den blev lite suddig, men jag hade kameran inställd för helt andra förhållanden just då.



Mina glasögon är inte anpassade för tidningsläsning. För att jag ska se bra på nära håll brukar jag ta av mig dem. Fast oftast sänker jag bara hakan och höjer blicken vartefter att jag läser nedåt i texten. Det blir en nickande rörelse.

Uppenbarligen var det nåt liknande som gällde för den äldre kvinnan framför mig, för från vart jag satt såg det ut så. Och det såg ut som att hon tittade ner i tidningen, och sen upp mot mannen med den röda slipsen därborta. Om och om igen.

Detta utgjorde en  lätt komisk och ganska så knasigt syn, och det var därför jag plåtade.

Ord med namn i

Bortser man från kåt ...



... så står det ju OLA.

Tisdagskvällen

Innan tisdagskvällen inföll var det tisdagseftermiddag. Jag gick omkring och väntade regn. Regnet kom och gick och kom igen. När jag hade lunchrast och stod framför den här fina statyn var det regnfritt.



Men några timmar senare, när jag var på väg, knallandes från jobbet mot centralen, då regnade det igen. Och slutade. Och började. Och en regnbåge trädde fram. Det var länge sedan jag såg en sådan, så jag var helt fascinerad. Inte så att jag lät så här, men på ett mer stilla sätt.



Såg det verkligen ut så som på bilden här ovan? Nja, det var förvisso en väldigt fin vy jag stod inför, men detta lyckades kameran inte alls fånga.  Så hemma sedan, med bilden instoppad i datorn, började jag dra i Photoshop-reglagen på ett ganska överdrivet vis, och då blev det som det blev. Lite sagoaktigt typ, och det var ju så jag upplevde det.

Jag gick vidare. När jag var framme vid centralen såg jag en tjej spurta förbi. Antingen var hon rädd om sina skor ...



... eller så hade regnbågen skapat ett maskhål genom tiden, och det jag såg var en tidigare version av henne.

Puffare

När jag är ute och tar kort - de två senaste dagarna har förresten varit ganska oinspirerade på den fronten - och plåtar människor brukar jag fundera över varför jag väljer att plåta vissa men inte andra. Ta den här kvinnan, till exempel.



Varför valde jag att fota just henne och inte någon av hennes många helt likvärdiga exemplar som knallar hit och dit i trakterna där jag går? Bland annat sånt tänker jag på och undrar över. För det mesta handlar det nog om små detaljer vilka jag aldrig lyckas hitta i efterhand, men just i det här fallet vet jag. Hon puffar ju sin "dramaten" framför sig istället för att dra den bakom sig, och det måste ha varit det som drog mina ögon åt sig, även om jag inte tänkte på't medvetet.

I skamvrån

Kring plattan, Sergels torg alltså, för dem som inte vet, har det i dagarna ploppat upp en massa tält. Såna här ungefär, fast minus snön. Från dessa tält, inbillar jag mig, krängs kitsch och godis och sånt.



Tyvärr har den lilla statyflickan hamnat i skamvrån pga dessa tält, och det är lite synd, tycker jag. Nåja i alla fall, när jag sökte efter vad nämnda flicka nu heter - utan att lyckas - fann jag istället en massa då och nu-foton av Stockholm. I nästan alla fall är nuet en klar försämring jämfört med dået.

Nån slags Oopsie

Söndagskväll och vi fick för oss att testa att göra “bröd” med riktigt låg halt av kolhydrater. Nåt som kallades Oopsiebröd fick det bli.

Här ses dottern ta ut “brödet” ur ugnen. I ungefär en halvtimme låg det därinne, och gräddades i 150 grader.

Enligt receptet skulle man klicka ut smeten till små plättiga plattor, men våran smet blev för lättflytande – därav denna ugnspannkakefason på’n.

Här ses min hand lyfta på en flik av “brödet”, för det hade kallnat nu och var hanterbart.

Nå, hur smakade det då? Tja, det smakar som tårtbottnar, fast utan socker och desto mer ägg. Jag tror att detta bröd skulle må bra av lite kryddor och annat jox, men det får bli nästa gång det.

En egen Wicker man till midsommar

Jag funderar helt seriöst på att bygga mig en egen liten Wicker man att bränna till midsommar. Inte för att jag är nån slags neopagan eller nåt, utan bara för att, liksom. Men vad att offra i den då? undrar jag. Hm, kanske matbitar. Kanske fina blommor. Kanske nåt doftigt jag gillar, typ Wrights Coal Tar Soap och lite BOROTALCO Talcum Powder. Nä just det, Borotalcon är ju slut - ett gott skäl om något att återvända till Rom och köpa nytt. Kanske små lappar med nedskrivna önskningar. Kanske döda insekter. Och vilket material skulle jag kunna använda? Mycket här tål att tänkas på, men jag har ändå några veckor på mig. Vi får se.

Förresten

Här tog jag förresten en öl igår.



Och här är förresten en liten film jag knåpade ihop idag.

Toalettkonst

Blogger, bloggverktyget jag och många med mig använder, strulade och hade sig, och på vägen tappades minst en av de senaste posterna nog bort. Jag minns inte vad jag hade skrivit och som försvann, men jag minns att jag lade upp en bild på en man med kortbrallor och en väldigt stel hållning, så här har ni honom igen.

Jag besökte förresten minst två på insidan konstnärligt utsmyckade toaletter igår. Den ena, på bilden här under, var på Nationalgalleriet.



Den andra utsmyckningen fanns på en urinoar en bit därifrån, och så här såg det ut.  När jag rörde mig hemåt mot gamla Skogås igår natt passerade jag Slussen, och för miljonte gången tänkte jag: Ska de verkligen riva detta fina?

Klippetiklopp

Klippetiklopp, klippetiklopp. Ett gäng hästar i nån slags vaktparadsliknande formation mötte min buss på morgonen. Sånt händer ibland.



Som jag satt och skumpade på morgonbussen tänkte jag på fontänen på Sergels torg. När jag åker mot jobbet är den alltid lugn och stilla och osprutande, men egentligen när sätts den igång? Vilken tid alltså, och när stängs den förresten av för kvällen? Jag kom på att det där har jag ingen aning om.

Lite halvhjärtat tog jag en flukt på Wikipedia för att kanske där hitta tiderna. Halvhjärtat, som sagt, eftersom jag var tämligen övertygad om att där inte fanns nån information om saken. Mycket riktigt, och det kan kanske ändå göra detsamma, men jag hittade där i alla fall ett par bilder bredvid varandra, föreställande "torget då och nu", som jag tyckte det var kul att titta på.

Grodkoll

Den varma måndagen i Maj

Ute i solen med nära på solsting som följd, det var min dag idag. Viktreducerande gåing under strålande sol. Ett gäng medelålders kvinnor, några säckiga killar samt lite jox på marken, det blev fotoskörden idag.

Dagens fönstertittarsjuka

Från josephzohn's flickr ....




... som är väl värd att ägna den närmsta stunden, gloende på.

Söndagskvällsblink

Badvarmt?

Helt galet varmt idag - men att folk badar, det var jag inte beredd på. Vad kan vattentempen ligga på, egentligen? Badtemperatur, tydligen.



Folk = barn, förvisso.

Berget fortsätter att krympa

Berget, det av snö från i vintras, fortsätter att krympa. Jag tog mig en sväng dit.





En bild på grodäggen.
En bild på en framsmält leksak.

Dockmannen

Jag såg en fantastiskt bra dokumentär på tv igår: Dockmannen (IMDb). Jag fick för mig att klippa ihop några snuttar ur den, för att liksom reklama för den här. Sedan såg jag att det naturligtvis fanns en officiell trailer. Såklart, vad tänkte jag på? Nåja, gjort är gjort. Här är mitt ihopklipp.



Den var i alla fall, som jag sa, jävligt bra. Den ligger på SVT Play rätt länge, såg jag, fram tills den 5:e juni. Men filmer är lätta att glömma och tappa bort i bruset av allt som ständigt läggs upp på nätet, så jag tycker du ska passa på snarast.

Trött slutet-på-veckan-humor

Ren

Jag är glad att kunna meddela att den lilla statyn som står inne på köpcentret Fältöversten (eller "Fältan", som de infödda tycks kalla det), och som jag har nämnt både här och där, nu är tvättad ren från damm och klotter.

Utkörd från Debatt

I gårdagens Debatt på tv pratade man först om firandet av Bin Ladens död. Sedan gick man över till att snacka om Alliansens låtsasjobb. Då hände något ovanligt - en störande deltagare blev utkörd. En gif på det.

Mandarinerna från gårdagen

Minns du de ruttna mandarinerna från igår? Nå, idag gick jag tillbaks dit. Dels för att köpa en apelsin - det är min nya lunchrastföda (jag äter mat innan lunchrasten) - och dels för att spana in nämnda mandariner igen. Skärskåda dem lite; klämma.



Fanstygen låg kvar, och de såg lika ruttna ut som de gjorde sist. Well, jag lyfte en av dem, och blev då varse två saker. 1: De var inte mjuka och geggiga, inte som de såg ut att vara. 2: De var märkta "UGLI" (och fula är de ju). Dessa två små informationer får mig att tro att de inte är ruttna, utan att de ska vara så här.

En liten tur över till Wikipedia visade att det också var just så. Man lär sig nåt nytt varenda dag (eller åtminstone lite då och då).