fredag, december 31, 2010

Gott Nytt År



Det här bladet, skrynkligt och skrumpet men ändå trotsigt framhållande sin bladighet bland alla trista kvistar, som jag var ute och plåtade mitt på dan, får vara min gott nytt år-bild. Gott nytt år på dig, du som råkar läsa detta, och må 2011 bli dig ett riktigt bra år.

Självmedicinering



Det där med självmedicinering är ett jävla otyg. Häromdagen kunde man läsa att tonårstjejer använder värktabletter mot allt. Man stör sig på sånt när man läser om det, men sen kommer man (okej, jag då) på att man själv inte är mycket bättre: Hmm, nu har den där jävla inflammationen (eller vad det nu är) i knät kommit tillbaks, så nu vräker jag i mig en massa Ipren. Jamen eller hur! Det står ju på paketet att det hjälper mot inflammation ju. Att man kanske borde söka läkarhjälp - äsch, det behövs ju inte - man vet bäst själv.

Ja vi är ju kanske lite sådär till mans, men åtminstone finns det nån slags logik i självmedicineringen. Står det på nåt paket att något botar smärta, ja då borde detta ju även gälla själslig sådan, tycker tonårstjejen. Eller som i fallet med mitt knä. Nån slags logik.

Men vad sägs om det här: Jag lider av att demoner och osynliga väsen gör så att jag antastar flickor och så att jag springer in i väggar. Hmmm, vad ska jag göra? Ska jag gå till nån slags doktor? Nej, nu kom jag på't ... jag ska naturligtvis läsa koranen. Det kommer att göra mig frisk!



Vad är förresten grejen med att odla så mycket skägg på halsen?

torsdag, december 30, 2010

Striptease i snön - geografiskt och tidsmässigt utspridd

För ett par veckor sedan hittade jag ett par damstövlar i snön. Och nu idag då, en del av en bikini (över eller under? Jag såg/ser inte riktigt).



Både stövlarna och bikinin lät jag ligga, vilket antagligen bevisar att någon Dummerjöns, det är jag icke.

Pippi

Igår: död fågel. Härom veckan: död fågel. Nu är jag ju väldigt dålig på - för att inte säga helt ointresserad av - att tagga mina bloggposter, men hade jag följt en sådan linje från början är jag helt säker på att man skulle hitta mängder med döda fåglar, som jag genom åren har fångat på bild och lagt upp. Jag undrar varför, det tål att tänkas på. Nåja, den här är i alla fall inte riktigt död.


(Tagen från filmen 'Fräls oss icke från ondo')

onsdag, december 29, 2010

En kraschad kaja

Vädret mitt på dan var kallt och grått och inte särskilt originellt. Förutom på en punkt: en död kaja. Den var rätt fin där den låg.

död kaja
död kaja
död kaja

Den fick mig faktiskt att tänka på en film jag såg en gång: Alive. I den filmen vistades ett gäng överlevande i ett kraschat flygplan. Tiden gick och räddningen uteblev. Hungern satte in och de levande började kalasa på de döda. Undras om något liknande pågick inuti kajan.

Skyltfönstren

Jag och en tjej jag känner flöt omkring i julhandelns efterdyningar härom kvällen. Vi gick omkring bara, fikade och kollade på reapriser och sånt. Och emellanåt passerade vi ett och annat skyltfönster. Som det här, till exempel.



Skyltdockor föreställande nakna kvinnor med papperspåsar över sina huvuden. Antagligen kände sig dekoratören som hade ställt upp dem ganska konstnärlig. Själv tyckte jag mest det såg ganska unket ut. Nåja, det skyltfönstret var snabbt förbigånget, men jag undrar om inte en del av dess eventuella unkenhet fastnade på mig. Anledningen till att jag misstänker det beror på hur jag tolkade inredningen i ett annat skyltfönster, en bit därifrån. En liten tomtenissa stod i det, framåtböjd med rumpan mot gatan, och med lätt svank i ryggen. Jag tyckte det såg aningens ... ja, märkligt ut. Men undras om det verkligen såg så ut, eller om det bara var jag som var inne på det lite unkna spåret.

Sjuttiotalsintron, det till "Stora skälvan", till exempel

Häromsistens beställde jag en dvd på nätet. Jag tror'nt jag berättade det här, utan på facebook. Nåja, dvd:n var i alla fall en gammal tv-serie från 1972: Stora skälvan. När jag såg den senast var jag ca åtta år. Den beskrivs som en ungdomsrysare och jag var alltså alldeles för ung för att riktigt fatta.

Allt jag fattade var att det handlade om ungdomar, typ i mina ögon stora och skrämmande tonåringar, som berättade saker för varandra - läskiga saker. Som en ungdoms-Decamerone med svenska sjuttiotalsförtecken, med andra ord. Well, jag mindes ingenting av serien, utom ett avsnitt med ett skelettspöke på ett slott. Skitläskigt var det.

Igår såg jag första avsnittet. Inte det med skelettspöket, utan ett som handlade om en sjömanssångssjungande Eddie Axberg som skulle vara läskig men som inte var det. Jag och yngsta sonen tittade. Han tyckte sig förvisso kunna spåra nån slags kuslig stämning i bakgrunden, men mest skrattade vi. Jag gillade introt, men jag mindes det dock inte från förr. Jag klippte ut det la't på youtube.



På tal om intron till tv-serier från sjuttiotalet så köpte jag ju en film för några år sedan. Huset Silfvercronas gåta. Jag köpte den faktiskt enkom för introt, som jag mindes med välbehag. Så här lät det.



Man kan snacka mycket skit om sjuttiotalet och den estetik som rådde då, men en sak är säker, intron till tv-serier var man bra på. Förutom ovanstående exempel kommer jag till exempel att tänka på Ärliga blå ögon.

tisdag, december 28, 2010

Fruset forsande

Det var mörkt, kallt och jag hade bråttom. Att gå ner på knä bekvämt i snön stod inte på mitt schema - och därför blev bilden som den blev. Jag börjar bli trött på mitt ständiga ursäktande över bilderna jag tar, men jag känner ändå att jag måste förklara. Töntigt, eller hur.

Nåväl, det kanske syns ändå, det jag ville visa, och jag har faktiskt försökt förbättra bilden. Det jag ville visa var helt enkelt ett fruset vattenflöde. Det snygga och finfina med just det här flödet är ju att det ser ut som att det har frusit på en sekund, mitt i sprutandet och forsandet.



Så kan det naturligtvis inte ha gått till, men nog fan ser det ut så.

måndag, december 27, 2010

American Pie/Life

Tydligen har jag blivit värsta Madonna-fanset på sistone, eftersom hon figurerade på min blogg först på julafton, och nu igen.



Fast sanningen att säga så beror det nog på att jag är rätt enkelspårig av mig. Fastnar jag för nåt så gäller bara det i flera dagar. Det kan handla om vad som helst, mat till exempel, eller som nu då, Madonna.

söndag, december 26, 2010

Solen och änder

Det blev eftermiddag fortare än kvickt, och desto bättre syntes solen när den gick ner där borta vid horisonten. Solen såg lite lustig ut, avlång på höjden liksom.



Jag följde ån en bit närmare sjön, så att jag såg solen lite bättre. Vertikal var den, solen - såg ut som en uppåtstråle.



Fint - fantasieggande. Nå, en bra stund innan jag noterade solens märkliga form hade jag noterat ett gäng änder.



Änder är, tillsammans med duvor, de tråkigaste fåglarna, i alla fall när man ser dem på tv. Åtminstone är det vad jag tycker. Därför var det ganska inkonsekvent gjort av mig att filma just änder. Ändå gjorde jag det.



Skulle man inte - mot förmodan - palla att kolla på filmen jag gjorde kan man istället betrakta den här animationen.

She pays for two people on the bus

Det blev att jag fastnade framför Tomten är far till alla barnen häromdan. Jag har sett den - eller åtminstone bitar ur den - otaliga gånger förut, men nu blev jag alltså sittande en stund. Enligt mig är nedanstående klipp en utav de roligaste scenerna i filmen. Sättet Nina Gunke säger: "She pays for two people on the bus" är så jäkla kul. Hur hon lite töntigt säger det på brittisk engelska, och hur hon sedan skjuter fram hakan och säger "Gulligt va?" - för att därpå tvingas upprepa sitt dåliga skämt, och då gör det på samma brittiska engelska igen.

lördag, december 25, 2010

Juldagen

Juldag. Hemkommen från brorsan. Julmat. Vägde mig där, efter maten. Vägde 106,7. Ska väga högst 90. Måste göra nåt åt saken - ser ut som Jabba the Hutt. Från det ena till det andra: Tidigare idag var jag nere och handlade. I videohyllan, där de billiga filmerna finns, såg jag att Mulholland Drive fanns och var billig. Köpte'n. En femrutors snutt från den:



Den är en av mina favoritfilmer. Jag fick en extern hårddisk av brorsan, och eftersom jag ändå sitter här och väntar på att allt möjligt förs över till den ska jag passa på att berätta vilka filmer jag har som favoriter. Jag har säkert gjort det flera gånger förr, men skitsamma. Här är de, i storlek på titlarna-ordning:


Det finns säkert några fler som ska med. Kanske nån Bergman, nån Fellini och/eller nån annan, men jag kommer inte på vilka just nu. Listan får duga, den ser rätt fin ut.

torsdag, december 23, 2010

Medelst ett ganska jobbigt julkort önskar jag eder en riktigt:

Ett mjölkpaket

Jag och en kompis pratade just om att det nog är svårt att fota mjölkpaket. Kanske inte tekniskt svårt eller så, men kanske grejen med själva inramningen - skapandet av nåt slags uttryck liksom

Så jag tog ut ett öppnat mjölkpaket ur kylskåpet. Efter lite funderande stoppade jag det i en lykta, som jag ställde ut. Tanken var väl att det skulle - åtminstone i brist på annat - kunna se lite knasigt ut.

Jag knäppte av en bild och gick in. Inspirationen var inte på topp, men det var huttrandet, så en bild fick räcka. In med mjölken i kylen igen. In från kylan, in kylen. När jag tittade på den i datorn kände jag mig missnöjd. Varken uttryck eller inramning fanns där.



Sen kom jag på hur jag borde ha gjort för att i alla fall jag skulle ha blivit nöjd. Jag borde ha fotat det ovanifrån. Varför? Fan vet, men det kändes rätt på nåt vis. Så jag tog fram mjölkpaketet igen.



Mycket riktigt, jag gillade den här bilden bättre än den förra. Det lustiga är att jag inte har en endaste aning varför, för objektivt sett [sic!] är den inte bättre än den första. Kanske till och med tvärtom.

Att hålla på så här är en slags filosoferande/tänka högtande som jag gillar att hålla på med. Det är dock sällan mina tankar leder till något, men det är ändå kul medan det varar. En slags terapi inför öppen ridå, typ.

onsdag, december 22, 2010

The L-Word

Lunchrasten brann inne idag. Det blev att jag gick till en apparat och köpte en renklämma. Samtidigt blev ju min dagliga fotopromenad inbrunnen, men jag tänkte att jag gräver där jag står istället, så vid matapparaten och på vägen tillbaks knäppte jag av tre snabba bilder, på klämman och på ett par random. Efteråt, när jag la in bilderna, såg jag att det de föreställde alla hade begynnelsebokstaven L. Därav rubriken.

LYSET


LUNCHEN


LÄPPARNA

Watushh!

Ridpiskan, som jag hittade för två veckor sedan, hade ju en något trasig frontknopp. Detta är nu, medelst färggrann eltejp, åtgärdat, och piskan är slagkraftigare än någonsin.

Hårborste

En hårborste. Inte min.



Det var länge sedan jag hade användning för en sådan (eller heter det av en sådan?).

tisdag, december 21, 2010

En istapp

Den franska ambassadörens residens ligger på Narvavägen. Det är ett snyggt hus, byggt 1898-1900 och är ett av de sista fyra privatpalatsen från den tiden i Stockholm. De andra tre är: Hallwylska palatset, Rosenska palatset och Sagerska palatset (statsministerstället).



Hus från den tiden brukar ståta med en hel del snygga byggdetaljer och utsmyckningar. Så även detta. Och ännu en detalj, snygg men säkert ganska ovälkommen, är den stora, tunga istappen uppe i hörnet.



Det kanske inte framgår av bilden, men istappen är säkert i halvmetersstorleken, och om mannen som passerar under den, eller flickan som just ska till att göra det, får den i skallen, ja då blir det säkert inte kul.



Jag mailade ambassaden om saken.

Kreativa skrapningar

Lite besläktat med stickat/slickat-tejpningen är att skrapa bort bokstäver, för att på så vis bilda nya ord och meningar. På mitt jobb finns ett antal toalettstolsskydds-apparater/hållare. Jag har aldrig sett dem fyllda med papper, utan de sitter nog mest där de sitter för att det skulle bli ett fult märke om man tog bort dem.

Några av dessa har utsatts för skrapningar. Beroende på vem som skrapar blir resultatet lite skiftande. Som den här skrapningen, till exempel, den är ju varken rolig eller fyndig.



Däremot denna, den funkar hyfsat, tycker jag.



Och här är en som är helt oförstörd, ifall DU skulle vilja vara kreativ - med Paint, till exempel.


(tryck för förstoring)

måndag, december 20, 2010

Anders F Rönnblom på Akkurat

Jag var iväg och lyssnade på Anders F Rönnblom, som spelade på Akkurat igår. Sist jag såg Anders F var väl typ 1983, så jag tyckte att det var dags igen. Det var jävligt bra - totally worth it! som en amerikan kanske skulle ha uttryckt saken. Fotade och filmade lite.







söndag, december 19, 2010

De etruskiska ansiktena

Via BibliOdyssey hamnade jag på det fina flickr-setet "Etruscan Mirrors". Här är ett exempel på en etruskisk spegel.


(Bilden på flickr)

Bronze hand mirrors were a characteristic product of the Etruscans. Made throughout the period between the 6th and 1st centuries BC, they provide much information about Etruscan bronze technology and the development of Etruscan art. They were very often decorated on the backs with scenes from daily life, religion and mythology. Some show stories from Greek mythology, some purely Etruscan, some a mixture of both. (källa)

Tar man sig en närmare titt på'n, och det har jag gjort, så ser man att deras ansikten är ganska snarlika varandra. De är inga exakta kloner, men lika är de. Det man omedelbart tänker är ju att konstnären inte tyckte det var så viktigt; "Nu har jag en gång lär mig att rita ett ansikte, och den stilen kör jag och på den vägen är det. Några klagomål? Inte. Bra.".



Eller så kan man ju tänka att ansiktena var rätt oviktiga i sammanhanget, att kläderna och det figurerna gjorde och vad sakerna omkring dem symboliserade var det viktiga.

Men jag slogs av en annan tanke. Låt säga att spegeln är från typ femhundra år före Kristus. Hur många etrusker fanns det då? Antagligen inte sådär jättemånga. På den tiden fanns det gott och väl (och naturligtvis uppskattningsvis) färre människor än 300 miljoner - på hela jorden, och etruskerna fanns bara i den övre delen av Italien.

De kan helt enkelt inte ha varit så många. Dessutom, deras språk var inte alls släkt med något annat språk på den tiden, så man kan anta att åtminstone fram tills dess hade de "hållit på sig" rätt noga - om jag uttrycker mig riktigt - ungefär som Romer och Judar verkar ha gjort.

Så tanken jag slogs av var helt enkelt denna: Kan det ha varit så att anledningen till att de är så lika varandra på spegeln är att de var väldigt lika varandra i verkligheten? Att de, kanske på grund av sitt relativa fåtal och därigenom sin relativa släktskap med varandra, faktiskt liknade varandra rätt mycket, som man gör i en familj?

Ja jag vet inte, för jag är verkligen varken någon historiker, etymolog eller etnolog, men jag tycker det är kul att fundera över såna här saker.

Insnöad

Hjälp, en snöskalle!

Vaknar sent. Klockan tio. Äldsta sonen är redan vaken. Han säger: "Pappa, dra upp persiennen och titta ut." Jag gör det och utbrister: "Åh shit! Vilket snöoväder." Jag släpper ner persiennen och sätter mig vid datorn. När den har startat (det tar ett tag nu för tiden) råkar jag få se en av bilderna jag tog på gårdagens promenad till Farsta (där jag förresten mötte HBT-Sossen), och gör av nån anledning en koppling mellan den och dagens väder.



Inte bara tejpmarodörer kan vara kreativa med tingen i tillvaron, utan även jag, så igår gjorde jag något som kan liknas vid en nixoglyf, och förbättrade snön på en papperskorg. Två pekfingerpetningar blev dess näsa, och tre lätta karateslag blev dess mun. Resultatet - en stiliserad dödskalle; en snöskalle.

Ja tillbaks till kopplingen jag gör då, kopplingen mellan snöskallen och dagens snöstorm. Tänk om, tänker jag, snöskallen jag skapade är en fetisch - en fungerande. Tänk om jag genom att skapa den också skapade dagens väder.

Ja tänk om. Orden "tänk om" är verkligen beteckningen på allt som inte/kanske var, är och kommer att bli. "Tänk om" beskriver en alternativ verklighet - kanske en annan dimension. Men tänk om det är så att tillvarons olika plan - dess osynliga och närliggande dimensioner - ibland glider ihop och in i varandra. Så skulle det kunna vara, och så kanske det hände just när jag skapade snöskallen. Och tänk om den just då verkligen funkade som en framkallare av snöstorm.

lördag, december 18, 2010

4 filmer


[IMDb]


[IMDb]


[IMDb]


[IMDb]

Tejp

På långt håll, på väg hem från jobbet i mörkret, såg jag affischpelaren med stickat-reklamen. Samma modell också, som från ett annat ställe och en annan dag. Men den skiljde sig på en liten detalj.



Någon hade varit kreativ med texten. Först trodde jag att det var vit färg, eller möjligen Tipp-Ex...



... men vid en närmare titt såg jag att det var vit tejp.



Jag drog snett på munnen, samtidigt som jag undrade om detta gjorde mig till en rätt sunkig typ, och skyndade sedan vidare i det tilltagande mörkret.

fredag, december 17, 2010

Julestress..

.. och julespring är det överallt just nu.



Och jag blir stressad av att titta på.

Ett par Pixlr-tips.

Ännu en gång säger jag: det webb-baserade bildredigeringsprogrammet Pixlr är ju så bra. Sitter man där och har inte Photoshop, eller liknande, så funkar faktiskt Pixlr till det allra mesta. Här är ett par tips. Ett nyttigt och ett lite skojigt.

Nyttigt: Det här fotot tog jag imorse. Det föreställer busskuren mittemot Berwaldhallen. Men oj vad rödaktigt det blev. Detta beror på att jag igår försökte kompensera det lite blåaktiga som gärna blir när man fotar snö, och den kompenseringen låg kvar i kameran - och passade inte alls ljuset som var idag.



Ja vad tusan gör man då? Jag gjorde så här. Jag gick in i Pixlr och öppnade upp bilden där. Sedan tryckte jag på Adjustments (Justeringar) och sedan på Curves (Kurvor). Då kommer en ruta upp, och högst upp i den finns en meny. I menyn valde jag Colder. Detta tar ut lite av den rödaktiga värmen från min bild. Bilden är fortfarande lite för varm-murrig för att vara med verkligheten överensstämmande, men jag gillade den så och bestämde mig för att stanna där.


Men hade jag velat få till det så att det blev mera på riktigt som det såg ut i verkligheten, ja då hade jag efter min manöver kunnat gå till Adjustments (Justeringar) och där valt Hue & Saturation (Färg & Mättnad). Därinne hade jag valt att dra ner på mättnaden. Men som sagt, jag gillade bilden så här.



Skojigt: Det här knepet ger bilden en liten struktur som den inte har från början. Det kan se overkligt ut, men tar man det försiktigt så kan det bli bra. Först öppnar jag bilden i Pixlr. Sedan, i lagerrutan du ser på skärmen, högertrycker du på lagret "Background" och väljer Duplicate layer (Dubblera lager). Du har nu två lager i lagerrutan, det översta är markerat.


Sedan går du, på menyn överst, till Filter, och i Filter går du långt ner och väljer Emboss (Ciselera). Din bild blir nu väldigt strukturfylld. Gör nu så här. Gå till lagerrutan igen. I menyn ovanför de två lagrena har du en liten rullmeny där det står Normal. Tryck där och välj Screen.



Sedärja, det blev ju betydligt bättre. Du kan testa att dra lite i opacitets-reglaget tills du blir nöjd. Ja sen är det klart.



Gå nu till Layers (Lager) och väljs Flatten image (Platta till bilden). Spara.