Långblogg, Mikroblogg, Nanoblogg och Gonicas

Långblogg.
Du är på stationsvakt när du läser detta (om du inte läser ett flöde, det vill säga), vilken är min långblogg.

Mikroblogg.
Det finns mikrobloggar också. Jag finns på både Jaiku och Twitter, men den jag mest har fastnat för är Bloggy.

Nanoblogg.
Nu, via beta alfa, upptäckte jag att man kan nanoblogga också. Tanken är att ett ord kan väl fan räcka. Här är min nanoblogg, och mitt första ord var: Gonicas.

Varför Gonicas då? Jo, det var en captcha jag nyss blev tvungen att använda när jag kommenterade inne hos den underbara människan Lotten. Jag har kört ordet genom Google Translate, men inte fått nåt svar på vad det betyder.

Är det ens ett ord? Jag testade att bildgoogla också, men fick så pass spridda bilder (varav flera väldigt jobb-osäkra pga "SafeSearch är av") att jag ändå inte fick nån klarhet. Spanskt torde väl ordet ändå vara. Eller portugisiskt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om långblogg, mikroblogg, nanoblogg, gonicas

Ingemar Johansson körde Monark

Ingen har väl missat att Ingemar Johansson dog inatt. Sorgligt, men om man tar med i beräkningen hur farligt alla säger det är med boxning, så blev han ändå gammal. 76 år - det är inte särskilt ovanligt att man faller ifrån i den åldern. En filmsnutt på Ingemar Johansson från YouTube. Han blir "Intervjuad" av sveriges största fritidsföretag":


---
Läs även andra bloggares åsikter om ingemar johansson, döden, boxning

Apropå ingenting

Apropå inget särskilt. En sak som jag har roat mig med lite på sistone är att jag har plockat bilder från modebloggar och liknande. Såna där bilder på dem själva som de har photoshoppat och softat sig perfekta på. Jag har suttit och desnyggifierat dessa bilder; skärpt upp så att det kanske liknar originalbilden som den såg ut innan photoshoppandet. Ett litet tidsfördriv bara, inget jag spar och lägger ut. Bra Photoshopträning dock.
---
Läs även andra bloggares åsikter om photoshop, kändisar, modebloggare, skärpa

Det här gillade jag, det var roligt

---
Läs även andra bloggares åsikter om övergångsställe, sniglar / via

Torkad kiwi för piano

Var inte det här musikstycket det vackraste du har hört, så säg? Troligen svarar du ja på den frågan. Stycket heter "Torkad kiwi" och det är jag som har komponerat det.

Eller...nja. Jag använde mig av P22 Music Text Composition Generator, en grej som omvandlar text till musik. Jag klistrade in texten från min bloggpost "Torkad kiwi" och valde att den skulle spelas upp på piano. Formatet som kommer ut är tyvärr midi, men det kan lätt omvandlas till mp3 medelst Media Convert. Ja, sen körde jag musiken genom windows movie maker och stoppade in i YouTube, eftersom jag tyckte det var smidigt. Men tycker man det är jobbigt kan man ju stoppa in midi-filen direkt in i exempelvis MediaFire, och länka till sin låt på det viset.
---
Läs även andra bloggares åsikter om musik, piano / via

Vad är meningen?

En kolumn i pappers-Metro. Jag läste halva när jag satt på tåget in till stan, men jag orkade inte engagera mig riktigt. Var den bra eller dålig, tro? Ingen aning, jag antar att den bara var det den var - en kolumn. Kolumnerna i pappers-Metro brukar ha ett par kommentarer - eller insändare - i anslutning till sig. Så här såg en av dessa ut.



Nån som känner igen den typen av kommentarer? Jag gör det, eftersom jag får liknande då och då. Jag blir alltid så sur på såna. "Vad är meningen med denna kolumn?" brukar översättas till: "Vad är meningen med denna text/bloggpost?".

Vadå "meningen"?! Måste det finnas en mening? Jag stör mig på att en del kräver att det måste finnas det. Den som vill ha en mening kan väl läsa en vetenskaplig rapport eller nåt, något som ger en lösning på ett problem.

Vad är "meningen" med till exempel Harry Potter? De som skickar såna här kommentarer/insändare - skickar de brev till J.K.Rowling också?: "Hej J.K. Jag har just läst Harry Potter och den flammande bägaren, och nu undrar jag vad egentligen meningen var?"
---
Läs även andra bloggares åsikter om insändare, kommentarer, meningen

Bilder på Slussen

Jag har ju nämnt Slussen några gånger, och att den borde dokumenteras ordentligt innan den rivs. Nu fick jag veta att det finns en sån flickr-grupp, i vilken Steffe (Kadrik) bjöd mig in.



Så i framtiden, när Slussen är borta i sin nuvarande form, kan den gruppen mycket väl vara stället man besöker när man vill se hur det såg ut.

Mina egna små bidrag kan naturligtvis inte tävla med de duktiga fotografernas, men de bidrar i alla fall till helhetsbilden.
---
Läs även andra bloggares åsikter om slussen, bilder, stockholm

Vilka artister är det?

Spotify ska ju som bekant rensa en del i sin katalog.

"...vissa låtar kommer att försvinna helt, eftersom de har levererats till Spotify utan att artisten bakom låten gett sitt godkännande."

Jag skulle vilja veta just vilka artister och bolag det handlar om. Vilka är det som inte vill finnas där? Jag vill veta bara, på samma sätt som det är intressant att ha reda på vilka artister och skapare av allehanda saker som ställer sig bakom IPRED.

Jag tänker inte börja hata dem eller göra ett enda dugg, men det är ändå bra att veta vad folk har för åsikter, sympatier och ståndpunkter så att man inte ställer någon på nån pidestal de inte riktigt förtjänar att stå på.
---
Läs även andra bloggares åsikter om spotify, ipred, artister, gnidighet

Små sprickor i förmiddagsmyset

Jag tycker det är underhållning när noga regisserat tv-mys krackelerar lite grand. Malou von Sivers har några gäster i mys-soffan ("Efter tio" 09-01-29) och en av dem är Fredrik Virtanen. Meningen är att man ska prata om viktiga saker men att samtidigt behålla det där gosiga myset, och därför är det viktigt att alla håller med Malou. När då Virtanen ifrågasätter om ifall all sexhandel är trafficking och att filmen Lija4ever är en fantasifilm (eller nåt i den stilen), ja då blir Malou tvungen att slå näven i bordet. Jag tror detta utspelade sig runt elva halv tolv sådär. Lite kul med sprickor i fasaden.

Avsnittet är nog inte färdigkodat ännu, men det lär väl hamna här.
---
Läs även andra bloggares åsikter om efter tio, malou von sivers, fredrik virtanen, tv4, trafficking, mys, gos

Var är näsan?

Sfinxen i Giza, den där stora kända ni vet, den har ju ingen näsa. På Wikipedia läser jag att näsan kan ha skjutits bort av Napoleons soldater, eller att den kan ha förstörts av turkar, eller att den kan ha sabbats av en överambitiös präst på 1300-talet. Ingen vet väl så noga.


Hur det än ligger till så är den borta. Men var tusan är den då? Vem som än fick den att lossna har väl för tusan inte pulveriserat den, åtminstone har jag svårt att tro det. Nån jäkla stans ligger näsan, och jag vill veta var.
---
Läs även andra bloggares åsikter om sfinxen, egypten, näsor
---
Update: Ingen vet vars näsan tog vägen, och ingen vet riktigt vem som tog bort den. Efter att ha skrivit texten ovan har jag läst på om saken, och vill man ta del av en enkel översikt så rekommenderar jag den här sidan. Men jag tror fortfarande att näsan finns någonstans.

Den kommer jag att se

Recensionerna av filmen "En film om Olle Ljungström" (som går på Folkets Bio) är riktigt bra:

Sydsvenskan

Aftonbladet

Svenska Dagbladet


Dock, att jag skulle aktivera mig så pass att jag släpade mig iväg till Folkets Bio är en rätt utopisk tanke, och förresten har jag inte råd. Men se den ska jag ändå, för eller hur - visst dyker väl såna här filmer upp på tv till slut?
---
Läs även andra bloggares åsikter om film, olle ljungström

Lär av honom

Jag hatar att titta på sport. Den där känslan av spänning som sportkommentatorn hurtigt försöker arbeta upp hos mig infinner sig aldrig. Uppenbarligen har de svenska kommentatorerna mycket att lära - av den här mannen som spelar Mario, till exempel. Medryckande!


---
Läs även andra bloggares åsikter om spel, sport, sportkommentator, mario / via

Torkad kiwi

En kvinna på jobbet fick hitskickat en påse godsaker från sin morsa i Iran. Torkade och tunnt, tunnt skurna skivor av apelsin och kiwi. Jag är rädd att hon få skicka efter mer, för jag har decimerat påsen ordentligt.

Om vi tar kiwin så är skivorna riktigt tunna, som sagt, och torra som chips. Men när man lägger dem i munnen sväller de upp och smakar skitgott. Jag fick för mig att testa lite egen tillverkning. Vi hade en kiwi liggande i en skål här, och jag skivade den och lade på ett hushållspapper.

Det var mitt på dagen igår, och nu på morgonen var skivorna (nästan) helt torra. Och goda. Mycket goda. Men att använda just hushållspapper var ett misstag, för skivorna hade liksom blivit ett med pappret, så när jag åt så åt jag även hushållspapper.

Så vad göra? För jag vill utveckla det här. Ett finmaskigt galler att lägga skivorna på? Smörpapper? Nån som har tips?
---
Läs även andra bloggares åsikter om frukt, bär, torkad frukt, nyttigt, gott

Snabb(skjutande)spårvagn

Jag skummade över Sydsvenskans förstasida lite snabbt sådär. Antagligen för snabbt, eftersom det fick mig att tänka att: Fan vilken konstig spårvagn!


---
Läs även andra bloggares åsikter om snabbspårvagnar, pansarvagnar / Revinge är i farozonen, Ny snabbspårvagn kostar 400 miljoner

Helggammalt

I mina kommentarer, en bit bakåt i bloggen, använde jag ordet helggammalt. Det jag tänkte på var otvättat hår - hår som inte varit tvättat sedan innan helgen. Men kan och bör man egentligen använda och skriva det ordet - helggammalt? Det ser ju faktiskt rätt märkligt ut.
---
Läs även andra bloggares åsikter om ord

Välj cyklister

Okej, öh taff kvästjön: Du måste bli överkörd av cyklister. Du kan inte välja bort det, för Gud har bestämt att du måste bli överkörd. Dock har du ett val - du får själv bestämma vilka cyklister som ska köra över dig. Det kommer att göra exakt lika ont oavsett vad du väljer. Väljer du att inte välja kommer Gud att välja år dig, och han väljer ångvält (vilket garanterat gör mer skada). Nå, vilka cyklister ska köra över dig?

Dessa?


Eller dessa?

---
Läs även andra bloggares åsikter om cyklister, gud
---
De manliga cyklisterna kommer från peacay's photostream, och de kvinnliga (en gammal Queen-affisch) kommer härifrån.

Horor på skrivbordet

"Prostitutes chat inside a brothel in Cambodia. Sex workers are at high risk of contracting HIV and AIDS—unprotected sex is the primary method of spreading the disease. Cambodia's AIDS epidemic is the worst in Southeast Asia, with about 4 percent of adults infected."

800 x 600 pixels—best for smaller monitors
1024 x 768 pixels—best for medium-size monitors
1280 x 1024 pixels—best for larger/widescreen monitors



Jag är inne på National Geographics hemsida och hittar något om HIV-smittade prostituerade i Kambodja. Där kan man ladda ner en skärmbakgrund, som synes ovan. Bilden går i lätt diskbänksrealism (fast med varma färger) och föreställer några (förmodat HIV-smittade) flickor till salu på en bordell. Fråga: Varför i helvete skulle man vilja ha den som skärmbakgrund?
---
Läs även andra bloggares åsikter om horor, sexarbetare, prostituerade, kambodja, skärmbakgrund

Borotalco-reklam

Borotalco, min favoritdoft, verkar ha funnits hur länge som helst. Inne på deras hemsida finns några gamla och några nya reklamfilmer. De nya är föredömligt korta, medan de gamla är onödigt långa. Jag kortade ner tre av de gamla.



Den första är från 1961 och de två andra är från 1972.
---
Läs även andra bloggares åsikter om doft, talk, parfym, borotalco

En RSS-fråga

Det här är en typisk fråga som kanske skulle passa mycket bättre på exempelvis Bloggy, men så kom jag att tänka på att frågan kanske har ett allmänintresse. Nå:

Exempelvis flickr har rss-flöden som gör det möjligt att prenumerera på bilder. Ett sökord blir en prenumeration och man får upp de nytillkomna bilder som motsvarar en tag eller ett sökord i sin rss-läsare. Åtminstone utgår jag ifrån att den möjligheten finns.

Men Google bildsök då? Finns det något sätt att prenumerera på (till exempel) sökningen "Volvo Amazon"? Jag menar alltså att så fort en ny bild (på en Volvo Amazon då) blir tillgänglig i Googles bildsökare så ser jag det i min Google Reader. Finns den möjligheten?
---
Läs även andra bloggares åsikter om rss, prenumeration, bilder, bildsök
---
UPDATE: Pat hittade exakt det jag var ute efter: FeedMySearch.

Jag i ICA:s reklamfilm

Jag, precis som Ulrika Good, har fått chansen att medverka i en av ICA:s nya reklamfilmer. Här är jag.
---
Läs även andra bloggares åsikter om ica, reklamfilm

Badtid

Jag måste hinna ända dit innan dörren slår igen bakom mig - annars kommer något hemskt att hända. Jag måste gå på den och den, men inte på den - annars kommer något hemskt att hända.

Ja ni vet, såna där små ofarliga vardagsnojor bara. Inget att bry sig om - de sätter som mest bara lite krydda på tillvaron. Nu har jag, utan att jag har märkt det förrän den var fullt märkbar, utvecklat en ny sådan.

Det är nämligen så att jag har ganska dåligt rinn i badkarsavloppet. Som gammal röris kunde jag lätt råda bot på saken, men som med så mycket annat har det inte blivit av. Jag badar, och medan vattnet sakta sipprar iväg står jag och rakar mig.

Nu är det så att badkarets tömning brukar ta ungefär den tid på sig som det tar för mig att raka mig klart. Troligen startade denna lilla noja på det viset. Vid något tillfälle fick jag antagligen för mig att jag skulle vinna över vattnet, bli klar innan badkaret var tomt.



Jag vet inte om jag lyckades då, men sedan dess tävlar vi jämt, badvattnet och jag. Jag vinner alltid, även om detta ibland har inneburit att rakningen har blivit slarvigt utförd. Och det kan den få bli, för alternativet är ju att annars kommer något hemskt att hända.
---
Läs även andra bloggares åsikter om vardagsnojor, tvångstankar, badning, rakning

Novellskrivande

Jag har många favoritbloggar och en av dem är den här. Via honom upptäckte jag nyss att det finns en sida på nätet som heter Kapitel1, på vilken man kan publicera sina egna böcker (och biografier och noveller osv):

"Läsarna får sedan säga vad de tycker. Är du tillräckligt populär hägrar ett förlagskontrakt med Piratförlaget."



Där har han börjat sätta samman ett novellprojekt: "Bögskräck". Kul, och helt säkert riktigt läsbart.

Mer än vad jag skulle kunna åstadkomma. Jag har för mig att jag skrev en liten (typ) novell i bloggen för några år sedan. Jag minns inte vad den handlade om och jag tänker inte leta efter den heller. Men jag minns att i den tappade någon sina ögon i ett handfat, och att den i mitt kommentarsfält bemöttes av viss skepsis.

Jag läser på Wikipedia att en novell är på mellan 5 och 50 boksidor . I och med den här meningen är denna bloggpost hittills på 900 tecken. Blir det ens en boksida i en liten pocketbok? Tror inte det.

Annars, om jag hade den orken, skulle det vara kul att skriva en novell. Men det är svårt. Till exempel - hur skriver man dialog? Vilket av nedanstående två exempel är det rätta?

1:
Han lyfte blicken från tallriken och såg på kvinnan som satt mittemot honom. "Du äter ju inget", sade han. Hon tittade surt på honom och mumlade: "Det beror på att du gör så äcklig mat".

2:
Mannen och kvinnan satt vid köksbordet.
- Du äter ju inget. sade mannen till kvinnan.
- Det beror på att du gör så äcklig mat. svarade hon.

Jag tycker det är svårt. Det första exemplet är möjligen mer pedagogiskt och beskrivande, men ser samtidigt ganska grötigt ut. Det andra exemplet är renare, men alldeles för kargt och manusliknande.
---
Läs även andra bloggares åsikter om noveller

Gråtikon

Jag är lite (ytterst lite) inne på gamla ikoner just nu. En hel del små jesusbarn blir det, och eftersom jag hade kvar den lille gråtande pojken jag använde på Obama-ikonen, så fick han komma till användning igen.


---
Läs även andra bloggares åsikter om ikoner, gråtande barn

Skriver om filmfestivalen

Göteborgs filmfestival pågår just nu, och den har förresten en videoblogg (med visserligen bara en - men bra påhittad - film i sig i skrivande stund). Efter vad jag har förstått (=hört om på tv, typ) så visas på festivalen en film bestående av bortcensurerade filmklippklipp*. Jag hittar den inte på hemsidan. Är väl dålig på att leta.

Men jag minns en grej. Jag minns att när jag var ung tonåring så gick snacket om att vissa vardagar (passande nog när man gick i skolan då) så visades det just såna bortcensurerade klipp på nån biograf. Minns jag rätt? Jag drar mig till minnes att jag var otroligt sugen på att se klippen, men att det liksom aldrig blev av.

Bloggar jag vet är på filmfestivalen: Clara bessijelle’s Blog, den andra bloggen.
---
Läs även andra bloggares åsikter om censur, göteborgs filmfestival
---
* Jag märkte först efteråt att jag hade råkat skriva klipp två gånger. men eftersom det såg rätt kul ut behöll jag det.

Ett par "ancient"-bloggtips

I en artikel om Pompeji i SvD tipsar man om professorn (som har skrivit en bok om nämnda stad) Mary Beards blogg A Don’s Life. Den tar upp allt möjligt, ofta med en koppling bakåt åt antiken. Gillar man den bloggen så gillar man säkert också N.S. Gills about.com-blogg Ancient/Classical History, åtminstone gör jag det. Sedär, ett litet tips bara.

RSS:er:
~A Don’s Life
~Ancient/Classical History: Headlines, What's Hot, Popular
---
Läs även andra bloggares åsikter om rom, pompeji, antiken

Hötorgs-Change

obamicon
---
Läs även andra bloggares åsikter om obama, obamicon

Tacitus på latin

Den som har Spotify och känner för att höra texter av Tacitus upplästa på latin kan använda sig av den här länken.
---
Läs även andra bloggares åsikter om rom, tacitus, latin



Wikipedia om Tacitus
Wikipedia om latin

Hieronymus Bosch i Google Earth

Jag har lagret "The Prado" i min Google Earth. Jag har småtittat ett par gånger, men inte förrän nyss insåg jag att Bosch's "The Garden of Earthly Delights" finns där. Otroligt häftigt att kunna titta på de riktigt små detaljerna, de man inte har kunnat se ordentligt förut. Rekommenderas.


1600px × 348px : öppnas i nytt fönster


1119px × 674px : Öppnas i nytt fönster
---
Läs även andra bloggares åsikter om Hieronymus Bosch, konst, google earth, detaljer

18 7 '94

Stoppar man inte in det i ett album hinner ett foto bli ganska dammigt på femton år.
---
Läs även andra bloggares åsikter om VM 1994, rålambshovsparken

Captain's Holiday

Jag sitter i halvmörkret och lyssnar på Captain Beefheart. Snett till vänster om mig ser jag mitt fullbelamrade nattduksbord. Jag betraktar det och undrar på fullt allvar vilken av grejorna på bilden som skulle vara mest värt om man kunde omsätta det i reda kronor.



Jag kommer inte på något svar på den frågan, och dessutom känner jag mig lite full, vilket är mycket konstigt då jag inte har kommit i närheten av alkohol sedan nyårsafton. Antingen håller jag väl på att bli sjuk, eller också beror det på musiken.

(Undrar du över rubriken? Captain's Holiday är både namnet på en Star Trek-episod samt på låten jag lyssnade på medan jag skrev det jag skrev).
---
Läs även andra bloggares åsikter om nattduksbord, saker, pengar, captain beefheart

En post om seriefigurers benägenhet att förklara sig (i vilken jag gör onödigt många förkortningar)

Sagt'et många gånger förut; gillar att läsa gamla serier på nätet. En sak jag har tänkt på med gamla serier - särskilt skräckserier - är att människorna i'rom hela tiden förklarar vad de gör - medan de gör'et - och vad som händer. Det liksom syns mig vara en rätt onödig sak. Jag menar, i böcker kan man behöva förklara vad folk gör och tänker på, eftersom man inte ser't. Men i serier ser man det ju, och alltså borde'rom inte behöva förklara. Här är några exempel.






---
Läs även andra bloggares åsikter om serier, övertydligt

Det här är Solsbury Hill

Hur många låtar har man inte hört som handlar om ställen? Som till exempel när Orup sjunger "Från Djursholm till Danvikstull", ja då vet jag vars både Djursholm och Danvikstull ligger, och hur det ser ut där.

Det finns också massor av låtar som handlar om ställen jag aldrig har sett. Till exempel sjunger Lynyrd Skynyrd om "Sweet Home Alabama". Jag har aldrig varit där, men jag har säkert sett Alabama porträtterats i massor av filmer, så på nåt sätt vet jag ändå på ett ungefär vad det sjungs om.

Däremot, när det sjungs om mindre kända ställen, då låter man det bara vara en sång. En av mina gamla favoriter är "Solsbury Hill" av Peter Gabriel. För mig är bara Solsbury Hill ett namn i en sång - men stället finns ju faktiskt i verkligheten.




Jag kollade upp stället i Google Earth, och det ser ut som på bilden ovan: en hög kulle. På Wikipedia står det att kullen egentligen heter Little Solsbury Hill, men att man vanligen utelämnar little.

Den är belägen i Somerset i England, och reser sig 191 meter över vattennivån (floden Avon). På järnåldern, typ ett par hundra år innan romarna dök upp i England, fanns där ett fort (möjligen inte helt olikt våra egna fornborgar). Det kanske uppfördes i samband med en gallisk invasion (typ Asterix då). Ca 100 år före vår tidräkning övergavs det och kullen fick åter vara en kulle.Ungefär tvåtusen år passerade och sedan dök Peter Gabriel upp. Han beskrev utsikten därifrån så här:

Climbing up on solsbury hill
I could see the city light
Wind was blowing, time stood still
Eagle flew out of the night

---
Läs även andra bloggares åsikter om solsbury hill, england, peter gabriel

Snörning

---
Läs även andra bloggares åsikter om lika som bär, flugor, korsetter / flugan hittad här.

Sku'va trevlit me såna

Jag skulle vilja ha Sea-Monkeys. Undras om de finns att köpa i Sverige.


---
Läs även andra bloggares åsikter om akvarium, husdjur

Befogat citationstecken

DN's användning av citationstecknet känns ganska befogat (i en notis om en våldtäkt vid odenplan):

Polisen har fått ett "ganska bra" signalement på den misstänkte förövaren. Han ska vara yngre än 30, uppger Petterson.

---
Läs även andra bloggares åsikter om våldtäkt, gärningsmän, signalement

Idag har jag ätit den här

"Taco taste" var smaken på'n.
---
Läs även andra bloggares åsikter om gorby's, pirog

Technical Requirements

Det kan vara kul och intressant att läsa om vad de olika stjärnorna har för olika krav på vad som ska finnas på plats i deras loger. Typ, Mariah Carey, läste jag nånstans, har krävt att det ska finnas en speciellt utsedd person att ta hand om hennes använda tuggummin, och Rolling Stones ville visst att det skulle finnas HP-sås.

De vill ha saker som gör att situationen känns hemma och välbekant, kan tänkas, och för att allt ska liksom flyta på. Man läser sånt ibland. Däremot vet jag inte om jag har läst så ofta om vad artister kräver för fason på scenen; vad som ska finnas där och hur det ska se ut.

Kanske inte så intressant egentligen, men kanske ändå lite; en inblick i hur det funkar. Kom att tänka på saken bara, när jag var inne på The Tiger Lillies hemsida och såg specifikationerna omkring hur man bokar dem. Inget konstigt eller extremt, men ändå lite intressant att se hur det kan se ut.

Please provide on stage a baby grand piano recently tuned to 440 hz concert pitch (before we arrive at the venue), three chairs (without arms) and a smoke machine (with remote) for all concerts, notify our booking agent a.s.a.p. if there is any problem with these requirement. Electric keyboards/pianos are NEVER acceptable, no matter how good quality they are.

---
Läs även andra bloggares åsikter om specifikationer, fasoner, musik, artister
---

Automatik

Åh! Äntligen. Det kan alla som har gått och längtat få utbrista nu.



Jag har, som förste man förutom elektrikern, testat om det funkar som det ska, och det gör det. Nu har det vänstra dörrparet, utifrån sett, i berwaldhallens publikentré utrustats med automatik.
---
Läs även andra bloggares åsikter om dörrar, automatik, entré

House on Haunted Hill färglagd

Antagligen finns det en massa fördomar mot att färglägga gamla svartvita filmer. Själv ser jag inga problem me't, i alla fall inte om man inte förstör originalet. Efter vad jag har förstått så har tekniken blivit allt vanligare, även om inte jag har sett så många exempel på't ännu.

Min kompis Paola, till exempel, har King Kong som köp-dvd hemma hos sig, och den innehåller både det svartvita originalet och en färglagd version. Jag har inte sett den färglagda , men jag vill. Jag ska fråga henne om jag får låna den.



"House on Haunted Hill" är en film från femtiotalet. Den gjorde i nyversion för omkring tio år sedan och var ganska okej i mitt tycke. Femtiotals-originalet är sevärd även om den är ganska corny. Originalet är i svartvitt.

Titta på bilden ovan. Den kommer från originalversionen men är nu färglagd. Det töntiga skimret är borta, åtminstone tycker jag det. Kolla på färgerna - det är ju skitsnyggt! "House on the Haunted Hill" är plötsligt en väldigt snygg film, som mycket väl tål att tittas på. Du kan titta på den här.
---
Läs även andra bloggares åsikter om skräck, skelett, kolorering, färglägga

Helvete också

På åttiotalet, på tv, visades en tecknad film som hette "Helvete också". Jag minns att jag gillade den; man var ju trots allt inte särskilt bortskämd på tecknad film på tv på den tiden - särskilt inte svensk tecknad film.

Men framför allt gillade min brorsa filmen, och på senare år har han fått för sig att han ska skaffa den, och trots att den har gått att införskaffa i vissa butiker har han gett sig fan på att hitta den på nätet.


Jag har försökt hjälpa honom, men har gått bet. Men nu är den funnen, och brorsan själv hittade den - på YouTube. Musiken i filmen är Dag Vags musik, och de är också med i den, fast i form av det påhittade bandet Zeg Deg. Gå till brorsan och titta.
---
Läs även andra bloggares åsikter om tecknat, animerat, stig vig, dag vag, brorsan, helvete också

Carola suger

Man kanske inte ska hålla på att märka ord och så, men heter det inte suget efter? Jag menar - man kan vara sugen på något som man känner suget efter.
---
Läs även andra bloggares åsikter om carola, sug, ord / "Carola om de
stora krisåren"

På helskärm

Arbetsdagen är nästan slut. Ingen har passerat min lucka på bra länge. Jag får för mig att titta på Musikministeriet - på helskärm. Plötsligt dyker det upp en massa människor ändå, typiskt nog just när en snutt ur Rammstein-låten Mann Gegen Mann visas. På helskärm.


---
Läs även andra bloggares åsikter om rammstein, video, musikministeriet

Så nu vet ni det

Jag har ingen Bob Dylan-koll direkt; jag hör ju att det är Bob Dylan när jag hör honom, och jag stänger inte av, men jag är heller inte superintresserad och skuvar upp. Ville bara ha det sagt, till att börja med.

Däremot är jag intresserad av medeltidsballader, och skruvar gärna upp när en sådan ploppar fram. Ni vet, Scarborough Fair och såna. "Medeltidsballader" inom citationstecken då, eftersom man inte vet säkert hur de lät från början, och det man nu hör är en förvisso stelnad men fortfarande pågående utveckling av en tradition.

Men trots ett intresse har jag i likhet med fallet Dylan ingen koll. Jag hör när det är en sådan låt, men skulle någon fråga mig vad jag vet om den skulle jag inte kunna svara. Nå, här är den gamla "medeltidsballaden" Nottamun Town.



Den versionen var med Fairport Convention. Det finns såklart många versioner, bland annat med Jean Ritchie, men just Fairport Conventions variant har jag fastnat för. Nåväl, det jag tänkte komma till var att Bob Dylans låt Masters Of War, det upptäckte jag nyss, har samma melodi som Nottamun Town har, fast med en annan text. Så här låter den.



Så nu vet ni det.
---
Läs även andra bloggares åsikter om Fairport Convention, Bob Dylan, Jean Richie, medeltidsballader

Knappsmickrad

Det pågår en omröstning om "Stora Bloggpriset" och jag är en av de nominerade. Egentligen tycker jag att det är ganska jobbigt att reklama för mig själv, men när jag såg att de hade skapat speciella knappar till de nominerade blev jag så smickrad att jag ändå lägger upp den. Du kan rösta här. På mig eller nån annan. Varje dag.
---
Läs även andra bloggares åsikter om stationsvakt, stora bloggpriset, knappar

Obama i Lego

Obama svor presidenteden, inte bara i verkligheten, utan även i form av Lego. Ett bildspel om tolv bilder i Telegraph visar upp gårdagens spektakel, uppbyggt av Lego.



Roligast är bild 5, en kubistisk Aretha Franklin.
---
Läs även andra bloggares åsikter om usa, president, obaama, aretha franklin / SvD, DN, Ab

Barackobamagram

A Back Boa Arm, vad tusan är det? Kanske en från ryggen utväxt arm, formad som en boaorm.

A Barb Cam Oak, vad tusan är det? Kanske en ek, speciellt framodlad för tillverka hullingförsedda kameror av.

A Cab Bra Amok, vad tusan är det? Kanske den sortens amok kvinnor kan löpa, när de färdas nercabbat och sliter av sig bh:n.

Men egentligen är dessa konstigheter bara anagram på han som tar över som president i USA i skrivande stund, Barack Obama.
---
Läs även andra bloggares åsikter om usa, president, barack obama / DN, SvD, Ab

Nya hålla-i-sig-hängare?

Stockholms tunnelbana ska tydligen tas över av det Hongkongbaserade företaget MTR. Jag läser på deras hemsida att de även sköter om trafiken på "Disneyland Resort Line Where the Magical Journey Begins" (pdf). Undras om vi i fortsättningen kommer att få vänja oss med att hålla i såna här.


---
Läs även andra bloggares åsikter om tunnelbanan, MTR, stockholm, disney / SvD, DN, Metro

Animerat och stop-motion

Vad kul, jag har hittat en blog om animation och stop-motion och sånt: Fantastic Animation. Men inget nördigt om hur det går till och funkar tekniskt, alltså, utan små filmer. Därinne hittade jag bland annat den en barnfilm (?) från 1933, som åtminstone jag hade fått grova mardrömmar av om jag hade sett den när jag var liten. Snutten här är del 2 av tre (del 1, del 3).



Men vill man ändå vara snäppet nördigare så hittade jag (via nämnda blogg) en blogg helt dedikerad till bakgrundsbilder från animerade filmer: Animation Backgrounds. Märkligt nog blir jag fångad även av den.
---
Läs även andra bloggares åsikter om animation, stop motion

Det mysigaste ovala rummet

En ny president ska installeras i USA, och tydligen har nya presidenter för vana att, tillsammans med sina fruar, designa om det så kallade ovala rummet. Just den stora mattan därinne är tydligen presidentfruns jobb att fixa till.

Jag fick för mig att leta efter bilder på de olika presidentfuarnas mattdesigner, men jag hittade inget sånt galleri, och jag orkade inte sätta samman något eget. Säkert finns det nåt därute, men jag letade inte vidare.

Men i alla fall, under mitt letande, så stötte jag på en hel del bilder på olika presidenters ovala rum, och jag måste säga att Nixons rum, det var det mysigaste. Kanske inte det snyggaste, men det mysigaste.


---
Läs även andra bloggares åsikter om presidenter, nixon, ovala rummet, vita huset

Nu kan man specialsöka på Google-bilder

För cirka en månad sedan nämnde jag att Googles bildsökning hade fått några tillval i sökningarna (News content, Faces, Clip art, Line drawings, Photo content), men att alla dessa valmöjligheter inte fanns om man körde Google på svenska. Nu såg jag dock att de hade kommit på svenska också. Nu kan man söka, förutom på generellt bildsök, på : Nyhetsinnehåll, Ansikten, Clip art, Linjeritningar och Fotoinnehåll.



Fast jag vet inte om just Linjeritningar är en särskilt passande översättning av Line drawings.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, bildsök, google

The Internet

Den här snutten från The IT Crowd är så jäkla kul.


---
Läs även andra bloggares åsikter om it, internet, kul, roligt

Doftminne

Jag skippade mitt normala schampo och köpte en billigare variant. Kändes väl okej, antar jag; har inte så mycket hår att det gör nån större skillnad. Men doften - djupt därinne bakom lager av kemiska substanser och essenser spårade jag (ja, jag har ett grymt luktsinne) doften av ett minne. Eller snarare - doften av ett minne av en doft. Det var doften av algblomning, sån som den tedde sig när jag var liten och den inte var farlig, utan bara grön och äcklig. Som jag låg där i badet igår fick jag lite barndomsflashback och sommarkänslor. Den var mycket svag, doften, men den fanns där.
---
Läs även andra bloggares åsikter om schampo, dofter, essenser

Slussen, panorama

Jag nämnde att jag skulle det, och idag gjorde jag det: plåtade Slussen. Snabbt ut ur tunnelbanan, en snabb sväng runt området och klick, klick, klick. Sedan snabbt tillbaka och hem. Det blev inga vidare bilder, men jag tog dem i alla fall.

Slussen kanske inte rivs och omdanas än på flera år. Antagligen vet väl ingen när. Men nu har jag dokumenterat i alla fall, och när jag får tid ska jag slänga upp bilderna på lämpligt ställe. Men jag gjorde, medelst CleVR, ett panorama i alla fall, som jag tycker fångade den där mitten av januari-tristessen rätt bra.


Klicka på bilden för att komma till panoramat.
----
Läs även andra bloggares åsikter om slussen, panorama / SvD
---
Update: Ännu en bild, men från en annan vinkel. Det är bara en bred bild som inte kan snurras helt runt, som den övre (som jag förresten misslyckades med att klippa ihop helt okej).


Klicka på bilden för att komma till panoramat.

Namn, igen

Jag läser om de populäraste namnen i en artikel i allt om barn. Hur många gånger har man inte läst den, eller nån liknande, artikel? Nåväl, ämnet är väl ständigt populärt, antar jag. I anslutning till den artikeln hittar jag en äldre, från 2008, och där står det om godkända och icke godkända namn.

Trots att, som det står, skatteverket har blivit tillåtande för udda namn så är de helt inkonsekventa. Vissa namn, som i mitt tycke, borde vara mer mobbningsframkallande godkänns, medan andra, som i mitt tycke, är fina och bara borde vara till gagn för bäraren får: Nix!

Till exempel tycks namnen Tequila, Höst och Blomsterblomman ha blivit ratade. Varför då? Nå, Tequila kanske har nåt jävla upphovsrättsskydd på sig (även om det är svårt att tro), men Höst och Blomsterblomman är ju bara fina, även om just Blomsterblomman låter lite kaka på kaka (likt till exempel efternamnet Löwengrip).

Modesty är tydligen okej. Bäraren av namnet kanske växer upp och hatar serien Modesty Blaise, men det är tydligen okej ändå. Jag har jäkligt svårt för serien Spirou, och fan ta mina föräldrar om de hade gett mig det namnet. Men det hade varit mellan dem och mig.

Även Pixie har godkänts. En pixie, som jag förstår saken, är typ en liten älva, eller nåt i den stilen- en liten nätt varelse. Låt oss säga att bäraren av det namnet växer upp till en tjockis - nån som kommer att mobbas för minsta lilla - hur kul är det då att heta motsatsen till den man är.

Och så vidare, och så vidare. Jag tycker att skatteverket måste vara mer konsekventa. Antingen gör de en lista med alla namn som de kommer att godkänna och som man får plocka ifrån, eller så låter de namngivandet vara nåt man bestämmer själv. Är man ansedd som mogen nog att ta hand om sina egna barn (alla klarar ju faktiskt inte av det) så borde man vara mogen nog att sätta namn på dem.

(Jag måste ha skrivit många, snarlika bloggposter om det här, slår det mig)
---
Läs även andra bloggares åsikter om namn

Panorama på bloggen: CleVR

Att ta foton i följd efter varandra och göra panoramam av dem är kul. Däremot är det ibland lite problematiskt att visa upp sina små mästerverk, åtminstone på bloggen. Ett panorama är ju så jävla brett i förhållande till sin höjd, och klistrar man in det i bloggen ser det bara ut som ett tjockt streck. Okej, trycker man på't så ser man ju hela, men i likhet med fallet annonser på bloggen är folk i allmänhet inte så pigga på att trycka.

Men nu, tack vare ett tips på Bild och foto hittade jag till ett ställe som låter en lägga in sina panoramam (och/eller stitcha ihop bilder till ett panorama därinne) och sen, medelst en embed-kod, lägga upp dem på bloggen. Stället heter CleVR, och så här blev ett panorama jag satte ihop för några veckor sedan.

Panorama of Isen on CleVR.com

---
Läs även andra bloggares åsikter om clevr, panorama

Om omslag

Apropå ingenting egentligen (men nåt ska man ju blogga om) så tänkte jag på det där med filmomslag/posters; att jag har lite fördomar om dem. Kom att tänka på saken när jag stötte på filmen "La Nuit des traquées" (aka "Night Of The Hunted") vars olika omslag/posters du ser på bilden här intill. Jag tänker alltid att när det handlar om film så görs det hela tiden nya bilder för att locka mera publik till filmen, och att det är lite simpelt och dassigt att göra så.

Däremot, när det kommer till böcker, som ju ofta får nya bilder på sig vartefter att nya upplagor kommer ut, så tänker jag inte så. Men syftet med bildbytandet på böcker torde ju vara ungefär detsamma: att locka nya läsare. Lite fördomsfullt av mig, som sagt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om filmer, böcker, omslag, affischer, posters

Man kan Benny Hillifiera

Är youtube-filmen tråkig? Ingen fara - du kan Benny Hillifiera den med:
The BennyHillifier.

(jag testade med en scen från Black Jack).
---
Läs även andra bloggares åsikter om benny hill, youtube / via

Bloggparti och L. Frank Baum

Mary, mymlan, Emma, Beta Alfa och säkert ännu flera har kollat upp sin blogg mot: BloggParti. Nu provar jag på, och så här blev mitt resultat.



-Du skriver ju som en kratta! har man ju hört ett par gånger. Nu måste detta korrigeras till: -Du skriver ju som en sosse! (och en moderat).

BloggParti använder sig av uClassify i sina beräkningar. Jag gick in på uClassify, och där hittade jag andra sidor som också gör det. Sidan o'Faust kollar upp vilken författare man skriver som. Jag testade.

Eftersom jag skriver på svenska och detta säkert kräver det engelska språket så google-translejtade jag en text jag skrev nyligen (vilket naturligtvis skevade till min text, men ändå). Resultat: Jag skriver som L. Frank Baum - han som skrev om landet Oz. Tja ... det är kanske möjligt att en och annan av dem som läser min blogg får känslan av att de inte är i Kansas längre.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bloggpart, landet oz, partier, författare

Riksdag Rage

Det har väl inte undgått någon att en arg Sven Otto Littorin lämnade riksdagen mitt under en debatt. Ungefär alla tidningar har skrivit om saken, och ungefär alla har använt ungefär samma rubrik:

Ab: Rasande Littorin rusade ut ur riksdagen
DN: Rasande Littorin rusade ur kammaren
SvD: Rasande Littorin rusade ur kammaren

Heter han så - Rasande Littorin? Heter han inte Sven Otto? Det kanske är nån slags arbetstitel, typ verkställande, eller nåt? Jag menar, själv skulle jag ju ha skrivit En rasande Littorin. Nu blir det som att han liksom heter Rasande. Jag vet inte egentligen, har ju aldrig varit nån stjärna på grammatik. Fast det jag kommer att tänka på är ju den där gamla Stephen King-boken: Rasande Rose.


---
Läs även andra bloggares åsikter om ord, namn, epitet, sven otto littorin, riksdagen

Gamla Stockholm

Man kan bli sittande helt galet länge framför Stockholmskällan:

"Här hittar du bland annat fotografier, litteraturtips, filmer, ritningar, gamla dokument och litteratur i fulltext som berättar om Stockholm och stockholmare i olika tider."

"Utökad sökning" är bäst. Man kan till exempel välja en epok, typ "Sekelskiftet 1900", och söka förutsättningslöst på den (kartor, foton m.m.), och då får man fram en jäkla massa grejor som det är svårt att slita sig ifrån.

Är man någorlunda hemtam i Stockholm ser man att nedtill på bilden har man Årsta holmar, och mittemot dem har man de där bananhusen (jag har by the way varit på en nyårsfest i ett av dem, och gosse vilken utsikt).



Vad jag inte visste om det området, men som jag vet nu, är att där bananhusen ligger nu låg ett stort sockerbruk en gång i tiden. Tryck här och kolla så får du se. Bananhusen är förvisso rätt snygga, men det hade allt varit rätt tufft om sockerbruket hade stått kvar.
---
Läs även andra bloggares åsikter om stockholm, bilder, kartor, ritningar, stockholmskällan

Första upplagan och nytryck

---
Läs även andra bloggares åsikter om sanningen, baserat på sanningen

Hmhrrhrr (eller hur man nu stavar till en harkling)

Filmen Working Girl, jo jag såg den nog en gång i tiden, men inte minns jag den direkt, och framför allt minns jag inte att Melanie Griffith harklade sig så jäkla mycket i den. Men det gjorde hon, och klipper man ihop allt hennes strup-clearande, som nån har gjort, så blir det ett jäkla harklande. Man är duktig om man själv kan låta bli att harkla sig när man tittar på den här videon.


---
Läs även andra bloggares åsikter om film, working girl, harklingar / via

Träden

Rätt lugnt på jobbet just för tillfället. Sitter och fryser. I väntan på nån slags inspiration klev jag ut och plåtade träden i lunden tvärs över gatan. Just träd är av nån anledning väldigt inspirerande, men riktigt hur kan jag inte förklara.


---
Läs även andra bloggares åsikter om träd, inspiration, foto

Det ska vi fira!

Nu har allt vad jul och nyår heter redan passerat, och vad firande och högtider beträffar är väl nästa grej Valborg. Nå, påsken kommer ju innan, men för min egen del är det inget jag direkt firar. Jag är inte nåt jättefan av högtider, men lite tomt känns det allt framöver. Det blir förvisso ljusare vartefter, men de kommande vintermånaderna är ganska tunggrodda.

Så jag kollade in wikipedia; kanske fanns det något att fira till exempel imorgon, något jubileum eller liknande kanske. Tja ... imorgon, fast för 2036 år sedan, hände enligt wikipedia detta:

16 januari - Den romerska senaten utnämner Octavianus till Augustus. Han går med på denna ära, efter att ha avsagt sig förslaget att kallas Romulus. Han blir därefter känd under namnet Augustus och blir i och med detta den förste romerske kejsaren.

Det ska vi fira! Men hur?


---
Läs även andra bloggares åsikter om augustus, romare, högtider

En video om konstverket

Bulgarien framställs som en "huktoa" på ett konstverk som EU:s ordförandeland Tjeckien visar upp. Men det blir mycket lättare att förstå vad SvD beskriver i sin artikel om man kan se det, så här är en video från BBC NEWS (15 sek reklam först).


---
Läs även andra bloggares åsikter om bulgarien, tjeckien, EU, konst

Polisspåret

---

Läs även andra bloggares åsikter om maffian, reinfeldt, lika som bär

Rumpnerven

SvD, Metro: SL ska på prov införa den amerikanska modellen av tunnelbaneinredning - den där sätena är placerade utefter vagnens långvägg och pekandes inåt (i motsats mot nu, då ju sätena pekar framåt och bakåt som på ett fjärrtåg). Nackdelen är ju förstås att det blir färre sittplatser, men jag kom att tänka på en fördel.

Jo, såhär är det för mig. Jag kan inte låta bli att ha knäna mot stolsryggen framför mig. Det är skönt, men antagligen ett förtret för den som sitter där. Förtretet för mig är att jag varenda gång jag kliver av tror att jag har tappat plånboken och blir tvungen att känna efter.

Det som händer är att plånboken, som sitter i bakfickan, nästan alltid pressar mot nån nerv, och det leder till att jag tappar rumpkänseln utan att egentligen märka det, då det sker smygande. När jag reser mig upp uppstår en slags tomhetskänsla därbak, och jag får för mig att jag har tappat plånboken.



En annan placering av sätena skulle bespara mig den oron jag alltid får, samt såklart bespara framförsittande passagerare mitt knägungande.
---
Läs även andra bloggares åsikter om rumpor, nerver, säten, sl