I höstliga omgivningar

Jag var uppe och gick i ett skogigt område denna hösteftermiddag. En höjd. En skylt sade att det var ett gravfält däruppe, men jag såg bara stenbumlingar här och där lite utspridda. Kanske var det gravarna.

Jag hittade en gammal vagn av nåt slag, halvt övervuxen. Säkert hade den stått där, hjullös och jävlig, i evigheter, för metallen var rostig och träet grått och sprucket.



På vägen bort mot höjden plåtade jag ett träd. Fan vet varför, men det såg lite mystiskt ut på nåt sätt.



Den här kanske fem meter långa metall-regeln låg i en lövig backe. Hur länge den hade legat där vet jag inte, men nu var trädrötterna i alla fall på väg att växa över den.



En tomt en bit ifrån. Denna gamla buss stod där och såg ganska flådig ut.



I krokarna finns ett gammalt krutbruk. Jag gick förbi en skruttig byggnad som möjligen hade tillhört det. B - 30, en gång i tiden betydde B - 30 något för någon. Antagligen inte längre.



Allt var drypande fuktigt den här dagen, så att sätta sig i fåtöljen var inte att tänka på. Annars hade det kanske varit mysigt att göra det. Jag kunde sitta där med utsträckta ben som nån slags Tom Bombadill och betrakta hela skogen som mitt vardagsrum.



Jag plåtade ett par hål också, men dem lägger jag upp vid tillfälle.
---
Läs även andra bloggares åsikter om skogen, hösten

Vill ha

Skulle inte någon kunna skänka mig den här kameran?
Jag skulle bli jätteglad.
---
Läs även andra bloggares åsikter om kameror

Mjukisdjur

IKEA startar världens största kör för barns rättigheter: Från 1 november till 23 december skänker 268 IKEA varuhus i världen tio kronor för varje sålt mjukdjur till barns rätt till utbildning. Man kan själv hjälpa till med att skapa kören. Man spelar in en sång och väljer vilket mjukdjur man vill vara. Hit går man.

Pressbilderna (1, 2, 3) är väldigt fina, men jag kan inte låta bli att undra över strutsarna. Varför är deras kroppar hjärnor?



---
Läs även andra bloggares åsikter om IKEA, kör, mjukdjur

South Park igen

Märkte just att det verkar funka att se South Park på nätet i Sverige igen. Om det är alla avsnitt eller hur det nu funkar vet jag inte: http://www.southparkstudios.se/

Update: Fram till och med säsong elva verkar man kunna titta på. I skrivande stund är South Park uppe i 13 säsonger (Wikipedia).
---
Läs även andra bloggares åsikter om south park

Skräcktest

Nu inför halloween har DN ett skräckfilmstest. Tolv frågor. Innan jag startade var jag rätt övertygad om att jag skulle knipa alla tolv, men det blev bara tio rätt. Frågorna sju och åtta körde jag på.


På tal om halloween - här finns en bild på han som städar upp efter denna "högtid".
---
Läs även andra bloggares åsikter om skräckfilm, test, halloween

Gissa årtalet

Lärarnas tidning har funnits länge, ända sedan 1881. Från början hette den Svensk Läraretidning, och vill man läsa de gamla årgångarna får man gå till Projekt Runeberg.

Det har jag gjort, och jag gjorde ett urklipp. Kan du gissa från vilket årtal urklippet är?



Här är svaret. Gissade du rätt?
---
Läs även andra bloggares åsikter om lärarnas tidning, gissningar

Tjenare, Drevviksstrand

Det snackas en del om att byta ut namnet Skogås (där jag bor) mot "Drevviksstrand". Tydligen anser många att namnet Skogås är solkigt på nåt vis. Njaaa, säger jag - två v:n efter varandra, och sedan två s efter varandra, är lite jobbigt att uttala. Namnet säger förvisso en del om Skogås, eftersom det ju ligger vid Drevvikens strand, men hellre då "Drevan", tycker jag - det var namnet som användes på sjön när jag var liten. "Tjenare, jag bor i drevan", hur låter det?

På tal om tjenare, förresten. När jag surfade runt efter gamla ortsnamn hamnade jag på institutet för språk och folkminnen. Det är tydligen de, tillsammans med Posten, som bestämmer över vilka postortsnamn som kan godkännas. Jag fastnade naturligtvis där en stund. "Månadens dialektord" var förresten en höjdare. Och medan jag satt där kom jag att tänka på tjenare - eller snarare hur man uttalar k, sj, tj och alla de där.

Jag kom att tänka på en sak, nämligen att gamla stockholmare - eller kanske gamlingar över huvud taget - gärna använder tj. Om jag säger tjenare säger jag shenare (typ), medan min farfar sade TJenare. Stämmer det, att gamlingar gärna betonar tj? Åtminstone har jag fått intrycket att det är så, men att detta uttal är på utdöende.

Om det är på utdöende tycker jag att vi sätter stopp för det, för tj låter ju så rejält på nåt vis. Jag kommer naturligtvis att glömma följande föresats på nolltid, men om jag kan undvika det vill jag hädanefter köra med tj: Jag vill tjöra med tj.

Chansa blir Tjansa
Changsera blir Tjangsera
Charmig blir Tjarmig

Och så vidare.
---
Läs även andra bloggares åsikter om ortsnamn, drevviksstrand, skogås, uttal

"Hitta liknande" inplanterad i Googles bildsök

"Today, we're happy to announce that Similar Images is graduating from Google Labs and becoming a permanent feature in Google Images."
(Läs vidare på Official Google Blog)

Jag vet inte om jag har nämnt det, men jag älskar verkligen bildsökningstjänster i allmänhet, och smarta bildsökningstjänster i synnerhet. Och nu är alltså "hitta liknande-funktionen" inplanterad i Googles vanliga bildsök.

Så här kan det funka: Jag sökte efter bilder på koreas armé. Hittade en bild där kvinnliga soldater marscherade. Under den bilden stod det "Similar images" ("Hitta liknande bilder" på svenska Google). Jag tryckte på den, och bland annat en bild på solbadande kvinnor dök upp.



Vilka algoritmer det handlar om vet jag inte, men jag kan tänka mig att färgen på koreanskans ben, och dess vinkel, på nåt vis liknade solbaderskornas. Hur det än funkar så verkar det funka.

En annan tjänst i samma fason är MUFIN, och vill man hitta bilder som inte bara är liknande, utan är kopior, ja då kör man med TinEye.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bildsök

ALICE IN ACIDLAND

Alice in Acidland från 1968 verkar vara den typen av film som ger sig ut för att vilja varna för nåt farligt, men egentligen bara vill visa upp tjejer i bikini samt ungdomars depraverade uppförande i största allmänhet. Den finns på YouTube uppdelad i fyra delar: 1 / 2 / 3 / 4

Pallar man inte med en sån film men ändå vill få reda på hur det gick för Alice kan man hoppa fram till 8:25 i den fjärde filmen.

---
Läs även andra bloggares åsikter om acid, knark, sexplotation

Vilken film?

Här har du något att slå ihjäl tio sekunder av ditt liv med: Gissa vilken film den här bilden kommer ifrån.


---
Läs även andra bloggares åsikter om gissningar

Kort lång tid

Jag har tänkt på en sak, nämligen att tiden aldrig går så långsamt som när man värmer något i mikron och inte har nåt bättre för sig under tiden man väntar. Som till exempel nyss. Jag skulle göra mig lite pulverkaffe, så jag ställde in en mugg vatten. En och en halv minut - på den tiden kokar vattnet. Medan jag väntade hann jag:

-gå och sätta mig vid datorn.
-kolla min mail.
-resa mig upp och gå till fönstret.
-betrakta gatan utanför en stund.
-gå tillbaks till mikron.

Pling! Där hade en och en halv minut gått. Jag borde inte ha hunnit med det jag hann med på den korta tiden. Men sådär är det alltid när jag väntar på att mikron ska plinga. Det är som att mikrovågorna saktar ner tiden.
---
Läs även andra bloggares åsikter om mikrovågor

De tar ju inte slut

Talibaner alltså - idag läser jag om dem igen (SvD, DN). Är det bara jag som har ställt mig frågan: Tar de aldrig slut? Jag menar, de håller ju på med ... vad de nu håller på med, och därför dödar man dem när man kommer åt. Och dem man inte dödar dödar sig själva i självmordsattacker. Man tycker ju att de borde ta slut någon gång.


Jag gick in på Wikipedia - och min kunskapsförbistring blev uppenbar: Talibanerna är ingen folkgrupp - som jag hade fått för mig - utan en slags rörelse. Så i teorin behöver de inte alls ta slut. Jag läste förresten en märklig sak om dem inne på Wikipedia. De hatar tydligen musik så fanatiskt att de har förbjudit .... ringklockor på cyklar.
---
Läs även andra bloggares åsikter om talibaner, ringklockor
---

Ja hur skriver man egentligen?

Det står om sexfantasier i Aftonbladet. En liten snutt ur rubriktexten fick mig att fundera på en sak. Titta på det understrukna.



Man ska tydligen till att räkna upp de vanligaste sexfantasierna. Det vet man eftersom det står:

"Dessa är de vanligaste sexfantasierna"

Låter det inte lite högtravande? Jag vet inte, men jag skulle kunna tänka mig:

"Det här är de vanligaste sexfantasierna"

Tja, jag vete fan. Såna här saker brukar jag tänka på när jag skriver i bloggen. Jag brukar vela mellan alternativen. Det kanske är en humörfråga det där? Jag funderar lite till, och kommer på att om jag hade varit den som skrev artikeln hade jag säkert landat i:

"Här har vi (eller) Här kommer de vanligaste sexfantasierna"

Mina versioner låter lite barnsliga, slår det mig när jag ser dem skrivna. Finns det nåt rätt eller fel förresten?
---
Läs även andra bloggares åsikter om ord, meningar

Pantheon-liknande

Jag läser att Trefaldighetskyrkan (Eller "Tyska kyrkan") i Karlskrona kanske kan bli en moské. När jag såg nyheten tänkte jag: "Fan, är inte den där kyrkan jävligt lik Pantheon?"


[Denna video finns tillgänglig t.o.m. 26 okt 2010]

Jag gjorde en jämförelse-googling, och jodå, visst är den det. Pantheon-inspirerade kyrkor verkar vara en slags genre inom kyrkoarkitekturen, och den i Karlskrona är ett exempel på det. Här är flera exempel.

Förresten, på tal om kupolförsedda kyrkor/moskéer, så har jag funderat över grej med Hagia Sofia i Istanbul, nämligen de där två framskjutande partierna man ser.



De ser ju liksom så platta och avhuggna ut. Jag kan inte låta bli att undra över om det verkligen såg ut så där från början. Jag tycker det ser ut som att det fattas nåt - som om något har skalats av. Nån som vet?
---
Läs även andra bloggares åsikter om kyrkor, moskéer, pantheon

Snurr

Bengt tipsade ju om billiga LED-lampor. Jag köpte en och har därefter funderat över vad man kan använda en sådan till. Hittills har jag underifrån-belyst en docka, lyst ner i kaffe samt tillverkat en komet. Här är ännu ett användningsområde: Rita i luften.



---
Läs även andra bloggares åsikter om led-lampor

Det löste sig

Så där ja, problemet (upp)löst. Go, Johnny, Go Go Go!


---
Läs även andra bloggares åsikter om vax, revaxör, hörsel

I grumliga vatten

Jag och yngsta sonen tittade på Agenda igår. Det pratades om Sverigedemokraterna. Sonen satt i soffan och jag låg på golvet. Eftersom jag inte hör så bra för tillfället hörde jag inte sonen ordentligt, men det var nåt om "dricker grumliga vatten", fick jag för mig.

Jag är ofta ganska undervisande i min stil till mina barn (oavsett om jag har på fötterna eller ej), så jag försökte förklara för honom vad det där med "grumliga vatten" betyder i såna sammanhang, och att det förresten inte heter dricker, utan fiskar: "man fiskar i grumliga vatten".

"Jag veeeet!" sade sonen. "Jamen varför säger du dricker då, när det heter fiskar, om du nu veeeet?" sade jag. Jag satte mig upp och vände på mig, så att rätt öra riktades mot honom. Då gick det upp för mig vad han hade menat, och att vi hade snackat förbi varandra.



Ja, som synes är deras vatten inte riktigt genomskinligt, och det sonen hade sagt var att de dricker grumligt vatten.
---
Läs även andra bloggares åsikter om grumligt vatten, hörsel, missförstånd / Ab, Ab

Ett vykort till mig själv och alla andra

Har inget bättre för mig på söndagsskvällen än att sitta och peta mig i örat, lyssna på Stranglers (Spotify) och att skicka ett vykort från bildmappen märkt "april" till mig själv och till dem i behov av ett.


---
Läs även andra bloggares åsikter om vykort, kaknästornet

Två annonser från Allers, 1962

Scannern börjar visst gå på sista varvet. Det låter som en kulspruta (åtminstone i ena örat) när den kör. Ett par bilder lyckades den ändå spotta fram - ur Allers från 1962.





Notera förresten Sven Lindbergs tidstypiska replik: " ... som karl vet jag att den också är tekniskt fulländad". :-D
---
Läs även andra bloggares åsikter om annonser, allers

Topsad

Jag blir galen. Vi hade tops hemma, för en gångs skull, och jag fick för mig att jag kanske hade vax i högra örat. Hade jag det? Vet inte. Jag rörde om lite i örat, och nu hör jag knappt nånting. Jag vet inte om jag har pressat in det eventuella vaxet, eller om jag orsakade nån slags svullnad (av allt klämmande och tryckande på örat efteråt). Det värsta är att jag blir yr av det här. Grejer med öronen kan ha den effekten. Så det är min lördagsväll: galenhet och yrsel.
---
Läs även andra bloggares åsikter om öron, tops

Lättare att byta nu för tiden?

Har det blivit lättare att byta saker - att lämna åter? Jag är inte tillräckligt mycket av konsument för att kunna svara på den frågan. Men när jag väl handlar något så har jag ofta otur. Jag är en sån som alltid får måndagsexen, och måste därför ofta återvända till affären. Det känns som att det har blivit lättare. Förr var det alltid pinsamt. Jag blev ifrågasatt och ibland nekad. Nu för tiden möts jag alltid av vänlighet, tillmötesgående och ett: "Vi är sååå ledsna. Självklart får du byta." Stämmer det, att det har blivit lättare?

Från det ena till det andra - ikväll, på fyran, är det Little Miss Sunshine. Jag har hört mycket gott om den, och ska förmodligen titta.


----
Läs även andra bloggares åsikter om kläder, film

I väntans tider

Idag är räkorna som galna. De simmar hit och dit och jagar varandra, stannar upp och gräver febrilt i botten, gör konstiga loopar upp och ner. Men inte den med äggen - hon är lite coolare. Kan det vara så att man känner på sig att det snart är dags för äggläggning i kvarteret?

Fast hoppas det dröjer lite med den saken. Blixtlåset på byxorna jag köpte förra veckan är trasigt, och jag måste åka in till Farsta och byta. Bytas måste även akvarievattnet. Dessa saker har jag tänkt hinna med innan äggen kläcks.

Å andra sidan har jag ingen aning om hur länge en räka bär på ägg. De kanske kläcks om en timme - eller om en månad. Jag har fått för mig att om jag lär mig för mycket om räkor så tappar de sin tjusning. Jag är hellre ovetande och hänförd, än beräknande och kunnig.
---
Läs även andra bloggares åsikter om räkor, byxor, ägg

Fångad i det Bysantiska flödet

Jag är helt fast och kan inte sluta läsa. Det är twittern CryForByzantium som har fångat mig, och precis som med bloggar måste man börja från slutet och jobba sig framåt. Det håller jag på med nu.



Det handlar alltså om det Bysantinska rikets födelse (och det romerskas "död") och vidare öden, sett genom dess olika härskares ögon, och dokumenterat genom deras små dagboksanteckningar i form av tweets (twitteranteckningar). Bli fångad du med, och bli lite populärhistoriskt berikad på köpet.
---
Läs även andra bloggares åsikter om twitter, bysantium

Räkan som husdjur

Är räkan ett husdjur? Den frågan ställer sig dokumentärredaktionen. Här.
---
Läs även andra bloggares åsikter om dokumentärfilm, räkor

Vad skulle Jesus göra?

"WWJD?", eller: "What would Jesus do?" är en fras man hör ibland. På svenska blir det nog nåt i stil med: "Vad skulle Jesus ha gjort". Det finns "WWPD?" ("What would Picard do?") också, men den frågan ställs väl mest på skoj, antar jag.

Jag vet inte om "WWJD?" är en fråga som de troende ställer sig till vardags, eller om det är en catchig fras bara, men frågan är intressant ändå - och svår. Svår, för att ju längre tiden går desto svårare blir det att applicera ett Palestina styrt av romarna på vårt samhälle av idag.

Eller hur, det går ju inte riktigt. Om jag, medelst en tidsmaskin, transporterade Jesus 2000 år fram till nuet och frågade honom om huruvida vi borde bärga en gammal rysk ubåt, eller låta bli (ja, som ett rent exempel), så skulle han förvandlas till ett levande frågetecken: "Vad är en ubåt?", "Vad är rysk?", skulle han säga.

Så man förstår problemet för den som säger: "WWJD?". Man måste föra över det hela på ett mer allmänt plan. Till exempel borde man ställa frågan på det här sättet: "Borde man röra om i gamla gravar av ren nyfikenhet och av vetenskapligt intresse?". Då kanske Jesus skulle ha ett svar på frågan.

Och nu kommer vi fram till det jag egentligen funderade på. Jesus säger, gör och tycker en massa saker i bibeln. Borde man inte kunna - kanske med nåt slags datorprogram - göra om hans göranden och låtanden, tyckanden och åsikter till ena slags allmäna regler? Borde inte det funka?

Den som skapar ett sånt program måste antagligen vara snäppet intelligentare än de flesta, men borde det inte gå? Jag menar, vi kan ju flyga till månen.

Ja, jag bara undrar. Kom liksom att tänka på saken bara.
---
Läs även andra bloggares åsikter om jesus, frågor

Ny räkmamma

Räkan som hade ägg i magen dog ju (och blev uppäten), men nu har en annan räka tagit upp kampen för räkornas allmänna utbredande. Den här filmsnutten utgör nog de mest händelselösa 30 sekunderna som finns, men tittar man noga så ser man att det finns ett mörkt område på magen, och det är äggen.


---
Läs även andra bloggares åsikter om räkor

iWatch

Hittat hos Opassande-Emma.



Införandet av datalagringsdirektivet är ju tills vidare uppskjutet, så vi får köra med iWatch tills vidare.
---
Läs även andra bloggares åsikter om övervakning

Madeleine då?

Nu får väl Sveriges Television ta och ge sig. En reporter på Västerbottensnytt tar av sig jackan i skidbacken. Under jackan är hon klädd i bikini. Inzoomning på den och sedan utzoomning. Nu ska hon till och bada, ståendes vid en sjö och klädd i samma bikini. Övergång, kallar man det visst (en sån som en amatörfilmare skulle vara skitnöjd med, men knappast en serös filmare - utom som ironi då).

Men tydligen är bikiniöverdelar alldeles för grovt för de lokala nyheterna, eller snarare - "det kan uppfattas som sexistiskt". Nåja, man kan ju uppfatta saker som man vill, antar jag, och det är ju alltid kul att debattera. Men så gör SVT något väldigt konstigt - de blurrar filmen.



Men kan de skärpa sig ...eller? Är vi tillbaks på 50-talet? Vad är nästa steg - burka? I samma veva, när jag läste om det här löjlet, kom jag att tänka på prinsessan Madeleine. Ska hon också blurras i fortsättningen?


---
Läs även andra bloggares åsikter om bröstchock, bikini, svt / Ab,

Om att dela på en blomma

Den började visst torka till sig, blomman därborta. Den började dö. Och javisst, det är möjligt att den skulle göra sig som eternell, men troligast var att någon skulle slänga'n i soporna.



Jag räddade en av blommorna; dess köttighet fick slaktaren i mig att vakna.



Men visst är det ju så ... att man är nyfiken på hur saker ser ut inuti? Jag är det - och med knivens hjälp klöv jag den på mitten.



Sådär ja, kniven har gjort sitt jobb. Jag böjer mig fram över dekapiteringen, om man kan kalla det så, och tar mig en närmare titt.



Och så här ser denna blomma (vars namn jag inte känner till) ut i genomskärning. Tryck på bilden om du vill se den förstorad.


---
Läs även andra bloggares åsikter om blommor, skärande

Många olika träd

Jag kan inte påstå att jag är särskilt trädintresserad. Åtminstone varken bryr jag mig om, eller har nån jättekoll på vilka trädens namn är. Mitt intresse sträcker sig till att konstatera att om ett träd är snyggt att se på, har trevlig bark och luktar gott, då är det ett bra träd. Jag föredrar förresten lövträd framför barrträd.

Men om jag skulle vara intresserad av träd på ett mer vetgirigt vis, snarare än känslomässigt, ja då befinner jag mig i ett Mecka. I krokarna omkring mitt jobb finns nämligen alla sorters träd - lövträd mestadels, tror jag - representerade, och de står verkligen huller om buller.



Se på bilden här ovanför - tre helt olika träd bredvid varandra. Och så är det överallt häromkring. I skogen, i naturligt tillstånd, tror jag att vissa träd tar över vissa områden, men här är det verkligen mångkulturellt på trädfronten.

Naturligtvis har stadsplanerarna och landskapsarkitekterna skapat det på det här viset, men för den skull känns det hela inte onaturligt, utan bara mysigt. Och så här års - det kan jag lova - så luktar det mycket, mycket gott häromkring.
---
Läs även andra bloggares åsikter om träd

Ett förvinterdagshål

inom synhåll
det närmar sig nu
ett hål

Denna urgamla haiku får illustrera dagens hålspaning. Men tycker man inte att den är tillräckligt informativ kan man kolla på filmen istället.



Hålserien:
Stuprör, Kyrka, Skogås-hus, Bodar och träd, Pissoir, Dikesrör, Under bro-hus, Riddarholmskyrkan, Skogåsbunker, Två kvällshål, Ännu ett kyrkohål, Ett par hål i det fina vädret, Klarakyrkan revisited, Ett trädhål, Tankhål
---
Läs även andra bloggares åsikter om hål, träd

Upphovsrätten till sig själv

Senast man öppnade på locket till Karl XII:s kista och kikade in var 1917. Innan dess gjorde man det 1859. Innan dess var det 1799. Och innan dess var det 1746. "Med största sannolikhet har graven även öppnats inofficiellt vid flera tillfällen", kan man läsa på Wikipedia.

Är Karl XII:s kista nån slags jäkla adventskalender, eller? Nå, senast man öppnade såg han i alla fall ut som på bilden nedan. Och nu är det tydligen dags igen.



Jag ska inte sticka under stol med att jag tycker sånt här är jäkligt intressant, och att jag hoppas att tv filmar't ordentligt. Samtidigt kan jag inte låta bli att fråga mig: Vem har sagt att man får göra så här?

Ja, vem äger ens kropp när man är död? Är det staten? Är det ens släktingar? Att man själv inte har någon del i ägandet står ju helt klart, men nån måste ju ha det. Allting ägs av någon, och så borde det ju vara med döda kroppar också.

Och om det nu är så att ens släktingar, i alla fall de närmsta, "äger" kroppen - vem äger den i så fall när dessa släktingar själva är döda? Kan det vara så, rentav, att efter en viss tidsrymd som död så blir man public domain?
---
Läs även andra bloggares åsikter om Karl XII, public domain

Nej till att filma och ja till att filma

Häromsistens kunde man läsa att räddningstjänsten i Malmö ville ha kameror på bilarna. Man hade utsats för stenkastning, flaskkastning och laserstrålar mot ansiktet, och ville kunna identifiera förövarna. Man fick nej till att ha kameror. Skälet till detta var att det var integritetskränkande.

Idag läser jag att P-vakterna i Malmö utsätts för hot och trakasserier, och ska därför utrustas med kameror i sina mössor: "Genom att vi nu kan spela in händelser på video så förväntar vi oss att incidenter där parkeringsvakter blir utsatta för okvädningsord och hot om våld ska minska".

Var finns konsekvensen?


(Denna kameramössa har dock inget med p-vakterna att göra, men visar att tekniken ändå finns)
---
Läs även andra bloggares åsikter om kameraövervakning

Skum dröm

Man drömmer ju nästan jämt. Ibland minns man drömmarna, och ibland inte. För det mesta är de så pass ointressanta för alla utom en själv, trots knasig surrealism, att man aldrig återger dem, varken muntligt eller i skrift.

Men då och då har man drömmar utöver det vanliga, som är så fyllda av knäppa symboler och märkliga händelser att man känner att man måste berätta, trots att de antagligen framstår som precis lika oförståeliga för andra som för en själv. En sån dröm hade jag inatt.

Scen 1
Jag har tjockt hår, sånt som jag hade när jag var tonåring. Jag borstar håret. På huvudets vänstra sida har det tydligen tovat till sig. Jag lyfter på lockarna och ser en enorm tova, pressad mot skulten. Jag försöker lösa upp den, men lyckas inte.

Scen 2
Jag står i badrummet nu, och upptäcker ett veck strax under örat. Jag drar i det. Det verkar som att ansiktet går att lossa på. Jag drar försiktigt - hela ansiktet följer med. Jag tar loss ansiktet, precis som en mask. Masken är minst en centimeter tjock, och den är köttig. Jag slänger ner den i toaletten.

Scen 3
Under badrumslampans kalla sken står jag framför spegeln. Det finns ett annat ansikte där nu, ett som har funnits under "masken". Jag tänker att det är som när ormar ömsar skinn; det nya ansiktet är inte riktigt färdigt. Det ser blekt och lite oformligt ut, har inte fått några skarpa konturer ännu. Det nya ansiktet ser storögt och oskyldigt ut - och fiskblekt. Jag tar en bit svart garn och sätter det på överläppen som en mustasch.

Scen 4
Det gamla ansiktet ligger i toaletten. Trots att det borde vara större än vattenytan däri flyter det fritt, en bra bit från porslinskanterna. Dess mun öppnas och ett vitt skum börjar bubbla ut. Det är som efter-tandborstning-spott, men det kommer i mängder. Jag står och tittar på skummet - det växer mer och mer.

---
Läs även andra bloggares åsikter om drömmar

Lite svartvitt

Jaha, som jag sa så var kameran ställd på svartvitt idag, och så här blev det. Jag har uppenbarligen mycket att lära mig, men det är inget jag tänker hänga upp mig på just nu, utan njuter bara av det ovana.






---
Läs även andra bloggares åsikter om svartvitt, bilder

2010 blir ett romarår

Det kommer två nya romarfilmer nästa år (2010), som båda handlar om den berömda nionde legionen. Den ena - "The Eagle of the Ninth" - bygger på en barnbok från 1954 med samma namn. Den andra - "Centurion" - har en sandalveteran från "300" i huvudrollen, nämligen Dominic West. Här har vi lite behind the scenes från "Centurion".


---
Läs även andra bloggares åsikter om romare, den nionde legionen

Grå bark i svartvitt

På rasten tog jag mig nedåt vattnet till. Kameran följde med, ställd på svartvitt. Det blev ett gäng bilder. Dessa kommer jag att fixa till hemma ikväll, och några ska jag lägga upp här. Fast en slänger jag upp nu.

Jag märker att svartvitt är svårare än färg. Det är lätt gjort att allt bara blir jämngrått - åtminstone med mig som fotograf. Och när allt är jämngrått blir det svårt att se vad som är djupet i en bild, och vad som så att säga är ytan.

Bark visade sig vara extra svårt. Ett grått träd med grå bark - det såg ut som en allmängrå struktur bara. Men så tog jag Picnik till hjälp och separerade gråskalorna lite, och då blev det ändå rätt hyfsat.



I alla fall i mina ögon.
---
Läs även andra bloggares åsikter om grått, bark, foto, svartvitt

Religion, symboler, partier och begravning

Jag såg att de nya privata apoteken ska få en egen symbol, ett grönt apotekskors som liksom är tudelat. Jag fick för mig att se efter om det fanns nån symbolsökare på nätet - kanske kunde jag hitta en motsvarighet till detta kors.

Hittade ingen symbolsökare, men jag hittade Fonus dödsannons-sökning. Där fanns naturligtvis massor med religiösa symboler, mest kristna kors, naturligtvis, men även en del islamska halvmåne-stjärnor. Och så fanns det politiska symboler.

Just nu är ju muslimer och sverigedemokrater så fruktansvärt mycket på tapeten. I framtiden kommer det inte gå att tänka på ordet muslim utan att man samtidigt tänker på ordet sverigedemokrat - och tvärtom. Fanns då den sverigedemokratiska symbolen med på Fonus partilista? Nix. Inte Fi eller PP heller, för den delen. Kanske måste man vara riksdagsparti.

På Fonus sida fanns det också ett "Religioner och kulturer" - ett antal pdf:er om hur de olika trosinriktningarna väljer att ta hand om sina döda. I pdf:en om Islam läste jag på slutet:

Efter tvagning och smörjning sveps kroppen i vitt tyg, helst utan sömmar. Män sveps i tre lager tyg och kvinnor i fem lager. Saknas tyg utan sömmar kan lakan användas.

Sånt där är intressant, hur folk gör. Själv tycker jag den zoroastriska metoden är mest intressant, men även de andras - till exempel grejen med citatet här ovanför. Enligt nämnda pdf finns det 470.000 muslimer i Sverige, och då tänker jag att statistiskt sett borde ju någon av dessa tillhöra min läsarskara, och kanske i sin egenskap av muslim kunna svara på en fråga.

Frågan är: Varför klä mansliken i tre lager tyg och varför kvinnoliken i fem lager? Jag tänker att allt måste ha ett ursprung i något. Till exempel fyllde säkert omskärelse någon slags hygienisk funktion för tusentals år sedan, medans den nu är en ritual. Samma borde gälla för svepningsmetoden. Nån som har ett svar?
---
Läs även andra bloggares åsikter om partier, religioner, symboler, begravning

Svartvitt imorgon

Nu ställer jag om kameran till svartvitt. De bilder jag tar imorgon - om jag tar några bilder då - kommer att vara oåterkalleligt färglösa. I vanliga fall så vinner alltid färg över svartvitt, om jag får välja. Jag kan ju göra svartvita bilder av färgditon i datorn, men det gör jag sällan. Nu tar jag bort det fria valet tillfälligt. Bara på kul.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, foto, färg, svartvitt

Arg hund

Jag passerade en hund på min väg till centrum idag. Den stod bunden vid ett träd, och hade huvudet i en tratt.



Det lustiga var att den blev helt rabiat när jag gick förbi'n. Undras varför - jag kanske luktade nåt, eller så hade jag bara ett störande utseende.
---
Läs även andra bloggares åsikter om hundar

Nördigt med Repmånad-dialog

Kom just att tänka på en lustig grej från i lördags. Jag var på typ en fest, och hon som hade den bad mig skicka fodralet i vilket hon förvarade sin musik. Jag passade på att kolla in vilken musik som fanns däri. Vafan ... Repmånad?!

Varför har du Repmånad? undrade jag, och hon svarade att hon hade fått den i en tidning, eller nåt i den stilen. Den ska vi spela, sa jag, för jag hade ingen aning om hur soundtracket till den lät, och varför man över huvud taget hade gjort ett sådant. Men, tänkte jag, det kanske var bra musik i den filmen.



Skivan sattes på och ljudet kom igång. Vanudå, det där öppningssoundet som låter när SF-loggan dyker upp (Tata tata ta taaa). Snacka om överkurs, tänkte jag. Sen var det lite musik, men det lät fasen inte som nåt jag hade hört. Sen var det snack - dialog. Jamen vad är det här för skit? frågade jag henne.

Jag hade druckit vin, så tankeförmågan var antagligen inte på topp. Efter att jag med rynkade ögonbryn och halvöppen mun hade tänkt färdigt slöt jag mig till att en sån här skiva görs nog till hardcore-fansen, de som verkligen vill ha med allt - både dialog och musik. Snacka om nördigt, tänkte (och sa) jag.

Till slut upplyste man mig om att det var en dvd-film jag hade stoppat i cd-spelaren*. Ridå.
---
Läs även andra bloggares åsikter om repmånad, förvirring
---
*(tydligen tjänstgjorde en dvd-spelare som cd-spelare. Men det fanns ingen tv i närheten).

Det vore mer konsekvent att se på miljöfrågan

Det är mycket Sverigedemokraterna just nu. Jimmie Åkesson menar att "massinvandringen", och de krockar den för med sig, är det största hotet mot Sverige. Att främmande människor kommer till Sverige kan bero på många olika orsaker, till exempel flykt från hemlandet, arbete, kärlek eller kanske bara på att man vill ha ett bättre liv över huvud taget.

Sverigedemokraterna har lite olika lösningar på problemet, vilka jag inte riktigt orkar sätta mig in i. Däremot tror jag de fokuserar fel. Om ett parti har som huvudfråga att det funkar bäst om folk håller sig inom sina egna nationsgränser - då borde det partiet bli ett miljöparti.

Jag har följt tv-serien "Människans resa" på UR. Den handlar om de vägar människor har tagit när de har spritt sig över planeten. Och det som har slagit mig är att det som verkligen får folkgrupper att röra på sig i stor skala, det är klimatförändringar.

Om nu allt som sägs om klimathotet är sant så kommer - om vi inte drar i handbromsen - vissa platser på jorden att bli snudd på obeboeliga - knasigt nog, ur ett sverigedemokratiskt perspektiv, platser som bebos just av de som Sverigedemokraterna identifierar som ett problem när de hamnar hos oss.

Om en plats blir obeboelig så kommer dess befolkning att röra på sig. Det ligger antagligen i den mänskliga naturen. När den dagen kommer - om 20 eller om 200 år - så kommer ingen att be snällt om att få bli insläppt.

Jag har också hört om ett annat scenario - att golfströmmen stannar av och att våra trakter blir obeboeliga pga kylan. Då måste vi röra på oss. Om jag har att välja på att bo på en frusen tundra och att vandra in i behagligare trakter så tänker inte jag ta no for an answer från nån surig gränsvakt. Historien har visat att vi människor funkar så.

Så, som jag sa, om Sverigedemokraterna vill se sin kamp lite mer långsiktigt och konsekvent, så borde de faktiskt lägga krafterna på miljöarbete/lobbyism. Det de kallar massinvandring är antagligen bara en viskning av hur det skulle kunna vara, och kanske kommer att bli.

[Jag har verkligen medvetet försökt att låta torr och objektiv här, fast jag har ingen aning om ifall jag har lyckats. Det är nämligen så här, att pratar man om invandring eller om klimathot, då får man en jävla massa jobbiga kommentarer, och såna slipper jag gärna]
---
Läs även andra bloggares åsikter om sverigedemokraterna, folkvandringar / Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5

Böcker jag har läst och böcker jag inte har läst

Jag fick för mig att scanna. Men vad skulle jag scanna då? Skulle jag scanna något viktigt och nyttigt eller skulle jag scanna vad som helst? Det fick bli något mitt emellan.

Min bokhylla dominerar rummet. Mängder med böcker i dubbla rader. Många har jag köpt. Många har jag fått. Många har jag hittat. Och jag har faktiskt läst många av dem också. 'Jag scannar några böcker', kom jag på.

Vilka böcker skulle jag ta då? Skulle jag gå på ovanligt snygga omslag? Skulle jag gå på oväntade böcker? Skulle jag scanna böcker som visar upp att: Ojsan då, vilken finfin och komplex boksmak den där Johnny verkar ha' ?

Så här gjorde jag. Jag tog de böcker som var lättast att sträcka sig efter från datorstolen. Den totala bristen på ordning och system i bokhyllan garanterade ett totalt random-resultat blev jag strax varse.



James Hadley Chase-boken "Du ska ändå dö" har jag inte läst. Jag har nog inte ens läst baksidestexten på'n. Omslaget tycks utlova rafflande action, men fan tro't.

Peter Nilsons "Hem till jorden" har jag n a t u r l i g t v i s läst. Precis som alla hans böcker är den mycket bra.

Maja Lundgrens "Pompeji" har jag läst. En väldigt speciell bok. Den är tunn som en liten älva om den står bredvid tegelstenen "Myggor och tigrar" (som även den är mycket bra) och läses därför ut snabbt. Bra att ha i väskan förresten, man kan ströbläddra i den som i en diktbok.

Lauziers "En ynglings memoarer" har jag läst. Det är förvisso ett seriealbum, men den får räknas som bok. Det var mycket länge sedan jag läste den nu, men jag minns att första gången så tyckte jag den var jävligt bra.

Bertrand Russels "Filosofins problem" har jag inte läst. Borde jag det?

---
Läs även andra bloggares åsikter om scanner, böcker, författare