onsdag, november 30, 2011
Jag ser Sune
Jag ser visst Sune Mangs lite överallt nu för tiden. Häromdan såg jag honom i en gammal tv-film, och nu senast, i den där ganska virala "onda skrattet"-filmen ...
... tyckte jag mig se honom skymta fram i den lilla flickan, alldeles i slutsekunden. Det kanske bara är jag som ser't, men så här tänkte jag.
Undras vars han ska dyka upp härnäst.
... tyckte jag mig se honom skymta fram i den lilla flickan, alldeles i slutsekunden. Det kanske bara är jag som ser't, men så här tänkte jag.
Undras vars han ska dyka upp härnäst.
tisdag, november 29, 2011
Genom kameran
Det finns en film som heter "They Live". Den är egentligen ganska usel, men idén den bygger på är kul. Huvudpersonen hittar ett par solglasögon. Med dessa kan han se världen som den egentligen är, nämligen styrd av utomjordingar med trollutseende. Jag har nog bloggat om den filmen minst ett par gånger förr, men upprepning förnöjer, som det heter.
Han med solglasögonen kunde alltså titta på en folkmassa. Nästan alla såg normala ut, men vissa gjorde det inte, och det var utomjordingarna. Samma var det med tidningar och affischtavlor. Tittade han på dem utan glasögon var det bara veckotidningar och Coca Cola-reklam och sånt, men genom solglasögonen syntes vad det egentligen var - vita ytor med budskap typ "Obey!".
Lite den effekten tycker jag att fotande kan bjuda på ibland. Saker man normalt inte ser kan så att säga dyka upp i efterhand. Den här bilden tog jag mitt på dan igår, när jag tog en snabbsväng till kungsan (där det åktes skridskor) på min lunchrast.
Jag plåtade Molins fontän. Fontänen är 138 år gammal och gjord av brons. Den kan mycket väl vara en av Stockholms allra finaste offentliga konstföremål. Den är grön. Från den mörkaste, nästan svarta, nyansen av grönt, till en väldigt ljusblek grön. Grön alltså - inte gul.
Åtminstone inte vad jag har sett. Nu har jag i och för sig aldrig riktigt närstuderat fontänen, men nog har jag alltid betraktat den som grön. Nu, på fotot, ser man det gula. Jag tror inte jag såg det gula när jag tog bilden. Kan det vara brons som tränger igenom ärgen? Kan det vara nån kemisk reaktion? Kan det vara nåt påstruket skyddande lager?
Ingen aning, men jag kom att tänka på det där om solglasögonen när jag såg det gula, att kameran ibland kan visa det som ögat inte ser.
---
Förresten, på tal om utomjordingar. Den som kommer från en annan planet är en utomjording. Om man däremot råkar komma från jorden, ja då är man en jordling. "-ing" - "-ling". Varför detta L i det ena ordet men inte i det andra?
Han med solglasögonen kunde alltså titta på en folkmassa. Nästan alla såg normala ut, men vissa gjorde det inte, och det var utomjordingarna. Samma var det med tidningar och affischtavlor. Tittade han på dem utan glasögon var det bara veckotidningar och Coca Cola-reklam och sånt, men genom solglasögonen syntes vad det egentligen var - vita ytor med budskap typ "Obey!".
Lite den effekten tycker jag att fotande kan bjuda på ibland. Saker man normalt inte ser kan så att säga dyka upp i efterhand. Den här bilden tog jag mitt på dan igår, när jag tog en snabbsväng till kungsan (där det åktes skridskor) på min lunchrast.
Jag plåtade Molins fontän. Fontänen är 138 år gammal och gjord av brons. Den kan mycket väl vara en av Stockholms allra finaste offentliga konstföremål. Den är grön. Från den mörkaste, nästan svarta, nyansen av grönt, till en väldigt ljusblek grön. Grön alltså - inte gul.
Åtminstone inte vad jag har sett. Nu har jag i och för sig aldrig riktigt närstuderat fontänen, men nog har jag alltid betraktat den som grön. Nu, på fotot, ser man det gula. Jag tror inte jag såg det gula när jag tog bilden. Kan det vara brons som tränger igenom ärgen? Kan det vara nån kemisk reaktion? Kan det vara nåt påstruket skyddande lager?
Ingen aning, men jag kom att tänka på det där om solglasögonen när jag såg det gula, att kameran ibland kan visa det som ögat inte ser.
---
Förresten, på tal om utomjordingar. Den som kommer från en annan planet är en utomjording. Om man däremot råkar komma från jorden, ja då är man en jordling. "-ing" - "-ling". Varför detta L i det ena ordet men inte i det andra?
måndag, november 28, 2011
Måndagsbloggande
Läser att: Sex med djur förbjuds (i lagförslag), och det är väl bra. Fast det låter lite otydligt, tycker jag. Jag förstår såklart att det är människors sexande med djur det handlar om, men rubriken kunde lika gärna mena att djurs sex med djur förbjuds. Det vill vi ju inte, för då skulle djuren försvinna. Fast spindlars sexande med varandra kunde gott förbjudas, för dessa finns det alldeles för många av (jag såg en jäkla inomhusspindel idag, och är fortfarande lite i chock).
Läser att den moderate riksdagsmannen Michael Svensson är sur över att SD har börjat beskriva sig som "socialkonservativa", en stämpel Svensson gärna sätter på sig själv, och därför anser att SD har stulit den. Hur det är med den saken bryr jag mig inte särskilt mycket om, men jag tyckte det lät kul hur Svensson beskrev "sin" socialkonservatism:
Läser om om suffixet "-oid". När jag knatade runt på rasten idag började jag bara tänka på det. Ett roligt efterled är det, och det borde säkert användas oftare. Sätter man ett -"oid" efter ett namn/ord så degraderas det namnets/ordets betydelse till bara något som liknar vad det innan betydde. Till exempel: Ett faktum är ett faktum - något absolut, men en faktoid ... ja, det är något som inte alls är lika tillförlitligt. Jag kommer att tänka på mitt gamla hålla påande att göra hemgjort snus förr. Det var helt enkelt inte riktiga snusar jag tillverkade, utan snusoider. Och så vidare.
Tittar på en bild jag plåtade igår (finns förresten med i gårdagens film), och en kollega går förbi och tror att jag kollar på nåt porrigt. "Va?!" undrar jag. "Hur kan du tro det?" Han menar att det ser ut som ett kvinnligt könsorgan. Jag spelar dum på ett Höhö-aktigt vis och låtsas inte förstå alls vad han menar, och så småningom dör samtalet ut. Senare, medan jag läser om det där suffixet, då kommer jag på vad bilden föreställer: En slidoid.
Läser att den moderate riksdagsmannen Michael Svensson är sur över att SD har börjat beskriva sig som "socialkonservativa", en stämpel Svensson gärna sätter på sig själv, och därför anser att SD har stulit den. Hur det är med den saken bryr jag mig inte särskilt mycket om, men jag tyckte det lät kul hur Svensson beskrev "sin" socialkonservatism:
Den socialkonservatism jag känner är öppen, omfamnade och tillåtande.... och så vidare, och så vidare. Det jag tyckte lät kul var hur Jesusaktigt det lät. Hur pompöst liksom, som om den socialkonservatism han känner är ett levande väsen som genomsyrar honom.
Läser om om suffixet "-oid". När jag knatade runt på rasten idag började jag bara tänka på det. Ett roligt efterled är det, och det borde säkert användas oftare. Sätter man ett -"oid" efter ett namn/ord så degraderas det namnets/ordets betydelse till bara något som liknar vad det innan betydde. Till exempel: Ett faktum är ett faktum - något absolut, men en faktoid ... ja, det är något som inte alls är lika tillförlitligt. Jag kommer att tänka på mitt gamla hålla påande att göra hemgjort snus förr. Det var helt enkelt inte riktiga snusar jag tillverkade, utan snusoider. Och så vidare.
Tittar på en bild jag plåtade igår (finns förresten med i gårdagens film), och en kollega går förbi och tror att jag kollar på nåt porrigt. "Va?!" undrar jag. "Hur kan du tro det?" Han menar att det ser ut som ett kvinnligt könsorgan. Jag spelar dum på ett Höhö-aktigt vis och låtsas inte förstå alls vad han menar, och så småningom dör samtalet ut. Senare, medan jag läser om det där suffixet, då kommer jag på vad bilden föreställer: En slidoid.
Började titta på "Fire Walk with Me"
Den här giffen har jag plockat ur filmen "Twin Peaks: Fire Walk with Me". Av nån anledning blev det inte av att jag såg den då det begav sig, då under 90-talets första hälft.
Kanske hade "Arkiv X" redan kommit igång vid det laget, och jag upplevde Twin Peaks som lite uttjatat och föråldrat i jämförelse. Kanske, men jag minns inte. Nu har jag dock börjat titta på'n, en kvart igår kväll bara, och jag tycker faktiskt den verkar vara helt okej.
Kanske hade "Arkiv X" redan kommit igång vid det laget, och jag upplevde Twin Peaks som lite uttjatat och föråldrat i jämförelse. Kanske, men jag minns inte. Nu har jag dock börjat titta på'n, en kvart igår kväll bara, och jag tycker faktiskt den verkar vara helt okej.
söndag, november 27, 2011
Höstsnuttar
Istället för att gå till Farsta och sen åka buss hem gjorde jag idag tvärtom. Jag åkte dit och gick hem. Jag var lite fotosugen, men kameran var glömd hemma, så jag använde mobilen istället. Det blev dock inte särskilt mycket fotande, men desto mer filmande. Jag fick för mig att en sån här vinter - för det är ju faktiskt vinter - borde man ju dokumentera, onaturligt varm som den (hittills) är. Så det fick bli filmade miljöbilder, eller vad man nu ska kalla det - miljösnuttar? Jag var inte på prathumör, så jag höll käften, och la istället efteråt på en av youtubes godkända musiksnuttar över filmen. Lyssnade inte så noga efter vad jag la på för nån slags musik ... nåt jazzigt fick det bli. Hoppas den passar.
"Kidnappad"
Jag läser i Aftonbladet om Ibrahim som av polisen blev omhändertagen för ordningsstörande beteende. Man bestämde att han skulle, så som man gör med fotbollssupportrar, köras iväg från platsen. Ibrahim hamnade vid Kaknästornet. Eftersom jag rör mig i de krokarna nästan varenda dag så vet jag att för Ibrahim vankades en fyrtiofemminuters-promenad cirka, om han ville ta sig tillbaks till utgångspunkten.
Jag kan tycka att han uppträdde rätt provocerande mot polisen, eller kanske ohyfsat i alla fall, men det är ju inget brott. Fast det kan vara att bete sig ordningsstörande. Nåväl, jag var inte där och ska inte döma. Förstå kan man i alla fall, att Ibrahim blev sur. Så arg blev han, att han gick till polisen och anmälde polisen för detta frihetsberövande, som han tyckte var klart olaga.
Ingenstans i texten står det att Ibrahim blev kidnappad. Men artikelns rubrik lyder: Han blev "kidnappad" av polisen. Jag kan fatta att man som rubriksättare vill hålla sig kort. Kidnappad består av nio bokstäver, medan frihetsberövad består av fjorton. Å andra sidan valde man att slänga dit ett par citationstecken kring kidnappad, vilket ju ökar dess mängd till elva.
Så det handlade nog inte om att spara på bokstäver, utan det handlade säkert om att låta dramatisk. Och om att antyda att poliserna var brottslingar. Citationstecknen var bara till för att Aftonbladet skulle skydda sig från att anklaga falskt.
Citationstecknen gör att det ser löjligt ut. Antingen är man väl kidnappad eller så är man det inte. Jag kommer att tänka på att det skulle se rätt konstigt ut om man flyttade omkring dessa tecken i rubriken. Gjorde man det så skulle man antyda helt andra saker. På kul testade jag ett par varianter.
Aftonbladet antyder att Ibrahim är en kvinna, eller åtminstone inte en riktig man:
Aftonbladet säger att Ibrahim verkligen blev kidnappad, men av några som bara låtsades vara poliser:
En vecka innan denna bloggpost skrev jag om en skylt jag gick förbi som hade felplacerade citationstecken, och i kommentarerna där fick jag av "Rutan" reda på att det finns en sida som har specialiserat sig på knasigt användande av sådana: http://www.unnecessaryquotes.com/. Visserligen är sidan ganska ful, samt att exemplen i den är på engelska, men det finns några roliga användningar därinne.
Jag kan tycka att han uppträdde rätt provocerande mot polisen, eller kanske ohyfsat i alla fall, men det är ju inget brott. Fast det kan vara att bete sig ordningsstörande. Nåväl, jag var inte där och ska inte döma. Förstå kan man i alla fall, att Ibrahim blev sur. Så arg blev han, att han gick till polisen och anmälde polisen för detta frihetsberövande, som han tyckte var klart olaga.
Ingenstans i texten står det att Ibrahim blev kidnappad. Men artikelns rubrik lyder: Han blev "kidnappad" av polisen. Jag kan fatta att man som rubriksättare vill hålla sig kort. Kidnappad består av nio bokstäver, medan frihetsberövad består av fjorton. Å andra sidan valde man att slänga dit ett par citationstecken kring kidnappad, vilket ju ökar dess mängd till elva.
Så det handlade nog inte om att spara på bokstäver, utan det handlade säkert om att låta dramatisk. Och om att antyda att poliserna var brottslingar. Citationstecknen var bara till för att Aftonbladet skulle skydda sig från att anklaga falskt.
Citationstecknen gör att det ser löjligt ut. Antingen är man väl kidnappad eller så är man det inte. Jag kommer att tänka på att det skulle se rätt konstigt ut om man flyttade omkring dessa tecken i rubriken. Gjorde man det så skulle man antyda helt andra saker. På kul testade jag ett par varianter.
Aftonbladet antyder att Ibrahim är en kvinna, eller åtminstone inte en riktig man:
Aftonbladet säger att Ibrahim verkligen blev kidnappad, men av några som bara låtsades vara poliser:
En vecka innan denna bloggpost skrev jag om en skylt jag gick förbi som hade felplacerade citationstecken, och i kommentarerna där fick jag av "Rutan" reda på att det finns en sida som har specialiserat sig på knasigt användande av sådana: http://www.unnecessaryquotes.com/. Visserligen är sidan ganska ful, samt att exemplen i den är på engelska, men det finns några roliga användningar därinne.
fredag, november 25, 2011
Sent i November
25 november. Kassan tryter, skägget växer. Sugen på vin och ändå inte. Uppfälld krage mot fuktig luft för att slippa fuktig luft mot blottad hals. Uppgiven min bakom uppfälld krage. Tittar på folk. Förbipasserande. Trött och klentrogen blick under keps och spretiga ögonbryn. Ännu ingen snö dock, och det tackar man för. Tackar vem?
Eken fälld
Aktivisterna bortkörda och TV-eken är fälld. Jag var framme på morgonen, på väg till jobbet, och filmade med mobilen. Men filmen blev jäkligt, jäkligt mörk. Ingen idé att lägga upp här. Kolla hellre i tidningarna (ab, svd, dn, svt). Vill du ändå se (eller inte se) filmen så hamnade den på facebook.
Gatan utan eken blev plötsligt väldigt trist. Och bred. Ser ut som en motortrafikled.
Det som förvånade mig var hur djupt ner i marken eken stod. Det syntes inte förut, för ett slags trädäck löpte runt eken, men nu när jag tittade på närmare håll såg jag att eken stod som i en brunn. Ett par meter djupt såg det ut att vara. En riktig The Ring-brunn. Den borde de låta vara kvar. Lägg något spännande i botten på'n, belys snyggt och suggestivt och lägg en genomskinlig skiva ovanpå.
Förresten, det tog visst bara två timmar att fälla eken, läste jag. När jag för några månader sedan spanade in en fällningen av ett något mindre träd, som stod ett par hundra meter från tv-eken, så tog det minst den dubbla tiden. Den fällningen utspelade sig dagtid, så den gick att filma.
---
Update: På eftermiddagen gick jag iväg till TV-eken igen, hädanefter kallad TV-stubben, och kollade runt lite. Jag skrev på morgonen att "brunnen" den stod i var två meter djup. Icke. Snarare en halvmeter - det var mörkret som lurade mig. Jag filmade TV-stubben, och lade filmen på facebook.
Gatan utan eken blev plötsligt väldigt trist. Och bred. Ser ut som en motortrafikled.
Det som förvånade mig var hur djupt ner i marken eken stod. Det syntes inte förut, för ett slags trädäck löpte runt eken, men nu när jag tittade på närmare håll såg jag att eken stod som i en brunn. Ett par meter djupt såg det ut att vara. En riktig The Ring-brunn. Den borde de låta vara kvar. Lägg något spännande i botten på'n, belys snyggt och suggestivt och lägg en genomskinlig skiva ovanpå.
Förresten, det tog visst bara två timmar att fälla eken, läste jag. När jag för några månader sedan spanade in en fällningen av ett något mindre träd, som stod ett par hundra meter från tv-eken, så tog det minst den dubbla tiden. Den fällningen utspelade sig dagtid, så den gick att filma.
---
Update: På eftermiddagen gick jag iväg till TV-eken igen, hädanefter kallad TV-stubben, och kollade runt lite. Jag skrev på morgonen att "brunnen" den stod i var två meter djup. Icke. Snarare en halvmeter - det var mörkret som lurade mig. Jag filmade TV-stubben, och lade filmen på facebook.
torsdag, november 24, 2011
onsdag, november 23, 2011
Trashig
När jag såg Kobras program om "white trash" (ligger uppe till 19 jan 2012) kom jag ihåg att jag kollade upp det begreppet på Wikipedia en gång, och då förvånades över hur pass bra det stämde in på mig - vit, fattig och obildad som jag är. Men det som var roligast var att nedtill i Wikipedia-artikeln, där det ju brukar finnas hänvisningar till relaterade ämnen, stod:
Jag heter Johnny.
"Se även Y-namn".
Jag heter Johnny.
Den 23:e november - 2004
Ja, jag bloggade redan då, och den här bilden lade jag upp just den dagen.
Lite skillnad mot det fuktiga och höstaktiga vädret som råder just nu.
(Den som har facebook kan förresten se hur det såg ut i morse).
Lite skillnad mot det fuktiga och höstaktiga vädret som råder just nu.
(Den som har facebook kan förresten se hur det såg ut i morse).
Den nakne på tåget
Alltså, jag tycker att det borde vara helt okej att få vara naken till vardags, och ärligt talat har jag aldrig förstått att det kan vara nåt stötande med det. Men det är vad jag tycker. Förresten är det tillåtet att helt dölja sig under en heltäckande burka, till och med i rättssalen har jag för mig att jag har läst, och då borde det också vara tillåtet att inte dölja sig. Varför ska den ena extrema - om man vill se det så - ståndpunkten vara tillåten, men inte den andra?
Men antagligen är det väl rädslan för att nåt i stil med att detta ska hända som gör att det är otillåtet att vara naken bland folk. Man ska inte tänka så som jag nu tänkte i detta fallet, men min tanke råkade visst vara snäppet snabbare än min etik (eller vad det kallas). Jag tänkte: Hoppas nån spöar upp den jäveln riktigt ordentligt!
[svd]
Men antagligen är det väl rädslan för att nåt i stil med att detta ska hända som gör att det är otillåtet att vara naken bland folk. Man ska inte tänka så som jag nu tänkte i detta fallet, men min tanke råkade visst vara snäppet snabbare än min etik (eller vad det kallas). Jag tänkte: Hoppas nån spöar upp den jäveln riktigt ordentligt!
[svd]
tisdag, november 22, 2011
Blodet
Häromdagen, i Sydsvenskans artikel "Statsministerns avsky mot SD", berättar Reinfeldt om vad han tror bland annat är upphovet till denna avsky: Hans farfars farfar var svart. Jaha. Det sägs att jag har en hundra år gammal droppe indianblod i mig - undras vad denna droppe har för inverkan på vad jag tycker om saker och ting. Tja, jag gillade ju Zeb när Familjen Macahan gick på tv, och han var ju indianernas vän, fast å andra sidan gillade ju alla Zeb.
Jag tror förresten inte riktigt på denna avsky. Den känns inte äkta, och hänvisningen till det afrikanska blodet känns bara löjlig. Jag misstänker att hans pekande på SD - som ju faktiskt är en väldigt liten beståndsdel i svensk politik - bara har som syfte att flytta fokuset från den egna politiken. Nå, på tal om förfäder och blodsmystik då, så har vi här Grynet Molvig när hon sjunger "Blodsvisan".
Jag tror förresten inte riktigt på denna avsky. Den känns inte äkta, och hänvisningen till det afrikanska blodet känns bara löjlig. Jag misstänker att hans pekande på SD - som ju faktiskt är en väldigt liten beståndsdel i svensk politik - bara har som syfte att flytta fokuset från den egna politiken. Nå, på tal om förfäder och blodsmystik då, så har vi här Grynet Molvig när hon sjunger "Blodsvisan".
måndag, november 21, 2011
Nu funkar animerade giffar direkt i Blogger
Förut har det inte gått att lägga upp animerade giffar direkt i Blogger, utan man har måst förvara dem annorstädes, och sedan medelst inbäddningskoder kunnat lägga in dem. Den tiden är dock förbi nu, vad det verkar. Jag testade att göra en animation.
Det gäller bara att man behåller animationens ursprungsstorlek.
Inom citationstecken
På väggen vid entrén till en av Skogås många restauranger. Jag gillar att både "mat" och "erbjudande" vardera är försedda med citationstecken. Jag tänker, vad är det egentligen det rör sig om? :)
Vem är den tjocka?
Svensk tv-film från 1986. "Bödeln och skökan" heter den, men på engelska heter den löjligt nog "Middle Ages Now" (med "Apocalypse Now"-text). Jag hoppade en bit in i den, skulle kolla om den var värd att kolla på. Såg ett bekant ansikte, och skrattade till när jag såg vem det var. Det är den tjocka tanten med hättan på huvudet. Ser DU vem det är? Om inte - svar under videon.
sbuɐɯ ǝuns
sbuɐɯ ǝuns
Det där varghatet
Jag ser att i Aschbergs program på Radio1 idag så ska ett par företrädare för de som kallar sig Naturdemokraterna (som tydligen vill bli ett riksdagsparti) få komma till tals. Jag brukar lyssna på rätt många av Radio1:s program i efterhand, när jag har tid - typ när jag promenerar - och så blir det nog med det här programmet också. Fast i skrivande stund har jag dock inte hört vad Naturdemokraterna har att säga.
Men jag har i alla fall läst mig till att de vill utrota vargen. Helt.
Som jag ser på saken så borde det finnas nån slags jämvikt i naturen, och en strävan efter att så långt det är möjligt försöka behålla nån slags ursprunglighet, så som den såg ut innan människorna började överbefolka ut sina medvarelser. Och som jag ser på saken är det inte nån brist alls på fårägare, jägare och jakthundsägare och renägare, medan vargen till och med har utrotats ut från vårt land förut.
Så - om man vill ha nån slags jämvikt - som den borde se ut - så är det i så fall inte vargpopulationen som borde decimeras, utan ...
Men jag har i alla fall läst mig till att de vill utrota vargen. Helt.
Som jag ser på saken så borde det finnas nån slags jämvikt i naturen, och en strävan efter att så långt det är möjligt försöka behålla nån slags ursprunglighet, så som den såg ut innan människorna började överbefolka ut sina medvarelser. Och som jag ser på saken är det inte nån brist alls på fårägare, jägare och jakthundsägare och renägare, medan vargen till och med har utrotats ut från vårt land förut.
Så - om man vill ha nån slags jämvikt - som den borde se ut - så är det i så fall inte vargpopulationen som borde decimeras, utan ...
söndag, november 20, 2011
Testar youtubes ljudpåläggare
Rätt ofta har YouTube varit på mig om att jag har använt musik som jag inte äger rättigheterna till i mina videor. Det har gått så långt att gör jag det en gång till blir jag avstängd från YouTube. Så jag har slutat med det. Jag har sällan musik numera. Fast det värsta är att musiken i nån flera år gammal fvideo kan spåras upp av nån upphovsrättshavare - som sedan klagar och sen är jag borta.
Men vad fan ska jag göra? Ofta är ju musiken en del av filmeran, den ligger så att säga ovanpå videoljudet. Tar jag bort musiken tar jag bort pratet, och filmerna blir totalt meningslösa. Nåja, inget att göra åt. Det är bara att tänka ...
Fast nu såg jag - att tänka på i framtiden - att man på YouTube har en möjlighet att lägga ljud på filmerna (och inte bara ersätta gammalt ljud - det visste jag redan). Att man kan ändra färgsättningen på videorna lärde jag mig häromdan - exempelvis har min förra film fått ett så kallat sextiotalsfilter på sig (den blev lite pissgul sådär) - men nu tänkte jag alltså testa ljudgrejen.
Jag filmade mina räkor lite, samt en spindel som vaknade ur sin vinterslummer på fönsterblecket i min brorsas vinterkalla stuga när vi satte på värmen, och sedan letade jag upp lite passande musik. Fast musik vetefan, nåt ljudaktigt var det, och jag tyckte det passade bra till filmen.
Men vad fan ska jag göra? Ofta är ju musiken en del av filmeran, den ligger så att säga ovanpå videoljudet. Tar jag bort musiken tar jag bort pratet, och filmerna blir totalt meningslösa. Nåja, inget att göra åt. Det är bara att tänka ...
Fast nu såg jag - att tänka på i framtiden - att man på YouTube har en möjlighet att lägga ljud på filmerna (och inte bara ersätta gammalt ljud - det visste jag redan). Att man kan ändra färgsättningen på videorna lärde jag mig häromdan - exempelvis har min förra film fått ett så kallat sextiotalsfilter på sig (den blev lite pissgul sådär) - men nu tänkte jag alltså testa ljudgrejen.
Jag filmade mina räkor lite, samt en spindel som vaknade ur sin vinterslummer på fönsterblecket i min brorsas vinterkalla stuga när vi satte på värmen, och sedan letade jag upp lite passande musik. Fast musik vetefan, nåt ljudaktigt var det, och jag tyckte det passade bra till filmen.
lördag, november 19, 2011
Träd
Om man gillar att fota, som till exempel jag gör, så har man nog märkt att träd oftast finns med på bilderna man tar - oavsett vad man siktar på. De liksom bara finns där, och man tänker nästan aldrig på dem. Fast jag har sett att jag själv tenderar till att rätt ofta välja träd (träd, stubbar, rötter) som själva huvudmotivet.
Jag kollade upp på flickr hur många såna bilder jag egentligen har tagit det senaste året, och det var faktiskt en hel del. Träd kanske inte intresserar så många mer än jag, men för den som ändå känner för't lägger jag här upp mina trädbilder. Som bildspel på helskärm eller som här nedan.
Och här är lite musik att lyssna på medan du tittar.
Jag kollade upp på flickr hur många såna bilder jag egentligen har tagit det senaste året, och det var faktiskt en hel del. Träd kanske inte intresserar så många mer än jag, men för den som ändå känner för't lägger jag här upp mina trädbilder. Som bildspel på helskärm eller som här nedan.
Och här är lite musik att lyssna på medan du tittar.
fredag, november 18, 2011
Så bra!
Den här killen är helt enkelt för bra. Och hans Harry Potter-version övertrumfar originalet med hästländer.
(Tipstack till yngsta sonen)
(Tipstack till yngsta sonen)
torsdag, november 17, 2011
Vintern närmar sig
Det är kallt idag. Vinter. Igår kunde man fortfarande, åtminstone med lite god vilja, kalla det för höst. Nu i morse var bilarna täckta med frost. Till och med marken under mina fötter, asfalten, var frostig. Det såg ut som om snö trängde upp från djupet, upp genom markytan, kanske för att locka ner snön från himlen. Men igår var det som sagt fortfarande lite höstligt. På lunchrasten tog jag mig en promenad över Gärdet, bort mot Kaknästornet. Jag plåtade lite, bland annat själva Kaknästornet. Så här såg det ut.
OBS: Bilden är delvis ett montage.
OBS: Bilden är delvis ett montage.
Auktoritär gas
Fan vilken passande beskrivning! Vilken bra beskrivning av fenomenet - av personlighetstypen. Det tänkte jag direkt när jag och Johan på jobbet pratade om olika typer vi kände och hade att göra med och Johan tipsade om (den nu tre veckor gamla) DN-artikeln. Vi hade väl kommit in på de där jobbiga typerna, de som liksom är som strömvirvlar, och i värsta fall som vampyrer och svarta hål. Uttrycket - beskrivningen - jag totalt fastnade för var: "Auktoritär gas" eller "Auktoritära utsöndringar".
Auktoritära utsöndringar
Exemplen som denna klockrena artikel tar upp är Bildt och Zlatan, men jag tror att det finns personlighetskusiner till dem på varje arbetsplats och i varje sammanhang. Åtminstone känner jag flera såna. För flera år sedan var det populärt att försöka peka ut vilka man hade att göra med som och hade en psykopatisk läggning. Möjligen är den här personlighetstypen, "gasläckarna", en slags undergrupp till psykopaterna, men det kan lika gärna röra sig om nån form av narcissism. Helt klart är att de är hyfsat många, och att de bör bekämpas i den mån det går.
Auktoritära utsöndringar
Exemplen som denna klockrena artikel tar upp är Bildt och Zlatan, men jag tror att det finns personlighetskusiner till dem på varje arbetsplats och i varje sammanhang. Åtminstone känner jag flera såna. För flera år sedan var det populärt att försöka peka ut vilka man hade att göra med som och hade en psykopatisk läggning. Möjligen är den här personlighetstypen, "gasläckarna", en slags undergrupp till psykopaterna, men det kan lika gärna röra sig om nån form av narcissism. Helt klart är att de är hyfsat många, och att de bör bekämpas i den mån det går.
onsdag, november 16, 2011
LANDSFÖRRÄDARE LÖFQVISTS PASSIONER
Stockholmskällan har på facebook inlett "den alldeles sanna facebookdokusåpan LANDSFÖRRÄDARE LÖFQVISTS PASSIONER". Det är en tragisk historia, men ändå skojig att läsa. Har du facebook kan du ju följa Stockholmskällan där, men har du inte facebook kan du kika direkt på Stockholmskällan. Här är de tre första delarna.
LANDSFÖRRÄDARE LÖFQVISTS PASSIONER Del 1: Högförräderimisstänkte Löfqvists hemliga brev till pigan Johanna, skrivet i fängelsecellen i Slottet.
LANDSFÖRRÄDARE LÖFQVISTS PASSIONER Del 2: Unge Wograms svek. (Denne Wogram bodde förresten på Artillerigatan, en gata jag själv sedermera skulle ha som adress).
LANDSFÖRRÄDARE LÖFQVISTS PASSIONER Del 3: SJÄLVMORDSBREVET.
Ja, antagligen fortsätter väl såpan efter detta, men den får du i så fall följa på egen hand.
LANDSFÖRRÄDARE LÖFQVISTS PASSIONER Del 1: Högförräderimisstänkte Löfqvists hemliga brev till pigan Johanna, skrivet i fängelsecellen i Slottet.
LANDSFÖRRÄDARE LÖFQVISTS PASSIONER Del 2: Unge Wograms svek. (Denne Wogram bodde förresten på Artillerigatan, en gata jag själv sedermera skulle ha som adress).
LANDSFÖRRÄDARE LÖFQVISTS PASSIONER Del 3: SJÄLVMORDSBREVET.
Ja, antagligen fortsätter väl såpan efter detta, men den får du i så fall följa på egen hand.
Några Gifinator-animationer
För ett tag sedan upptäckte jag mobil-appen Gifinator (iPhone-motsvarigheter verkar det finnas flera av ), och lade upp ett gäng animerade giffar här i bloggen. Sedan dess har väl gif-skaparglädjen lagt sig något, men fortfarande gör jag giffar då och då, och här är några av dem.
Samhället kan bete sig jävligt illa mot medborgarna ibland
För några år sedan kom man på att jag hade fått för mycket bostadsbidrag några år tidigare. Man ville ha tillbaks pengar. Det var väl inte jättemycket, några tusen bara, men det skulle svida ändå, så jag både ringde och skrev till myndigheterna och klagade. Jag ansåg att eftersom jag sanningsenligt hade angivit allt det vanliga - vad jag tjänade, vilken hyra jag hade, hur många barn - så borde det ju inte vara mitt fel om de flera år i efterhand kommer på att de har gett mig lite för mycket vid varje utbetalningstillfälle.
Men nix, jag fick vackert betala tillbaka. I deras - myndigheternas - huvuden verkar pengar de ha betalat ut samlas på hög hos mottagaren, och kan därför betalas tillbaks på anmodan, bara hipp som happ liksom. Inga tankar på att man kanske har gjort av med pengarna, köpt mat, till exempel.
Nåja, det där är historia nu, och jag hade bara bostadsbidrag under en period av mitt liv. Men jag kom att tänka på deras beteende när jag läste om en stackare som fick betala underhåll för en unge han visste inte var hans (han var oskuld när ungen tillverkades). Men det fastlogs ändå att han var pappa, och efter det sabbades hans liv genom att underhållsskulden ständigt växte. Killen var 14 när det startade, och att börja sitt arbetsliv med kronofogden i hälarna är nog ingen höjdare. När han många år senare via dna-test fick bevis på vad han redan visste, ja då var saken preskriberad och han fick inte pengarna tillbaks. Staten stal hans pengar.
Sånt kan skapa en samhällsfiende, och det är inte ett dugg konstigt.
Men nix, jag fick vackert betala tillbaka. I deras - myndigheternas - huvuden verkar pengar de ha betalat ut samlas på hög hos mottagaren, och kan därför betalas tillbaks på anmodan, bara hipp som happ liksom. Inga tankar på att man kanske har gjort av med pengarna, köpt mat, till exempel.
Nåja, det där är historia nu, och jag hade bara bostadsbidrag under en period av mitt liv. Men jag kom att tänka på deras beteende när jag läste om en stackare som fick betala underhåll för en unge han visste inte var hans (han var oskuld när ungen tillverkades). Men det fastlogs ändå att han var pappa, och efter det sabbades hans liv genom att underhållsskulden ständigt växte. Killen var 14 när det startade, och att börja sitt arbetsliv med kronofogden i hälarna är nog ingen höjdare. När han många år senare via dna-test fick bevis på vad han redan visste, ja då var saken preskriberad och han fick inte pengarna tillbaks. Staten stal hans pengar.
Sånt kan skapa en samhällsfiende, och det är inte ett dugg konstigt.
tisdag, november 15, 2011
Mobilbilder: plåtade, inramade och utlagda
Fotade med mobilen idag, på eftermiddagen. En bra morot hängande framför näsan. Man liksom bara går och går, spanar efter motiv, skiter i kylan. Är ute. Så funkar det för mig - en morot. Ramade in bilderna sen. Jag gillar att rama in bilder med #FFFFCC.
Algblomning - om det nu är det - den femtonde november. Ovanligt?
Arbetarpacket ska hållas i bur!
Ja jag vet inte ... men mycket pekar på blomman.
Färgade bollar i grenen.
Femtonde november - men man kan knappt tro det.
Avada Kedavra!
Algblomning - om det nu är det - den femtonde november. Ovanligt?
Arbetarpacket ska hållas i bur!
Ja jag vet inte ... men mycket pekar på blomman.
Färgade bollar i grenen.
Femtonde november - men man kan knappt tro det.
Avada Kedavra!
Civilisationens kris
Jag råkade bli sittande framför tv:n igår, seendes ett helt program. Det är inte så ofta det händer. Det var ett intressant program. Så här står det om det.
Finns det ett samband mellan kriserna som skakar världen? Beror klimatförändringarna, finanskrisen och militarismen på ett globalt systemfel? Brittiske säkerhetsforskaren Nafeez Mosaddeq Ahmed menar att den enda möjligheten att hitta lösningar är att se sambanden mellan kriserna som hotar vår civilisation.Jag tyckte mig höra en hel del saker i det programmet som i mina öron lät rätt vettiga. Kanske inte allt, men en hel del. Därför rekommenderar jag "Civilisationens kris", som finns att se på UR Play fram tills 13 maj 2012.
Skärpedjup och röstlikhet
En bloggpost om skärpedjup fick mig att fundera över ... ja, skärpedjup. Jag gillar min kamera (fast den börjar knaka i fogarna), men ska jag säga nåt negativt om den är det i så fall att det är svårt att åstadkomma några slags skärpedjup med den, såvida man inte trixar och håller på.
Tittar man sig omkring med sina båda ögon är det svårt att se skärpedjupt - åtminstone som en kamera skulle kunna få det till - allt ser bara ut som vanligt. Övergången mellan nära/skärpa och långt borta/suddighet sker så snabbt och automatiskt att man liksom inte märker det. Men här kommer ett knep, ett som får dig att se som en kamera skulle framställa saken: Håll det ena ögat stängt. Då blir det du tittar på skarpt, medan allt annat - särskilt det som ligger på avstånd - suddigt. Ett litet vardagsknep bara.
Jag följer inte särskilt många på Twitter, men av nån anledning har det blivit så att en av dem jag följer är skådisen Milla Jovovich. Jag gillar när kändisar så att säga är sig själva med sina aktiviteter på nätet, och inte bara namn använda av pr-byråer och liknande. Hon verkar köra sin egen stil. Att det sen rör sig om rena banaliteter är ju en annan sak, och förresten är man ju i stort sett likadan själv på den fronten, bara mer mångordig.
Nå, det jag tänkte komma till var att jag plötsligt fick för mig att hon låter rätt mycket som Chandlers gamla flickvän Janice (jag talar naturligtvis om "Vänner"). Jovovich lägger upp rätt mycket filmsnuttar, så man kan ju jämföra.
Milla Jovovich
Janice (Maggie Wheeler)
Fast jag är egentligen inget vidare på dialekter och röster och sånt. Kanske är likheten bara inbillning.
Tittar man sig omkring med sina båda ögon är det svårt att se skärpedjupt - åtminstone som en kamera skulle kunna få det till - allt ser bara ut som vanligt. Övergången mellan nära/skärpa och långt borta/suddighet sker så snabbt och automatiskt att man liksom inte märker det. Men här kommer ett knep, ett som får dig att se som en kamera skulle framställa saken: Håll det ena ögat stängt. Då blir det du tittar på skarpt, medan allt annat - särskilt det som ligger på avstånd - suddigt. Ett litet vardagsknep bara.
Jag följer inte särskilt många på Twitter, men av nån anledning har det blivit så att en av dem jag följer är skådisen Milla Jovovich. Jag gillar när kändisar så att säga är sig själva med sina aktiviteter på nätet, och inte bara namn använda av pr-byråer och liknande. Hon verkar köra sin egen stil. Att det sen rör sig om rena banaliteter är ju en annan sak, och förresten är man ju i stort sett likadan själv på den fronten, bara mer mångordig.
Nå, det jag tänkte komma till var att jag plötsligt fick för mig att hon låter rätt mycket som Chandlers gamla flickvän Janice (jag talar naturligtvis om "Vänner"). Jovovich lägger upp rätt mycket filmsnuttar, så man kan ju jämföra.
Milla Jovovich
Janice (Maggie Wheeler)
Fast jag är egentligen inget vidare på dialekter och röster och sånt. Kanske är likheten bara inbillning.
måndag, november 14, 2011
Förlyssning på "50 Words For Snow"
Hela skivan, eller låt för låt: Här kan man lyssna på Kate Bushs "50 Words For Snow". Jag har nyss gjort det och har bestämt mig för vad jag tycker om den. Den är mycket bra. Den har ett luddigt och dovt sound - som sutte man lyssnandes insnöad i en fjällstuga - spanandes ut i mörkret genom ett framgnuggat titthål på en frostig ruta.
Den påminner rätt mycket om 2005 års "Aerial". Som en kusin, en ödsligare kusin. Men jazzig ändå. Jag anar mig till, fast det kanske krävs några lyssningar innan jag kan avgöra saken, att denna nog är den bättre kusinen. Om man nu ska jämföra. Det ska man inte.
Äsch, jag blir aldrig nån musikrecensent.
---
Update, dan efter: Låtarna växer, kristalliserar ut sig, blir egna.
Den påminner rätt mycket om 2005 års "Aerial". Som en kusin, en ödsligare kusin. Men jazzig ändå. Jag anar mig till, fast det kanske krävs några lyssningar innan jag kan avgöra saken, att denna nog är den bättre kusinen. Om man nu ska jämföra. Det ska man inte.
Äsch, jag blir aldrig nån musikrecensent.
---
Update, dan efter: Låtarna växer, kristalliserar ut sig, blir egna.
Den farliga flodhästen
Jag läser om flodhästen Humphrey, han som dödade sin husse, djurskötaren Marius (SvD, DN). Humphrey släpade ut Marius i en damm, och dödade honom där. Hur? Jag vet inte. Jag har kikat runt lite på youtube för att se hur flodhästar funkar som dödare, och det verkar helt enkelt som att de ... tja, bits. När jag kikade runt hittade jag en video som visar hur det antagligen inte går till, men som är ganska kul på ett knasigt vis.
Förresten, inte hade jag nån aning om att flodhästar hade så håriga mular. Förstora den högra bilden här nedan och se själv.
Vänster: Marius rider på Humphrey. Höger: Humphrey, lurandes under vattnet.
Update: Ett par timmar efter att jag skrev om Humphrey råkade jag passera en Teknikmagasinet-butik, och blev då tvungen att plåta skyltfönstret.
Förresten, inte hade jag nån aning om att flodhästar hade så håriga mular. Förstora den högra bilden här nedan och se själv.
Vänster: Marius rider på Humphrey. Höger: Humphrey, lurandes under vattnet.
Update: Ett par timmar efter att jag skrev om Humphrey råkade jag passera en Teknikmagasinet-butik, och blev då tvungen att plåta skyltfönstret.
Lera, "På minuten" och frost
Igår var det fars dag. Dottern kom ihåg (men inte sönerna, vilket nog är ett arv från undertecknad). Hon gav mig lera och färg. Jag funderar på att dela upp leran i sex delar - skapa mig ett gäng små horrokruxer.
Det blir en hel del radio i lurarna när jag är ute och knatar, och ibland råkar det bli "På minuten". Ofta är det programmet rätt kul, men lika ofta är det rätt jobbigt. Igår dock, när de pratade om en knarkande schimpans, var det rätt kul.
[spelaren syns nog inte i Google Reader]
I morse när jag gick till jobbet noterade jag att bilarna på parkeringen hade ett frostlager på sig. Kepsväder. Så nu tycks vintern till slut vara på väg.
Men faktiskt, redan för över en månad sedan, den tolfte oktober, gjorde vintern en liten framstöt.
Det blir en hel del radio i lurarna när jag är ute och knatar, och ibland råkar det bli "På minuten". Ofta är det programmet rätt kul, men lika ofta är det rätt jobbigt. Igår dock, när de pratade om en knarkande schimpans, var det rätt kul.
[spelaren syns nog inte i Google Reader]
I morse när jag gick till jobbet noterade jag att bilarna på parkeringen hade ett frostlager på sig. Kepsväder. Så nu tycks vintern till slut vara på väg.
Men faktiskt, redan för över en månad sedan, den tolfte oktober, gjorde vintern en liten framstöt.
söndag, november 13, 2011
lördag, november 12, 2011
På väg att ge upp och spottar ur sig en uppgiven stämning
Min kamera har börjat glappa. Den har börjat bete sig underligt. När jag siktar på något och ska fota så stängs den den rätt ofta av. Eller om det bara är displayen som stängs av. Jag vet inte. Jag vet inte om det är kameran, batteriet eller minneskortet det är fel på. Skulle kunna vara minneskortet, för ibland kommer ett meddelande om att jag ska sätta in minneskortet, fast det redan sitter på plats.
Jag har haft min kamera ett bra tag nu - sedan den trettonde juni 2010. Vad blir det? Cirka ett och ett halft år. Jag kanske har överanvänt den. Är ett genomsnitt på minst tjugo bilder om dagen i ett och ett halft år att överutnyttja? Säkert. Nåja, pajar den så pajar den, det ligger väl i gudarnas händer, antar jag. Jag har inte råd med en ny kamera, men jag har åtminstone min mobil, och kameran i den är ganska finfin.
På tal om finfin förresten, så tog jag häromdan en av de ytterst få bilderna jag har blivit riktigt nöjd med. Komposition och sådan kvalitet vet jag inte mycket om, men jag känner när själva "stämningen" i bilden funkar. Det är bilden här bredvid. Det är centralens övre hall, men jag får obehagliga vibbar av dyster incheckningsdisk på tröstlöst motell, eller nåt i den stilen. Stämningen i bilden är - åtminstone känner jag det så - totalt uppgiven och hopplös. Ibland har jag mardrömmar som det inte händer mycket i, men som går i den här atmosfären, och de är alltid värre än de mer normala mardrömmarna, de där man blir jagad eller faller.
Ja nu har jag skrivit färdigt. Vad ska jag hitta på för rubrik? "Kameran går på sista varvet"? "En bild jag blev nöjd med"? Kanske nåt med kamerans på väg att ge upp och uppgivenheten på bilden? Ja, nåt sånt får det bli.
Jag har haft min kamera ett bra tag nu - sedan den trettonde juni 2010. Vad blir det? Cirka ett och ett halft år. Jag kanske har överanvänt den. Är ett genomsnitt på minst tjugo bilder om dagen i ett och ett halft år att överutnyttja? Säkert. Nåja, pajar den så pajar den, det ligger väl i gudarnas händer, antar jag. Jag har inte råd med en ny kamera, men jag har åtminstone min mobil, och kameran i den är ganska finfin.
Ja nu har jag skrivit färdigt. Vad ska jag hitta på för rubrik? "Kameran går på sista varvet"? "En bild jag blev nöjd med"? Kanske nåt med kamerans på väg att ge upp och uppgivenheten på bilden? Ja, nåt sånt får det bli.
fredag, november 11, 2011
2011-11-11
Idag är det den elfte i elfte tjugohundraelva: 2011-11-11. Det låter ju lite snajdigt sådär, men tänk hur snajdigt 1111-11-11 låter. Då skulle man varit med! Vad hände då? Jag kollar på Wikipedia. Inget, vad jag kunde se. Det närmsta tycks ha varit att en Robert II av Flandern dog den 5 Oktober - men nära skjuter ingen hare.
Jag tycker att vi kan hylla Robert II av Flandern idag. Eller åtminstone skänka honom en liten tanke - för att han kämpade så väl i det första korståget att han därefter kallades Robert av Jerusalem - men ändå inte lyckades skaffa sig tillräckligt många nådighetspoäng hos Gud att han fick uppleva superdatumet 1111-11-11.
Jag tycker att vi kan hylla Robert II av Flandern idag. Eller åtminstone skänka honom en liten tanke - för att han kämpade så väl i det första korståget att han därefter kallades Robert av Jerusalem - men ändå inte lyckades skaffa sig tillräckligt många nådighetspoäng hos Gud att han fick uppleva superdatumet 1111-11-11.
torsdag, november 10, 2011
Fotoförbud
Sydsvenskan: Ny lag om fotoförbud på gång.
Det här med att inte få fotografera överallt verkar breda ut sig. Förvisso har det varit fotoförbud här och där förr, men då har det mest rört sig om skyddsobjekt och liknande. Nu sprider sig förbuderiet till sjukhus, vilket möjligen kan vara okej ibland. Jag som gillar att plåta lite här och där stör mig nåt grovt på denna iver att begränsa min frihet (redan 2005 störde jag mig). Vad är förresten nästa steg - att förbjuda textåtergivande av det man ser? Bergis. Min dator gör då ingen skillnad på vad den visar upp på skärmen. En vacker bild eller en fin dikt - för datorn är det ändå bara ettor och nollor.
Nu för tiden ser jag på saken med lite politiska ögon, så att säga, eftersom fotande - både med mobilen och med kameran - har blivit en inte helt obetydlig tid av min vardag. Jag stör mig på politiker och partier som vill sabba för mig. De seglar under "vi-vill-ju-skydda-folk-flagg", men egentligen rör det sig bara om att i frågor som denna lyser dumskalligheten igenom hos dem som råkar vara dumskallar.
Ja vad regeringen tycker och vill göra vet vi ju, och även SD ställer sig bakom dem, men hur tänker de andra partierna? Några raka svar vore på sin plats. Jag skulle förvisso inte rösta på ett parti jag hatar (fast jag hatar egentligen inga) bara för att de råkar tycka som jag i frågan, men jag skulle mycket väl kunna ge fan i att rösta på ett parti jag gillar ifall de inte tycker som jag här.
I Sydsvenskans artikel läser jag: "Konstnärliga projekt kan också utgöra undantag, enligt lagförslaget." Jaha, och vem ska bestämma vad som är konst? Det symptomatiska här är förresten att just de som vill förbjuda (ickekonstnärligt) foto är de som antagligen inte för sina liv skulle kunna begripa att exempelvis såna som Lars Vilks eller Anna Odell gör konst. Jag har också lite svårt där, men jag kan åtminstone glänta lite på dörren till att även saker som inte råkar vara figurativa målningar och skulpturer också kan vara konst. Till exempel knasiga fotoprojekt.
Tidningarna brinner ju såklart för sina pressfotografer, och by the way så uppmanade oss Metro härom morgonen att ladda ner en "var-din-egen-pressfotograf-app" till mobilen. Det verkar alltså som att såväl pressen som många vanliga människor vill kunna plåta - så vilka tror sig då de styrande företräda när de vill förbjuda? Jag tror att de bara vill företräda sig själva och såna som är likadana som dem; de som tycker att teckande brottsoffer är samma sak som riktiga brottsoffer, de som inte gillar amning på allmän plats, de som ser allt genom ett FY! och KRÄNKT!-filter; de.
De här bilderna tog jag på stan igår kväll. Inga märkvärdiga bilder - ingen konst - men det var kul att bara plåta lite medan jag väntade på en kompis. Kommer man att kunna ta såna här bilder i framtiden, eller kommer man att bli tvungen att stoppa varenda en och be om lov? En och annan av er som läser detta kanske tycker att det borde man ju göra, be om lov, men jag håller inte med där.
Det här med att inte få fotografera överallt verkar breda ut sig. Förvisso har det varit fotoförbud här och där förr, men då har det mest rört sig om skyddsobjekt och liknande. Nu sprider sig förbuderiet till sjukhus, vilket möjligen kan vara okej ibland. Jag som gillar att plåta lite här och där stör mig nåt grovt på denna iver att begränsa min frihet (redan 2005 störde jag mig). Vad är förresten nästa steg - att förbjuda textåtergivande av det man ser? Bergis. Min dator gör då ingen skillnad på vad den visar upp på skärmen. En vacker bild eller en fin dikt - för datorn är det ändå bara ettor och nollor.
Nu för tiden ser jag på saken med lite politiska ögon, så att säga, eftersom fotande - både med mobilen och med kameran - har blivit en inte helt obetydlig tid av min vardag. Jag stör mig på politiker och partier som vill sabba för mig. De seglar under "vi-vill-ju-skydda-folk-flagg", men egentligen rör det sig bara om att i frågor som denna lyser dumskalligheten igenom hos dem som råkar vara dumskallar.
Ja vad regeringen tycker och vill göra vet vi ju, och även SD ställer sig bakom dem, men hur tänker de andra partierna? Några raka svar vore på sin plats. Jag skulle förvisso inte rösta på ett parti jag hatar (fast jag hatar egentligen inga) bara för att de råkar tycka som jag i frågan, men jag skulle mycket väl kunna ge fan i att rösta på ett parti jag gillar ifall de inte tycker som jag här.
I Sydsvenskans artikel läser jag: "Konstnärliga projekt kan också utgöra undantag, enligt lagförslaget." Jaha, och vem ska bestämma vad som är konst? Det symptomatiska här är förresten att just de som vill förbjuda (ickekonstnärligt) foto är de som antagligen inte för sina liv skulle kunna begripa att exempelvis såna som Lars Vilks eller Anna Odell gör konst. Jag har också lite svårt där, men jag kan åtminstone glänta lite på dörren till att även saker som inte råkar vara figurativa målningar och skulpturer också kan vara konst. Till exempel knasiga fotoprojekt.
Tidningarna brinner ju såklart för sina pressfotografer, och by the way så uppmanade oss Metro härom morgonen att ladda ner en "var-din-egen-pressfotograf-app" till mobilen. Det verkar alltså som att såväl pressen som många vanliga människor vill kunna plåta - så vilka tror sig då de styrande företräda när de vill förbjuda? Jag tror att de bara vill företräda sig själva och såna som är likadana som dem; de som tycker att teckande brottsoffer är samma sak som riktiga brottsoffer, de som inte gillar amning på allmän plats, de som ser allt genom ett FY! och KRÄNKT!-filter; de.
De här bilderna tog jag på stan igår kväll. Inga märkvärdiga bilder - ingen konst - men det var kul att bara plåta lite medan jag väntade på en kompis. Kommer man att kunna ta såna här bilder i framtiden, eller kommer man att bli tvungen att stoppa varenda en och be om lov? En och annan av er som läser detta kanske tycker att det borde man ju göra, be om lov, men jag håller inte med där.
onsdag, november 09, 2011
"Surabaya-Johnny", med Google Translate-kvinnan
Jag har alltid känt en slags, kanske inte sympati, men åtminstone släktskap, med den där Johnny i Bertolt Brechts "Surabaya Johnny". Kanske inte för hur han beskrivs i låten, men för att vi delar namn, och för att jag också har haft ett jobb på järnvägen. Många har sjungit in låten, och bland minnesvärda tolkningar kan till exempel nämnas David Bowie, Marianne Faithfull och Joakim Thåström. Här framförs den av Google Translate-kvinnan.
------- (soundcloud funkar inte i Google Reader, verkar det som) -------
------- (soundcloud funkar inte i Google Reader, verkar det som) -------
En del har det bra - andra inte
Prenumerationerna genomlästa och rss-läsaren tömd. Mailen färdiglästa och brevlådan tom. Huvudvärken (jag sover konstigt och får nackvärk som blir huvudvärk) borta tack vare Alvedon. Inga pengar men är glad ändå. Ledig dag. Kan man egentligen begära mer av livet? Tja, det skulle väl vara att få ta morgonpromenader i lugn och ro när man så småningom blir äldre ....
Alla verkar dock inte ha den turen.
Alla verkar dock inte ha den turen.
tisdag, november 08, 2011
Mustasch-expert Claudius Lindeman
Det var så roligt att jag var tvungen att spara ner ljudfilen. Vad Radio1 anser om den saken vet jag inte, i värsta fall får de väl skjuta mig. Nå, det var på Aschbergs program på Radio1 igår som jag hörde det. En inringare med det välklingande namnet Claudius hade en förklaring till varför det har gått så dåligt för sossarna: Juholts mustasch.
Medan jag lyssnade (och fnissade för mig själv, sittandes på pendeln) kom jag på att denne Claudius gott och väl kunde ha varit någon av Hans Alfredsons klassiska Lindemän. Det lät liksom så. Hela inringningen var på över sju minuter, och det kanske du inte pallar eller har tid med, men här är den dock.
Och här nedan då, för dig som gillar snabbare puckar, har jag kokat ner samma grej till tre och en halv minut, men jag har försökt behålla själva essensen.
Medan jag lyssnade (och fnissade för mig själv, sittandes på pendeln) kom jag på att denne Claudius gott och väl kunde ha varit någon av Hans Alfredsons klassiska Lindemän. Det lät liksom så. Hela inringningen var på över sju minuter, och det kanske du inte pallar eller har tid med, men här är den dock.
Och här nedan då, för dig som gillar snabbare puckar, har jag kokat ner samma grej till tre och en halv minut, men jag har försökt behålla själva essensen.
måndag, november 07, 2011
Isens gåta
Just nu håller jag på med den tråkigaste bok jag har läst på år och dag. Den heter Isens gåta och är skriven av Raymond Khoury. Den är så tråkig att jag bara kan konsumera den några minuter i taget, och därför tar den evigheter att bli klar med. Varför jag då inte dumpar den är egentligen en gåta - kanske handlar det om att jag inte vill vara en sån som inte slutför saker. Beskrivningen av den på Nordstedts hemsida känns som ett skämt: "Isens gåta är en provocerande, sylvass thriller i skärningspunkten mellan vetenskap, religion, historia och politik." Ja, det förekommer ytligt babbel om religion, vetenskap och historia i den, men den är varken provocerande eller sylvass. Den ger mig förresten lite grand samma känsla som jag fick när jag efter åratal av övertalning läste Da Vinci-koden.
söndag, november 06, 2011
Kalkera med Pixlr
Den här har jag ritat. Fin va! Det är en gammal Östermalmsdam som satt på en bänk på Karlaplan häromdan. Jag är allt rätt snitsig på att teckna.
Fast nu ljuger jag. Jag är ingen vidare tecknare. Jag gick iofs på kroki ett tag för några år sedan, men blev inget proffs för det. Fast kul var det, och kan rekommenderas. Damen på bilden hade jag gillat som krokimodell, för hon skulle säkert hålla sig någorlunda stilla, så att jag hann med.
Men till sanningen då - jag gjorde teckningen (om man kan kalla den det) i Pixlr. Det är ett gratis ritprogram på nätet, och det klarar - i alla fall tycker jag det - av den här manövern minst lika bra som dyra, fina Photoshop. Gör så här:
1. Öppna pixlr.
2. Gå till rutan (åt höger på skärmen) där det står Layer (eller lager, man kan välja språk). Tryck på papper-med-flik-ikonen nedtill på den. Då lägger sig ett nytt lager ovanpå bilden, ett tomt lager - som ett genomskinligt papper alltså. Det är det du ska rita på, inte på själva bilden.
3. Tryck på pennan du ser i den där avlånga verktygsmenyn till vänster. I menyn ovanför, där det står Ttype, kan du välja på olika pennstilar. Jag använde Sketchy här, för den flyter liksom med på ett skönt vis.
4. Rita nu, på ditt tomma lager, som du gjorde när du var liten och lade ett smörpapper ovanpå en fin bild.
5. Nu är du klar och behöver inte originalbilden längre, så du dubbeltrycker på hänglåset i lagerrutan, bredvid originalbilden där. Då frigörs bilden, och då är det bara att släpa den till papperskorgen, strax därunder.
6. Nu har du bara ditt kalkerade mästerverk kvar. Du går till menyn däruppe, och väljer File --> Save. Klart.
7. Posta bilden på din blogg, och hävda att du är duktig på att teckna.
Fast nu ljuger jag. Jag är ingen vidare tecknare. Jag gick iofs på kroki ett tag för några år sedan, men blev inget proffs för det. Fast kul var det, och kan rekommenderas. Damen på bilden hade jag gillat som krokimodell, för hon skulle säkert hålla sig någorlunda stilla, så att jag hann med.
Men till sanningen då - jag gjorde teckningen (om man kan kalla den det) i Pixlr. Det är ett gratis ritprogram på nätet, och det klarar - i alla fall tycker jag det - av den här manövern minst lika bra som dyra, fina Photoshop. Gör så här:
1. Öppna pixlr.
2. Gå till rutan (åt höger på skärmen) där det står Layer (eller lager, man kan välja språk). Tryck på papper-med-flik-ikonen nedtill på den. Då lägger sig ett nytt lager ovanpå bilden, ett tomt lager - som ett genomskinligt papper alltså. Det är det du ska rita på, inte på själva bilden.
3. Tryck på pennan du ser i den där avlånga verktygsmenyn till vänster. I menyn ovanför, där det står Ttype, kan du välja på olika pennstilar. Jag använde Sketchy här, för den flyter liksom med på ett skönt vis.
4. Rita nu, på ditt tomma lager, som du gjorde när du var liten och lade ett smörpapper ovanpå en fin bild.
5. Nu är du klar och behöver inte originalbilden längre, så du dubbeltrycker på hänglåset i lagerrutan, bredvid originalbilden där. Då frigörs bilden, och då är det bara att släpa den till papperskorgen, strax därunder.
6. Nu har du bara ditt kalkerade mästerverk kvar. Du går till menyn däruppe, och väljer File --> Save. Klart.
7. Posta bilden på din blogg, och hävda att du är duktig på att teckna.
lördag, november 05, 2011
Inte Wilhelmskriket, men ett annat
Många filmer använder sig som bekant av det så kallade Wilhelmskriket, men det verkar finnas flera skrik i omlopp. Äldsta sonen noterade att det är samma skrik som används i öppningsscenen i den nya skräck-teveserien "Grimm" som man använder i början av filmen "Sunes sommar". Jag testade att klippa ut dem bägge, först i lite längre version, och sedan bara skriken. Tja ... döm själva om det är samma skrik.
När jag hade gjort klart filmen, och lagt in den i bloggen, visade jag den för yngsta sonen:
Yngsta sonen: Jamen det där skriket är också vanligt.
Jag: Va? Jag trodde ...
Yngsta sonen: Ämen alltså, det där skriket e i skitmånga filmer också.
När jag hade gjort klart filmen, och lagt in den i bloggen, visade jag den för yngsta sonen:
Yngsta sonen: Jamen det där skriket är också vanligt.
Jag: Va? Jag trodde ...
Yngsta sonen: Ämen alltså, det där skriket e i skitmånga filmer också.
Rapport inifrån en kokong av textilier
Jag har länge tjatat på brorsan att när han nu ändå har en hyfsad kamera så borde han också fota skitmycket med den. Han har dock varit rätt återhållsam med den saken. Men häromdan föreslog han att vi borde gå ut på stan och fota lite tillsammans. Jättekul, tyckte jag, och samtyckte till det.
Men så blev jag sjuk. Okej, förkyld är man ju alltid så här års, men den här gången blev jag däckad. Jobbet igår var en riktig golgatavandring, och när jag till slut kom hem på kvällen däckade jag sånär på hallgolvet. På nåt sätt hamnade jag ändå i säng, och där vidtog en annan slags golgatavandring, fast åtminstone en vågrät sådan.
Ja, så snuvan snuvade mig på fotandet. Jag är helt enkelt inte på fötter idag. Jag är klädd i en vadmalsliknande kaftan, vilken utanpå är lindad och omgärdad med mitt täcke. Jag hänger framför datorn och blippar mellan sidorna. Mobilen ligger bredvid ....
... och med den, i avsaknad av fotande på stan med brollan, plåtar jag mitt eget sjuklingsplyte.
Men så blev jag sjuk. Okej, förkyld är man ju alltid så här års, men den här gången blev jag däckad. Jobbet igår var en riktig golgatavandring, och när jag till slut kom hem på kvällen däckade jag sånär på hallgolvet. På nåt sätt hamnade jag ändå i säng, och där vidtog en annan slags golgatavandring, fast åtminstone en vågrät sådan.
Ja, så snuvan snuvade mig på fotandet. Jag är helt enkelt inte på fötter idag. Jag är klädd i en vadmalsliknande kaftan, vilken utanpå är lindad och omgärdad med mitt täcke. Jag hänger framför datorn och blippar mellan sidorna. Mobilen ligger bredvid ....
... och med den, i avsaknad av fotande på stan med brollan, plåtar jag mitt eget sjuklingsplyte.
Lördagmorgon
Bloggar med mobilen. Jag ligger i sängen. I rummet är det mörkt. Persiennerna stänger ute morgonljuset. Jag har nyss vaknat efter en natt av feber, svett, frossa och jobbiga mardrömmar. Jag hasar ner mot fotänden och når tv-knappen med stortån. Från den lilla fyrkanten lyses mörkret upp ... av Reinfeldt.
fredag, november 04, 2011
Borde blogga
"Borde blogga" är en nästan lika ofta tänkt tanke hos mig som "borde diska och städa". Tyvärr omsätts den sistnämnde inte alls lika ofta i praktik som den förstnämnde - vilket är synd, för jag är övertygad om att jag skulle vara en lyckligare människa om jag hade ett välputsat hem snarare än en fullproppad blogg.
Men i skrivande stund sitter jag på jobbet och kan inte städa och diska hemma. Jag skulle nog förresten ändå inte ha gjort det, för jag sitter på jobbet med huttrande feber och illamåendehuvudvärk och en snuva som ... ja, en jobbig snuva. Orkar egentligen inte blogga heller. Har inget att säga - har inget att visa.
Jo förresten, jag har något att säga. En man som kom med lastbil för att leverera grejer blev stående vid mig en stund och vi kom att snacka lite om mat. Han berättade att han led av "paltkoma" (jag visste inte vad det var, men det vet jag nu). Jag uppfattade heller inte riktigt vad han sa, så jag frågade honom vad "pattkoma" var för något. Det var länge sedan jag hörde någon bryta ihop i skratt så som han gjorde då.
Och förresten, jag har även nåt att visa upp. En video. Förvisso bara med en enda bild på, men ändå. Det är den för det äldre gardet välkände Lasse Dahlquist som sjunger "Swing ska' de' va'" (fast han börjar inte sjunga förrän exakt en minut in i låten). Det jag reagerar på (inte nödvändigtvis negativt) är att texten är så glad och uppåt, men att musiken låter väldigt "nedåt" och hotfullt "noir" på nåt vis.
Ja, så upplever i alla fall jag saken. Fast kanske associerar jag bara i tanken för mycket till gamla Max Fleischer-filmer.
Men i skrivande stund sitter jag på jobbet och kan inte städa och diska hemma. Jag skulle nog förresten ändå inte ha gjort det, för jag sitter på jobbet med huttrande feber och illamåendehuvudvärk och en snuva som ... ja, en jobbig snuva. Orkar egentligen inte blogga heller. Har inget att säga - har inget att visa.
Jo förresten, jag har något att säga. En man som kom med lastbil för att leverera grejer blev stående vid mig en stund och vi kom att snacka lite om mat. Han berättade att han led av "paltkoma" (jag visste inte vad det var, men det vet jag nu). Jag uppfattade heller inte riktigt vad han sa, så jag frågade honom vad "pattkoma" var för något. Det var länge sedan jag hörde någon bryta ihop i skratt så som han gjorde då.
Och förresten, jag har även nåt att visa upp. En video. Förvisso bara med en enda bild på, men ändå. Det är den för det äldre gardet välkände Lasse Dahlquist som sjunger "Swing ska' de' va'" (fast han börjar inte sjunga förrän exakt en minut in i låten). Det jag reagerar på (inte nödvändigtvis negativt) är att texten är så glad och uppåt, men att musiken låter väldigt "nedåt" och hotfullt "noir" på nåt vis.
Ja, så upplever i alla fall jag saken. Fast kanske associerar jag bara i tanken för mycket till gamla Max Fleischer-filmer.
torsdag, november 03, 2011
Stephen Kings "Benrangel" som tv-serie
Jag har läst Stephen Kings bok Benrangel ett par gånger, det håller den absolut för. Det är en helt utmärkt bok, och nu verkar det som att den kommer som miniserie till tv. Jag ser fram mot den ...
... och efter vad jag kan se så liknar scenerna i serien de scener jag målade upp i mitt huvud. Den kommer att bestå av två delar, och ska visas på amerikansk tv nu i december.
... och efter vad jag kan se så liknar scenerna i serien de scener jag målade upp i mitt huvud. Den kommer att bestå av två delar, och ska visas på amerikansk tv nu i december.
Skogås, en no-go area
En så kallad "No-go area", eller "No-go zone", är ett ställe där myndigheterna har tappat kontrollen och där företrädare för myndigheterna och/eller vanligt folk inte längre kan röra sig utan att riskera liv och lem. Från början är det en militär term, men har på sistone plockats upp av anti-islamska bloggar som menar att vissa förorter har förvandlats till "No-go areas" eller "No-go zones". Skogås, där jag bor, är uppenbarligen en sådan plats. Det bevisar bilden här.
Ni fattar? Ni fattar! Alltså, att "GÅ" i Skogåsskylten är borta är ju lika med "inte gå", vilket på engelska är lika med "no go". Höhö - jag kan bara inte gå förbi en bra ordvits när jag ser den, eller som i det här fallet, en bild-ordvits.
Ja bilden ja, den lägger jag upp här - inte bara för att ordvitsa med - utan som en hyllning till programmet Recuva (som verkar vara gjort av samma företag som ligger bakom CCleaner). Det var nämligen som så igår kväll att jag kände mig allmänt seg, sjuk och vimsig (jag har nog förresten feber idag, men jobbar ändå, tuff men likgiltigt smittsam som jag är). Jag satt och höll i min kamera.
Nå, som jag satt och pillade med kameran, jag skulle föra över ett gäng bilder från den, så ringde telefonen. Jag svarade men fortsatte att peta och knåpa med kameran. Min simultanförmåga måste ha varit kraftigt nedsatt, för plötsligt, istället för att tömma bilderna i datorn, formaterade jag kortet.
Shit alltså! Okej, det var väl inga odödliga bilder på kortet kanske, men det grämde mig att jag inte skulle få ordvitsa om Skogåsskylten. Så jag började googla, ganska håglöst, för jag trodde inte på allvar att jag kunde göra nåt åt saken. Men så hittade jag Recuva då, laddade ner't och körde't - fast inte med höga förhoppningar. Men se på fasen! Det funkade.
Ni fattar? Ni fattar! Alltså, att "GÅ" i Skogåsskylten är borta är ju lika med "inte gå", vilket på engelska är lika med "no go". Höhö - jag kan bara inte gå förbi en bra ordvits när jag ser den, eller som i det här fallet, en bild-ordvits.
Ja bilden ja, den lägger jag upp här - inte bara för att ordvitsa med - utan som en hyllning till programmet Recuva (som verkar vara gjort av samma företag som ligger bakom CCleaner). Det var nämligen som så igår kväll att jag kände mig allmänt seg, sjuk och vimsig (jag har nog förresten feber idag, men jobbar ändå, tuff men likgiltigt smittsam som jag är). Jag satt och höll i min kamera.
Nå, som jag satt och pillade med kameran, jag skulle föra över ett gäng bilder från den, så ringde telefonen. Jag svarade men fortsatte att peta och knåpa med kameran. Min simultanförmåga måste ha varit kraftigt nedsatt, för plötsligt, istället för att tömma bilderna i datorn, formaterade jag kortet.
Shit alltså! Okej, det var väl inga odödliga bilder på kortet kanske, men det grämde mig att jag inte skulle få ordvitsa om Skogåsskylten. Så jag började googla, ganska håglöst, för jag trodde inte på allvar att jag kunde göra nåt åt saken. Men så hittade jag Recuva då, laddade ner't och körde't - fast inte med höga förhoppningar. Men se på fasen! Det funkade.
onsdag, november 02, 2011
Bilder från facebook
När jag är ute och knaprar omspring i markerna kan det hända sig att jag knäpper av en och annan bild med mobilen. Och ibland kan det hända sig att jag slipprar iväg vissa av bilderna till facebook. Det är ett sätt att roa sig på och att hålla sig snällskap. Här är några från på sistone.
Jag och Paola var ute och rörde på oss. Hennes yngsta var med. Här är ett par foto-illusioner på dem. Rätt duktigt gjort av mobilen, må jag säga.
Härom kvällen käkade jag en hamburgare. Från pappret på brickan tittade Mr. Miyagi upp mot mig. Jag var faktiskt tvungen att ta av mig brallorna och .. nej, vad säger jag? Jag menar brillorna, och titta alldeles nära för att då kunna läsa att det var Lennart Hellsing.
Dessa två gravstenar (av kartong, men väldigt verklighetsliknande) stod häromdan vid Radiohuset. Nån slags reklam, verkar det som. Antagligen hoppades Bandit Radio på att de skulle omnämnas på P3, eller nåt. Efter ett tag placerades de dock utanför Radiohusets område av någon vakt, och nyss när jag gick förbi såg jag att endast en "sten" stod kvar - vilket iofs såg bättre ut.
När hösten kom återstod av hästar och cyklar blott rester.
Jag och Paola var ute och rörde på oss. Hennes yngsta var med. Här är ett par foto-illusioner på dem. Rätt duktigt gjort av mobilen, må jag säga.
Härom kvällen käkade jag en hamburgare. Från pappret på brickan tittade Mr. Miyagi upp mot mig. Jag var faktiskt tvungen att ta av mig brallorna och .. nej, vad säger jag? Jag menar brillorna, och titta alldeles nära för att då kunna läsa att det var Lennart Hellsing.
Dessa två gravstenar (av kartong, men väldigt verklighetsliknande) stod häromdan vid Radiohuset. Nån slags reklam, verkar det som. Antagligen hoppades Bandit Radio på att de skulle omnämnas på P3, eller nåt. Efter ett tag placerades de dock utanför Radiohusets område av någon vakt, och nyss när jag gick förbi såg jag att endast en "sten" stod kvar - vilket iofs såg bättre ut.
När hösten kom återstod av hästar och cyklar blott rester.
Man behöver liksom inte skrivas på näsan
Apropå det där om huruvida Tintin är rasism eller ej och hela den där debatten - och om vi på känt Winston Smith-manér ska plocka in gamla böcker och uppdatera dem - så anser en del att man inte ska censurera/ändra, utan istället ha förord till böckerna, förord som förklarar att orden/bilderna är från en annan tid och inte bör tas för gällande fakta. Jag hävdar att även detta med förord är lite att behandla läsarna som idioter. Om jag till exempel läser en bok där det står: "... och så gingo de ..." så tror inte jag - och antagligen inte nån annan heller - att gingo är det nya gick, utan fattar då att det är något gammaldags jag läser. Lite samma är det med Tintin. Att folk exempelvis åker omkring med ångtåg och veteranbilar, det ger liksom en hint.
Munnad - Mynt
Några ord ur Dick Harrisons historieblogg - "...Krzywousty, ”den snedmynte"... " - fick mig att fundera över ordet harmynt. Ja, för att jag såg ordet snedmynt då. Att vara född med läpp-, käk- och gomspalt kallades förr att vara harmynt. Ordet harmynt verkar inte längre vara politiskt korrekt gångbart, men förr hette det alltså så. Jag har hittills bara tänkt att så heter det helt enkelt, och att det där 'mynt', ja det var bara nåt det hette.
Men nu när jag såg ordet 'snedmynte' förstod jag att det måste ha med mun att göra. Alltså så här: Om man har en glad mun skulle man kunna säga att man är gladmunnad. Jag skulle nog säga så. Men ett par generationer tillbaks så skulle man nog ha sagt att man är gladmynt. Eller åtminstone tror jag mig förstå att mynt och munnad är synonyma. Men förstås, alla utom jag kanske redan visste detta, men för mig var det en liten uppenbarelse.
Men nu när jag såg ordet 'snedmynte' förstod jag att det måste ha med mun att göra. Alltså så här: Om man har en glad mun skulle man kunna säga att man är gladmunnad. Jag skulle nog säga så. Men ett par generationer tillbaks så skulle man nog ha sagt att man är gladmynt. Eller åtminstone tror jag mig förstå att mynt och munnad är synonyma. Men förstås, alla utom jag kanske redan visste detta, men för mig var det en liten uppenbarelse.
#töntbeteende
En sak som kan störa mig en aning är när man läser något som någon har skrivit på exempelvis Twitter (eller Google+ eller Facebook) sedan kan läsa exakt samma text på denne någons Facebook (eller Google+ eller Twitter). Okej om det handlade om nåt samhällsviktigt eller så, nåt som verkligen borde få spridning, men oftast handlar det ju bara om skitsaker, som någons jävla förkylning eller liknande.
Nåja, det är väl bara att acceptera att vi har börjat bli ett folk av bekräftelsenarkomaner. Förresten, från det ena till det andra och helt off topic- jag har skaffat mig ett finfint verkyg: Publish Sync.
Nåja, det är väl bara att acceptera att vi har börjat bli ett folk av bekräftelsenarkomaner. Förresten, från det ena till det andra och helt off topic- jag har skaffat mig ett finfint verkyg: Publish Sync.
tisdag, november 01, 2011
Very mysko
Idag på jobbet, vid niobläcket cirka, hände något riktigt märkligt. Jag och två till stod och pratade. Vi stod riktade mot varandra med ungefär en halvmeters mellanrum, och bildade på det viset en slags triangel med en meterstor öppning i mitten.
Plötsligt - från ingen jävla stans - föll en rulle fisketråd ner på golvet framför oss, och blev liggande där. Vi tittade frågande på varandra. Hade någon kommit åt någonting, fått rullen att ramla ner från nån hylla? Nä, vi stod inte så nära någon hylla, och förresten - ja inte vad jag har sett - har där någonsin stått nån rulle med fisketråd. Hade någon av oss tappat en fiskerulle ur fickan? Nix, ingen av oss. Skämtade någon - stod och kastade den mot oss från avstånd? Nej, det skulle ha varit omöjligt. Så jävla sypermysko. Min enda förklaring är att den - en vanlig jäkla rulle fisketråd - kom från en annan dimension, och föll till våran dimension genom ett osynligt hål. Så jäkla poltergeistigt detta!
Plötsligt - från ingen jävla stans - föll en rulle fisketråd ner på golvet framför oss, och blev liggande där. Vi tittade frågande på varandra. Hade någon kommit åt någonting, fått rullen att ramla ner från nån hylla? Nä, vi stod inte så nära någon hylla, och förresten - ja inte vad jag har sett - har där någonsin stått nån rulle med fisketråd. Hade någon av oss tappat en fiskerulle ur fickan? Nix, ingen av oss. Skämtade någon - stod och kastade den mot oss från avstånd? Nej, det skulle ha varit omöjligt. Så jävla sypermysko. Min enda förklaring är att den - en vanlig jäkla rulle fisketråd - kom från en annan dimension, och föll till våran dimension genom ett osynligt hål. Så jäkla poltergeistigt detta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
