Lite om kristendomen

Jag läser i SvD vad "Humanisterna" har att säga om Skolverkets nya kursplan, där kristendomen inte längre en särställning.

Visst har religionen haft stor betydelse när det gäller svenska traditioner och kultur. Det gäller till exempel högtidsfirande, musik och litteratur. Det är det ingen som förnekar. Men när det gäller dagens moderna svenska samhällsvärderingar, så har de i väsentliga delar inte formats tack vare kristendomen, utan trots den.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är alldeles för oinsatt i både svensk historia och kristendomens impact på den. Spontant misstänker jag ändå att kristendomen var bra för Sverige när den kom, eftersom den då kanske var en inträdesbiljett till ett mer - på många sätt - utvecklat Europa.

Visst kan och får man klaga på kristendomen i Sverige om man vill, fast egentligen känns det onödigt, för vad man än tycker om den så har den ju i alla fall - i motsats till förhållandet i många andra länder - funnit sin rätta plats här: den befinner sig någorlunda där den hör hemma - i folks privata sfärer.

Värdet av kristendom som privat trosuppfattning kan jag inte kommentera riktigt, eftersom jag inte tror på gud, men värdet som bevarare av kunskap kan jag ha en åsikt om. Efter vad jag har förstått stod just kristendomen som bevarare av antik kunskap under många krigshärjade och oroliga århundraden, och för det borde man tacka kristendomen. Fast så kanske det inte var från början. Här är en snutt från den nya filmen "Agora".



"Det finns bara en gud!", ropar de jävla idioterna, när de stormar in på bibblan för att sabba all mänsklig historia och kunskap. Jag brukar vilja se alla romarfilmer som kommer, men just den här vetefan; jag blir fysiskt illamående när jag hör de jävlarna skrika.

Men trots allt, det tog ett gäng århundraden för de kristna - åtminstone i Sverige - att förstå att sin tro, den ska man hålla för sig själv och inte försöka sprida till den alltför mottagliga fårskocken vilken de flesta av oss ingår i.

Nu väntar vi bara på att andra uppstickande monoteistiska religioner ska följa svensk kristendoms exempel, att låta sin gud bo i det egna huvudet, och inte låta den sprida sig till andra kroppsdelar, som till exempel den hand man hälsar på andra med, och vidare ut i samhället.
---
Läs även andra bloggares åsikter om kristendom

Fler videor i folks bloggar, tycker jag

Nu för tiden är det precis lika lätt att slänga upp en film i en blogg som att lägga upp en bild. Filmer har dessutom fördelen att ingen förväntar sig att de ska hålla någon vidare kvalitet, vilket man kanske mer eller mindre fordrar av ett foto. Eller fordrar och fordrar förresten, nu överdriver jag, det jag menar är ju att det är något ganska opretentiöst över filmer i bloggar, jämfört med fotografier.

Och som svar på det har jag en liten enminutersfilm här. Jag rensar sjögräs. Det är söndagsförmiddag och jag föreställer mig att resten av sveriges befolkning genomlever en hammarby-sjöstad-teve4-softad-lins-idyll just nu, ackompanjerad av stråkmusik typ, medan jag då, jag sitter böjd över en kastrull med gammalt vatten, iklädd en halvsvettig kaftan, rensande sjögräs. Olika faller livets lotter.


[Filmens syns inte i Google Reader]

Jag kom visst ifrån ämnet lite där. Men jag uppmanar: in med fler videor i era bloggar. Det är lika lätt som att lägga upp bilder.
---
Läs även andra bloggares åsikter om räkor, sjögräs, akvarium

Istället för snö: ris

Den här trappan, som leder upp till trånkans pendeltågsstation, har varit dåligt sandad, dåligt skrapad, dåligt skottad ja dåligt allting hela vintern hittills. Det har varit mer totaldiagonal skidbacke över den, än trappa. Men nu är snön borta, vilket nog inte är tack vare de som har ansvaret för den, utan tack vare tövädret som var. Fast riktigt ren är den ju inte förresten, för nån har spillt ut ett kilo ris.



Undras när det hände. Omöjligt att veta. Det kan ha hänt redan i december, eller också hände det minuten innan jag gick där igår. Jag funderade över den saken på vägen hem. Äldsta sonen hade gjort mat: nåt slags thailändskt - med ris.
---
Läs även andra bloggares åsikter om snö, slask, trappor, ris

What you gonna do?

Jag ska erkänna att jag inte hade nån vidare koll på hur Manfred Mann lät innan de/han blev Manfred Mann's Earth Band. Ingen koll alltså - förrns idag. Idag har jag (på Spotify) kollat upp saken, och svaret är att det lät (med några fjantiga undantagslåtar) jävligt tungt. Lyssna här.




Så lät det alltså 1964, året då jag föddes. Kolla in hur de ser ut förresten, de ser ut som några som spelar knasig kvasi-jazz, eller nåt, snarare än det här bluesiga. Jag hade, misstänker jag, nog föredragit det här framför till exempel Beatles om jag hade varit ung på den tiden.
---
Läs även andra bloggares åsikter om manfred mann, musik, 60-tal

Trajanuskolonnen i färg

Trajanuskolonnen - 40 meter hög och byggd av 20 kolossala runda byggklossar av Carrara-marmor. På den, en redogörelse över Trajanus krig mot dakerna (typ rumäner), i en oavbruten relief i marmorn. En superlång serie. Och som i fallet med till exempel gamla Fantomen - svartvit.

Eller? Kanske inte - mycket talar för att Trajanuskolonnen, i likhet med många andra antika statyer och skulpturer, var i färg. Kanske kunde man återskapa färgen?

Nu kommer vi in på nåt som kanske tangerar det här med Djurgårdsljus som pågår just nu - att belysa föremål med färgat ljus. Det är nåt liknande man har tänkt sig med Trajanuskolonnen. Att måla direkt på marmorn är ju inte att tänka på.

Jag hittade (via) en Discovery News-film, ett par år gammal förvisso, om att man baserat på färgpigment från kolonnen tänker bygga upp bilderna i datorn, och att man sen på nåt svårförståeligt tekniskt vis tänker projicera bilderna direkt på kolonnen medelst färgat laserljus. Rätt häftigt, tycker jag. Men jag har svårt att förklara hur det går till, så tryck på bilden här under för att komma till Discoveryfilmen.


---
Läs även andra bloggares åsikter om trajanus, kolonner, statyer, skulpturer, antiken, laserljus, belysning

Ett slags fenomen

---
Läs även andra bloggares åsikter om vinter, vår, tina, torka, kyla, värme

Ibland ser man fel

Det är lustigt alltså, att finns bara de rätta attributen där, så leds tankarna ofelbart åt det håll som attributen är taggade med och klassificerade som. Fast den naturligaste förklaringen kanske bara är att ibland ser man helt enkelt fel.

Hur det nu ligger till med den saken så gjorde jag nyss en grov feltolkning av inkommande information. Jag hittade en bild på en gammal väderkvarn (här), men i mitt huvud ekade den inre rösten: -Jamen sedär! Där har vi ju Harryhausens cyklop från The 7th Voyage of Sinbad.



Här kan man se fler av Harryhausens figurer - ingen av dem är en väderkvarn.
---
Läs även andra bloggares åsikter om feltolkningar, väderkvarnar, cykloper

Gårdagens undran i nytt ljus

Min undran från igår - varför djurgårdsbron är upplyst - har fått sin förklaring. Det visar sig att något som heter Djurgårdsljus "bjuder på upplevelser för liten som stor, för experter och amatörer. För alla som njuter av nya upplevelser och kunskaper." Det är inte bara djurgårdsbron som lyser, utan allt möjligt i krokarna däromkring. Läs om saken här.
---
Läs även andra bloggares åsikter om ljus, belysning, djurgården

Kunskapsjakten

Elisabet filmade när hon gjorde nationalencyklopedins "Kunskapsjakten". Jag ville inte vara sämre ... men det var just det jag visade mig vara - antagligen sämre än de flesta. Jag är helt enkelt inte - som synes på filmen här nedan - särskilt allmänbildad.



Geografi är förresten den ömmaste akilles-tån. En händelse i en sportaffär förra vintern kan illustrera det. Jag höll i en plastboll för barn. Den var designad som en jordglob. Jag pekade ut olika länder för Paolas son Ivar. Paola sa: "-Hallå där, det där stämmer inte!" Jag hade pekat ut Spanien - trodde jag. Hon bad mig peka igen, och jag kunde inte. Alltså, det blev nästan en kontrovers mellan oss där, för hon trodde att jag larvade mig; "ingen kunde väl vara så dålig på kartan?". Men jag larvade mig inte.
---
Läs även andra bloggares åsikter om allmänbildning

Dricka med tänjd läpp

Människor har gjort galna saker med sina egna och andras kroppar i alla tider. Ett tecken på att nån slags civilisation har inträtt är väl att man även fortsättningsvis kan göra galna saker med sin kropp, men att man ger fan i andras. Som tur är lever vi i en någorlunda civiliserad tid/land.

Det finns och har funnits massor av exempel på kroppförändrande knasigheter. Ta till exempel det där med halsringar, såna som förlänger halsen, det är ett ganska underligt påfund. Nästan lika knäppt är dessa läpptallrikar. Kolla hur svårt det är att dricka med tänjd läpp.


---
Läs även andra bloggares åsikter om halsringar, läpptallrikar / videon via

11:03 - 11:15

11:03, en sol tittar fram över trädtopparna i lunden tvärs över gatan. Det är en tveksam sol som helt säkert inte kommer att orsaka nåt drippdroppande som igår. Men den får duga antar jag, det är ju inte som att man är borskämd direkt.

Jag såg en nixoglyf på ett bilfönster i morse. Klockan var kvart i sju då, och jag spottade den i farten från bussfönstret. Ett hjärta tyckte jag det såg ut som - hoppas det är kvar när jag tar min lunchpromenad.

Jag gjorde ärtsoppa igår. Eller gjorde och gjorde - jag köpte såna där korvar bara. Men jag köpte hackad bacon också, som jag stekte och slängde ner i ärtsoppan, tillsammans med peppar och senap. Timjan glömde jag, men det smakade okej ändå.
---
Läs även andra bloggares åsikter om sol, nixoglyfer, ärtsoppa

Djurgårdsbron upplyst

Igår kväll, på väg hem från jobbet, passerade jag djurgårdsbron. Den var upplyst och väldigt fin att se på.



Har denna fason pågått hela vintern, fast jag har missat det, eller är det nytt? Det känns osannolikt att jag kan ha missat det.
---
Läs även andra bloggares åsikter om djurgården, djurgårdsbron, belysning

Snödropp

Jamen nu låg ju solen på i alla fall. Den lyste på mig när jag tog min lunchpromenad. På mig och på fasadgubbar av sten. Rätt härligt faktiskt.



Fast när jag hamnade i skuggan, då blev det kallt och vintrigt igen, så jag höll mig på solsidan. Det drippdroppade rätt fint också, från stuprör och istappar. Jag ville fånga detta droppande ljud så jag filmade. Tyvärr, det kanske är så med billiga kameror, kom inte droppljudet med, utan bara bil-ljud. Trist, men med gammal stenkake-musik blev det lite solig stämning ändå.



På internetarkivet kan man hitta gammal public domain-musik.
---
Läs även andra bloggares åsikter om snödroppar, våraktigt / ab

Smart

Skene, Marks kommun: Folk är missnöjda med snöröjningen

Hm, låt se, vad kan vi göra för att det ska funka bättre? (De tänker så det knakar) Den här idén verkar bra: Vi slår ner en snöskottare och vi attackerar snöröjningsmaskinerna med skyfflar. Hurra, vad smarta vi är!

Ja, hurra, vad smarta de verkar vara. Jag tycker vi sjunger om dem nu. Vi använder Peps Persson-låten "Hög standard", fast vi byter ut orden:

Hög IQ, va fan är hög IQ
Va ska du med hjärnan till va
När den funkar så jävla illa

---
Läs även andra bloggares åsikter om skene, marks kommun, snöskottare, IQ

Säregna skor

En 44-årig kvinna fick sparken. Som hämnd på chefen började hon vandalisera dennes dotters grav. Detta pågick i två år, innan kvinnan till slut kunde gripas.

Det var häromdagen man kunde läsa om saken. Tydligen var hon svårgripen, kvinnan, men det lyckades tack vare att hon "känts igen på sina säregna skor". Förutom att hela historien är jäkligt olustig kan man ändå inte låta bli att nyfiket fråga sig:


Hur såg dessa skor ut egentligen?

---
Läs även andra bloggares åsikter om gravskändning, skor

Då är man ett klädesplagg

Jag läste att Göran Persson ska bli byst i riksdagshuset. Jag tänkte att det säkert går att skoja till den nyheten. Så jag funderade ... och funderade ... och kom inte på nåt. Byst är ju förvisso slang för smockat eller proppfullt, och de orden kanske man kunde relatera till Göran Persson, men det kändes som att sparka in en öppen dörr, så jag skippade den tanken.

Medans jag funderade på saken, utan att komma fram till nåt, googlade jag på bystbilder. På en del av bilderna höll folk i byster. Då slog det mig - och den tanken var ju faktiskt intressantare än ett tråkigt skämt - att när man håller i en byst är man ju faktiskt ett klädesplagg: en bysthållare.



Finns det några fler sysslor tro, som förvandlar dess utövare till ett klädesplagg?
---
Läs även andra bloggares åsikter om byst, bysthållare

Leksaksgubbar

I leka-med-gubbar/dockor-väg hade jag, när jag var liten, en "Big Jim". Åtminstone har jag för mig att det var en sån. Och jag hade en "Skräcken i den svarta lagunen"-gubbe av gummi också. Gulaktig, seg (smakade fan att tugga på) och sladdrig var den. Och så hade jag såklart massor av hårdplastfigurer också. Hajar mest, och en och annan dinosaurie.



Mina gamla "gubbar" var säkert fina på sitt sätt, men de gick ändå inte upp emot hur japanska leksaker kan/kunde se ut. Titta på den här samlingen.
---
Läs även andra bloggares åsikter om leksaksgubbar, dockor / Via

Hela systemet kanske är fel

Fortsatt tågkaos, trots att det har pågått så länge nu att nån slags anpassning till läget borde ha skett. Men icke då. Imorse blev jag sittande på pendeln i Älvsjö nån halvtimme. Inte så farligt om man jämför med vad andra får vara med om, men inte särskilt kul heller.

Kan det vara så att hela idén med den typen av rälsburna tåg och tunnelbanor vi kör med i Sverige är fel? Vi kanske inte borde använda oss av avlånga plåtklossar som åker nära längs (den ibland kalla och snöiga) marken. Kanske nåt slags upphängt tåg vore bättre? Eller nån typ av monorail?


---
DN, DN, SvD, SvD, Ab, Ab

Bilder på vintern

Ledig som jag är promenerade jag på förmiddagen. Halsduken låg mest hela tiden över ansiktet, så kallt var det. Skulle ha behövt solglasögon, så vitt var det. Tog några kort.


Skorstensrök, den ser man ju bäst när det är kallt. Fan vet vilka ämnen som spys ut just här. När det är varmt syns inte röken, men den finns nog där ändå.


Det kanske inte syns på bilden, men fågelboet däruppe, det är enormt. Jag överdriver inte, två fullvuxna människor skulle lätt rymmas i det. Undras vilken fågel som har byggt det.


Skateboard-ramperna i närheten av där jag bor. Snötäcket därnere är nästan en meter djupt. Jag vet, för jag försökte gå ner dit, och sjönk ner ordentligt.


Trots att det ser så sterilt vitt och täckande kallt ut, det tänkte jag på när jag stod där, finns det säkert massor med liv som springer omkring i marknivå. Näbbmöss och sånt kanske.


Det här är ett sånt där ställe där de samlar ihop snö, åtminstone tror jag att det är det. Går man in i mitten är vallarna ganska höga, och känslan man får är att man befinner sig mitt i en arena. Där kan man stå och fajtas mot imaginära snögubbs-gladiatorer så här års. För att visa hur det ser ut inuti filmade jag en snutt. Den ligger längst ner i den här posten.


Det här var lite märkligt - att jag mindes det så klart alltså. Just den här platsen, som inte ser nåt speciellt ut, är platsen där jag lade mig ner och gjorde barndomens sista snöängel. Jag hade varit ute hela dagen, och var iskall men svettig. Det var mörkt nu, och stället på bilden lystes upp av gatubelysning. Jag gjorde en ängel, och sen antar jag att jag gick hem och drack varm choklad. Jag har naturligtvis gjort snöänglar sen dess, men den jag talar om var barndomens sista. Jag borde inte minnas det, men underligt nog gör jag det helt plötsligt.


Och den här backen då. Inget särskilt med den, utom att precis som med ängelstället så är det ett sista gången-ställe. Pulka, detta är barndomens sista pulkaställe. Såklart har jag åkt pulka även efteråt, till exempel förra vintern åkte jag visst en bit, men som barn gjorde jag det sista gången här. Det var en pulka med gjuten sits, och jag kommer ihåg att jag avundades de som hade andra sorters pulkor.

Vad triggar igång såna här minnen? Det känns lite sorgligt på nåt vis, när man tänker tanken att frammemot livets slutskede - om 50 minuter eller 50 år - så börjar man göra saker och ting för sista gången, och förmodligen vet man inte ens om det. Usch. Nåja, här är filmsnutten jag nämnde.


---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, vinter, minnen

Man var flera förr

När jag jobbade på SJ, det var jävligt länge sedan nu, så funkade det ungefär som det funkade i lumpen. Med det menar jag att vi var många. Vi var fler än vad våra uppgifter krävde. Jag jobbade på en rörmokarverkstad, och när det kom in ett jobb - till exempel att ett duschbås skulle sättas upp - ja då åkte vi tre man på't. Det var alltså inte särskilt kostnadseffektivt, men gosse att jobbet hanns med i alla fall.

Efter några år blev det drygt det där, och när jag och några rörisar med mig såg i interntidningen att det söktes vakter till centralstationen, ja då hoppade vi på det. Vi blev SJ-anställda vakter, och eftersom det var statligt det vi höll på med var vi många. De Securitasvakter, och vakterna från andra bolag som vi kom i kontakt med, de tittade med avundsjuka hundögon på oss. Medan de ofta var ensamma eller högst två mot " buset" (vad man nu lägger in i det ordet) så var vi en hel klump; "-Sedär, ett fyllo. Kom grabbar, alla fem, så kör vi ut honom".

Så funkade det då, enligt min erfarenhet. Dyrt för staten för det mesta, men när det knep så var vi sällan underbemannade. Så funkar det säkert inte nu, varken på SJ, Banverket eller på statliga/kommunala arbetsplatser. Allt som kan läggas ut på externa firmor, som slåss om att vara billigast (=mest underbemannade) har lagts ut, och de fast anställda är få. Blir det som nu, en nordisk vinter, då blir det katastrof.

Samtidigt som ett fåtal försöker lösa mängder med trafikproblem, som dessutom verkar öka för varje dag, sitter massor med människor hemma och jäser eller spelar WoW eller bloggar eller städar hela lägenheten gång på gång. De lyfter socialbidrag eller a-kassa eller vad man nu lever på när man är utan jobb. Det är nåt som inte stämmer. Jag vet inte om det var bättre förr, när man var många att dela på jobben, men nog hade snökaoset som råder nu kunnat hanterats bättre med större personalstyrka på alla fronter.
---
Läs även andra bloggares åsikter om staten, kommunen, överbemanning, underbemanning, snö
---
Ab, Ab, Ab, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD

Medan Spartacus buffrar

Avsnitt fem av Spartacus buffrade nåt horribelt långsamt. Jag fördrev tiden med att klippa och klistra lite.



Att det blev just V som fick göra reklam per telefon var en ren tillfällighet.
---
Läs även andra bloggares åsikter om ohly, telefonreklam

Musikal, rätt okej - SL, inte ett dugg okej

En kompis bjöd med mig att se musikalen RENT. Det var Samgymnasiet i Järfälla som framförde den, och gosse vilket företag det var att ta sig både till och sen ifrån Jakobsberg i snöovädret. Nu när jag är hemkommen har jag svårt att få upp värmen i fötterna - efter det myckna väntandet på iskalla perronger och stillastående tåg. "Hata SL!" är en gammal slogan. Jag skriver under på den.



RENT lät bra, men eftersom jag aldrig har sett en musikal förut så har jag inget att jämföra med. Ensemblen bloggade förresten, såg jag.
---
Läs även andra bloggares åsikter om musikal, rent, pendeltåg

Javisst ja, jag har ju räkor

Ett styng .. styngn .. eller sting .. av dåligt samvete; räkorna! Fan, jag hade nästan glömt bort att jag har dem. Jag tänder akvarielampan utan att tänka på saken när jag går upp om morrn. Utan att tänka på räkorna. Hur länge sedan var det jag bytte vatten? Jag tittar till dem nu. De ser ut att må okej.


---
Läs även andra bloggares åsikter om räkor

'BOFF!' och 'TOCK!'

'BOFF!' Det är stora sjok av snö som faller från taket, förbi mitt fönster. Det dunsar tungt och dovt mot den snötjocka marken, och ljudet väcker mig. Mot min vilja bleknar nattens sista dröm bort. Jag hasar ut i köket för att göra mig en kaffe.

Jag tittar ut, det verkar ha snöat ännu mer. Solens mot snön reflekterade strålar tar sig in genom min halvslutna persienn och tvingar mig att kisa. Jag tänker att jag är trött på snön nu.'TOCK!', säger det. Det är kaffevattnet som är klart. Jag fyller en kopp och hasar tillbaks till mitt rum. Slår på datorn.

Sen surfar jag håglöst en stund, medan kaffet svalnar till drickbart. Ger upp och ger mig istället in bland bildmapparna i datorn. Ordet Juli fungerar som en magnet för ögonen. Att se på sommarbilder, det är medicin det, mot snösjukan. Hittar bilderna från ett par somrar sen. Jag och brorsan var ute vid Ågesta gård. Jag plåtade en gammal dansbana.



Fast den kanske inte var gammal, den kanske var ny. Taket såg ganska modernt ut. Lustigt, minns jag att jag tänkte, att den ser så fräsch och förfallen ut på en och samma gång. Undras om den används.

Jag börjar huttra. Jag sitter i kaftan och träningsoverallsbrallor, och kaftanen är ärmlös. Ska jag hoppa tillbaks i säng eller ska jag ta på mig en myströja? Medans jag funderar på saken lägger jag upp bilden i bloggen, och skriver dessa rader.
---
Läs även andra bloggares åsikter om vinter, snö, sommar

Reklamfilmen

Aftonbladet berättar att Carola istället för att skänka mat och kläder gav bort en flaska parfym till sitt fadderbarn. Det är Haiti det handlar om, och Carola var där för att spela in en reklamfilm. Jag kan inte ta historien på allvar, den låter kraftigt felvinklad. Man framställer Carola som nån slags knasig Marie Antoinette, och det tror jag faktiskt inte att hon är. Nåt är hon säkert, men inte det. Fast det stör mig egentligen inte eftersom jag räknar med att kvällstidningarna sikar mot den mest säljande vinkeln. Däremot störs jag av att man pratar om en reklamfilm, men länkar inte dit. Nå, jag antar att det är denna.


---
Läs även andra bloggares åsikter om haiti, parfym, carola

Little did we know, Doktor Captcha

Doktor Captcha tänker överraska med lite Frankie Boy på personalfesten. Han tränar hårt, men är inte riktigt där än.


---
Doktor Captcha 1, Doktor Captcha 2, Doktor Captcha 3, Doktor Captcha 4, Doktor Captcha 5, Doktor Captcha 6, Doktor Captcha 7
---
Läs även andra bloggares åsikter om captcha, ordverifiering

A Day at the Races - med Doktor Captcha

Den sportintresserade doktor Captcha säger sin mening.


---
Doktor Captcha 1, Doktor Captcha 2, Doktor Captcha 3, Doktor Captcha 4, Doktor Captcha 5, Doktor captcha 6
---
Läs även andra bloggares åsikter om captcha, ordverifiering

Blåingar

Imorse, på pendeln in till jobbet, satt jag och bläddrade i Metro. "Genrep i Göteborg" läste jag. Det handlade om melodifestivalen. Där var en bild med texten "Elin Lanto repeterar bidraget 'Doctor, Doctor'", och på bilden syntes en blå man.

Jamen vad är det med dessa blåingar? De finns ju överallt, och i och med Avatar har de blivit ännu fler. Hur många är de, blågubbarna? De här kom jag på.



Finns det ännu fler?
---
Läs även andra bloggares åsikter om blåmän, blå, färg, gubbar

De bilder folk trycker på i bloggen

Upptäckte just, i min StatCounter, att det finns ett par grejer som heter Downloads och Download Activity.

Har de alltid funnits där, utan att jag har sett dem bara? Ingen aning - bergis. Nå, det verkar - åtminstone i mitt fall - handla om vilka bilder som har laddats ner från min blogg, och med laddats ner menas antagligen öppnats upp. Jag tänker att det antagligen kan vara intressant att kolla upp vilka slags bilder folk förstorar.

Ofta är det nog så att man - då man är väldigt nöjd med en bild - lägger upp en riktigt stor variant av den på bloggen. Man hoppas och tror att folk ska förstora den och beundra den. I själva verket kanske det inte alls är så att folk öppnar dessa bilder, och att man lika gärna kunde ha sparat på utrymmet. Här är några bilder som har förstorats upp hos mig nyligen.

http://1.bp.blogspot.com/_89ut-hdzymw/RqB9CShBusI/AAAAAAAACwY/ApkuOfW_lhE/s1600-h/bratwurst.jpg

http://4.bp.blogspot.com/_89ut-hdzymw/R_tw3sccXNI/AAAAAAAAF8E/-oRe75DlRPo/s1600-h/baby.JPG

http://3.bp.blogspot.com/_89ut-hdzymw/RaTJRKEwEEI/AAAAAAAAAN0/q8uBjAZjpBI/s1600-h/coolt.JPG

http://3.bp.blogspot.com/_89ut-hdzymw/SUkOEVNy7nI/AAAAAAAALeE/LD9I-YXTp-Y/s1600-h/reinfeldt.JPG

Ingen av dessa faller under: "Oj vad nöjd jag är med den här bilden. Vilken fotograf jag är! Hoppas många förstorar den och i sitt inre prisar mig." Inga såna bilder nä.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, bloggbilder

Unika namn

Före detta Led Zeppelin-basisten John Paul Jones tycker att det är stört omöjligt att hitta på ett bra bandnamn, skriver DN, eftersom alla namn är upptagna. Välkommen, säger jag, till klubben för skapare av bloggar och för registreringar av mailklienter. De bra och lätta-att-komma-ihåg-namnen tog slut för länge, länge sedan. Faktiskt, jag kan tänka mig att vartannat bloggnamn därute är ägarens andra, tredje eller kanske fjärdehandsval.

Igår skulle jag döpa ett flygplan. Jag gick in på lufhansas sida och skrev förslag. Dolphin, Whale, Moby Dick, Sky Dolphin, Archangel - ja fan vad hjärnan snurrade fram "bra" idéer som skulle ge mig vinsten på en miljon bonuspoäng. Nix, nix och åter nix - allt jag föreslog var redan föreslaget, och till slut när det ändå funkade med ett halvtaskigt förslag från min sida (sylphid), ja då hängde sig mitt internet - innan jag hann slutföra saken - och jag fick starta om skiten - never to return to namntävlingen igen.

Varför, för att återgå till bandnamn, måste just bandnamn förresten vara så jäkla unika? Människor har ju inte unika namn (även om det vore roligare så). För att skilja oss från våra namnar (namner?) har vi ju efternamn, och har vi namntvillingar i både för och efternamn, ja då har vi ju personnummer. Så skulle det kunna vara för band också. Till exempel, om jag skulle starta ett band så borde jag kunna döpa det till exempelvis Beatles - Beatles Karlsson. Eller nåt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om namn, bandnamn, flygbolag

Vad gör han där?

Det är filmrecensioner på morgon-tv. Jag tittar lite med ena ögat. Just nu snackas det om en film som heter "En enda man". Jag ser Julianne Moore där, men varför ligger aftonbladets chefredaktör Jan Helin bredvid henne?


---
Läs även andra bloggares åsikter om film, en enda man, jan helin

Det är inte värt det

Hur många slagsmål har jag bevittnat i livet, från tiden jag gick på lekis, fram tills nu? Mängder måste det ha blivit, hundratals. Ibland som påhejare, och ibland har jag försökt avstyra. Slagsmålen barn är inblandade i handlar oftast om småsaker som har förstorats upp i barnsliga hjärnor, vilket nog är ganska naturligt. Vuxenslagsmålen brukar också handla om skitsaker, och har nog också sina ursprung i barnhjärnor; barnhjärnor eftersom alkohol oftast har regregerat dem tillbaks till ett sånt stadium.

Jag har sällan själv varit inblandad. Jag gillar inte att slåss, och är rätt dålig på't misstänker jag. Men som sagt, massor av slagsmål har jag bevittnat, och nu sitter jag och har just kommit på en grej som knyter dem samman, nästan allihop, nämligen ett utrop man nästan alltid hör i såna sammanhang, från nån som vill att nån av slagskämparna ska sluta:

Sluta! De'nte värt'e!

Eller på ren svenska: "Sluta! Det är inte värt det!". Just det, när jag försöker minnas åskådarropen från otaliga åskådare genom tiderna, och kanske från mig själv med, så är det detta utropet som dyker upp. Vad som är värt och inte värt är ibland oklart och förresten stiger och sjunker nog detta värde över tid, vad nu värdet är för något. Lustigt att jag kom att tänka på det här. Blunda och tänk efter själv, kanske har även du stått och ropat ut det.
---
Läs även andra bloggares åsikter om slagsmål, åskadare, fight, utrop

Gnista

Idag gjorde jag en gnista. Jag släpade fötterna efter mig på en heltäckningsmatta. Jag var på väg för att låsa upp en dörr, och när nyckeln nuddade låset gnistrade det till. Ett helt normalt fenomen det där, det händer alltsom oftast, men det känns ändå lite märkligt, så jag filmade.

Min vanligaste plats att skapa elekricitet på är annars när jag ska betala i affären. På nåt sätt har det jag lagt i korgen blivit uppladdat, och när jag ska lyfta ur varorna och lägga på bandet brukar jag få en stöt.
----
Läs även andra bloggares åsikter om gnistor, el, elektricitet

Bloggtips

Rekommendera de bra bloggar man hittar ska man naturligtvis göra. Förr gjorde jag det här i bloggen, men är det bara ett enda tips så brukar jag numera hålla mig till twitter och liknande. Fast denna förtjänar fler ögon än vad min twitter har, så det får bli här:

Lou Reed i tweed

Fan, jag har haft många idéer genom åren, om vad man kan göra en blogg om, men ingen lika klockren som den här. Sebastian tipsade mig om den.
---
Läs även andra bloggares åsikter om lou reed i tweed, bloggtips

Det ser liksom intressant ut

Allt strävar liksom åt olika håll på den här bilden. Det ser flerdimensionellt ut på nåt vis, tycker jag.


---
Läs även andra bloggares åsikter om vinklar, dimensioner

Tråkig historia

Vissa saker måste ju läras ut i skolan, tråkiga som fan eller ej. Man måste lära sig att stava och att räkna och några grejor till. Sånt som alla bör kunna, sånt som är universellt. Sen finns det några ämnen där det egentligen inte finns något "bör" - historia, till exempel.

Historia var för mig en ljusglimt i skolmörkret, religion med förresten. Det måste finnas några såna ljusglimtar under ens skolgång för att det inte ska bli för tråkigt. Jag gillade äldre historia, och med äldre menar jag tiden innan de sköt Gustav den tredje ... typ. Efter det inträdde tråktiden, den vi fortfarande lever i. Nu läser jag att läroplanen för grundskolan arbetas om:

Romare, vikingar och korsfarare tycks också åka ut med huvudet före. Istället ska det bli mer industrialism och 1900-tal.

Tvi! Jag tror jag spyr alltså. Inte för min egen del, men för stackarna som missar att lära sig om "romare, vikingar och korsfarare" och istället får läsa om grådaskiga växelbruk inom jordbruket, socialdemokratins historia och liknande diskbänksrealism.
---
Läs även andra bloggares åsikter om skola, historia
---
Update: Tydligen, ska historieundervisningen inte stympas, inte enligt Jan Björklund.

Om ungefär fyra månader kan man ta sig ett dopp

Det är så kallt nu. Så långvarigt kallt liksom. Tar det aldrig slut? Blir det aldrig sommar? Det känns inte så. Här är en filmsnutt från svt:s öppna arkiv, för att påminna om att sommaren ändå finns (eller åtminstone fanns, 1961). Snutten var utan ljud, så jag la på det. Den är svartvit och "storyn" är bara konstig, men det får man bortse från, för med lite fantasi kan man känna de femtio år gamla solstrålarna tränga igenom datorskärmen och smälta bort istappen man har på nästippen.


---
Läs även andra bloggares åsikter om sommar, bad, sola, 1961

Avancerat flip

Det räcker med att ta ett note it-block, rita på första bladet och variera det man ritat på det andra och det tredje. Sedan, med tummen, flippar man fram dessa tre små blad. Vips så har man gjort en tecknad film. Här är en variation på samma grej, fast lite mer avancerad.

videogioco-loop experiment from donato sansone on Vimeo.

via
---
Läs även andra bloggares åsikter om note it, tecknat, animation

Den säger något om något - okänt vad

Den här lappen låg på den smutsiga asfalten under luckorna där man slänger sopor. Säkert har den suttit på nån port. Kanske handlade det om att nån skulle till tvättstugan och inte hade portnycklarna med sig. Kanske handlade det om nån flytt. Hur det än låg till så hade lappen tappat sin mening nu, och hade väl helt enkelt farit ut ur soppåsen som någon hade slängt.

Nu var den helt tagen ur sitt dåvarande sammanhang, och låg där på marken och blev blöt. Den hade ingen funktion alls längre, såvida skräp på marken nu är utan funktion. Funktionen kanske finns där, men är okänd. Nå, ändå blev jag stående, gloendes ner på lappen en stund.



Sen gick jag. Och sen gick jag tillbaks; 'Fan, jag plåtar den väl då!' Ibland pockar motiv på. Jag hade förvisso kameran med mig, men nån särskild lust att ta händerna ur fickorna hade jag inte. Klick - sen gick jag igen.
Jag glömde lappen tills nyss, när jag tömde kameran.

Okej, in me'n i bloggen då, det är ju ändå det jag har kameran till. Men varför? Varför kändes lappen spännande eller intressant? Ja fan vet, men antagligen kändes texten på lappen - tagen från sitt enda jobb i livet och nu liksom ståendes för sig själv - som en metafor för något annat, nåt existentiellt.



Som synes kom jag inte till nån slutpunkt i resonemanget. Jag gör förresten sällan det. Saker och ting brukar klarna när man skriver, men inte den här gången.

Vaddå, bilden med håret? Äsch, det var bara en bild jag satte ihop när jag funderade över vad jag skulle skriva om den existentiella lappen. Hon med håret är ju Shirley Manson, hon som sjunger i Garbage. Inte en av mina favoritgrupper, men jag gillar deras videos. Den här videon heter "Bleed Like Me", och hårscenen dyker upp på slutet.
---
Läs även andra bloggares åsikter om lappar, metaforer, garbage, hår

Lyrics på YouTube

Hittade ett rätt fint tips på Din IT-Kunskap, nämligen Greasemonkey-scriptet YouTube Lyrics. Det funkar finfint. Jag testade med en bra låt, som visserligen inte är obskyr men som knappast ligger på nån topplista längre, och på ett par av lyrics-sidorna man fick välja på fanns faktiskt låttexten.

Här är adressen till låten förresten, och hela skivan finns på Spotify. På Grooveshark finns några av låtarna.
---
Läs även andra bloggares åsikter om youtube lyrics, greasemonkey, script, lyrics, pentangle

Baksidan

---
Läs även andra bloggares åsikter om gatukök, pizzeria, trångsund

Så får man gif-bilder att funka i Blogger

Det här är nog bara intressant för de som kör med bloggverktyget Blogger, såsom till exempel jag själv gör: I vanliga fall funkar det ju inte att lägga in animerade giffar direkt med bildverktyget. Jo okej det funkar, men bilderna slutar att röra på sig, vilket gör hela grejen meningslös. Så det man har fått göra är att man har lagt in bilderna i till exempel Picasa, och sen tagit bildens embed-kod därifrån, som man sedan har klistrat in i sin egen blogg. Jobbigt.

Nå, så här kan man göra. Istället för att logga in på det vanliga stället väljer man Blogger-ingången "Blogger in Draft" ("På prov i Blogger"). Väl därinne funkar det ungefär som vanligt, men med vissa små skillnader, varav en är att man får större valfrihet i vad man ska göra med bilderna. Till exempel storleken på dem; lägger man in en animerad gif och ser till att dess storlek inte är mindre än originalet, ja då funkar det.

Jag skulle förresten tro att Blogger in draft så småningom blir standard i Blogger. För den som är nyfiken på från vilken film dessa animerade giffar är plockade kan jag tala om att filmen heter "The Devil's Nightmare", och är från 1971.
---
Läs även andra bloggares åsikter om animerade giffar, blogger

Fotobås i verkligheten, på nätet och hemma

Jag hittade en sida om fotobås och blev inspirerad att göra en egen sådan bildserie. Sådana bilder kan se ut precis hur som helst. De kan vara i färg eller svartvitt, vara av bra kvalitet eller dålig, och dessutom kan inramningen skilja sig åt ordentligt mellan de olika sorterna. Så ska man tillverka egna bilder är det ju bara fantasin som sätter gränsen, då inga egentliga regler tycks finnas.

Har du en webbkamera så finns det sidor på nätet som fixar till snygga fotobås-bilder åt dig, till exempel den här sidan. Den är på franska, visserligen, men man fattar ändå.

När jag var yngre hade vi på vårat lantställe i Mariefred en gästbok. Som liten tänkte jag inte på'n direkt, men jag visste att det stod namn, hälsningar, krumelurer och sånt i den. Ja faktiskt, det är kul att lämna ett avtryck efter sig när man har hälsat på. Och lite relaterat till denna gästbok kom jag på en idé.

På utedasset på landet, eller varför inte på toan hemma hos sig själv, sätter man upp, alldeles framför toaletten i ansiktshöjd för den sittande, ett litet hyllplan. På detta hyllplan placerar man sin gamla kamera, den man sällan använder. Har man en polaroidkamera så är det ju förstås ännu bättre.

Hur man sedan vill sköta saken kan man ju hitta på själv. Antingen sätter man upp en lapp som instruerar hur självutlösaren funkar, om nån inte skulle fatta, eller så skaffar man en manuell självutlösare. Jag kan tänka mig att man till slut får ihop en rätt skön samling "gästboksbilder". Har man fest blir bilderna antagligen ännu bättre.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, fotobås

Polisgrejen som alla skrev om

Jag brukar inte gilla aftonbladets webb-tv. Filmerna där brukar vara sopiga, helt enkelt. Men den här gången funkade det och blev bra, tycker jag. Det handlar om det där polisingripandet mot den fotande bloggaren som alla skrev om igår (fast jag nöjde mig med att retweeta om'et).


---
Okej, väldigt mycket från det ena till det andra: här är en rätt skön gif-blogg jag hittade.
---
Läs även andra bloggares åsikter om tunnelbanan, polisen

Skivomslag: ett riktigt fult ett

En kille på mitt jobb köpte en LP-skiva på eBay: Kate Bushs "The Kick Inside". Anledningen till att han gjorde't var att han ville ha det amerikanska omslaget, som skiljer sig från det europeiska, och för den delen från det kanadensiska med. Ett par hundringar i svenska pengar fick han ge, inräknat frakt. Helt okej, antar jag.

Nåväl, det blev att vi snackade om saken och kollade lite på Wikipedia. Skivan är från 1978, och på Wikipedia, när man kollar upp skivor, kan man se vilka mer skivor som kom ut det året. Jag kollade 1978 ... och ramlade över ett av de fulaste och mest smaklösa omslag jag har sett på länge.



Ska micken och håret föreställa manliga respektive kvinnliga könsdelar, medans svetten ska vara sperma? Bergis, eller så har jag snuskig fantasi bara. Horribelt fult omslag i alla fall, en pina för ögat. Herman Brood & His Wild Romance: "Cha Cha". Nä tack, den vill jag nog inte höra.
---
Läs även andra bloggares åsikter om skivomslag

Tantsnuska dig

Om ett par dagar är det Alla Hjärtans Dag, eller om man kanske säger Valentine's Day även i Sverige nu för tiden. Nå, då kanske det kan passa att sätta sin älskades ansikte - eller sitt eget - på omslaget till en tantsnuskroman, och hitta på en skön titel och ett författarnamn. Jag gjorde det (hårlöst-bröst-snubben här bredvid är jag), och här kan du göra detsamma.


---
Läs även andra bloggares åsikter om generatorer, valentines day, alla hjärtans dag, tantsnusk, böcker

Spegelben

"Speglingar" ... "Reflektioner" ... "I betraktarens öga". Äsch, jag försöker komma på nåt roligt att skriva om bilden, men jag kommer inte på nåt. Nå, den är rolig nog att tala för sig själv.


via
---
Läs även andra bloggares åsikter om roligt

På norrländska

Testa att uttala dessa meningar på din bästa norrländska:

slokar dithän

okär handstil

träla diskhon

hal korintsäd

id hatkänslor

Meningarna betyder ingenting egentligen. Jag bläddrade i tidningen. Såg att SvD skrev en massa grejor om män som skaffar thailändska fruar (1-2-3-4-5), och kom på att ordet thailändskor, det går säkert att göra en massa anagram av. Att det sen - i alla fall i mina ögon - såg ut som norrländska, det var en ren tillfällighet.
---
Läs även andra bloggares åsikter om thailändskor, anagram

En snurra

Bullroarer heter den - eller rhombus eller turndun - det beror på från vilken del av världen man kommer vad man kallar den; träbiten i änden av ett snöre, den som surrar när man snurrar på'n.



Efter vad jag läste mig till på Wikipedia har människor använt sig av sådana ända sedan stenåldern - för det mesta till rituellt bruk, kan man anta. Det ljud en sådan frambringar är väldigt spännande och suggestivt, tycker jag, och det är lätt att förstå hur "primitiva" människor nog trodde att detta ljud kunde dra till sig andar eller jaga bort demoner och liknande i den stilen.

Jag är lite inne på att tillverka en sådan. Att ta sig upp på en höjd, eller kanske att ställa sig på en öppen plats i en mörk skog, eller kanske att stå bredvid en sjö, och surra vår'n till mötes när det är så dags, det vore kanske något.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bullroarer, snurra, ljud, instrument

Ett par frågor

Jag svarar ju på era frågor, i den mån jag kan, men nu behöver jag själv svar på ett par:

För det första: Kan man ta med en tiokilos symaskin som handbagage med Ryanair till London? Det är min dotter som undrar.

För det andra: Fäster man en benbit, eller en pinne, i änden på ett långt snöre och snurrar denna konstruktion runt, runt så uppstår ett surrande ljud. Har detta "musikinstrument" något namn? Det är bara jag själv som är nyfiken.

---
Läs även andra bloggares åsikter om frågor, svar

Februarironi

Ah! Vilken skön morgon. När jag stod och väntade på bussen på klarabergsviadukten var det strålande sol och varmt och skönt, och jag frös inte arslet av mig ett dugg.


Eller nåt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om Kan det inte bli sommar nån jävla gång?

Plötslig och kortlivad surrealism

Ibland flimrar konst förbi, när man tittar på tv, så snabbt att man knappt hinner uppfatta den. Jag tittade på Debatt igår kväll. Ämnet intresserade mig inte särskilt, men jag slöglodde. Och då, vid pass 07:58 minuter kom konsten. Jag vet inte om nån annan skulle definiera det som konst, men i mina ögon hade bilden klart surrealistiska kvaliteter i kompositionen. Jag tog en skärmdump och ramade in.


---
Läs även andra bloggares åsikter om surrealism, konst

Fokusera, Doktor Captcha!

Inför de yngre och mer oförstörda kollegorna håller Doktor Captcha moralfanan högt.


---
Doktor Captcha 1, Doktor Captcha 2, Doktor Captcha 3, Doktor Captcha 4, Doktor Captcha 5
---
Läs även andra bloggares åsikter om captcha, ordverifiering

Rena japanskan, Doktor Captcha

Så länge patienten förstår mina instruktioner spelar uttalet ingen roll, menar den japanske Doktor Captcha.


---
Doktor Captcha 1, Doktor Captcha 2, Doktor Captcha 3, Doktor Captcha 4
---
Läs även andra bloggares åsikter om captcha, ordverifiering

Kringelikrokvägar mot Lena PH

En rätt vanlig grej är att jag finner mig sittandes - tittandes på skärmen - undrandes: "Hur fasen hamnade jag här?" Ja, hur hamnade jag på den här låten?



Nå, det är bara att backa i webbläsaren och se efter var det startade. Det visade sig att jag hade googlat på "Kasper", och hamnat på Wikipedia. Jag hoppade vidare till "Kasperdocka". Därefter övergick jag till engelska och fick lära mig att ett annat namn - ett bland massor på liknande figurer - är "Kasperle".

Därifrån tog jag det naturliga steget till "Punch and Judy", den traditionella engelska kasperteatern där "Punch" är kasperfiguren. "Punch" kommer tydligen från den italienska "Pulcinella". På den sidan läste jag: "Pulcinella is also the mascot of the Pulcinella Awards". Jag tryckte på "Mascot".

Långt ner på den sidan, under rubriken "See also" hittade jag en länk till "National emblem". Inne på den sidan hittade jag "Inanimate objects". Sveriges är "Three Crowns". Jag ville läsa om kronorna, så jag tryckte på den.

Det var faktiskt intressant att läsa om dessa kronor. När det kommer till design av dem gillar jag förresten flygvapnets bäst. Nå, även där fanns ett "See also", och under den rubriken fann jag: "Mother Svea". Jag insöp kunskapen som fanns att läsa där, och på slutet läste jag: "Famous Swedish singer Lena Philipsson wrote a song about her in the 80's, called Moder Swea."

"Undras hur den låter", tänkte jag och gick till YouTube för att höra efter. Och det var så det gick till. Sedan kanske man kan fråga sig varför jag googlade på "Kasper" från första början, och svaret på det är följande: Jag har en bok liggandes bredvid mig.

Boken är från 1982, fast har ändå en skön 7o-talskänsla. Den innehåller många bilder och dess namn är: "Vi sätter upp en pjäs". Pjäsen de sätter upp är Strindbergs enaktare 'Kaspers fet-tisdag', och när jag läste den titeln fick jag för mig att ta reda på vem Kasper egentligen är.


---
Läs även andra bloggares åsikter om kasper, googling, surfande, sökande, lena ph

Fake it till you make it, Doktor Captcha

Doktor Captcha kan inte alla svaren, men vet att patientens förtroende för sin läkare är viktigt.


(Dessutom lär ju en sån här gammal tant ändå inte kolla upp
saken på nätet, tänker Doktor Captcha).
---
Doktor captcha 1, 2 och 3.
---
Läs även andra bloggares åsikter om captcha, ordverifiering

Skoter

Den här lilla snutten filmade jag förresten när jag var ute på isen igår. Jag inbillar mig att chansen att jag någonsin igen fångar en sån här på bild - här i stockholmsområdet - är ganska liten.


---
Läs även andra bloggares åsikter om snö, is, skoter, vinter

Världen är full av det onda

Gamla faktaböcker, typ läkarböcker, kan vara kul att bläddra i. Inte för att det de lär ut är fel eller okunnigt - utvecklingen går ju trots allt framåt - utan för att författarna ofta saluför sina egna åsikter och uppfattningar, vilka kan vara komiska för oss nutida. Här är snutt ur 'Läkarebok' av Henrik Berg, från 1919.


---
Läs även andra bloggares åsikter om läkarböcker, komiskt

Glimmande vinterdag

Antagligen finns det ingen mer depressionsdämpande syssla än att utsätta sig för mängder av solsken reflekterad mot oändliga vidder av kritvit snö. Inte för att jag lider av depression, men jag kom att tänka den tanken när jag gick där och sög åt mig solstrålning från alla håll och kände batterierna laddas. Jag tog mig neråt sjön.



En mäktig känsla infinner sig därute. Man är där man inte kan vara under större delen av året, och man undrar hur djupt det är. Och vilka mystiska skuggor som stryker omkring under ens fötter.



Allt och alla lämnar spår efter sig. Skidåkaren sina och ... älgen?? ... sina.



Och så bilden härunder då. Jag önskar att min kamera, eller min förmåga som fotograf, kunde återge snötäckets gnistrande och stjärtknottriga fluffighet, men icke.



och sen gick jag hem.
---
Läs även andra bloggares åsikter om snö, vinter