Jag var på orientalisk dans-uppvisning igår kväll. Jag har varit på det ett par gånger förut - en kompis till mig dansar, och jag brukar videofilma lite åt henne. Man får filma sina närstående och så, men de vill inte att man filmar hela showen, eftersom den filmas med proffskamera och säljs så småningom.
Min brorsa ringde under showen: -Vadå? Magdans? Varför har du inget sagt till mig? sade han. På hans tonfall lät det som att han såg svettiga gamla haremsfilmer framför sina ögon, möjligen barnförbjudna, men det jag brukar titta på är inte riktigt på det viset, utan är uppvisningar efter danskurser. Jag filmade ett par minuter med min gamla vapendragare Canon A580, för att han ska se vad jag menar.
---
Läs även andra bloggares åsikter om magdans
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
måndag, november 30, 2009
söndag, november 29, 2009
Söndagen den 29e: saker jag såg
Tandvärksillustration
Jag tittade på en Betty Boop-film nyss, den där hennes (mardrömsaktiga) clownkompis får tandvärk, och fick för mig att göra ett par animerade giffar från den. Såna kan man ha till att illustrera bloggskriverier om till exempel just tandvärk; varsågoda att spara ner och använda.
Så här ser det ut inuti tanden.
Betty ger clownen lustgas, men tappar munstycket och blir själv påverkad.
---
Läs även andra bloggares åsikter om betty boop, tandvärk
Så här ser det ut inuti tanden.
Betty ger clownen lustgas, men tappar munstycket och blir själv påverkad.
---
Läs även andra bloggares åsikter om betty boop, tandvärk
lördag, november 28, 2009
Ännu en räka är med ägg
I dagarna har jag hållit utkik efter räkbebisar. En av räkorna har ju burit omkring på ägg, och jag har tyckt att det börjar bli dags. Äldsta sonen pekade och sade: "Kolla, den lilla röda räkan har också ägg". "Ja se på fan, det har den ju.", svarade jag, för jag såg samma sak.
Sedan såg vi att ett par miniräkor simmade omkring, så minst ett par ägg måste ha kläckts, men de var för små för att filmas. Det var ju ett tag sedan jag filmade mina räkor, så det hade ju varit kul att kunna visa upp bebisarna, men de var för små, som sagt. Här kommer istället fyra minuter havande räkmammor.
---
Läs även andra bloggares åsikter om räkor
Sedan såg vi att ett par miniräkor simmade omkring, så minst ett par ägg måste ha kläckts, men de var för små för att filmas. Det var ju ett tag sedan jag filmade mina räkor, så det hade ju varit kul att kunna visa upp bebisarna, men de var för små, som sagt. Här kommer istället fyra minuter havande räkmammor.
---
Läs även andra bloggares åsikter om räkor
tumblr och dödskallar
När det kommer till att lägga upp bilder på nätet så passar tumblr bra till det. Jag har själv ett par bildbloggar där, en halvdöd: Kvadrater, och en ganska nyfödd: Borotalco. Att starta upp en blogg på tumblr - till ljud, video, text, bild eller allt på samma gång - är lika lätt som att starta upp en blogg eller att skaffa sig ett mail.
Det ovan skrivna skrev jag mest för att den här posten inte skulle bli så kort. Egentligen ville jag bara rekommendera en tumblr-blogg för dem som gillar dödskallar.
---
Läs även andra bloggares åsikter om tumblr, dödskallar
Det ovan skrivna skrev jag mest för att den här posten inte skulle bli så kort. Egentligen ville jag bara rekommendera en tumblr-blogg för dem som gillar dödskallar.
---
Läs även andra bloggares åsikter om tumblr, dödskallar
Terapi för stunden
Jag slutade snusa för exakt en vecka sedan nu, och ibland kommer små maniska perioder över mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till under dessa stunder - som varar i sisådär 20 minuter - och det blir mest att jag far omkring och ser hektisk ut.
Morgonens första mani-stund ägnade jag åt att byta vatten i akvariet. När den andra kom för ett tag sedan fick jag för mig att lägga kluddbilden, den du ser här bredvid, ovanpå andra bilder - såna som i sig själva var rätt ointressanta - och låta dem smälta samman. Så här blev det.
Grenar
Turkiska ambassaden
Ett fågelbo
Lite terapi är vad som behövs när perioderna sätter in, och terapi för mig, har jag lärt mig, är att pyssla med bilder. Att gå ut och gå funkar också, och det ska jag göra nästa period.
---
Läs även andra bloggares åsikter om mani, terapi, bilder, sluta snusa
Morgonens första mani-stund ägnade jag åt att byta vatten i akvariet. När den andra kom för ett tag sedan fick jag för mig att lägga kluddbilden, den du ser här bredvid, ovanpå andra bilder - såna som i sig själva var rätt ointressanta - och låta dem smälta samman. Så här blev det.
Grenar
Turkiska ambassaden
Ett fågelbo
Lite terapi är vad som behövs när perioderna sätter in, och terapi för mig, har jag lärt mig, är att pyssla med bilder. Att gå ut och gå funkar också, och det ska jag göra nästa period.
---
Läs även andra bloggares åsikter om mani, terapi, bilder, sluta snusa
fredag, november 27, 2009
Lite om talboksuppläsare
I kommentarerna till min post om läshandikapp kom det att talas om hur viktigt det är att uppläsningen av en tal/ljudbok är av bra kvalitet. För min del måste det inte vara skådis-proffsigt uppläst, men uppläsaren måste ligga på nivå med det han/hon läser; måste passa. Det är svårt att förklara vad jag menar utan att ge exempel, men jag ska nämna ett par:
### "Jag, Claudius", uppläst av Gösta Grevillius, år 1966. Denne Gösta låter som en torr gammal lärare, vilket är precis på pricken passande för att ge en antik skröna dess rätta autenticitetsstämpel.
### "Den vidrige - En Klittydeckare", uppläst av Lina Perned. Hon låter som om hon hela tiden håller tillbaka ett skratt, vilket är perfekt eftersom det är precis vad man själv måste göra när man sitter på bussen och lyssnar. Här är ett smakprov - Ej jobbsäkert.
Jag skulle vilja rekommendera sidan LibriVox, det är ett ställe där du kan ladda ner och lyssna på ljudböcker gratis, såna som är public domain. Jag prenumererar på den sidan och har vaskat fram en del guldkorn där. Här är en introduktion till LibriVox.
---
Läs även andra bloggares åsikter om talböcker
### "Jag, Claudius", uppläst av Gösta Grevillius, år 1966. Denne Gösta låter som en torr gammal lärare, vilket är precis på pricken passande för att ge en antik skröna dess rätta autenticitetsstämpel.
### "Den vidrige - En Klittydeckare", uppläst av Lina Perned. Hon låter som om hon hela tiden håller tillbaka ett skratt, vilket är perfekt eftersom det är precis vad man själv måste göra när man sitter på bussen och lyssnar. Här är ett smakprov - Ej jobbsäkert.
Jag skulle vilja rekommendera sidan LibriVox, det är ett ställe där du kan ladda ner och lyssna på ljudböcker gratis, såna som är public domain. Jag prenumererar på den sidan och har vaskat fram en del guldkorn där. Här är en introduktion till LibriVox.
---
Läs även andra bloggares åsikter om talböcker
Parthenon
Jag ska villigt erkänna att jag inte har nån koll alls på grekisk historia och arkitektur. Men jag vet så pass mycket att det finns ett tempel vid namn Parthenon i Aten och att det är gammalt. En intressant Wikipediartikel berättar dess långa historia - som tyvärr mest handlar om nedgång och förfall. Men vill man inte läsa utan känner för att titta, då finns det en väldigt fin animerad kortfilm - signerad Costa-Gavras - som berättar historien om: PARTHENON.
---
Läs även andra bloggares åsikter om grekland, ruiner, tempel, parthenon
---
Läs även andra bloggares åsikter om grekland, ruiner, tempel, parthenon
Rädda Lindgården - och låt den förfalla
Metro, papperstidningen
De dyker upp då och då, känns det som - planerna på att riva den gamla Lindgården på Djurgården, och bygga nåt fult istället. Som hotellet på bilden här.
Jag har en annan idé, nämligen: Gör Lindgården till ett slags konstprojekt: En pågående ruinering (eller om det kanske heter ruinisering). Alltså, om nu stället ändå inte går att rädda med rimliga pengar, låt det då istället förfalla.
Jag tänker så här. Belys stället ordentligt, lite snyggt och suggestivt sådär, och rigga massor av webbkameror överallt, både utomhus och i rummen inuti. Stället byggdes på trettiotalet, så gammal stenkakemusik kan höras i bakgrunden.
Lindgården i nuläget:
Öppna upp runtomkring, så man kan se huset från alla håll. Att gå där och titta - en mörk månskensnatt eller en svettig, tropisk augustidag - och höra brädorna knarra och murgrönan slingra sig, är antagligen minst lika spännande som vilken karusell som helst inne på grönan.
Webbkamerorna kunde vara knutna till en hemsida som visar förfallet dygnet runt. Det blir ett evighetsprojekt som naturligtvis inte är något för den otålige. Och naturligvis är jag inte så dum att jag tror att det jag skriver någonsin skulle kunna hända, men man kan ju drömma i alla fall - om en mer kreativ och fantasifull värld.
Update: Interiörer från huset (tack Rutan)
---
Läs även andra bloggares åsikter om lindgården, huset, djurgården
De dyker upp då och då, känns det som - planerna på att riva den gamla Lindgården på Djurgården, och bygga nåt fult istället. Som hotellet på bilden här.
Jag har en annan idé, nämligen: Gör Lindgården till ett slags konstprojekt: En pågående ruinering (eller om det kanske heter ruinisering). Alltså, om nu stället ändå inte går att rädda med rimliga pengar, låt det då istället förfalla.
Jag tänker så här. Belys stället ordentligt, lite snyggt och suggestivt sådär, och rigga massor av webbkameror överallt, både utomhus och i rummen inuti. Stället byggdes på trettiotalet, så gammal stenkakemusik kan höras i bakgrunden.
Lindgården i nuläget:
Öppna upp runtomkring, så man kan se huset från alla håll. Att gå där och titta - en mörk månskensnatt eller en svettig, tropisk augustidag - och höra brädorna knarra och murgrönan slingra sig, är antagligen minst lika spännande som vilken karusell som helst inne på grönan.
Webbkamerorna kunde vara knutna till en hemsida som visar förfallet dygnet runt. Det blir ett evighetsprojekt som naturligtvis inte är något för den otålige. Och naturligvis är jag inte så dum att jag tror att det jag skriver någonsin skulle kunna hända, men man kan ju drömma i alla fall - om en mer kreativ och fantasifull värld.
Update: Interiörer från huset (tack Rutan)
---
Läs även andra bloggares åsikter om lindgården, huset, djurgården
torsdag, november 26, 2009
Det var nästan våraktigt mitt på dan
Jag filmade lite med mobilkameran idag. Det var fint väder och det kändes nästan lite våraktigt. Så jag filmade, som sagt.
Bara en liten stund på det att jag hade gått in efter promenerandet försämrades vädret, och blev totalt ovåraktigt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om filma, mobilkamera
Bara en liten stund på det att jag hade gått in efter promenerandet försämrades vädret, och blev totalt ovåraktigt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om filma, mobilkamera
Vem är läshandikappad?
Jag var inne och sökte runt lite bland bibliotekets böcker, man kan ju göra det, här och där på nätet. Så hittade jag nåt om talböcker: "Talböcker. Upphovsrätten medger endast lån till läshandikappade".
Vad är grejen med det? Jovisst, jag förstår ju vad grejen är - att man inte vill få böckerna piratkopierade och allmänt spridda. Men vad är det som säger att de läshandikappade inte är minst lika stora piratkopierare som alla andra? Vem vet, de kanske är värre än andra.
Och förresten, hur vet biblotekarien att den som vill låna en talbok verkligen är läshandikappad? Räcker det med att stappla fram till disken och kisa med ögonen - eller krävs det svarta solglasögon? Har de läshandikappade kanske nåt slags certrifikat att visa upp?
Och ännu mera förresten, det där med att vara läshandikappad - om det nu har med synfel/rubbningar/störningar/bortfall - att göra, och inte ren blindhet, så brukar jag själv vara synhandikappad sent om kvällarna. Det kan vara skitjobbigt att läsa en bok då, och en talbok är ett mycket bättre alternativ. Är jag då periodvis synhandikappad, och kan erhålla ett certrifikat?
Nu menar jag faktiskt inte att raljera varken över bibliotek eller över folk med synfel, utan jag bara undrar, om än ganska mångordigt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, bibliotek, ögon, synfel, talböcker
Vad är grejen med det? Jovisst, jag förstår ju vad grejen är - att man inte vill få böckerna piratkopierade och allmänt spridda. Men vad är det som säger att de läshandikappade inte är minst lika stora piratkopierare som alla andra? Vem vet, de kanske är värre än andra.
Och förresten, hur vet biblotekarien att den som vill låna en talbok verkligen är läshandikappad? Räcker det med att stappla fram till disken och kisa med ögonen - eller krävs det svarta solglasögon? Har de läshandikappade kanske nåt slags certrifikat att visa upp?
Och ännu mera förresten, det där med att vara läshandikappad - om det nu har med synfel/rubbningar/störningar/bortfall - att göra, och inte ren blindhet, så brukar jag själv vara synhandikappad sent om kvällarna. Det kan vara skitjobbigt att läsa en bok då, och en talbok är ett mycket bättre alternativ. Är jag då periodvis synhandikappad, och kan erhålla ett certrifikat?
Nu menar jag faktiskt inte att raljera varken över bibliotek eller över folk med synfel, utan jag bara undrar, om än ganska mångordigt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, bibliotek, ögon, synfel, talböcker
Vilket fantastiskt fordon!
Vilket fantastiskt fordon! I kommentarerna på stället jag hittade bilden på står det: "That is an australian piece of tech. Its actually been restored recently.", och mycket mer än så vet jag inte om det. Fruktansvärt mäktigt ser det i alla fall ut.
---
Läs även andra bloggares åsikter om lok, larvfötter
Ny Sade
Jag läser i gårdagens SvD att Sade kommer med en ny skiva, den första på tio år. Soldier of Love heter skivan ... vilket även är titeln på både en Beatles och en Donny Osmond-låt. Jag antar att det inte finns nån koppling, men jag vet inte. Sade är alltid bra. När jag fyller på mobilen med musik ser jag alltid till att en Sade-låt kommer med.Här är en gammal Sade-låt: By your side.
Sade-musik är också väldigt hållbar. Låtarna från den första skivan låter fortfarande helt "färska", som om de hade gjorts idag, och likadant är det med alla hennes (eller deras, det är en grupp) skivor. En lustig sak förresten, det är att jag säger skivor. Är det någon som gör det nu för tiden? Album brukar man säga, och till och med det betydligt tristare produktion. För min egen del gillar jag skiva, och kommer nog att hålla fast vid det oavsett vilka medium musiken hamnar på.
---
Läs även andra bloggares åsikter om sade, skivor, musik
onsdag, november 25, 2009
Tröjfrustration
Jag har kollat på nån slags konst-tjohejsan-paneldebatt idag, och då stört mig enormt på DN:s konstkritiker Jessica Kempe. Eller snarare - hennes tröja. Jag har känt samma känsla man känner när man ser en droppe snor hänga halvvägs ur någons näsa, eller den känslan man känner när man tror att man ska nysa men det inte kommer nån nysning.
Alltså, kan inte den kvinnan antingen dra upp tröjan ... eller slita ner den? Gjorde hon bara vad som helst så skulle jag vara nöjd. Som det ser ut nu är det bara så jävla halvvägs på ett störande vis.
---
Läs även andra bloggares åsikter om tröjor, känslor, konst
Alltså, kan inte den kvinnan antingen dra upp tröjan ... eller slita ner den? Gjorde hon bara vad som helst så skulle jag vara nöjd. Som det ser ut nu är det bara så jävla halvvägs på ett störande vis.
---
Läs även andra bloggares åsikter om tröjor, känslor, konst
Träd är med kläder - och förra årets väder
Jag har inga batterier i kameran, men jag har trots allt en kamera i mobilen, och nudå - för att hålla hjärtat på gott humör - tog jag en promenad på rasten, och jag hade bestämt mig för att ta en bild ute i regnet. Det blev ett träd med ballerinakjol.
Jag tänkte, när jag tittade på bilden efteråt, att vad höstligt det fortfarande är. Men egentligen är det ju inte höst längre, utan vinter. Jag fick för mig att gå tillbaks ett år i bloggen och se om jag hade skrivit om vädret som var då: Den 22 november förra året kunde man ta ett kort som såg ut så här.
---
Läs även andra bloggares åsikter om ballerinakjolar, träd, höst, vinter
Jag tänkte, när jag tittade på bilden efteråt, att vad höstligt det fortfarande är. Men egentligen är det ju inte höst längre, utan vinter. Jag fick för mig att gå tillbaks ett år i bloggen och se om jag hade skrivit om vädret som var då: Den 22 november förra året kunde man ta ett kort som såg ut så här.
---
Läs även andra bloggares åsikter om ballerinakjolar, träd, höst, vinter
Gläns över Sergels torg
Om morgnarna, sittandes i bussen, spanandes ut i mörkret, har jag på senaste tiden sett en ganska fin juldekorering vid, runt och på Sergels torg. Uppåt malmskillnadsgatan har jag skymtat några slags lysande bollar, och över belysningen på sergelfontänen sitter det ena slags ljuskupor. Över själva torget hänger långa band.
Jag har inga batterier i kameran, och förresten har jag inte varit på nåt vidare fotohumör på sistone, för annars skulle jag ha lagt upp bilder på nämnda julpynt. Men jag såg att Mrs Li hade plåtat de där hängande ljusbanden över plattan, så ni kan titta här.
---
Läs även andra bloggares åsikter om sergels torg, ljus, jul
Jag har inga batterier i kameran, och förresten har jag inte varit på nåt vidare fotohumör på sistone, för annars skulle jag ha lagt upp bilder på nämnda julpynt. Men jag såg att Mrs Li hade plåtat de där hängande ljusbanden över plattan, så ni kan titta här.
---
Läs även andra bloggares åsikter om sergels torg, ljus, jul
Vattenfynd
Min sjö - eller snarare den sjö som jag bor i närheten av - är trevlig på alla möjliga vis. 38 miljoner kubikmeter vatten rymmer den, och dess största djup är dryga 15 meter. Drevviken heter den. Abborrar, gäddor och liknande fiskar trivs där, och det gör badande människor också, fast mest på sommarn.
Så jag ska inte klaga. Det är en vanlig, trevlig sjö bland tusentals andra liknande i Sverige. Men något hav är det inte. Vilket är synd, kan jag tänka ibland. Det mest ovanliga jag har hittat i Drevviken var en Ranatra Linearis. Spännande, förvisso, men inte särskilt exotiskt.
Då är det annat för de som bor vid sydsvenska vatten. Där kan man råka på både det ena och det andra. I sydsvenskan idag läste jag om ett par kompisar som i närheten av Barsebäck gjorde en blek-köttig på stranden uppspolad upptäckt: En klumpfisk.
Och ännu intressantare är länken nertill på artikeln: Sällsynta gäster i sydsvenska vatten.
---
Läs även andra bloggares åsikter om sjöar, hav, fiskar
Så jag ska inte klaga. Det är en vanlig, trevlig sjö bland tusentals andra liknande i Sverige. Men något hav är det inte. Vilket är synd, kan jag tänka ibland. Det mest ovanliga jag har hittat i Drevviken var en Ranatra Linearis. Spännande, förvisso, men inte särskilt exotiskt.
Då är det annat för de som bor vid sydsvenska vatten. Där kan man råka på både det ena och det andra. I sydsvenskan idag läste jag om ett par kompisar som i närheten av Barsebäck gjorde en blek-köttig på stranden uppspolad upptäckt: En klumpfisk.
Och ännu intressantare är länken nertill på artikeln: Sällsynta gäster i sydsvenska vatten.
---
Läs även andra bloggares åsikter om sjöar, hav, fiskar
tisdag, november 24, 2009
Underlig bild
En artikel i nyheter 24 illustreras med sex bilder. Det är bild nummer ett jag hänger upp mig på. Den är konstig.
Varför har Sabuni konstiga glasögon på sig?
Är det djurskyddet i Värmland som står bakom henne, och vad gör han med armen?
Varför står de i nån konstig krimskrams-affär?
Men det är bara några detaljer. Hela bilden i sig utstrålar nån slags underlighet. Fast jag inte riktigt fattar varför kommer jag att tänka på filmen Fear and Loathing in Las Vegas.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, sabuni
Varför har Sabuni konstiga glasögon på sig?
Är det djurskyddet i Värmland som står bakom henne, och vad gör han med armen?
Varför står de i nån konstig krimskrams-affär?
Men det är bara några detaljer. Hela bilden i sig utstrålar nån slags underlighet. Fast jag inte riktigt fattar varför kommer jag att tänka på filmen Fear and Loathing in Las Vegas.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, sabuni
Låtsassnuset funkar
Troligen är väl inte snuset skurken i dramat, men för att ta det säkra före det osäkra slutar jag. "Köp nån sån där låtsassnus", sade jag till yngste sonen och skickade iväg honom till affären. Han kom tillbaks med en dosa Onico med enbärssmak.
Bättre än ingenting, tänkte jag, och lade in en låtsasprilla. Faktiskt - mycket bättre än ingenting. Onico tycktes ha förbättrats sedan jag provade det senast. Jag gick in på hemsidan och läste.
Onico är en del av Swedish Match, trots att hemsidan försöker låta som att det är ett litet hemaprojekt av nån glad entusiast. Jag tror att de skulle kunna få smaken till att likna riktigt snus helt och hållet, men att de låter bli för att inte konkurera med sig själva.
Nå, trots den brasklappen funkar "snuset" - i alla fall det med enbärssmak som jag har. Jag läser att basen som förut var majsfiber nu har bytts ut mot havre och kakaofiber, och att det numera är ganska tandvänligt. Och så läser jag att det tillverkas i en pastöriseringsprocess samt att man har lagt på rökarom.
Det funkar i alla fall, och då är jag nöjd.
---
Läs även andra bloggares åsikter om snus, onico
Bättre än ingenting, tänkte jag, och lade in en låtsasprilla. Faktiskt - mycket bättre än ingenting. Onico tycktes ha förbättrats sedan jag provade det senast. Jag gick in på hemsidan och läste.
Onico är en del av Swedish Match, trots att hemsidan försöker låta som att det är ett litet hemaprojekt av nån glad entusiast. Jag tror att de skulle kunna få smaken till att likna riktigt snus helt och hållet, men att de låter bli för att inte konkurera med sig själva.
Nå, trots den brasklappen funkar "snuset" - i alla fall det med enbärssmak som jag har. Jag läser att basen som förut var majsfiber nu har bytts ut mot havre och kakaofiber, och att det numera är ganska tandvänligt. Och så läser jag att det tillverkas i en pastöriseringsprocess samt att man har lagt på rökarom.
Det funkar i alla fall, och då är jag nöjd.
---
Läs även andra bloggares åsikter om snus, onico
måndag, november 23, 2009
En helg i hjärtats tecken
Vilken helg alltså. Klockan är mitt på dagen på måndagen, och jag kom nyss hem från Huddinge sjukhus. Där har jag legat sedan lördag förmiddag.
Jag har känt mig lite hängig på sistone, men inte värre än jag brukar göra så här års. Lite ständigt förkyld, liksom; trött, tung. Men ovanpå denna hängighet har en slags bröstsmärta smugit sig in. Den har dykt upp ibland, oftast när jag bara har suttit rakt upp och ner, och inte när jag har ansträngt mig. Så har det varit i ett par tre veckor. Inte varje dag, utan så sällan så att tankarna på att få det uppkollat har glömts bort däremellan. Vi kan kalla det "attacker", men bara i brist på ett riktigt namn.
Så här har det kunnat vara. Jag lubbar iväg till bussen. Sätter mig och slår på mp3-spelaren och lutar mig tillbaks. Så, ett plötsligt tryck - eller en sammandragning - runt hjärttrakten. Vad händer då? Jo, adrenalinet sprids i hela kroppen, helt tsunamiartat, och pulsen går upp i topp. Man sitter där och kan inte göra annat. Efter en stund lägger sig attacken, och en skakad man kliver av bussen. Och sen händer ingenting på några dagar.
Så i lördags då. Jag kände mig rätt trött och stel och ville ta lite frisk luft. Jag gick några hundra meter. Kände mig lite "konstig". Jag kan inte riktigt beskriva känslan, men "konstigheten" fick pulsen att gå i topp, så jag stapplade långsamt hem, rädd för att gå för fort eftersom hjärtat antagligen skulle sprängas då.
Men jag kom hem. Jag satte mig och tittade på Scrubs. Då kom en sån där "attack". Den var dubbelt upp mot det vanliga. Jag ville inte resa mig upp ur soffan, det skulle kunna bli ödesdigert, tänkte jag. Eftersom jag inte kunde numret till sjukvårdsupplysningen ringde jag 112. Just då kändes det klart befogat.
En ambulans kom och jag fick en nål satt i mig och blev körd till sjukhuset. Jag har haft sladdar fästade på kroppen oavbrutet sedan dess, och blivit övervakad dygnet runt. Dessutom har de tagit massor med blodprover. Och pulsmätning, blodtryck, och allt möjligt - både natt och dag.
Det hela avslutades i morse. Jag fick sitta på en träningscykel. Kopplad till en dator. Den här gången var det fler sladdar på mig än förut. Det var jag och fem läkare. Jag antar att de gick i lära, eller nåt, för det kändes som lite väl bara för mig.
Jag skulle ligga på 60 på fartmätaren. Till att börja med gick det lätt, men de ökade på motståndet hela tiden. Det lustiga var att jag klarade av saken. I tre veckor har jag knappt vågat lyfta en penna, i rädsla för hjärtsprängande konsekvenser. Nu tog jag i mer än jag har gjort på flera år.
Helt okej för min ålder och vikt/längd, tyckte mina övervakare. Jag blev själv överraskad av min uthållighet, men när jag låg på en brits efteråt, fortfarande övervakad och kollad av läkarna, var det lite läskigt, för jag fick för mig att den monsterpuls jag hade upparbetat, den skulle bergis aldrig gå ner.
Sedan kom slutbossen - i form av en norsk läkarinna. Hon hade gått igenom alla mina värden, alla mina blodprov, alla mina siffror och resultat: Ingenting. Det fanns inte ens tecken på (man kan tydligen se sånt i blodet) att det någonsin hade varit något.
Jag har bra vilopuls, bra blodtryck och bra syresättning i blodet. Varför jag har känt som jag har känt kunde hon inte förklara, även om hon kom med en massa små delförklaringar som bara var gissningar. I vilket fall blev jag bedömd som frisk och hemskickad, och nu sitter jag hemma och skriver det här.
Om jag inte har fel på hjärtat så återstår bara egna små diagnoser. Så här skulle en förklaring kunna se ut: Jag är trött och hängig som jag ofta är så här års. Jag spänner mig - kanske drar jag upp axlarna på det där nervösa viset. Jag får en liten kramp i brösttrakten - eller kanske bara en liten obehagskänsla. Min (tyvärr alltför livliga) fantasi lägger in en drastisk överväxel och tolkar det som hjärtinfarkt och slår på maxpulsen. Tankarna och pulsen börjar samspela och adrenalinet flödar. Resultat: Jag har en hjärtinfarkt - en psykosomatisk, dock.
Men det är bara spekulationer. Fast att tankarna kan påverka kroppen står helt klart. Jag var ju som sagt uppkopplad, och i korridoren kunde man se sina värden. Titta inte på skärmen, rådde man mig, men jag kunde inte låta bli. T9, hette jag och min enhet, och jag följde min kurva helt slaviskt.
Vid ett tillfälle började kurvan bete sig konstigt. Jag kände hur hjärtat hoppade över ett slag och min puls blev snabb och flyktig och det blev tungt att andas. Men det visade sig - jag stapplade naturligtvis direkt iväg till närmsta sköterska - att det inte var mitt hjärta som betedde sig skumt utan det hade blivit dålig koppling mellan maskinen och mig. Så lättlurad var (och är) alltså min hjärna och kropp.
Nå, jag kan ju berätta vad läkarinnan svarade på min fråga som handlade om hur jag borde leva för att slippa hjärtbesvär. Så här svarade hon: Rör på dig ordentligt varje dag, och om du kan lägga ner snusandet så är säkert det också bra.
---
Läs även andra bloggares åsikter om hjärtat
Jag har känt mig lite hängig på sistone, men inte värre än jag brukar göra så här års. Lite ständigt förkyld, liksom; trött, tung. Men ovanpå denna hängighet har en slags bröstsmärta smugit sig in. Den har dykt upp ibland, oftast när jag bara har suttit rakt upp och ner, och inte när jag har ansträngt mig. Så har det varit i ett par tre veckor. Inte varje dag, utan så sällan så att tankarna på att få det uppkollat har glömts bort däremellan. Vi kan kalla det "attacker", men bara i brist på ett riktigt namn.
Så här har det kunnat vara. Jag lubbar iväg till bussen. Sätter mig och slår på mp3-spelaren och lutar mig tillbaks. Så, ett plötsligt tryck - eller en sammandragning - runt hjärttrakten. Vad händer då? Jo, adrenalinet sprids i hela kroppen, helt tsunamiartat, och pulsen går upp i topp. Man sitter där och kan inte göra annat. Efter en stund lägger sig attacken, och en skakad man kliver av bussen. Och sen händer ingenting på några dagar.
Så i lördags då. Jag kände mig rätt trött och stel och ville ta lite frisk luft. Jag gick några hundra meter. Kände mig lite "konstig". Jag kan inte riktigt beskriva känslan, men "konstigheten" fick pulsen att gå i topp, så jag stapplade långsamt hem, rädd för att gå för fort eftersom hjärtat antagligen skulle sprängas då.
Men jag kom hem. Jag satte mig och tittade på Scrubs. Då kom en sån där "attack". Den var dubbelt upp mot det vanliga. Jag ville inte resa mig upp ur soffan, det skulle kunna bli ödesdigert, tänkte jag. Eftersom jag inte kunde numret till sjukvårdsupplysningen ringde jag 112. Just då kändes det klart befogat.
En ambulans kom och jag fick en nål satt i mig och blev körd till sjukhuset. Jag har haft sladdar fästade på kroppen oavbrutet sedan dess, och blivit övervakad dygnet runt. Dessutom har de tagit massor med blodprover. Och pulsmätning, blodtryck, och allt möjligt - både natt och dag.
Det hela avslutades i morse. Jag fick sitta på en träningscykel. Kopplad till en dator. Den här gången var det fler sladdar på mig än förut. Det var jag och fem läkare. Jag antar att de gick i lära, eller nåt, för det kändes som lite väl bara för mig.
Jag skulle ligga på 60 på fartmätaren. Till att börja med gick det lätt, men de ökade på motståndet hela tiden. Det lustiga var att jag klarade av saken. I tre veckor har jag knappt vågat lyfta en penna, i rädsla för hjärtsprängande konsekvenser. Nu tog jag i mer än jag har gjort på flera år.
Helt okej för min ålder och vikt/längd, tyckte mina övervakare. Jag blev själv överraskad av min uthållighet, men när jag låg på en brits efteråt, fortfarande övervakad och kollad av läkarna, var det lite läskigt, för jag fick för mig att den monsterpuls jag hade upparbetat, den skulle bergis aldrig gå ner.
Sedan kom slutbossen - i form av en norsk läkarinna. Hon hade gått igenom alla mina värden, alla mina blodprov, alla mina siffror och resultat: Ingenting. Det fanns inte ens tecken på (man kan tydligen se sånt i blodet) att det någonsin hade varit något.
Jag har bra vilopuls, bra blodtryck och bra syresättning i blodet. Varför jag har känt som jag har känt kunde hon inte förklara, även om hon kom med en massa små delförklaringar som bara var gissningar. I vilket fall blev jag bedömd som frisk och hemskickad, och nu sitter jag hemma och skriver det här.
Om jag inte har fel på hjärtat så återstår bara egna små diagnoser. Så här skulle en förklaring kunna se ut: Jag är trött och hängig som jag ofta är så här års. Jag spänner mig - kanske drar jag upp axlarna på det där nervösa viset. Jag får en liten kramp i brösttrakten - eller kanske bara en liten obehagskänsla. Min (tyvärr alltför livliga) fantasi lägger in en drastisk överväxel och tolkar det som hjärtinfarkt och slår på maxpulsen. Tankarna och pulsen börjar samspela och adrenalinet flödar. Resultat: Jag har en hjärtinfarkt - en psykosomatisk, dock.
Men det är bara spekulationer. Fast att tankarna kan påverka kroppen står helt klart. Jag var ju som sagt uppkopplad, och i korridoren kunde man se sina värden. Titta inte på skärmen, rådde man mig, men jag kunde inte låta bli. T9, hette jag och min enhet, och jag följde min kurva helt slaviskt.
Vid ett tillfälle började kurvan bete sig konstigt. Jag kände hur hjärtat hoppade över ett slag och min puls blev snabb och flyktig och det blev tungt att andas. Men det visade sig - jag stapplade naturligtvis direkt iväg till närmsta sköterska - att det inte var mitt hjärta som betedde sig skumt utan det hade blivit dålig koppling mellan maskinen och mig. Så lättlurad var (och är) alltså min hjärna och kropp.
Nå, jag kan ju berätta vad läkarinnan svarade på min fråga som handlade om hur jag borde leva för att slippa hjärtbesvär. Så här svarade hon: Rör på dig ordentligt varje dag, och om du kan lägga ner snusandet så är säkert det också bra.
---
Läs även andra bloggares åsikter om hjärtat
fredag, november 20, 2009
Duel
På Google Videos, att titta på, finns en av Steven Spielberg tidiga filmer. Den är gjord för tv, men åtminstone jag tycker den har en skön biokänsla. "Duel" (imdb), heter den, och handlar om en resande försäljare som blir jagad av en galen truckdriver. Det är inte så mycket mer med handlingen, men intresset hålls ändå uppe tack vare - fan vet jag - jag är ingen filmanalytiker - intresset hålls uppe i alla fall. Och så huvudrollen då, som spelas av den otroligt sympatiske Dennis Weaver.
Här kan man titta på filmen.
---
Läs även andra bloggares åsikter om film, duel / VIA
Här kan man titta på filmen.
---
Läs även andra bloggares åsikter om film, duel / VIA
Levande mat
En stor grej just nu (Realtid, Metro) verkar vara "nyheten" att man käkar levande fiskar här och där i världen. Här är den chockerande videon.
Otrevligt, minst sagt. Nå, jag kollade runt lite på youtube efter liknande knasiga grymheter, och femtio sekunder in i filmen här nedan får man faktiskt se hur det går till när man tillagar sån där fisk.
Säkert gott, som nästan all asiatisk mat jag har ätit, men själv skulle jag nog ha ganska dåligt samvete efter att ha ätit en levande fisk.
---
Läs även andra bloggares åsikter om fisk, levande
Otrevligt, minst sagt. Nå, jag kollade runt lite på youtube efter liknande knasiga grymheter, och femtio sekunder in i filmen här nedan får man faktiskt se hur det går till när man tillagar sån där fisk.
Säkert gott, som nästan all asiatisk mat jag har ätit, men själv skulle jag nog ha ganska dåligt samvete efter att ha ätit en levande fisk.
---
Läs även andra bloggares åsikter om fisk, levande
Kollektivtrafik
Fy bubblan vilken morgon. Först stressa iväg till tåget, i grårusket. Där mötas av beskedet att trafiken förbi södra station inte funkar. Byta från pendel till tunnelbana i farsta strand. Byta tunnelbana i slussen. Gå från karlaplan, i grårusket.
Alla fick göra som jag - stressa mellan olika färdsätt. Alla är svettiga och förkylda. På tunnelbanan är det trångt. Man kan utan problem lyfta bägge fötterna i luften - och ändå förbli stående. Alla vi packade sillar får svininfluensan tillsammans.
---
Läs även andra bloggares åsikter om kollektivtrafik
Alla fick göra som jag - stressa mellan olika färdsätt. Alla är svettiga och förkylda. På tunnelbanan är det trångt. Man kan utan problem lyfta bägge fötterna i luften - och ändå förbli stående. Alla vi packade sillar får svininfluensan tillsammans.---
Läs även andra bloggares åsikter om kollektivtrafik
torsdag, november 19, 2009
Skapa skapa
Det verkar som att vad jag än petar på så förvandlas det till konst. Till exempel framsidan på Sydsvenskan.
Jag tror jag döper just den här konstinrikningen till rekonstruktiv dadaism.
---
Läs även andra bloggares åsikter om konst
Jag tror jag döper just den här konstinrikningen till rekonstruktiv dadaism.
---
Läs även andra bloggares åsikter om konst
Mustasch-testamente
Den senaste tiden har jag, halvt på skoj och halvt på skämt, odlat en mustasch. Den är en slags mashup av en tangorabatt och en vanlig bonnmusche. Alla säger att jag borde ta bort den, men än så länge håller jag ut.
Fast en sak har jag tänkt på, och det är vad som händer med mustaschen ifall jag skulle dö knall fall, bara sådär. Skulle den få sitta kvar då? Sjukhuspersonalen skulle nog inte raka bort den, försåvitt de vet kan ju mustaschen ha varit mitt allra viktigaste kännetecken.
Mina nära och kära vet ju att den inte är det, så skulle de i så fall be personalen att ta bort den? Skulle de göra det själva? Skulle de veta att jag hade velat ta bort den? Nä, de vet ju inte. Så man kan se den här bloggposten som mitt mustasch-testamente; ifall jag dör plötsligt - får en hjärtattack eller en komet i huvudet - ta bort den ni.
---
Läs även andra bloggares åsikter om mustascher
Fast en sak har jag tänkt på, och det är vad som händer med mustaschen ifall jag skulle dö knall fall, bara sådär. Skulle den få sitta kvar då? Sjukhuspersonalen skulle nog inte raka bort den, försåvitt de vet kan ju mustaschen ha varit mitt allra viktigaste kännetecken.Mina nära och kära vet ju att den inte är det, så skulle de i så fall be personalen att ta bort den? Skulle de göra det själva? Skulle de veta att jag hade velat ta bort den? Nä, de vet ju inte. Så man kan se den här bloggposten som mitt mustasch-testamente; ifall jag dör plötsligt - får en hjärtattack eller en komet i huvudet - ta bort den ni.
---
Läs även andra bloggares åsikter om mustascher
onsdag, november 18, 2009
En sån låt
Det finns låtar som man gillar - och som man stör sig enormt på att man gillar. Den typen av låtar är ofta känslosamma och pompösa, och de går oftast inte alls ihop med musiksmaken man i normala fall har. Den här låten är exempel på det.
---
Läs även andra bloggares åsikter om agnetha fältskog /via Mikory's ABBA-blog
---
Läs även andra bloggares åsikter om agnetha fältskog /via Mikory's ABBA-blog
De politiska partierna på YouTube
Det verkar som att alla politiska partier har kanaler på YouTube nu för tiden. Det finns säkert fler partier än de jag räknar upp här nedan, men det var de här jag kom på. Kommentera gärna och tipsa om fler partier, så fyller jag på listan.
Socialdemokraterna
http://www.youtube.com/user/socialdemokraterna
Miljöpartiet de Gröna
http://www.youtube.com/user/miljopartiet
Vänsterpartiet
http://www.youtube.com/user/vansterpartiet
Moderaterna
http://www.youtube.com/user/moderaterna
Folkpartiet liberalerna
http://www.youtube.com/user/folkpartietliberal
Centerpartiet
http://www.youtube.com/user/centerpartiet
Kristdemokraterna
http://www.youtube.com/user/studiokd
Sverigedemokraterna
http://www.youtube.com/user/SDTelevision
Piratpartiet
http://www.youtube.com/user/piratpartiet
Feministiskt initiativ
http://www.youtube.com/user/feministiskvideo
---
Läs även andra bloggares åsikter om politiska partier, youtube
Socialdemokraterna
http://www.youtube.com/user/socialdemokraterna
Miljöpartiet de Gröna
http://www.youtube.com/user/miljopartiet
Vänsterpartiet
http://www.youtube.com/user/vansterpartiet
Moderaterna
http://www.youtube.com/user/moderaterna
Folkpartiet liberalerna
http://www.youtube.com/user/folkpartietliberal
Centerpartiet
http://www.youtube.com/user/centerpartiet
Kristdemokraterna
http://www.youtube.com/user/studiokd
Sverigedemokraterna
http://www.youtube.com/user/SDTelevision
Piratpartiet
http://www.youtube.com/user/piratpartiet
Feministiskt initiativ
http://www.youtube.com/user/feministiskvideo
---
Läs även andra bloggares åsikter om politiska partier, youtube
Passande rubrik
Jag gillar Nanoks tips i tidningen Metro. Sidorna han tipsar om är ofta värda att besöka.Fast just tipset här bredvid - rubriken alltså - är lite ironiskt just nu ... med tanke på Nanok själv just nu.
---
Läs även andra bloggares åsikter om tips, knark
Barn, katter, ris och Egypten
Jag brukar vanligtvis inte lägga upp bilder på gulliga ungar och katter här, men den här bilden (hittad här) var så kul att jag gör det ändå.
Ett par andra saker:
Jag pratade om riskokare med iranskan på jobbet. Jag funderar på att köpa en ny (den tredje i ordningen - de pajar för mig) och jag undrade vars hon brukar köpa sina, och var de är billigast. Hon berättade att hon köper sina i Iran. Det finns fler sorter att välja på där. Den där skorpan som ibland blir längst ner i det kokta riset, det som jag betraktar som misslyckat, det är för henne eftersträvansvärt. Hon kokar nämligen inte bara med vatten, utan med smör, olja och kryddor. Skorpan blir därmed mättad med smak, och riskokarna i Iran finns i fasoner som låter en välja hur pass "bränd" skorpan ska bli. Finns den typen av riskokare i Sverige också?
Brorsan har varit i Egypten. Han kom hem för en vecka sedan och jag har undrat varför han inte har lagt upp bilder ännu. Jag menar, det är ju viktigt! Till slut kom han till skott, och han valde bildspel som visningsform. Själv hade jag kanske valt youtube, då man hade kunnat se bilderna i helskärm, men han valde bloggers filmuppladdning, så det blir i det lilla formatet. Kul att titta på i vilket fall som helst.
---
Läs även andra bloggares åsikter om egypten, ris, barn, katter
Ett par andra saker:
Jag pratade om riskokare med iranskan på jobbet. Jag funderar på att köpa en ny (den tredje i ordningen - de pajar för mig) och jag undrade vars hon brukar köpa sina, och var de är billigast. Hon berättade att hon köper sina i Iran. Det finns fler sorter att välja på där. Den där skorpan som ibland blir längst ner i det kokta riset, det som jag betraktar som misslyckat, det är för henne eftersträvansvärt. Hon kokar nämligen inte bara med vatten, utan med smör, olja och kryddor. Skorpan blir därmed mättad med smak, och riskokarna i Iran finns i fasoner som låter en välja hur pass "bränd" skorpan ska bli. Finns den typen av riskokare i Sverige också?
Brorsan har varit i Egypten. Han kom hem för en vecka sedan och jag har undrat varför han inte har lagt upp bilder ännu. Jag menar, det är ju viktigt! Till slut kom han till skott, och han valde bildspel som visningsform. Själv hade jag kanske valt youtube, då man hade kunnat se bilderna i helskärm, men han valde bloggers filmuppladdning, så det blir i det lilla formatet. Kul att titta på i vilket fall som helst.
---
Läs även andra bloggares åsikter om egypten, ris, barn, katter
tisdag, november 17, 2009
Moon
Jag har tänkt på att jag använder ordet förresten ganska mycket. När jag funderade ut den första raden till den här posten nyss kom jag att tänka på det. Raden skulle lyda: "Jag såg förresten den där filmen Moon igår." Nåja, förresten är ett bra ord, det tar liksom udden ur det man skriver, får det att låta lite slängigt och blaserat. Ett bra läge, tycker jag.
Ja, Moon då. Den var rätt okej. Den är skriven och regisserad av Duncan Jones - ni vet, Bowies son. Usch jag vet, jag är den sämste på att recensera filmer, jag nöjer mig oftast med ett "Den var rätt okej", och vad säger det egentligen? Inte mycket.
Ska jag publicera det här? Ja det verkar så.
---
Läs även andra bloggares åsikter om filmer, moon
Ja, Moon då. Den var rätt okej. Den är skriven och regisserad av Duncan Jones - ni vet, Bowies son. Usch jag vet, jag är den sämste på att recensera filmer, jag nöjer mig oftast med ett "Den var rätt okej", och vad säger det egentligen? Inte mycket.
Ska jag publicera det här? Ja det verkar så.
---
Läs även andra bloggares åsikter om filmer, moon
Rocky-filmerna
Det händer rätt ofta att jag, när jag får en stund över, hoppar omkring inne på Cinemassacre. Det finns hur mycket som helst i videoform därinne, allt signerat samma kille. Det är recensioner det handlar om - om allt möjligt - och framfört på ett skönt och underhållande sätt. Jag blev just sittande framför hans genomgångar av alla Rocky-filmerna. Nivån på't var helt perfekt, kände jag.
---
Läs även andra bloggares åsikter om recensioner, rocky, film
---
Läs även andra bloggares åsikter om recensioner, rocky, film
Vad menas?
Det här nya med Pirate Bay som det står om i tidningarna idag (SvD, DN): Kan någon förklara det lite bättre för mig? Förklara som vore jag en 5-åring. För jag fattar ingenting; hash-koder och magnetlänkar - vad menas? Och vad är själva konsekvensen för fildelare och fildelningsjägare?
---
Läs även andra bloggares åsikter om pirate bay, fildelning
---
Läs även andra bloggares åsikter om pirate bay, fildelning
BEN HUR LIVE
De gula prickarna på bilden här bredvid visar ställena där BEN HUR LIVE spelas, och som synes är inte Sverige prickat. Men nå, jag antar att det inte finns några tillräckligt passande arenor här, och förresten säkert inte tillräckligt publikintresse heller.Det var i SvD jag läste om showen och om BEN HUR i största allmänhet. Läs den själv vetja, den var intressant. Här är en trailer till BEN HUR LIVE.
Om den föreställningen/showen är nåt att se vete fan, men snuttarna på YouTube tyder ju på det. Filmen BEN-HUR dock, den från 1959, kvalar i alla fall lugnt in på min personliga topp 10-lista.
---
Läs även andra bloggares åsikter om ben hur, böcker, filmer, romare, kristna
måndag, november 16, 2009
Kul presentation
Många bloggar har en liten länk som leder till en liten presentation av bloggaren, och det är gott och väl, antar jag. Har man en hel tidning på webben kanske det krävs mer. Svensk Damtidning har en ganska tuff variant. I presentationen syns hela redaktionen stående som ett gäng, och trycker man på någon av dem åker denne fram och presenteras. Rätt kul, som sagt, men jag kanske är lättroad.
---
Läs även andra bloggares åsikter om presentationer, svensk damtidning
---
Läs även andra bloggares åsikter om presentationer, svensk damtidning
En rebus
Jag gillar gamla träsnitt, och inne på BibliOdyssey hittade jag några fina. En detalj ur ett av dem, det här nedan, kom jag på innehöll en rebus. Det var inte konstnärens mening att det skulle bli så, eftersom rebusen nog bara funkar på svenska. Det är en väldigt enkel rebus, men vill du ändå ha en ledtråd så säger jag: En sjukdom.
Grejade du det? Bra. Men du som inte kunde rebusens lösning får svaret här.
---
Läs även andra bloggares åsikter om rebusar, träsnitt
Grejade du det? Bra. Men du som inte kunde rebusens lösning får svaret här.
---
Läs även andra bloggares åsikter om rebusar, träsnitt
På tork
Om jag inte berättade vad bilderna föreställer skulle det nog vara svårt att gissa. Det rör sig om en morot, närmare bestämt en riven sådan. Bitarna ligger på tork, och vartefter de torkar så minskar de ordentligt i storlek. Till slut är det nästan inget kvar att se. Men när jag släpper ner bitarna i vatten sen, ja då sväller de upp ordentligt och blir klargula till färgen. Jag matar räkorna me't.
---
Läs även andra bloggares åsikter om räkor, morötter
söndag, november 15, 2009
+20% gratis!
lördag, november 14, 2009
Små rackare
Förr i tiden, på medeltiden, skulle det ju alltid vara såna där små groteska figurer på allting. Det gick ju fan inte att skriva ett enda dugg utan att man petade dit en liten demon intill. Som på det här gamla trycket.
Och tja, jag antar att man ibland kan behöva illustrera det man skriver med en liten djävul. Så som en välgärning till mina medbloggare klippte jag ut några små rackare - att spara och att kunna använda sig av ibland.
---
Läs även andra bloggares åsikter om djävlar, demoner, fulingar, rackare, figurer, filurer
Och tja, jag antar att man ibland kan behöva illustrera det man skriver med en liten djävul. Så som en välgärning till mina medbloggare klippte jag ut några små rackare - att spara och att kunna använda sig av ibland.
---
Läs även andra bloggares åsikter om djävlar, demoner, fulingar, rackare, figurer, filurer
Ett par minuter i Paolas akvarium
Min vän Paola har två akvarier. Ett som innehåller fiskar och grodor, och ett som man skulle kunna kalla ett "sjöakvarium". Det senare är alltså ett akvarie med vanligt sjö-bäck-å-eller pöl-vatten. I det har hon samlat allt möjligt sånt som finns i våra svenska vattendrag, till exempel blodiglar och undervattens-gråsuggor. Däri finns också ett ganska märkligt djur, en slags eremitkräfta. Fast det är ingen kräfta, och istället för gamla skal kör den med gamla vass-strån och sånt. Jag filmade den.
Update: Herr Kobra berättar att det rör sig om en nattsländelarv, en så kallad "husmask".
----
Läs även andra bloggares åsikter om akvarium
Update: Herr Kobra berättar att det rör sig om en nattsländelarv, en så kallad "husmask".
----
Läs även andra bloggares åsikter om akvarium
fredag, november 13, 2009
Inspiration
Jag har fastnat lite i DAVID LYNCH FOUNDATION TELEVISION. En hel del underlig/märkligheter därinne ("The David Lynch Foundation funds and implements stress reducing programs that improve creativity, brain functioning, and academic performance."), men en hel del ganska inspirerande kreativitets-snack också.
---
Läs även andra bloggares åsikter om inspiration, kreativitet
---
Läs även andra bloggares åsikter om inspiration, kreativitet
Fota nåt genom nåt
Vill man försöka vara lite kreativ i sitt fotande kan man testa sig på konstiga saker, som till exempel att man plåtar något genom något. Jag testade att fota ett smycke genom två olika glasögon. Man skulle ju kunna tro att effekten då blir en slags extra kameralins eller objektiv, men så verkar det inte funka. Kameran struntade i att glasögonlinserna hade helt olika värden - åtminstone såg jag inga konstiga brytningar i bilden. Istället är det smutsen på glasögonen som gör bilden till vad den är. Möjligen påverkades ljuset också.
Jag "gimpade till" bilden lite - klippte ut den och så vidare. Gimp är fortfarande lite svårt att begripa sig på. Till exempel gör man en ramlinje genom att trycka på "Redigera-->Stryk längs markering" - en manöver som inte var lätthittad.
---
Läs även andra bloggares åsikter om gimp, foto
Testar Gimp Portable
Ett "portable-program" (eller bärbar applikation, om man vill) är ett sådant man stoppar in i ett usb-minne och tar med sig till främmande datorer. De flesta arbetsgivare vill nog inte att man stoppar in egna program i deras datorer, och då kan det ju vara smidigtatt köra via usb-pinnen.
Jag har testat att ha Firefox i usb:n, men det har inte funkat sådär jättebra. Kanske gjorde jag fel. Men nu i alla fall så testade jag GIMP Portable. Gimp är som Photoshop, fast helt gratis. Har man bara jobbat med Photoshop känns Gimp konstigt, men det är en lärosak.
Jag (och även Martin Klasch) älskar verkligen att klippa detaljer ur affischer från bloggen Wrong Side Of The Art!. Gamla kultiga filmposters innehåller alltid en massa välgjorda element, och att klippa ut dem är rena rama terapin. Jag hittade affischen till den gamla fimen Angels’ Wild Women från 1972 och körde igång Gimp Portable och började klippa.
Gimp ÄR inte lätt om man är van med Photoshop. Till exempel - hur markerar man ett färgområde? Det går, men det tog en stund att ta reda på hur. Hur förminskar man en bild? Vars ligger Nyans/Mättnad? Ja, allt sånt där tog sin tid att klura ut, men till slut lärde jag mig i alla fall lite. Jag tycker urklippet blev hyfsat.
---
Läs även andra bloggares åsikter om gimp, portable, affischer
Jag har testat att ha Firefox i usb:n, men det har inte funkat sådär jättebra. Kanske gjorde jag fel. Men nu i alla fall så testade jag GIMP Portable. Gimp är som Photoshop, fast helt gratis. Har man bara jobbat med Photoshop känns Gimp konstigt, men det är en lärosak.
Jag (och även Martin Klasch) älskar verkligen att klippa detaljer ur affischer från bloggen Wrong Side Of The Art!. Gamla kultiga filmposters innehåller alltid en massa välgjorda element, och att klippa ut dem är rena rama terapin. Jag hittade affischen till den gamla fimen Angels’ Wild Women från 1972 och körde igång Gimp Portable och började klippa.
Gimp ÄR inte lätt om man är van med Photoshop. Till exempel - hur markerar man ett färgområde? Det går, men det tog en stund att ta reda på hur. Hur förminskar man en bild? Vars ligger Nyans/Mättnad? Ja, allt sånt där tog sin tid att klura ut, men till slut lärde jag mig i alla fall lite. Jag tycker urklippet blev hyfsat.
---
Läs även andra bloggares åsikter om gimp, portable, affischer
torsdag, november 12, 2009
Upprepningsfasonen
Det finns en ganska fjantig företeelse inom filmen. När till exempel en explosion ska visas, ja då får vi se den om och om igen ur olika vinklar. Antagligen handlar det om att effekten var så dyr, eller att den i regissörens tycke var så cool, att den karamellen ska det sugas länge på.
På Google Video finns en film som heter The Galaxy Invader. Den är från 1985, men ser ut som tidigt 70-tal. I den filmen får vi se ett exempel på denna upprepningsfason. Det är en tant som slår en man med en trädgren. Det ser otroligt töntigt ut. Jag har försökt länka direkt till stället.
---
Läs även andra bloggares åsikter om film, upprepning
På Google Video finns en film som heter The Galaxy Invader. Den är från 1985, men ser ut som tidigt 70-tal. I den filmen får vi se ett exempel på denna upprepningsfason. Det är en tant som slår en man med en trädgren. Det ser otroligt töntigt ut. Jag har försökt länka direkt till stället.
---
Läs även andra bloggares åsikter om film, upprepning
Brittiska skolelever - hyfsad nollkoll
Man brukar ju kunna läsa, se och höra om att svenska skolbarn är så undermåligt utbildade, att vi halkar alltmer bakåt i den europeiska kunskapsligan. Nå, jag hittade en artikel i tidningen Dagen från förra veckan, och jag tror inte att vi behöver vara så oroliga över konkurensen - åtminstone inte från brittiskt håll.
---
Läs även andra bloggares åsikter om skolan, kunskap
---
Läs även andra bloggares åsikter om skolan, kunskap
Alla får ligga
Årets julklapp är utsedd. SvD skriver om saken och illustrerar artikeln med en kvinna, samt rubriken: "Hon ligger på årets julklapp". Årets julklapp är spikmattan. Jag äger förresten ett par stycken sådana. Det är rätt skönt att ligga på dem, men det blir inte särskilt ofta. Dock är de till för att ligga på, så rubriken funkar.... men skulle den funka på föregående års "Årets julklapp"?2008 - En upplevelse
Funkar inte. En upplevelse är något man upplever inom sig, och är egentligen inte en sak. Dock kan liggande ingå i upplevelsen.
2007 - GPS-mottagare
Funkar. Obekvämt kanske, men det går.
2006 - Ljudbok
Funkar. Både i CD-form och om boken ligger på ett USB-minne.
2005 - Pokerset
Funkar. Man kanske får underliga, runda märken på sig dock.
2004 - Platt-TV
Funkar. Det kanske till och med är platt och bra för ryggen.
2003 - Mössa
Funkar. Ju större mössan är desto bättre.
2002 - Kokbok
Funkar. Men ju mindre och tjockare den är desto obekvämare är det.
2001 - Verktyg
Funkar. Alla verktyg funkar ju förvisso, men väljer man verktyget kniv kan det kännas obehagligt.
2000 - DVD-spelare
Funkar. Ju modernare modellen är desto plattare är den, så man väljer helst en ny.
1999 - Böcker, särskilt Bibeln
Funkar. "Sov lite till, slumra lite till, vila lite till med armarna i kors", står det till exempel i Ordspråksboken 24:33.
1998 - Datorspel
Funkar. De flesta är någorlunda platta till formen.
1997 - Elektroniska husdjur, till exempel Tamagotchi
Funkar. Det blir lite som prinsessan på ärten, typ.
1996 - Internetpaket
Funkar. Det är nog knöligt och kantigt, men det funkar.
1995 - CD
Funkar. Man kan drömma att man är en låt.
1994 - Mobiltelefon
Funkar. Dock, 1994 års mobiltelefoner är nog obekvämare än dagens.
1993 - Parfym
Funkar. Både om man menar själva flaskorna och om man menar innehållet funkar det. Marilyn Monroe är ett bra bevis på det - hon sov ju som bekant i (och låg således på) Chanel no 5.
1992 - TV-spel
Funkar. Lika bra som att ligga på 1998:s datorspel.
1991 - CD-spelare
Funkar. Lika bra som att ligga på år 2000:s DVD-spelare.
1990 - Wok
Funkar. När man somnar drömmer man att man cyklar omkring i en velodrom.
1989 - Videokamera
Funkar. Men man får ett videokamera-avtryck på ryggen.
1988 - Bakmaskin
Funkar. Funkar bäst under ryggslutet och däromkring, som namnet antyder.
---
Läs även andra bloggares åsikter om årets julklapp / DN
onsdag, november 11, 2009
Mannen på bänken
En parkbänk, en ensam man. Han har en plastpåse i knät. Den är fylld med bröd. Då och då kör han ned handen i påsen och fiskar upp ett stycke. Framför honom flockas fåglar. De skränar och skriker och slåss om bitarna han slänger åt dem.
Det är senhöst och kallt, men mannen trotsar kylan som letar sig upp i honom från den kalla bänken - han tänker mata fåglarna tills påsen är tom. Sedan kommer han att sitta där ännu en stund, bli mer och mer frusen, se solen sänka sig - tänka på ingenting.
Han är inte ens fyrtio fyllda, men lever som en pensionär. Han har inget jobb och inget kontaknät alls. Skulle man fråga honom: "Har du några vänner?" så skulle han räkna upp sina gamla klasskompisar från grundskolan. Skulle man fråga dessa om honom så skulle de till att börja med se frågande ut, sedan skulle de säga: "Jaså han. Honom har man inte tänkt på sedan skolan. Undras om han lever.".
Ja eller hur. I själva verket har jag inte den blekaste om mannen på bänken. Jag såg honom sitta där, eftermiddagssolen var på väg bort och han satt i halvskugga och matade fåglar. Jag tog ett kort.
I själva verket kan han ha varit vem som helst. Strandvägen ligger bara en liten bit därifrån, och vad vet jag - mannen kanske var en riking som tog sig en avslappnande paus från farbror Joakim-tillvaron. Mitt liv kan mycket väl vara dubbelt så tragiskt som hans, men så här års är det lätt gjort att man klistrar sina egna höstkänningar på andra.
---
Läs även andra bloggares åsikter om fåglar, parkbänkar, män, höst
Det är senhöst och kallt, men mannen trotsar kylan som letar sig upp i honom från den kalla bänken - han tänker mata fåglarna tills påsen är tom. Sedan kommer han att sitta där ännu en stund, bli mer och mer frusen, se solen sänka sig - tänka på ingenting.
Han är inte ens fyrtio fyllda, men lever som en pensionär. Han har inget jobb och inget kontaknät alls. Skulle man fråga honom: "Har du några vänner?" så skulle han räkna upp sina gamla klasskompisar från grundskolan. Skulle man fråga dessa om honom så skulle de till att börja med se frågande ut, sedan skulle de säga: "Jaså han. Honom har man inte tänkt på sedan skolan. Undras om han lever.".
Ja eller hur. I själva verket har jag inte den blekaste om mannen på bänken. Jag såg honom sitta där, eftermiddagssolen var på väg bort och han satt i halvskugga och matade fåglar. Jag tog ett kort.
I själva verket kan han ha varit vem som helst. Strandvägen ligger bara en liten bit därifrån, och vad vet jag - mannen kanske var en riking som tog sig en avslappnande paus från farbror Joakim-tillvaron. Mitt liv kan mycket väl vara dubbelt så tragiskt som hans, men så här års är det lätt gjort att man klistrar sina egna höstkänningar på andra.
---
Läs även andra bloggares åsikter om fåglar, parkbänkar, män, höst
Ett rörhål
Jag ägnade lunchrasten åt lite hålfotande, vilket gör detta inlägg till ett hålfotsinlägg. På avstånd såg jag ett rör som sprutade ut vatten i vattnet. Jag förstod att det inte skulle gå att plåta in i röret utan att dränka kameran, så jag filmade lite istället.
Men när jag var framme vid röret så slutade vattnet att spruta, lämpligt nog, så jag passade på att bränna av en bild. Strax efteråt satte vattnet igång igen, men då var jag redan på väg därifrån.
Hålserien: Stuprör, Kyrka, Skogås-hus, Bodar och träd, Pissoir, Dikesrör, Under bro-hus, Riddarholmskyrkan, Skogåsbunker, Två kvällshål, Ännu ett kyrkohål, Ett par hål i det fina vädret, Klarakyrkan revisited, Ett trädhål, Tankhål, Ett förvinterhål, Ett hål-hål
---
Läs även andra bloggares åsikter om hål, rör, vatten
Men när jag var framme vid röret så slutade vattnet att spruta, lämpligt nog, så jag passade på att bränna av en bild. Strax efteråt satte vattnet igång igen, men då var jag redan på väg därifrån.
Hålserien: Stuprör, Kyrka, Skogås-hus, Bodar och träd, Pissoir, Dikesrör, Under bro-hus, Riddarholmskyrkan, Skogåsbunker, Två kvällshål, Ännu ett kyrkohål, Ett par hål i det fina vädret, Klarakyrkan revisited, Ett trädhål, Tankhål, Ett förvinterhål, Ett hål-hål
---
Läs även andra bloggares åsikter om hål, rör, vatten
Man tar vad som finns till hands
DN-testet "Middagsvett" illustreras av den roliga bilden här nedan. Anledningen till att jag tycker den är rolig är följande:
När man pratar i mobil och inte hör ordentligt pga omgivande sorl så brukar man försöka komma undan från sorlet. Man vänder sig bort - kanske kupar handen över luren och örat - kanske lutar sig mot något dämpande. Kort sagt, man använder vad som finns tillhanda för att skapa sig en ljudfri zon. Här använder Göran Persson (det är han va?) prinsessan Victoria som ljuddämpare. Buffligt kul.
---
Läs även andra bloggares åsikter om mobilvett, prinsessan victoria, göran persson
När man pratar i mobil och inte hör ordentligt pga omgivande sorl så brukar man försöka komma undan från sorlet. Man vänder sig bort - kanske kupar handen över luren och örat - kanske lutar sig mot något dämpande. Kort sagt, man använder vad som finns tillhanda för att skapa sig en ljudfri zon. Här använder Göran Persson (det är han va?) prinsessan Victoria som ljuddämpare. Buffligt kul.---
Läs även andra bloggares åsikter om mobilvett, prinsessan victoria, göran persson
tisdag, november 10, 2009
Brukar det finnas länkar där?
Mycket skrivs just nu om den nya historieboken. "Punkterar den nationella enhetsbilden av det svenska rikets rötter", skriver SvD, och "Sverige som svenskarna är rätt nya påfund", skriver DN. I DN:s artikel stod det något om kammargravar - en kvinnograv i Tuna. Jag blev nyfiken och Googlade. Så här såg sökresultatet ut.
Nu är frågan: Brukar det finnas länkar inuti texten som finns under länken till Wikipedia, eller är detta någonting nytt? På nåt vis såg det obekant ut, eller så har jag bara inte observerat det förut. Nån som vet?
Från det ena till det andra; jag tycker ofta att det känns som att man försöker ta ner svenskarnas förhistoria på jorden på nåt vis, förminska den liksom. Se ovan på citaten från SvD och DN, till exempel. Samma fenomen stötte jag på när jag var på historiska museét senast. Där babblades det - åtminstone kändes det så - i det oändliga om att svenskarna var minsann inga svenskar. Och om de på nåt vis var det så var de ändå inga vikingar. Och om de ändå på nåt vis var det så åkte de ändå bara omkring på åar österut. Och så vidare, och så vidare.
Tja, det är möjligt att den bilden stämmer på många vis, men genom att tjata om det tar man bort en viktig faktor i intresset för förhistorien, nämligen det man inom sci-fi kallar för "sense of wonder", och med den faktorn borta blir gamla tider lätt lite grådaskiga till färgen. Tacka vet jag Tacitus ord om landmassan vi lever på: "Härefter komma ute i själva oceanen svionernas folkområden, vilka äro mäktiga icke allenast genom manskap och vapen utan även genom flottor." Så ska det låta - historiskt riktigt eller ej.
---
Läs även andra bloggares åsikter om sveriges historia
Nu är frågan: Brukar det finnas länkar inuti texten som finns under länken till Wikipedia, eller är detta någonting nytt? På nåt vis såg det obekant ut, eller så har jag bara inte observerat det förut. Nån som vet?
Från det ena till det andra; jag tycker ofta att det känns som att man försöker ta ner svenskarnas förhistoria på jorden på nåt vis, förminska den liksom. Se ovan på citaten från SvD och DN, till exempel. Samma fenomen stötte jag på när jag var på historiska museét senast. Där babblades det - åtminstone kändes det så - i det oändliga om att svenskarna var minsann inga svenskar. Och om de på nåt vis var det så var de ändå inga vikingar. Och om de ändå på nåt vis var det så åkte de ändå bara omkring på åar österut. Och så vidare, och så vidare.
Tja, det är möjligt att den bilden stämmer på många vis, men genom att tjata om det tar man bort en viktig faktor i intresset för förhistorien, nämligen det man inom sci-fi kallar för "sense of wonder", och med den faktorn borta blir gamla tider lätt lite grådaskiga till färgen. Tacka vet jag Tacitus ord om landmassan vi lever på: "Härefter komma ute i själva oceanen svionernas folkområden, vilka äro mäktiga icke allenast genom manskap och vapen utan även genom flottor." Så ska det låta - historiskt riktigt eller ej.
---
Läs även andra bloggares åsikter om sveriges historia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)