2009:s sista bloggpost

Ett gott nytt år ska ni ha, ni alla därute.


---
Läs även andra bloggares åsikter om 2009, gott nytt år

En frågelåda till bloggen

Många bloggar har speciella avdelningar där de svarar på folks frågor. Ibland är det väldigt snajdigt gjort med en egen webbsida eller så, men oftast är det bara en vanlig bloggpost som har sparats som frågelåda.

Formspring me är ett mellanting. Man skapar sig ett konto där och får en adress som folk kan besöka och fråga frågor. Frågorna dimper ner i din mail, så det är lätt att hålla koll och följa upp frågorna och så. Ja. Här är min frågelåda.
---
Läs även andra bloggares åsikter om frågor, frågelåda

En förmiddag på slutet

Jag lyckades på nåt vis infektera jobbdatorn imorse, och hela dagen ägnades sedan åt att titta på medan den fjärrtömdes och sen fjärr-fylldes på igen. Mellan åtta och halv två var jag utan dator. Allt jag hade var en vit vägg framför mig.

Det var lite som att ha blivit kastad överbord i ett isfrasigt hav om natten. Båten försvinner sakta mot horisonten, och det gula ljuset från dess lanternor byts långsamt ut mot stjärnornas och månens kalla sken. Man trampar vatten lite håglöst, men efter ett tag försvinner känseln i de yttre lemmarna, och till slut försörjs endast hjärnan av en ensam droppe varmt blod. Det är då man vänder inåt sig själv och börjar se nostalgiska syner genom en alltmer krympande tunnel. Man märker inte ens att man sjunker under ytan.

Lite så är det att vara datorlös en svinkall onsdag förmiddag i slutet på decenniet. Nå, till slut kom datorn igång i alla fall - lagom till att jag hade rast. Jag tog några bilder därute i kylan. Ingen av dem blev bra, men jag tänkte att såsom man kan "förhöja" en bild medelst en snygg ram, så kan man säkert göra nåt liknande med en liten undertext - eller en passande låt. Så fick det bli.


"Sakta bleknar det gamla decenniet bort. Det börjar ovanifrån"



---
Läs även andra bloggares åsikter om virus, kyla, drunkna

Så kallt ja

Klockan är över sex. Jag ska strax gå hem från jobbet. Jag var ute en sväng nyss, hämtade något. Det var dödskallt. Det var så jäkla dödskallt att jag just nu har allvarliga funderingar på att övernatta på jobbet. Under skrivbordet. Bland sladdarna bakom datorn. I det varma dammet.
---
Läs även andra bloggares åsikter om dödskylan

Jag: Mitt i musiken

Det här musikinstrumentet testade jag nyss.



Prrriiiing!! lät det, på ett ungefär. Vad instrumentet kallas har jag ingen aning om. Möjligen "Prrriiiing-are".
---
Läs även andra bloggares åsikter om musikinstrument

"Normalt" nu, men inte förr

Nu är det snart ett nytt decennium. Jag och en kille på jobbet snackade om vad som anses som "normalt" nu, men som inte var riktigt accepterat innan det förra decennieskiftet. Vi kom fram till åtminstone tre saker:

Plastjulgranar.
Skönhetsoperationer.
Kontaktannonser.

Jovisst, folk köpte plastjulgranar innan tjugohundratalet, men lite kulturskymning var det allt. Och okej, visst opererade sig en och annan innan år 00, men mest var det nog kändisar som gjorde det, och de som gjorde det utan att vara kändisar sågs som ganska amerikaniserade. Och kontaktannonserna då, visst satte folk in såna (till och med på nätet) men det var ändå ett ganska loseraktigt beteende på den tiden.

En intressant tanke: Vad kommer att vara normat och accepterat om tio år, men som inte är det nu? Jag kommer inte på några exempel. Gör DU?
---
Läs även andra bloggares åsikter om normalt, onormalt, decennier

Burnt Offerings - klart sevärd

Jag såg just en mysrysare, en sån som skulle ha passat finfint i en gammal tv ute på landet en mörk sommarkväll. Burnt Offerings heter filmen, och är en skön, murrig rackare från 70-talet. Läs om den på Wikipedia och se den sen, uppdelad i tolv delar (HQ), på You Tube: Burnt Offerings.
---
Läs även andra bloggares åsikter om rysare, film

1984 - upplivad

Med moog-musik i Abba-takt (Nina Pretty Ballerina) och nedkortad till tre minuter blev filmen Nineteen Eighty-Four ändå ganska glad och trevlig.


---
Läs även andra bloggares åsikter om film, musik, abba, 1984, mashup

Istappar och skylt

Egentligen är det ju fan att vara 45 och fortfarande inte ligga i topp när det kommer till vuxenpoäng. Men nåja, titta på bilden nedan.



Jag promenerade nu i eftermiddags, och bredvid mig, i axelhöjd till och med, flankerades jag nästan hela vägen av långa och rejäla istappar. De var som gjorda för att ryckas loss och fäktas lite med och kastas in i skogen och ut på gatan. Det jag tänkte på, i mitt stilla sinne när jag gick där, var att jag nog hystade in grova vuxenpoäng när jag ratade istapparna till förmån för fickvarma händer.

Det började mörkna ute och det var dags att dra hemåt. Jag tog vägen över ett snöklätt fält och vidare bort mot ett villaområde. Underlaget övergick från att vara djupknasterpuder till någorlunda plogat, och där vid sidan om vägen såg jag den här skylten.



Jag ville döpa den, och gick och funderade över vilket som lät bäst. Antingen Grannsamverkans olidliga möglighet eller Grannsamverkans olidliga alghet. Jag kom inte fram till något svar och sedan var jag plötsligt hemma; skulle jag ta ett varmt bad? Nä, jag väntar tills ikväll.
---
Läs även andra bloggares åsikter om vuxenpoäng, skyltar, istappar

Night of the Demon

Jag gjorde ett återbesök till engelskt 50-tal inatt. Night of the Demon, från 1957. Jag har sett den ett par gånger förut, men nu gjorde jag det för att se om den påminde om Drag Me to Hell. Jag läste nämligen att Sam Raimi inspirerades av Night of the Demon när han gjorde den.
Jupp, det stämde verkligen, det fanns en massa små ingredienser där, som förde tankarna till Drag Me to Hell. Dock inte så många att jag tappade koncentrationen och inte kunde njuta av filmen.

Just det, njuta; här har vi problemet med femtiotalsfilmer inom skräck och rysar-genren - 90% av dem är rena buskisar, och åtminstone jag har väldigt svårt att hitta de bra bland allt skräpet. En försvårande omständighet är också att affischerna till både de bra och de dåliga är ganska likartade - coola på ett sätt, men samtidigt svåra att ta på allvar. Här är postern till Night of the Demon.



Så tips på B R A skräck och rysarfilmer från den tiden emottages med tacksamhet, för själv har jag som sagt svårt att vaska fram dem. Men nå, tillbaks till Night of the Demon. Några runor, nedklottrade på ett papper spelar en central roll i filmen. Så här ser de ut.



Den som gjorde filmen tänkte nog inte att någon skulle ta sig för att försöka tyda dem, utan de skulle nog bara se lite mystiska ut. Jag gör ändå ett försök. Det finns flera olika runalfabeten därute, från olika tider och olika länder, och jag är ungefär så långt ifrån nån expert som man kan vara, så rätta mig gärna om jag tyder fel:

... j oemj ingkfmu doefjxs
... jil lxjomlut thoeajkxinglj

Klart man blir rädd om man får ett sånt meddelande!
---
Läs även andra bloggares åsikter om skräckfilm, runor

Snörynkor

Rynkor, precis som på en äldre människa, tyckte jag det såg ut som.


---
Läs även andra bloggares åsikter om snö, rynkor

Gräva

Skulle man vilja plocka sig ett exemplar av tidningen City, vid Skogås pendeltågsstation, så får man vara beredd på att gräva.


---
Läs även andra bloggares åsikter om snö

Julslut

Sådärja, då kan man kanske anse julen vara avklarad för den här gången. På julafton besökte jag farsan med fru, och hennes dotter med pojkvän. Idag besökte jag brorsan och hans flickvän. Lite sprit/öl/vin och julmat på bägge ställena. Och lite presenter hit och dit. På nåt vis känner jag mig som en komet som passerar diverse solsystem i nån slags periodisk omloppstid: Kommer nära, utvecklar en korona och en svans och avger lite röntgenstrålning sådär. Kallnar av och ger mig ut i mörkret igen. Mm, ja.
---
Läs även andra bloggares åsikter om julen

Soligt igår

Det var ett par fina soltimmar på julafton igår, i alla fall i Åkers Styckebruk, där jag befann mig. Jag passade på att knäppa en bild



Idag blir det Bandhagen och brorsan. Jag tittar ut genom fönstret och konstaterar att någon sol, det ser jag inte därute. Men vem vet, den kanske kommer.
---
Läs även andra bloggares åsikter om brorsan, solen, julen

Jag kör med egen julvärd

SVT kör med sina julvärdar, år efter år. Denna julafton heter julvärden Lisbeth Åkerman. Även 4:an har haft julvärd ett par gånger, men det verkar inte ha blivit något återkommande. Trevligt, trevligt är det, men inte särskilt spännande. Det som knyter ihop de olika julvärdarna är själva trevligheten - och den loja myshögtidligheten. Det man saknar hos dem är lite dramatik, lite kläng i stolen, typ. Därför, på min blogg denna julafton, får Kate Bush vara julvärd.


Själv ska jag iväg över dagen, och fira jul på annat håll.

God Jul.

---
Läs även andra bloggares åsikter om julafton, julvärd

Tvingad att gå på gatan

Sånt här är ett jävla ofog - för att inte säga oplog - att ploga gatan men inte trottoarn; att ploga upp all snö på trottoarn. Jag knatade bort mot kaknästornet för en stund sedan, i det falnande ljuset, och var tvungen att gå på gatan hela tiden.



Ibland känns det som att bilarna är så jäkla mycket viktigare än de gående. Det ÄR de inte.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilar, gående, snöröjning

Här är mitt förslag

Den där jäkla bocken har brunnit. Är det Reine som har varit i farten igen?



Men ärligt talat alltså, bocken är det enda Gävle är känt för, åtminstone vad jag kunde se på "hemsidan", så varför inte ta tag i saken en gång för alla?

Mitt förslag: Bygg en permanent bock i metall. En bock som inte ser överdrivet "julaktig" ut, eftersom den ska stå som skulptur året om. Den ska vara ihålig, och framåt jul och nyår dekorerar man den och fyller med brännbart material. När det är dags, kanske på nyårsafton, tänder man på den och gör en riktig show av saken, med artister och allt möjligt.

Dagen efter snyggar man till den igen, tills det är dags att klä den i midsommardekorationer och man gör något liknande showigt påhitt. Så skulle jag ha gjort, om jag bestämde över Gävle.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bocken, gävle

Mannamn

Söderman, Nordman, Västman, Östman, och så vidare. Jag kom att tänka på de där efternamnen som slutar med "man", och hur normalt det är för kvinnor att heta dem, och hur konstigt det vore för en man att heta motsvarigheten - "kvinna" - i efternamn. Jag menar, tänk vad konstigt det vore för exempelvis en Nisse att heta Nisse Söderkvinna, Nordkvinna, Västkvinna eller Östkvinna. Ja, bara en tanke.
---
Läs även andra bloggares åsikter om namn, man, kvinna

Det finns mer än bara Polaroid

I kommentarerna till den här bilden sa Larsson: "Snyggt foto! Inte då motivet utan rent tekniskt! 9x9, vit ram, datumtryck!" Ja jag håller med. Om själva bilderna jag tar blir bra eller ej beror oftast på tur: bra ljus eller ett kul motiv som råkar dyka upp. Som fotograf är jag inte särskilt framstående ... men jag vet att en bra ram kan lyfta vilken bild som helst.

Bilden han menade var menad att likna såna här bilder lite grand, och min variant var nog inte helt perfekt, men den "lyfte" ändå bilden, det får man hålla med om. Jag tror att just ramen kring gamla bilder, såna man hittar i sin farmors gamla album typ, är halva charmen - är en stor del av vad som "gör" bilden, fast man inte tänker på't.



Så ta en titt i gamla album vetja, det är mitt tips till den som vill få bilderna att lyfta (vad nu det ordet ska betyda), och låt fotografierna inspirera dig. Det finns många olika fasoner på ramarna omkring dem, och ju äldre de är desto knasigare och mer fantasifulla är de. Och har man inga gamla album kan man kika i den här poolen på flickr.
---
Läs även andra bloggares åsikter om foto, ramar

Jesus

Jag stör mig lite på att man säger Jesu, och utelämnar esset på slutet, bara för att det handlar om Jesus liksom. Det är Jesu hit och det är Jesu dit, när det borde heta Jesus hit och Jesus dit. Tänk om alla som har ett ess i slutet på sina namn omskrevs på det viset, hur fasen skulle det se ut? Ta den där idoltjejen Agnes, till exempel. Jag läser: "Agnes fantastiska utseende". Hur det må vara med den saken spelar ju ingen roll, men det låter åtminstone normalt. Hur normalt låter: "Agne fantastiska utseende"?
---
Läs även andra bloggares åsikter om s, ess, jesu, jesus, agnes / Dagen

Igår, tjugo över ett

---
Läs även andra bloggares åsikter om snö, pendeltåg, 60-tal, photoshop

I mysbyxor och tunika

Ja klockan närmar sig sena eftermiddagen och kvällsmörkret och jag har inte hunnit längre än från sängen till datorn. Jag sitter i mysbyxor och tunika och dricker en kaffe Ja. När jag vrider på nacken och ser ut genom fönstret ser en snöig tall tillbaks på mig, så jag vrider nacken åter mot skärmen. Bredvid mig, på golvet, ligger Kerstin Ekmans 'Rövarna i SkuleSkogen' som jag har läst 25 sidor av men är osäker på om jag ska fortsätta med. Ska jag det? Här är lite dans på det där sextiotaliga krejsi viset Ja.

Ett snöigt trädhål

Tantolunden. Bland stojiga, pulkaåkande barn i halvmeterhög snö, där befann jag mig, och fick se ett hål i ett träd. Såg ganska mysigt ut i det hålet. Hade jag varit etthundraåttiofem centimeter kortare hade jag flyttat in direkt.





Hålserien: Stuprör, Kyrka, Skogås-hus, Bodar och träd, Pissoir, Dikesrör, Under bro-hus, Riddarholmskyrkan, Skogåsbunker, Två kvällshål, Ännu ett kyrkohål, Ett par hål i det fina vädret, Klarakyrkan revisited, Ett trädhål, Tankhål, Ett förvinterhål, Ett hål-hål, Ett rörhål, Ett brunnshål, Tråk-kyrkohål
---
Läs även andra bloggares åsikter om snö, backar, vinter, träd, hål

Riktigt grym flickr-grej: FlickrPoet

Det finns massor av grejer man kan göra med flickr. Den här var verkligen grym: FlickrPoet. Jag hittade den via Digital Inspiration. Man gör som så att man skriver in ord, och då letas bilder upp från flickr, bilder som är döpta eller taggade med dessa ord. Trots namnet - Poet - så måste man ju inte skriva dikter, utan kan köra med vilka ord och meningar som helst. Jag testade med ett stycke ur Kate Bush-låten 'Rocket's Tail': "I put on my pointed hat, And my black and silver suit, And I check my gunpowder pack, And I strap the stick on my back." Så här blev det.



FlickrPoet
---
Läs även andra bloggares åsikter om applikationer, tillägg, mashups, flickr, kate bush, bilder, flickrpoet

Pelle Snus

Är man ensamstående med, förvisso rätt vuxna, barn så gäller det att man är huslig. Men i brist på såna förmågor räcker det med att man är snuslig. Här gör jag ett låtsassnus som hjälper mig igenom den fjärde veckan som ickesnusare.


---
Läs även andra bloggares åsikter om snus

Vintermodebloggning

Så här smart kan man klä sig när man ska ut i vintersnöblåsten och mörkret; en gammal militärsjal under kepsen, till skydd för öron och kind.

Dessutom ser det rätt snyggt ut också, tycker jag - lite främlingslegionär / Tuffa Viktor / Ryss, liksom.



---
Läs även andra bloggares åsikter om vinter, snö, kläder

DET

Jag var iväg till Farsta centrum för att byta ut ett par glappiga hörlurar. Jag fick se en clown. Barnen tycktes gilla den ... DET.



Själv har jag lite svårt för såna.
---
Läs även andra bloggares åsikter om clowner

Kaffestänkskriget

---
Läs även andra bloggares åsikter om kaffe, stänk, krig

Blå

Vilken kontrast mot gårdagens mörka och fetvaddstjocka himmelstäcke; skyn ovanför mig, i skrivande stund, är alldeles sommarblå.


---
Läs även andra bloggares åsikter om vädret, himlen

Han kanske kom med seriösa förslag

Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Per Svedberg tycks ha hamnat i blåsväder. Men tänk om det hela är oskyldigt. Tänk om har bara stod där och försökte tipsa om förslag på valaffischer.


---
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna knulla, affischer

Snö till Matilda

Den bloggande utlandssvenskan Matilda skrev i en kommentar hos mig: "Jag har ingen snö här i Sydney så du får hemskt gärna fortsätta filma och lägga ut på bloggen. Jag längtar alltid efter snö." Okej, varsågod Matilda, så här såg det ut i morse och mitt på dan idag, sett genom mina ögon.


---
Läs även andra bloggares åsikter om snö, vinter, december

Russinen ur kakan: The Sensual Shoes

De fem första skivorna (eller album då) Kate Bush gjorde var grymma, och ett par av dessa kan med fog kallas för mästerverk. Hennes senaste skiva, en dubbel, kom 2005 och var en återkomst efter 12 år. Den är faktiskt helt okej för någon som har varit borta så länge, och som närmar sig 50-strecket. Men mellan de fem första och den sista har vi skivorna "The Sensual World" och "The Red Shoes". Jag har aldrig gillat dem. Eller rättare - jag har egentligen aldrig gett dem någon chans. På nåt vis har de känts jämntjocka, ointressanta och grötiga.

Men nu, de senaste dagarna, har jag försökt att lyssna in mig på dem. De är verkligen långt ifrån helgjutna. Men ändå, det finns faktiskt några guldkorn att vaska fram ur dem, och det har jag gjort. Jag har tagit fyra låtar från den ena skivan och två från den andra, och på det viset fått fram en ganska kort, men ändå helt acceptabel Kate Bush-skiva. Så här blev den.


The Sensual World (The Sensual World)

Deeper Understanding (The Sensual World)

Rocket's Tail (The Sensual World)

This Womans Work (The Sensual World)

Eat the Music (The Red Shoes)

Moments Of Pleasure (The Red Shoes)
---
Läs även andra bloggares åsikter om musik, kate bush

Snygg skylt

Var ute och gick på rasten igen. Det är en bra vana jag har skaffat mig, för sedan jag slutade snusa har jag börjat gå upp i vikt. Men det är egentligen inte snus-slutandets fel att jag väger nästan 100 kg, utan felet är bröd, bröd, godis och bullar.

Nå, letandet efter nixoglyfer ger mig ett skäl att gå ut och röra på mig. Tyvärr är det ju Östermalm - trakterna kring tv och radiohuset - som jag knatar omkring på, och det verkar inte som att barnen ritar i snö där.

Det är ju, antar jag i alla fall, mest barn som ritar och gör figurer i snö, men östermalmsbarnen verkar inte göra det. Antagligen har de iPhone-applikationer att rita på istället, och jag får hålla mitt letande i förorten istället.

Men jag kom inte helt lottlös tillbaks från min promenad. Den här otroligt fina anti-hund-skylten hittade jag.


---
Läs även andra bloggares åsikter om snö, vikt, skyltar

Johnny

Jag satt och klottrade lite, och upptäckte just att mitt förnamn kan bilda en gubbe.



Kan DITT namn bli en gubbe (eller gumma)?
---
Läs även andra bloggares åsikter om text, bild
---
Update:
Catta 1, Catta 2
Ullah
Carulmare, Carulmare 2
Mrs Li
Tekrånglat
Fred
Tobbe Hinas

Ett tråkhål i en kyrka

Rast, och tuffingkille som jag är trotsade jag väder och vind och begav mig ut. Egentligen spanade jag efter nixoglyfer, det var liksom moroten jag hade för att gå ut, men även efter hål. Så kameran var med, och eftersom den var det kunde jag plåta den här varianten av gräset är alltid grönare ...


Jag känner inte till den här kyrkans namn, och ska jag vara ärlig så bryr jag mig egentligen inte heller. Jag plåtade "MARIA", som nån hade skrivit i snön framför'n, och när kameran ändå var framme körde jag in den i nån slags ventilation nedtill.
Det fanns inget roligt att se i det hålet, och det var väl väntat. Fast nån gång skulle jag vilja hitta åtminston en död råtta, eller nåt i den stilen.



Hålserien: Stuprör, Kyrka, Skogås-hus, Bodar och träd, Pissoir, Dikesrör, Under bro-hus, Riddarholmskyrkan, Skogåsbunker, Två kvällshål, Ännu ett kyrkohål, Ett par hål i det fina vädret, Klarakyrkan revisited, Ett trädhål, Tankhål, Ett förvinterhål, Ett hål-hål, Ett rörhål, Ett brunnshål
---
Läs även andra bloggares åsikter om kyrkor, hål

Elefantlikt

Att avbilda elefanter är ganska lätt, man behöver egentligen ingen talang för't. Jag gav mig själv tio sekunder till att rita en elefant i paint, och så här blev det.



Kanske inte sådär jättesnyggt, men man kan egentligen inte vänta sig bättre på tio sekunder. Förr gav man konsten mer tid, antar jag. För tusen år sedan, till exempel, då målade någon en elefant. Det var en vit krigselefant, och visst blev det jättebra och likt?
---
Läs även andra bloggares åsikter om konst, elefanter

Störande

När jag tänker på saken så har tecknade filmer gett mig mer mardrömmar än vad skräckfilmer har gjort. Det är en viss typ av tecknade filmer jag menar, inte Kalle Anka och sånt. Till exempel är tidiga Fleischer-filmer ångestframkallande, och till exempel Beatles gula undervattensbåt, och till exempel Quasi.

Jag tänker på filmer som känns igen på att de är - det engelska ordet funkar bäst - Disturbing. Nu har jag hittat (här) ännu ett exempel på en sådan film: "Malice in Wonderland". Den är från 1983 och är kanske aningen barnförbjuden, men inte värre än att youtube tillåter den.



Usch för denna surrealism!! (utropar jag och tittar av nån anledning ändå)
---
Läs även andra bloggares åsikter om störande, oroande, tecknat, film

Kvällspromenad i frasande snö

Kvällspromenad i vintermörkret. Nedkylande. Det behövde jag efter dagens golgatavandring. Jag lämnade spår efter mig i den orörda snön.



Jag passerade ett par snöänglar. De låg på varsina olika ställen om centrum. Låg och gonade sig i gatlyktornas sken. Jag plåtade och dissekerade och lade dem i nixoglyfbloggen. Dissekerade är de inte alls särskilt vackra.
---
Läs även andra bloggares åsikter om vinter, kvällar, promenader

Fy fan vad det är jobbigt att julhandla

Tiden funkar inte som vanligt när man köper julklappar. Den expanderar inuti sig själv, så att säga, så att en timme känns som fem timmar.

Efter en massa kutande hit och dit i Farsta centrum var jag helt slut. Jag blev väldigt förvånad när jag kom ut i friska luften igen, för det var ljust ute. Jag hade väntat mig mörker och kväller eftersom jag hade julhandlat i massor av timmar. Klockan vid busshållplatsen upplyste mig om att jag hade handlat i en timme.

Jag hittade inte allt jag ville hitta, så jag får väl återkomma dit. Ett riktigt nerköp hann jag dock med. Mina hörlurar glappade, så jag köpte nya på Teknikmagasinet. När jag kom hem och bytte från gamla till nya märkte jag att även de nya glappade.
---
Läs även andra bloggares åsikter om julen

Olika rubriker

Det är intressant att kolla vilka slags rubriker olika tidningar använder, eftersom deras åsikter och värderingar då och då lyser igenom. Åtminstone brukar jag tänka att det är så. Igår blev Silvio Berlusconi slagen av en psyksjuk man.

Aftonbladet skriver: "Attack mot Berlusconi". Hade det varit ett utropstecken där hade det nästan låtit som en uppmaning.
Expressen skriver: "Angripare knäckte Berlusconis näsa" Det låter i och för sig ganska neutralt, fast ändå ganska slängigt.
SvD skriver: "Berlusconi slogs blodig vid torgmöte" Tämligen neutralt.
DN skriver: "Berlusconi överfölls i Milano" Neutralt - på gränsen till deltagande.
Österbottens tidning skriver: "Berlusconi fick på käften" Lite respektlöst sådär, men efter en uppdatering blev rubriken "Nerslagen Berlusconi tillbringar natten på sjukhus".


---
Läs även andra bloggares åsikter om rubriker

Allt är vitt

Jag tänkte utropa: "Åh, kolla! Kolla vilket väder vi har här!" Jag riktade kameran ut genom sovrumsfönstret och filmade ett varv över nejden. När jag sen lade in filmen i datorn insåg jag att de flesta har det här vädret idag, så min halvminutsfilm var ganska onödig. Men så hörde jag Bo Holmströms röst i mitt inre, och den sade: "Lägg ut" Lägg ut!" Så det gjorde jag.


---
Läs även andra bloggares åsikter om vinter, snö

Ett fönster

---
Läs även andra bloggares åsikter om fönster, bilder

Sankta Lucia

Under kejsaren Diocletianus (245 - 316 e.Kr.) stod den sista "striden" mellan kristendomen och den statliga romerska polyteismen. "Den sista stora förföljelsen" kallas det, och att det inte var så okomplicerat och enkelt som en strid kan man läsa här. Nå, det var i alla fall under denna förföljelse som Lucia strök med (och blev helgon på köpet).

Enligt legenden föddes den kyska Lucia i en rik familj i Syrakusa (Sicilien). Det var menat att hon skulle gifta sig med en kille. Hon smet dock undan från detta, och försmådd som killen kände sig skvallrade han för kejsarens (kristförföljande) ståthållare, att Lucia minsann var en kristen trollpacka (hon hade lyckats bota sin mor från blödarsjuka, genom att tro på Gud så starkt). Fast det räckte ju inte med att bara säga att hon var det, så för att skaffa sig bevis ville han få Lucia till att offra inför kejsarens avbild. Lucia vägrade naturligtvis, och blev infångad.

Eftersom hon hade avlagt kyskhetslöfte bedömdes jobb på bordell vara ett lämpligt straff. Men hon var svårknäckt; då hon inte gav sig frivilligt, menade hon, skulle hennes kyskhet vara dubbelt värd. Man hällde också kokande olja på henne, samt körde ett svärd i hennes hals. Men hon vägrade dö. Till slut dog hon ändå, men hon väntade med det tills hon hade fått sista smörjelsen.

Det finns massor av legender om Lucias ståndaktighet och motståndskraft mot tortyr. En av dessa menar att man petade ut hennes ögon med en gaffel. Gud gav henne då nya ögon, och det är tack vare denna händelse hon så ofta avbildas bärandes på ett par utpetade ögon. Så här kan det se ut.



Så egentligen borde vi - istället för att bära på stjärnor och små ljus - bära på ögon. Å andra sidan vore detta kanske lite för läskigt för barnen, och det är ju ändå för barnen vi håller på med allt detta jox.

Nu kunde jag ju ha fortsatt med hur det kommer sig att vi håller på med Luciafirande här i Sverige, trots att vi är protestanter. Men jag orkar inte - jag kör pekfingervalsen när jag skriver och mitt pekfinger är helt bortdomnat nu. Du får helt enkelt, om du är intresserad, läsa vidare på svenska och engelska Wikipedia. Det är det jag har gjort, för att få reda på ovanstående.

Agneta Sjödin har skrivit en bok om Lucia också. Här kan man köpa den och här kan man läsa ett kapitel ur den. Förresten, nu när jag precis skulle sluta skriva gjorde jag en sista googling på luciabilder, och då hittade jag en variant som skulle kunna vara ett alternativ till stjärnor och ljus, och som är barnvänligt och som skulle kunna tillverkas på pysselstunderna i skolan/dagis/lekis.



Glad Lucia på er alla.
---
Läs även andra bloggares åsikter om lucia, helgon

Scener ur ett räktenskap

Människans liv är ju bedrövligt kort, sett ur ett kosmiskt perspektiv, så att glo på videor på bloggar framstår ju som ett slöseri på tid. Gör man ändå valet att offra den tiden, i det här fallet ca ett par minuter, så kan man få se mina räkor och deras ungar simma omkring igen. Räkungarna blir allt fler nu, och är små kopior av sina föräldrar.


---
Läs även andra bloggares åsikter om räkor, video, tid

Ja se det snöa ... de

Shit alltså, snön vräker ju ner, och det är alldeles vitt ute. Jag släppte ner persiennen och klädde på mig. Kameran åkte ner i fickan, för jag tänkte att nu ska här fotas nixoglyfer.



Men när jag kom ut hade det slutat snöa, och under mina fötter smälte snön. I morgon är allt borta, och inga nixoglyfer hittade jag. Snön såg förresten, det tänkte jag på när jag var ute, ganska Hollywood-fejkig ut.
---
Läs även andra bloggares åsikter om nixiglyfer, snö

Från rock till stock

"Vad gör de nu för tiden?" är en stående rubrik i många tidningar och på bloggar och hemsidor. Det handlar om att visa upp hur forna idoler, förebilder och kändisar, mest från 70-talet och framåt, har degenererat, och helst blivit utfattiga. Tjusningen ligger i att jämföra bilder från storhetstiden med nutida bilder, och för det mesta ser det ut som att man har ställt en barbiedocka bredvid ett slitet penntroll.

Tanken är alltså att man ska mysrysa över andras förnedring. Detta är ju ganska sunkigt, om man ska vara ärlig, och därför är det extra trevligt när man ser att en gammal "storhet" - trots att den forna karriären är historia - ändå gör nåt kul av sitt liv, och verkar vara självsäker och har ett gott humör.

Jag satt och läste om Joan Jett på Spotify. Fan vet hur det gick till, men jag gillar att trycka på "similar artists", och det brukar ta mig långväga. Hon verkar fortfarande rocka hårt och spela vidare, men hur har det gått för de andra i The Runaways? Jorå, det verkar ha gått som det brukar gå med gamla gäng: nån dör, nån byter karriär, och så vidare.

Fast en av tjejerna - och det var henne jag tänkte på som varande en sån som gör nåt kul nu för tiden - sågar motorsåg!! Det är Cherie Currie. Att skulptera med motorsåg har för mig alltid tett sig som en ganska knasig hobby. Att en gammal popstjärna numera sysslar med sånt är alltså både knasigt och otippat, och därför intressant. På hennes hemsida kan man se de sköna träskulpturerna hon gör, och här är ett reportage:


---
Läs även andra bloggares åsikter om Cherie Currie, The Runaways, Joan Jett, Motorsåg

Ser en film

Jag hade sån tur att jag blev bjuden på en Voddler. Kan någon, med ledning av dessa två bilder, gissa vilken film jag tittar på?


---
Läs även andra bloggares åsikter om filmer, voddler

Mera mymlan

Det känns som att det är väldigt mycket mymlan på nätet just nu. Det har jag förvisso inget emot. Nä, i själva verket känner jag att jag vill bidra till myckenheten.

Härinne gjorde jag den.
---
Läs även andra bloggares åsikter om mymlan, sång

Det kan finnas ett värde i att stycka upp bilder

Jag har tänkt ta ett kort på de fina juleljusen över sergels torg ett bra tag, men inte förrän i morse, när jag var tvungen att gå, blev det av. Ganska pampigt faktiskt, när man står där under.



Jag klippte ut en detalj ur bilden. Jag är ju ingen fotograf och så, men jag har i alla fall märkt att delarna av en bild förmedlar olika stämningar, som satta ihop utgör den sammanlagda känslan. En enskild del av en bild behöver inte alls kännas som att den hör ihop med helheten. Det kan därför finnas ett värde i att stycka upp större bilder i minde enheter ...



... eftersom man då, så att säga, får flera bilder på köpet.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, foto

Kylan i kroppen

Gång på gång säger jag det till mig själv, att jag måste sluta använda SL:s jäkla plaskort, det där man fyller på. Ännu en gång, nu i morse, blev jag stående framför busschauffören med ett kort som hade gått ut, och fick gå till jobbet i snålblåsten. Hädanefter blir det den gamla 30-dagarsvarianten av papper.

Kylan i kroppen jag ådrog mig under morgonens promenad har fortfarande, efter två timmar, inte gått ur, och lär väl sitta kvar tills jag tar ett bad ikväll. Tills vidare får jag värma mig till minnet av morgonens pendeltågsfärd, vilken jag beskrev i ett bidrag till pendeltågsbloggen.

Nå, från det ena till det andra (jag är verkligen de tvära kastens man). Annika Norlins krönika i gårdagens Stockholms City var läsvärd. Jag klippte ut den. Tryck för att förstora.


---
Läs även andra bloggares åsikter om pendeltåg, åkkort, kyla

Dålig på popåret '76

SvD:s quiz "Koll på popåret 1976?". Jag trodde jag skulle vara hyfsad, få en åtta-nio poäng sådär. Men icke.



Fyra av tio är ganska uselt. Jag var 12 år 1976, och det jag inte snappade upp i musikväg då borde jag ha lärt mig senare. Men icke, som sagt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om quiz, pop

Stort Som Själva Tjörn

Äntligen vet jag hur stor ön Tjörn nästan är. Tjörn är nästan dubbelt så stor som Manhattan, eller nästan dubbelt så stor som Hongkongön. Tack vare ett jätteisberg vet jag detta. Det är nämligen så att medans internationella tidningar beskriver dess storlek som "twice the size of Manhattan" och "nearly twice the size of Hong Kong island", så beskrivs det som "nästan stort som Tjörn" av svensk media (Exp, SR, Svt m.fl.).



En lustig sak, förresten, är att när man googlar efter nyheter så märker man att de olika medierna kopierar varandra. Inget fel i det, om det inte vore för att man slarvar. Till exempel hette det från början att isberget var "stort som Hongkongön", och det stämmer säkert, men vartefter att nyheten breder ut sig och kopieras blir isberget efter ett tag "stort som Hongkong". Det är en viss skillnad på storlek.
---
Läs även andra bloggares åsikter om isberg, manhattan, hongkong, tjörn / bilden härifrån

Så hittar jag mina soundtracks

När jag lägger upp filmer på youtube brukar jag försöka att använda musik som det inte blir nåt upphovsrätts-tjafs om. Ett tips, från mig till dig, är att ladda ner riktigt gamla filmer från till exempel youtube eller google video, och konvertera om musiken på dessa till mp3 och sen lägga den på dina egna filmer. Så brukar jag göra.

Verktyg att använda till detta finns det många av. Till exempel kan man använda flvto.com. till att göra om videon till mp3, bara genom ett par knapptryckningar. Vill man sedan trimma till musiken lite, klippa i den och sådär, ja då kör man med Audacity. Audacity är ett gratisprogram som är busenkelt och som väl bör finnas i var mans dator.

Ja, så jag strövar omkring på youtube och leta efter bra-att-ha-musik. Jag brukar snubbla över både det ena och det andra. Det mesta passar inte som filmmusik, men kanske till annat. Den här, som jag hittade nyss, tror jag fan ska bli min nya ringsignal.


---
Läs även andra bloggares åsikter om filmmusik, konvertera, youtube

Flaggdag

Jag hissade flaggan nyss. Det är nobeldagen, därför. I bara skjortärmarna var jag ute i det morgongråa. Det var inte särskilt kallt, och luften var så genomfuktig, så det var faktiskt ganska uppfriskande.

Väl inne och tillbaks framför datorn igen hittade jag, på BibliOdyssey , en bunt intressanta bilder. Det är en "Kriegsbuch" (krigsbok) från slutet av fjortonhundratalet. Bilderna är tecknade så att perspektivet i och för sig är helt åt skogen, men så att man liksom ser hur det (krigsgrejorna) är tänkta att fungera. Fast en bild undrar jag lite extra över - är det en badring för att ta sig över vallgravar tro?

Jag gick vidare in i nätet en bit till. Om en stund vandrar jag ut igen, och går och hämtar mig en kopp kaffe, men innan dess vill jag visa en filmaffisch. Jag kan inte bestämma mig för om det är en av de fulaste jag någonsin har sätt - eller en av de tuffaste: The Neanderthal Man.
---
Läs även andra bloggares åsikter om flaggdag

Flygel, Harpa

Jag har inte tänkt på saken förut, men när de stod alldeles invid varandra kom jag att tänka på't - att en flygel egentligen är en harpa inuti en låda.



Ja, eller typ liksom.
---
Läs även andra bloggares åsikter om musikinstrument

Blötbänken

Jag tömde kameran på några bilder. Den här utstrålar mörker, tristess och hopplöshet, tycker jag.



Fast det är klart, kråkan därborta livar ju upp lite.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, kråkor, depp, bänkar