Om "egna" videor

Att som vanlig människa göra en musikvideo innebär för det mesta att man använder bilder/filmer skapade av någon annan, samt musik skapad av någon annan. Tittar man på YouTube ser man att det ofta är så. Ibland kallas detta beteende upphovsrättsintrång, men ibland tycker YouTube/skivbolagen att: Okej, låt gå.

Det handlar naturligtvis inte om att man vill stjäla varken filmsnuttar eller musik, utan om att man vill hylla en bra låt. Det finns ett gammalt talesätt som lyder: Kärlek vill barn. På samma sätt är det med den här saken: Bra låt vill video. Sen att folks videos ofta sänker låten genom sin tafflighet, det är en annan sak.

Man får göra sitt bästa, helt enkelt, och ibland räcker det. Till exempel blev jag rätt nöjd över en Cramps-låt jag bildsatte för nåt år sedan. Nu såg jag att min brorsa hade lagt nåt tecknat över en låt (hans musiksmak skiljer sig totalt från min), och då blev jag inspirerad att göra detsamma.



Det blev ganska lyckat, om jag får säga det själv. Lite taffligt, javisst, men inspirerat taffligt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om video, youtube

BBC:s iPlayer

BBC:s tv-program är låsta för oss svenskar, men BBC Radio (iPlayer) är öppen. Vilket är bra, för det finns en hel del bra lyssning där, vad det verkar. Till exempel det här - en uppläsning av Arthur C Clarke's novell 'Before Eden'. Precis som med SVT Play så ligger inte grejerna kvar för evigt, men jag såg att just den här uppläsningen fanns som torrent, så den kan tankas ner. Gillar man inte Sci-Fi kanske man gillar annat som ligger utanför det vanligaste, som till exempel att bli förvandlad till en insekt. I skrivande stund ligger Kafkas 'Metamorphosis' på iPlayer i 16 timmar till.
---
Läs även andra bloggares åsikter om arthur c clarke, kafka, radio, bbc

Istället för bloggtorka: animerade giffar

En liten släng av bloggtorka. Lustigt, flera verkar lida av samma sak. Kan det vara snön? Nå, det finns annat i livet än att blogga. Till exempel kan man gå på bloggträff. Eller så kan man göra animerade giffar.


Nour El-Refai


The Thing


The Wicker Man
---
Läs även andra bloggares åsikter om animerade giffar

Oscar II - en riktig (logo)typ

Jag tittade på Uppdrag granskning som handlade om att FN:s fredsarbetare köper sex av lokalbefolkningen i Kongo-Kinshasa. I programmet förekom organisationen Folke Bernadotteakademin. När man fick se deras logga tänkte jag: - Fan, det ser ju ut som en gubbe med skägg och mustach! Ja faktiskt, typ som den gamnla Bernadotten Oscar II.



Åtminstone tycker jag det (även om muschen är lite väl Bismarcks-hängig).
---
Läs även andra bloggares åsikter om kungar, loggor

Sanitetskroppens mellangård

Fredag och lunchrast. Solen skiner och stationsvakt tar en promenad. Hans blick far hit och dit, likt tak-kameran på en Google Maps-bil. Han spanar efter nixoglyfer och hål. Han hittar ett par halvhyfsade nixoglyfer på Linnégatan. Dem tar han hand om när han kommer hem från jobbet. Och så hittar han, i en container på Karlavägen, ett hål.



Just denna typ av hål, tänker stationsvakt, är lite av en bortglömd sort. Med det menar han att avloppsrör, dem vet man ju hur de ser ut inuti, den vetskapen finns liksom i folks begreppsvärld. Samma sak gäller för inuti själva toalettskålen. Killar, om inte annat, står ju oftast upp och kissar, så hur den ser ut är liksom välbekant.

Och så har vi då den bortglömda hålgången då, den sanitära kroppens mellangård kanske man kan kalla den. Det är utgångshålet från toan, rörstumpen som ska passas in i själva avloppet. Den tänker man inte så ofta på. Och faktiskt, filosoferar stationsvakt, kanske det är lika så bra.


---
Hålserien: Stuprör, Kyrka, Skogås-hus, Bodar och träd, Pissoir, Dikesrör, Under bro-hus, Riddarholmskyrkan, Skogåsbunker, Två kvällshål, Ännu ett kyrkohål, Ett par hål i det fina vädret, Klarakyrkan revisited, Ett trädhål, Tankhål, Ett förvinterhål, Ett hål-hål, Ett rörhål, Ett brunnshål, Tråk-kyrkohål, Ett snöigt trädhål, Åter till Oscars, Blandade hål, Stughål och väggspricka
---
Läs även andra bloggares åsikter om hål

Nixoglyfer av olika sorter

För tillfället är jag uppe i tjugo poster i nixoglyfbloggen, vilket är ganska lite med tanke på att det finns så mycket "ritpapper" därute den här vintern, och då har jag ändå fått mig tillskickat ett par nixoglyf-spaningar. Nåja, det är ännu långt kvar till vår.

Jag fick för mig att kolla hur ofta de olika sorters nixoglyferna förekommer. För det mesta innehåller ju en spaning fler än en nixoglyf. Så jag räknade. Inom de tjugo spaningarna såg det ut så här.

Tecken/Krumelurer: 9 st.
Ord/Bokstäver: 15 st.
Föreställande något: 12 st.

En speciell grej med den bloggen, förresten, är att jag skriver på engelska. Jag skriver kortfattat, v ä l d i g t kortfattat. Men det är ändå modigt gjort av mig, eftersom jag vet med mig att jag är så dålig på engelska och därför har så dåligt självförtroende på den punkten. Egentligen är det konstigt att jag har så svårt att uttrycka mig på engelska, för jag förstår engelska väldigt bra.
---
Läs även andra bloggares åsikter om engelska, nixoglyfer

Ett sånt där nytt apotek

Igår hittade jag ett nytt apotek, ett sånt där privat. Jag gick in och köpte Bamyl, och passade samtidigt på att fråga vad skillnaden mot ett gammalt vanligt apotek var.

- Ingen större skillnad, sa hon som jobbade där. - Jaha, sa jag. Tydligen skulle det kunna bli billigare också, med tiden, men än så länge var priserna likartade. På väg därifrån funderade jag om det fanns typ Bamyl och sånt på mitt ICA hemma, men väl där såg jag inget i den vägen. Är det ens tillåtet ännu?


Och på tal om att se saker, förresten, så såg jag två kvinnor klädda i sån där heltäckande niqab imorse, vilket var skumt då jag så sent som igår, i ett samtal om såna, hävdade att den här debatten om niqabars varande eller icke varande är löjlig, eftersom det knappast finns någon i Sverige som klär sig så, åtminstone inte vad jag hade sett.
---
Läs även andra bloggares åsikter om apotek, niqab

Halar

Kungen har haft namnsdag idag, och för min del betyder det flagghissning först, och flagghalning sen. Jag tänker inte visa hur jag hissar (host), men jag filmade lite av halningen. I tunn skjorta och med uppkavlade ärmar stod jag ute i kylan.


---
Läs även andra bloggares åsikter om flaggor, snö

Dröm!

"Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut", så börjar den kända låten "Inatt jag drömde". Egentligen, när man tänker efter, så låter detta ganska dumt. Dumt eftersom väldigt få av ens drömmar går i repris. Det absolut vanligaste är ju att en dröm är unik, och vill man göra en låt om drömmar så vore det mer intressant att skriva om en dublett-dröm.

Nå, med det sagt vill jag berätta om nattens dröm, vilket är ganska inkonsekvent med tanke på det jag skrev ovan, eftersom denna dröm kändes rätt unik i sitt slag. Dock, den var spännande och innehåller antagligen många bottnar och erbjuder säkert många tolkningsmöjligheter.

Jag befann mig på en annan planet. Det var ett snöigt ställe. I den mån det fanns liv så bestod det av vildhundar. De höll till i ett träsk och var inte farliga. Själv tillhörde jag en grupp människor som hade placerats där.

Eller tillhörde jag dem verkligen? Det var något som inte stämde, vilket visade sig när vi pratade med varandra. Vår grupp, en 7-8 stycken av bägge könen, bodde i en snö-igloo (formad som en riddarborg). Vi satt därinne och pratade. Ju mer vi pratade desto mer visade det sig att att alla där hade en sak gemensamt:

Nämligen att de hade gjort något dåligt i livet, och nu hade en tioårsperiod på sig att sona/reparera det dåliga (eller onda) de hade gjort. Lyckades de inte med det hamnade de i helvetet. En kille i gruppen ville inte berätta vad han hade gjort som skulle sonas, men hans uppgift på planeten var uppenbar:

Han skulle hålla en liten boll i vänsterhanden i tio års tid. I sträck alltså - han fick aldrig släppa den - inte ens när han sov. Tappade han bollen: helvetet nästa. Vi andra tyckte synd om honom, och jag kom med ett förslag. Jag tyckte att vi skulle utrusta hans arm med en mitella så att bollen hölls på plats i handen.

De andra menade att det kanske skulle räknas som fusk och att han skulle komma till helvetet på grund av det,men jag kontrade med att vi kunde ju bryta armen av honom, för då skulle han ju ändå vara tvungen att ha mitellan.

Och i den stilen gick våra samtal därinne i snöborgen. En efter en berättade de om sina liv, och vilka straff/uppgifter som kunde rädda dem från helvetet. Jag minns inget av deras historier, men jag minns att min oro tilltog vartefter turen att berätta närmade sig mig. Jag kom inte på något dumt jag hade gjort, och jag hade inte fått någon uppgift. Hörde jag alls dit över huvud taget?

Ja, sen ringde klockan och drömmen avbröts. Jag var lättad, men samtidigt hade det varit intressant att få veta vad som hände med mig. Och hej på dig förresten. Jag tror inte många läser ända hit ner. Drömbeskrivningar är rätt impopulära. :-)
---
Läs även andra bloggares åsikter om drömmar

Den intressanta snön

Snö kan vara på olika sätt. Ibland är den jobbig, klafsig, ful och grå, och ibland är den snygg som på ett vykort. När den är så mycken som den är nu, då är den intressant.


Jag tycker det är fascinerande när pendeltågsstationen är täckt av djup snö. Folk går inte ett steg i onödan, utan följer de spår som finns, i den mån det finns några. Som på den här bilden, spåren leder fram till ställena där pendeltågsdörrarna öppnas och inte ett snedsteg mer. Det är lite Etch A Sketch över det hela.


Det här är Franz Berwald. Han levde mellan 1796 och 1868 . Nu hänger han på en pelare utanför mitt jobb. Det aktuella snöläget låter honom leka att han är någon annan än den han är. Men hans mun är metalliskt frusen, så han kan inte berätta för oss vem. Vi får gissa. En Ku Klux Klanmedlem? En stjärngosse? En påve? Kanske noskonen på en raket?

---
Läs även andra bloggares åsikter om snö, pendeltåg, berwaldhallen

Mumin på YouTube

Det finns en massa Mumin-avsnitt på YouTube. Ja ja, jag vet att det är för barn. Men skitsamma i det, jag gillar't.



Den här gif-bilden plockade jag ur en actionfylld scen från avsnittet "Vintergäster".
---
Läs även andra bloggares åsikter om mumin

Världshistoriskt viktigt?

På Wikipedia kan man läsa om vad som har hänt ett visst datum genom tiderna, i den mån det har hänt något, och det har det ju oftast gjort. Denna dagen, den 27:e januari, till exempel, fast år 1945, befriades Auschwitz-Birkenau.

Man kan ju tänka att det handlar om viktiga datum, kopplade till viktiga händelser, som återfinns på Wikipedia. Men nja ... det beror ju på hur man ser på vad som är viktigt ur ett världshistoriskt perspektiv. Detta blev jag varse när jag kollade upp vad som mer hade hänt den 27:e januari genom historien.

Såklart platsar: "98: Trajan becomes Roman Emperor after the death of Nerva." och "1606: Gunpowder Plot: The trial of Guy Fawkes and other conspirators begins, ending with their execution." Dessa händelser bör ju ha lämnat nån form av avtryck och förtjänar säkert att nämnas i historieskrivningen på Wikipedia. Men detta:



? ? ? Snacka om att högt blandas med lågt. Å andra sidan är ju detta en del av charmen med Wikipedia ... och hela nätet förexten.
---
Läs även andra bloggares åsikter om historia, viktiga datum

Ansiktet

Alltså, den där Mussolini-boken jag håller på att läsa, den ligger ju alltid bredvid sängen på golvet. Jag läser på kvällarna, och innan jag släcker hamnar den där. Och ibland hamnar den med baksidan uppåt.



Och alltid hajar (ett eller två j?) jag till då, när jag råkar få syn på den nedersta bilden där. Tittar man noga på'n ser man att det är Mussolini som simmar. Antagligen crawlar han, men ett streckkodsklistermärke har hamnat ovanpå bilden, så man får det egentligen bara till ett ansikte i en struktur. Jag får alltid för mig att det är den kända ansiktet-på-Mars-bilden jag ser.



Antingen gör jag en fullkomligt logisk koppling ... eller också är jag bara konstig. Jag är osäker på vilket.
---
Läs även andra bloggares åsikter om ansikten, böcker, mussolini, simmar, mars

Ny grej på Google Reader

Idag kom det en ny grej som verkar supernyttig till Google Reader, nämligen möjligheten att "prenumerera" på uppdateringar/ändringar av webbsidor som inte har nåt flöde. Jag ville testa, men fattade inte hur det gick till.

Sen kom jag på det - det funkar inte på svenska. Gör då alltså så här: Gå till inställningar (uppe till höger). Där väljer du Inställningar för Reader. Och därinne, på Språk, väljer du Engelska.

Ja, sen ska det tydligen bara vara så att man klistrar in en sid-adress på det vanliga klistra-in-adress-stället, så håller Google Reader koll på när det händer nåt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om flöden, rss, google reader

Ser ju finfint ut ....

Ah!! Äntligen ett Slussen-förslag som ser bra ut! .... ropade jag ut för mig själv när jag såg bilden på DN:s framsida. Glädjen varade ända fram tills jag tittade lite närmare på skärmen, och såg texten under bilden (förstora så får du se).


---
Läs även andra bloggares åsikter om slussen/DN, DN, DN, SvD, SvD

Bättre färger förr

Häromdan satt jag och kollade på nån svensk deckare/polisfilm - minns inte vilken - och störde mig enormt på färgsättningen. Allt var filmat i nån slags blågrå nyans som antagligen skulle signalera kyla och modernitet på samma gång.

När började det här jäkla ofoget? Var det kanske med Seven, för femton år sedan, den var ju liksom gulaktig den. Det kanske var så, och sen dess har det bara gått utför på färgfronten. Det hela känns fuskigt, slappt och genvägsaktigt, tycker jag, och förresten funkar det inte heller. Blågrått känns inte kyligt och modernt, utan bara trist.

Tacka vet jag hur det var förr, på 40, 50 och 60-talen, då visste de att ösa på med s k ö n a färger. Saltkråkan var, när jag tänker efter, en höjdpunkt färgmässigt. Och till och med när det var nattscener lyckades man med färgerna förr. Kolla in den här, den är från 1950.


(Ur filmen Gone to Earth)
---
Läs även andra bloggares åsikter om filmer, färger

Lite under isen - igen

För ett par veckor sedan skrev jag att en obehaglig tanke vore att hamna under isen och att liksom se folk underifrån. En sån grej har jag sett på film, men när jag skrev om saken var jag osäker på vilken. I kommentarerna blev jag upplyst om att det var i "Omen 2" den scenen fanns. Nu satt jag och tittade på en (mycket bra) dokumentär på YouTube om en helt annan sak, och där, i den sjunde av den tiodelade dokumentären, dök under-isen-scenen upp. Jag klippte ut den.



Ljudet från filmen fanns inte där, så jag la på ett eget ljud. Tanken med detta egna ljud var att i motsats till faktumet att allt blir roligt med Benny Hill-musik, så blir allt lite läskigt med musik uppspelad långsamt och baklänges. Jag använde Audacity.
---
Läs även andra bloggares åsikter om is, drunkning, nojor, film

Gummitricket

Ni vet det där tricket med pennan; håller man en penna löst mellan fingrarna, och gungar den stadigt upp och ner, så skapas illusionen av att pennan är av gummi - alldeles mjuk och böjlig. I gårdagens partiledardebatt passade Reinfeldt på att visa att tricket även funkar utan penna, åtminstone hyfsat.



Vad de pratade om? Ingen aning, jag lyssnade inte så noga. Men antagligen tävlade de väl som vanligt om vem som kunde få ett tråkigt ämne att låta ännu tråkigare.
---
Läs även andra bloggares åsikter om fredrik reinfeldt, mona sahlin, agenda, partiledardebatt / ab, svd, dn

Poppis med gammal vitkål

Jag hade lite vitkål liggandes. Den var för gammal och såg rätt ofräsch ut. Jag lät den då ligga framme ännu lite längre så att den torkade. Sen malde jag den och gick bort till akvariet. Om mina räkor hade kunnat tala hade de nog sagt: "Det gjorde du rätt i!".



Ja visst inser jag att filmsnuttar på mina räkors små förehavanden är totalt ointressanta för 99,99 procent av bloggsverige. Ändå blir det en sån snutt nån gång ibland. Det är det som är det finfina med att ha en egen blogg - man gör vad fasen man vill.
---
Läs även andra bloggares åsikter om räkor, vitkål

Jag the Ripper

Jag fick för mig att göra något oväntat - att rippa CD-skivor. Hade inget bättre för mig, och jag är ju faktiskt rätt missnöjd med kvaliteten på mina låtar. De låtar jag har i datorn laddade jag ner för åratal sedan, och på den tiden - med internethastigheterna som var då - var det viktigt att hålla storlekarna nere. Det är möjligt att ljudet blev lidande.

Lustigt nog hade jag aldrig rippat en skiva förut. Jag letade fram min gamla dammiga CD-hög och drog fram tre random skivor. Och så in i luckan i datorn. Jag blev erbjuden flera rip-möjligheter, och den jag tog var vanliga Windows Media Player. Jag vet inget om kbit:s per second och sånt, men det fick bli 256.



Rippningen gick på nolltid. Det som tog tid var istället döpandet av låtarna. Man tycker ju att Windows Media Player hade kunnat suga den informationen åt sig från nätet, men kanske var skivorna för gamla för det. Jag fick göra't för hand, och det var förresten rätt skön terapi.



Skivorna jag omvandlade till mp3:or tillhör ju inte direkt min vardagslyssning, och det var antagligen därför de var dammiga. Men nu får de i alla fall en renässans och ett nytt liv i min mp3-spelare.

De här skivorna blev det: Lena Philipsson - My Name, Nationalteaterns Greatest Hits och El Hombre Elastico - Kuckeliku.
---
Läs även andra bloggares åsikter om skivor, rippa, mp3, musik

Rörliga bilder

Dèmoni 2


The Cook the Thief His Wife & Her Lover


Little Children


Exodus


Mulholland Dr.
---
Läs även andra bloggares åsikter om filmer, giffar, animerat

En husvägg

Jag tänkte skriva att det här var ju ändå en rätt deprimerande syn: Ett igenbommat kafé, en skitig husvägg, en avgasig gata (Långholmsgatan) med drivor av slask. Men så, när jag satt och klippte ut bilden, så ...



... såg jag samma ställe framför mig, fast i tanken genom en dallrande augustihetta. Jag tänkte att jag var på väg hem från sol och bad och att jag stannade upp lite där. Jag hävde mig upp på papperskorgen och blev sittande där en stund, lutandes mot den varma husväggen.

Bilar kryper sakta förbi, och människor passerar mig där jag sitter. En del tittar snett mot mig och tycker antagligen att jag är för gammal för att sitta uppflugen där. Men jag bara ler och betraktar dem slött tillbaks genom mina solglasögon. Det börjar bli svettigt att sitta där, och kanske bestämmer jag mig nu för att köpa en glass. Jag hoppar ner och börjar lunka gatan fram.
---
Läs även andra bloggares åsikter om snö, slask, drömmar, husväggar

För ett år sedan

Det är ju så kallt, vitt och fint den här vintern, att man nästan har svårt att föreställa sig hur det annars skulle kunna vara. Men det är ju förvisso lätt att kontrollera. Så här såg det ut vid Slussen i Stockholm för ett år sedan. Lite snö på marken, men ganska slaskig och strax bortsmält.



Anledningen till att jag tog den bilden - och en hel del andra bilder på Slussen - var att Slussen inte alltid kommer att finnas kvar i den form den nu har. Den är sliten och det talas om rivning. Jag ville dokumentera. Vissa av bilderna lade jag förexten in i flickr-gruppen Slussen.
---
Läs även andra bloggares åsikter om vinter, snö, 2008, slussen

Ett stughål och en väggspricka

Hål igår och hål idag. Jag är rätt förkyld fortfarande, så några powerwalkar blir det inte på rasterna. Istället lunkar jag omkring bland husen bara, och plåtar hål

Den här lilla stugan är belägen en liten bit bakom Historiska museet. Den var ordentligt tillbommad, men ett hål fanns uppe vid taknocken. Det verkar som att den används som förråd. Möjligen tjänstgör den som lekstuga på sommarn också, men jag vet inte.


En spricka i husväggens fina skiffer. Det är Linnégatan det här, och jag stoppade in kameran och knäppte av. Därinne fick jag se det jag nästan alltid får se när jag hålplåtar: skräp. Nåja, sånt e livet.


Hålserien: Stuprör, Kyrka, Skogås-hus, Bodar och träd, Pissoir, Dikesrör, Under bro-hus, Riddarholmskyrkan, Skogåsbunker, Två kvällshål, Ännu ett kyrkohål, Ett par hål i det fina vädret, Klarakyrkan revisited, Ett trädhål, Tankhål, Ett förvinterhål, Ett hål-hål, Ett rörhål, Ett brunnshål, Tråk-kyrkohål, Ett snöigt trädhål, Åter till Oscars, Blandade hål
---
Läs även andra bloggares åsikter om hål, foto

Penna i örat

Det är en klassik bild, läser jag - alla partiledarna samlade på samma ställe och plåtade för att hamna på SvD:s framsida. Det finns ett litet bildspel också, om hur bilden tas. En efter en troppar de in, partiledarna, och tar plats framför fotografen. På en av bilderna pekar Maud Olofsson mot sitt ena bröst.

Eller gör hon det? Nä, egentligen skrapar hon nog med nageln för att ta bort en fläck, eller nåt i den stilen. Det är det som är grejen med bilder, allt finns i betraktarens öga. Och det som inte finns i betraktarens öga får man lägga dit själv. Lite kreativt arbete i ms paint ...



... förvandlar Maud Olofsson petande finger till en penna som sticker ut ur Reinfelds öra.



Jag tror det är det de skrattar åt.

---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, ms paint

Från den amerikanska bibblan

Via en biblioteksblogg hittar jag till en kul blogg som jag tänker prenumerera på:

Awful Library Books

Det är amerikanska biblioteksböcker, oftast inte helt fräscha, varken årtalsmässigt eller på andra vis. Fast påfallande ofta har de snygga omslag åtminstone.


---
Läs även andra bloggares åsikter om bibliotek, usa, böcker

Inget Skogås

Idag lanseras Google Street View på svenska. Kul, men tyvärr diskrimineras the streets of Skogås. Det närmsta min gata man kommer syns på bilden här nedan.



Kör man uppförsbacken upp i en minut hamnar man i Skogås centrum, men dit vågade sig inte Google-bilen.
---
Läs även andra bloggares åsikter om google street view, google maps, kartor, gatuvy

En cykel, en moppe och tre hål

Det gäller att se upp när man rör sig utefter husväggarna. Istappar hänger i takskägg och stuprörsmynningar högt däruppe och är livsfarliga just nu. Isigt är det även på marknivå, som synes på bilden här nedan. Den som äger den cykeln eller moppen kan inte räkna med en snabb avfärd om det skulle brinna i knutarna, utan får nog vackert vänta på bättre tider.



Moppar och cyklar i all ära - hål är ändå intressantare. Hål och hål förexten (min farfar uttalade förresten så), egentligen är det ju inga klassiska hål jag plåtar, utan innandömen. Här har vi en svart lucka på en husvägg. Bakom den ... tja, det ser ut som om byggjobbare har hållit till där. Inuti innandömet.




Och här har vi en annan lucka på en husvägg. På insidan stöter vi på en öppning till ett mörker. Spännande, men så långt nådde inte min kamera.




En kinarestaurang. Bakom och under såna (restauranger över huvud taget alltså) är det alltid lite illaluktande och guckigt. Julstjärnan av metall vi ser därinne, den är mynningen till ett suga-ut-illaluktande-guck-rör, tror jag.




Fler hål blev det inte den här gången. Jag var iskall om öronen vid det laget. Den relativa värmen ute idag (typ ett par minusgrader skulle jag tro) gör luften fuktig och kylande.

Hålserien: Stuprör, Kyrka, Skogås-hus, Bodar och träd, Pissoir, Dikesrör, Under bro-hus, Riddarholmskyrkan, Skogåsbunker, Två kvällshål, Ännu ett kyrkohål, Ett par hål i det fina vädret, Klarakyrkan revisited, Ett trädhål, Tankhål, Ett förvinterhål, Ett hål-hål, Ett rörhål, Ett brunnshål, Tråk-kyrkohål, Ett snöigt trädhål, Åter till Oscars
---
Läs även andra bloggares åsikter om cyklar, moppar, is, hål, luckor

En tecknad gåva

Till vänster: Ted Danson ("Skål" m.m.). Till höger: En dam med nån form av handikapp. I mitten: En bild på Ted Danson.



Jag betraktar bilden en stund. Ett ord på engelska tar gestalt bakom pannbenet: Disturbing.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder / bild via
---
(Men det finns säkert en vacker historia bakom bilden).

Soldier of Love

För ett par månader sedan skrev jag att det kommer en ny Sade-skiva. Och det gör det, den 10e februari. Nu hittade jag videon till titel-låten.



Sade Adu är 50 nu, såg jag, men hon tycks inte ha åldrats nämnvärt.
---
Läs även andra bloggares åsikter om sade

Fyller igen ett kunskapshål

Jag var på bibblan häromdan förexten, och lånade en bok om Mussolini. Jag tänkte att jag skulle lära mig lite. Hittills har jag bara hunnit med att läsa ca 60 sidor, men redan har jag hunnit lära mig exakt hur djupt mitt kunskapshål om Italien egentligen är: bråddjupt. Skönt att fylla igen såna hål, boken verkar helt okej.

---
Läs även andra bloggares åsikter om mussolini, kunskap, italien / ISBN 10: 911301949X

Det tog nog ett tag att invandra på den tiden

Det verkar vara många som har bloggat om DN-artikeln "Europeiska män stammar från bönder". Lustigt, för haplogrupper och y-kromosomer, det hör man ju inte pratas om i fikarummet till vardags direkt. Antagligen blir det intressant eftersom man här delar upp män och kvinnor som havandes olika ursprung ... typ.

Jag har inget att tillägga egentligen, för jag vet för lite om sånt där. Fast en sak kan jag fundera över, och det är detta med dessa invandrade mellanöstern-jordbrukare som charmade in sig hos samlar/jägar-tjejerna* häruppe och därmed i förlängningen evolutionärt trollade bort samlar/jägar-killarna; de invandrade inte som man gör nu för tiden.

De gjorde det bokstavligen: I n v a n d r a de. Alltså, de kom gåendes. Fatta hur lång tid det måste ha tagit att komma gåendes från till exempel floden Eufrat till till exempel den landmassa som skulle bli Sverige? Lång tid.

Som jag skrev har jag dålig koll på sånt här, men jag föreställer mig att den som fick för sig att vandra iväg från mellanöstern och uppåt inte var samma person som kom fram. Han som kom fram var antagligen en ättling till initiativtagaren, och vid det laget ganska uppblandad med folk boendes på vägen hit. Så föreställer mig jag saken i alla fall.
---
Läs även andra bloggares åsikter om urtiden, kromosomer, dna
---
*(fast antagligen handlade det inte om att "charma in sig", utan att bondeliv innebar ökad överlevnad/reproduktion gentemot jägarlivet, eller nåt i den stilen).

Olika liv man kan ha

Ett av datorns öppna fönster befolkas just nu av nån slags partiledardebatt. Mona Sahlin sa för en stund sedan: "Det här har jag slagits för i hela mitt politiska liv". Vad det var hon hade slagits för minns jag inte, men jag kom att fundera över det där med "mitt politiska liv".



Jag har inget "politiskt liv". De flesta har nog inte ett sådant. Ett arbetsliv har jag förvisso. Har jag några fler liv? Jag hade ett sportliv en gång i tiden, men inte längre. Jag har ett familjeliv.

Förvandlas en sysselsättning förresten till "ett liv" bara för att det tar upp en viss tid av ens liv? Hur lång tid krävs det i så fall? Jag har bloggat i sisådär sex år. Har jag ett bloggliv? Och så vidare.
---
Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, debatt, liv / Ab, SvD

"Synligheter"

Den här bilden föreställer Lena Adelsohn Liljeroth. Jag hittade den inne hos Jansson, som drömde om henne. Hon har en tröja på sig, en lite grand genomskinlig historia, brösten syns. Egentligen inget märkvärdigt med det, utan den sortens synlighet är ju ganska accepterad, för att inte säga allmänt uppskattad.

Då kommer jag att tänka på ett par andra "synligheter". Om en man har lösa byxor på sig, kanske träningsbyxor, men inte har kalsonger under, ja då avtecknar sig formen/konturen av ett kön därunder. Precis som i fallet Adelsohn Liljeroth kommer omgivningens blickar att dras till "synligheten", snarare än till ansiktet (som är det politiskt korrekta stället att titta på när man talar med någon).

Det finns en tredje variant också, nämligen den så kallade kameltån. Vet man inte vad den är för något finns en förklarande bild på Wikipedia. Även den är en "synlighet" - nåt som stjäl uppmärksamhet.

Jag vet inte om "synligheter" är ett bra ord på't, men det får duga som namn. Det jag kommer att tänka på nu är vilket som anses vara finast/fulast, mest lockande/minst lockande. Kort sagt, vill man se saker och ting på folk, eller vill man slippa?
---
Läs även andra bloggares åsikter om kön, bröst, genomskinligt, synligheter

Från vaggan till graven

Jag prenumererar på Robert Crumbs nyhetsbrev (som är i bloggform). Det handlar mest om att man kan beställa originalteckningar med äkthetsintyg, vilket jag inte tänker göra. Jag gör det av samma anledning som jag besöker ett Kate Bush-forum: jag vill hålla en allmän koll bara. I Crumbs fall innebär det att jag får se på skojiga och snygga bilder och serier. Som den här bredvid till exempel, den berättar verkligen - om än skruvat och väldigt koncentrerat - sanningen om livet.

---
Läs även andra bloggares åsikter om robert crumb, livet

Tiotalets andra kulturfyra

Jag tänkte att jag skulle göra en kulturfyran, det var länge sedan. Denna vecka handlar den om: "webben och om ditt förhållande till webben".

1. Vilken webbläsare surfar du med?
På jobbet är det Explorer som gäller, men hemma, där jag har ett eget val, är det Firefox.

2. Minns du första gången du surfade på webben?
Jag minns inte första gången, men jag minns åtminstone den första tiden. Det var facket på mitt dåtida jobb som hade ett par uppkopplingar. Jag minns att jag surfade efter bilder på ett helt okontrollerat vis (ett beteende som jag har behållit), och att jag av nån anledning skrev ut varenda fin bild jag hittade, som om bilderna skulle försvinna från webben, eller att jag aldrig mer skulle få möjlighet att besöka den.

3. Vad är en bra blogg för dig? Eller varför bloggar du eller varför läser du bloggar?
En bra blogg är en blogg man tycker om att besöka. Så brett måste man uttrycka saken.

4. Vad tycker du om Aftonbladets Stora Bloggpris?
Jag var nominerad förra året. Jag vann inget, men jag fick gratis mat och möjligheten att träffa trevliga människor. I år är jag inte nominerad, men får ändå möjligheten att träffa människor och käka mat helt gratis. Så jag är positiv.
---
Läs även andra bloggares åsikter om kulturfyran, webben

Filmrekommendationer

Två filmer har jag sett de senaste två dagarna: Attack of the Crab Monsters och The Hangover. Den förra innehåller visserligen ett par krabbmonster, men jag vill nog ändå rekommendera den senare. Trots brist på krabbmonster var den klart sevärd.
---
Läs även andra bloggares åsikter om filmer, rekommendationer

Nån slags pin

Vete fan vad det är för något, den måste ha kommit farande ut ur garderoben när jag letade efter skor, och hamnat på golvet. Nån slags metall-pin av nåt slag är det väl.



Men jag märkte inte av'en förrns en signal från min häl talade om att något vasst hade trängt in i köttet. Fan vad ont det gjorde.
---
Läs även andra bloggares åsikter om pin, häl, smärta

En frilagd Kate Bush

Jag gillar att frilägga bilder - ta bort bakgrunder och sånt som ska skapa atmosfär. Förenkla, helt enkelt. Det är skön terapi att hålla på, man glömmer sig själv en stund. Jag är rätt slarvig och oftast slänger jag bilden när jag är klar, men ibland har det hänt att jag har lagt upp resultatet här, som till exempel demonerna.

Jag brukar besöka ett till Kate Bush ägnat forum. Jag är inte medlem eller så, men det är ändå lite kul att hålla koll. Nu var det någon där som hade scannat av ett gammalt nummer av Mojo (ett musikmagasin) från 2005, där man gav just Kate Bush ett stort utrymme. Jag fastnade för en bild. Den liknar lite grand omslaget till Never for Ever. Den frilade jag.


(På kul testade jag att dra upp storleken på bilden. Det gick hyfsat. Här.)

Den här typen av bilder är i min smak, och därför gillar jag även Hieronymus Bosch och Hans Arnold.
---
Läs även andra bloggares åsikter om kate bush, bilder, friläggning

Många bryggare

Mina kompisar Tomas och Paola, noterade jag idag, hade hela fem mokabryggare ståendes på spisen. Fast en var av cernitlera, så den kanske inte räknas.


---
Läs även andra bloggares åsikter om mokabryggare, kaffe, cernitlera

Jag langar räkor

Jag har ett överskott på räkor just nu - att jag gav bort fem stycken märktes inte i akvariet. Paola fick dem. Jag fraktade dem in till stan i en gammal snabbkaffeburk. Jag hade burken i en gammal portfölj, och ibland tog jag fram burken och tittade på räkorna. Då tittade mina medpassagerare på mig - så jag kände mig som en räka i en burk.



Och samtidigt som jag var inne i stan gick jag till det där jouröppna apoteket vid Torkel Knutssonsgatan och köpte Bamyl. Förkylningjävulen ger sig inte.

Ja just det, kan något förklara detta för mig, att ofta när jag lägger ljud på en video så dyker det upp ett missljud som låter typ : "VOFF!" Så även här, vid ca 36 sekunder. Vad beror det på?
---
Läs även andra bloggares åsikter om räkor, förkylning

Oscarskyrkan revisited

Egentligen är jag alldeles för eländigt förkyld och snorig för att blogga över huvud taget, men jag hade ett par hålbilder som låg och brände i kameran och ville ut, så jag tog mig lite i kragen. Jag var förbi Oscarskyrkan häromdagen. Jag har hålfotat där förut men inte just de här hålen.



Inte mycket att se - som vanligt. Man tycker ju att efter allt hålfotande jag har hållit på med borde det snart vara dags att jag gör nåt slags fynd. Rent statistiskt sett.

Nåja, Nixoglyfbloggen mår i alla fall hyfsat bra, även om fynden inte duggar tätt precis.

Hålserien: Stuprör, Kyrka, Skogås-hus, Bodar och träd, Pissoir, Dikesrör, Under bro-hus, Riddarholmskyrkan, Skogåsbunker, Två kvällshål, Ännu ett kyrkohål, Ett par hål i det fina vädret, Klarakyrkan revisited, Ett trädhål, Tankhål, Ett förvinterhål, Ett hål-hål, Ett rörhål, Ett brunnshål, Tråk-kyrkohål, Ett snöigt trädhål
---
Läs även andra bloggares åsikter om hål, oscarskyrkan

Mouseover på ett träd

Det här trädet som står strax utanför mitt jobb passade finfint att göra en mouseover på. Jag såg figuren direkt. Du kan ju gissa först, och sen föra över pekaren och kolla om du också tänkte som jag.



Den här mouseover-metoden använde jag.
---
Läs även andra bloggares åsikter om mouseover, träd