fredag, december 31, 2004

Året ramas in



Jag har valt två bilder till att rama in onådens år 2004. Den översta skall föreställa Åsa Waldau när hon står och blir lockad av den förbjudna frukten. Om hon biter i äpplet kommer hon att tro att hon är Kristi brud. I palmens topp sitter pastorn och leker Jesus. I bildens symbolik sitter han på toppen för att det är egentligen han och inte ormen som vill få Åsa att tro att hon är bruden. Genom att höja henne till skyarna höjer han därigenom sig själv. Den här bilden är bara en liten skärva av den större Knutbyväven, som i stort handlar om galenskap, förödelse, storhetsvansinne och mord. Vi fick en första glimt av den den 10:e januari 2004.

Den undre bilden föreställer ett hoppslott i form av en tsunami (som den lärda
Emma har berättat för mig betyder "hamnvåg"). Nu på årets sista skälvande dag sitter vi rakt uppe i tragedin som tsunamin orsakade. Den går inte att skoja om (även om undertecknad har hört ett och annat redan). Men om några år kommer minnets dimridåer och nya händelser ha reducerat katastrofen till ett hoppslott bland andra hoppslott - för alla utom de drabbade, som får leva med känslan av att 2004 var året som Gud glömde. Vågen kom den 26: december 2004.



Vi önskar av Tomten, Allah och Jahve: Ett G O T T nytt!

Fredagsfyran v 53-04 (hejdå nollfyra)

Årets sista fredagsfyra handlar om nyårsfirande (som motvikt till död och elände).

1. Vad betyder nyårsfirandet för dig?
Ingenting egentligen, mer än att ett nytt år vankas. Framemot tolvslaget brukar jag bli nostalgisk och sentimental.
2. Vad saknar du i ditt nyårsfirande?
Inget, det är ju vad jag gör det till.
3. Vad önskar du dig av det kommande året?
Jag önskar mig allt gott (det stod ju "dig").
4. Vilken känd person, levande eller historisk, skulle du vilja bjuda in till din nyårsfest?
Alf Svensson...nä jag skojade bara...vet inte. Jag tar nog hellre nån jag känner.

torsdag, december 30, 2004

Lailas mungipor

Första bilden föreställer Laila Freivalds när hon sitter och urskuldar sig om sin lägenhetsaffär. Hon har en särskild min, ett argt drag runt munnen. Det ser ut som om hon tänker: "Jag skall fan inte behöva sitta här och förklara mig för menigheten". Men jag kan ha fel, hon kanske ser ut såhär när hon är pressad.



Här är Laila när hon förklarar varför hon jobbade hemifrån under de första kritiska katastroftimmarna. Hon har blivit lite äldre, har fått lättare att hålla föraktfulla mungipor i styr. Men som sagt, jag kanske inbillar mig.

Perspektiv

Jag bandade den där lite halvbeiga serien "Graven" häromdagen och såg den igår. Den ganska sevärda skådisen Kjell Bergqvist säger till den helt suveräna Göran Ragnerstam något i den här stilen:

- Det här ger en del perspektiv.
- Vaddå?
- Att ens egna små skitproblem känns ganska oviktiga.
- Nä, det är inte så. Alla upplevelser sker inom ens egna ramar.

Precis sådär sade de ju inte, jag kommer inte exakt ihåg vad de sa, men det är ungefär rätt. Kjell Bergqvist utreder ett mord. En hel familj har blivit skjuten och ligger i en grav. Kjells fru har lämnat honom(?) och han har någonstans ett dåligt samvete för att han ens bryr sig om en sån skitsak. Men som Göran sade så har alla sina egna ramar att spela inom. En skitsak kan vara en katastrof - trots att man står bredvid en "äkta" katastrof.

Lite som Kjell Bergqvists rollfigur tror jag att många med mig känner just nu, att man skäms lite över sig själv, att man hänger upp sig på privata skitproblem. Ingenting kan ju vara viktigare - eller värre - än tsunamikatastrofen. Men ändå, man har sina egna ramar.

Vågen

En jobbarkompis till mig känner en familj som "var med därnere". Jag har fått det berättat för mig att den där vågen, den såg tydligen inte så jävla farlig ut till att börja med. Om man var nere på stranden kanske man lyfte på ögonbrynen när man såg vågen, men den var inte så stor. Inte förrän ganska nära, då reste den sig och det var för sent att springa.

onsdag, december 29, 2004

Tsunami slide

Jag undrar hur länge det dröjer innan de som säljer den här känner att det är läge att kika igenom sortimentet...kanske göra några små förändringar...kanske lägga en och annan vara på is.

Surfar runt

Rätt kul egentligen, vad man kan hitta för kunskap när man surfar runt på nätet med bara ena ögat öppet och den högra hjärnhalvan avslagen. Jag fick t.ex här lära mig att Isaac Asimov dog av AIDS, det visste jag inte. Han fick tydligen HIV-smittat blod när de by-passade hans hjärta.

En annan intressant grej man kan lägga till i allmänbildningsryggsäcken är "Saltmarschen". Det handlar om Gandhi och början på det Brittiska imperiets fall. Läs om den här.

En annan grej att kanske inte lyfta på ögonbrynen över, men i alla fall säga "åh" om är att
George Harrisons son Dhani Harrison är jäkligt lik sin nu avdöde pappa. Den killen har pengar nu, för den gamle ex-beatlen lämnade efter sig, omräknat i svenska pengar, ca 1,4 miljarder. Jag läste detta här.

Uppblåst

Ha ha...det är ju så härligt osmickrande med högupplösta bilder. Örat tillhör någon som heter Hans Ottosson som är överdirektör (sug på den titeln) och chef för den administrativa avdelningen på Smittskyddsinstitutet. Tryck på örat för att se resten av Hans.

Vill man glutta på andra herrar med hår i öronen så finns ju
högupplösta bilder på Smittskyddsinstitutets apor också.
---
Jo, jag var tvungen att göra en sån här post. Den är mer i min "normala" stil. Jag märker att jag lätt faller in i nån slags navelskådarterapi. För att travestera björnen Baloo: "En tråkblogg gör ju ingen gla´".

Självuppskattning

Jag tänker på det här med självförtroende. Eller snarare självuppskattning tror jag; att man tycker sig vara värd minst lika mycket som andra. Man kan illustrera det med följande situation jag var med om härom dagen:

Jag och en kompis handlade i en mataffär. När vi hade handlat klart och nästa kund var igång kom kompisen på att han hade glömt att köpa något, en billig grej, nio spänn tror jag. Han gick in igen och hämtade grejen som låg precis innan kassan. Han visade upp den för kassörskan och höll fram jämna pengar: "Här ... är det okej?!". Kassörskan blev grinig och ville att kompisen skulle ställa sig sist i kön, men kompisen hävdade, helt logiskt, att det var ju ändå precis efter att han hade handlat och att det fanns jämna pengar, en skitsak helt enkelt. Kön sade naturligtvis ingenting. Det hela gick kompisens väg.

Att stå på sig, även om man kanske är l i t e fel ute, inte r i k t i g t har "reglerna" på sin sida är ett exempel på ett slags självförtroende, eller snarare, självuppskattning som jag finner väldigt attraktivt hos en människa. Varför är det så? J a g är verkligen inte på det viset. Jag hade inte ens frågat kassörskan om det var okej. Jag hade snällt ställt mig längst bak i kön. Sån är jag.

Sån är jag, och det är antagligen därför jag finner det där a n i n g e n s hänsynslösa draget så tilldragande. Nu menar jag inte nödvändigtvis att det gör personen tilldragande, det är stilen jag menar, självförtroendet.

Att vara som jag är, och det är säkert många, gör det omöjligt att sälja något. För att sälja något måste man göra reklam för det, och att göra reklam för något i ens ägo är lite som att göra reklam för sig själv. Och om man gör reklam för sig själv betyder det att man måste "leverera", man måste visa sig vara värd pengarna så att säga, och det är man ju inte.

Om man inte är värd pengarna så måste man ju visa det. Man måste göra antireklam för sig själv. Men om man som i mitt fall är lite narcissistisk...nej, fel ord... gillar sig själv och egentligen vill visa upp sig i jakt på smicker, ja då krockar antireklamen med hur man är - den vänds inåt, med jag vet inte vad som följd. Egentligen handlar nog det hela om rädslan för att orsaka besvikelse, för då blir man inte omtyckt.


Ja, då har jag väl svamlat fördigt för den här gången.

Vi vill undvika panik

Jag läser på svt.se

Experterna fick skalvbeskedet en timme innan den första flodvågen slog till. Men experterna började väga in ekonomiska faktorer när de diskuterade om en tsunamivarning skulle utfärdas [...] "Den avgörande faktorn i det beslutet var att turistsäsongen var i full gång med nära 100-procentig hotellbeläggning. Om vi hade utfärdat en varning, som då lett till en evakuering, och ingenting hade hänt, vad skulle då bli följderna?"
Det är alltså precis som i filmerna, smarta människor med ordentligt på fötterna kommer in med en varning. Den höga vederbörande, de ekonomiskt ansvariga (som även har privata intressen) säger: "Hmm...njäää..Vi skulle bara skapa panik i onödan...paniken kommer att skörda offer, bäst vi låter bli". Men vi i publiken fattar att det är inte paniken de är oroliga över, utan den ekonomiska skada (för deras egna intressen) den skulle orsaka.

Ja, så är det i filmerna. På riktigt (IRL) verkar det som om de inte skäms över att tala öppet om att det är pengar det handlar om. Men i filmer är det som sagt paniken de talar om, hur farlig den är. Jag frågar mig: Är verkligen den panik som en evakuering skulle skapa så livsfarlig att den överskuggar katastrofen som föranleder den? Ok, en del människor dör säkert pga spring hit och dit och klättrande på varandra. Jag föreställer mig att det blir lite som längst framme vid staketet på en rockkonsert, fast i större skala. Men är det inte ändå värt det, vägt mot en möjlig katastrof?

tisdag, december 28, 2004

Personligt



Vad har man egentligen för utbyte av att posta riktigt personliga saker i bloggen? Är det något slags rop på hjälp: "Så här är jag, acceptera mig" ? Eller är det helt enkelt en form av fåfänga? Har andra utbyte av det, eller är det bara terapi?



Jag har ju sista halvåret skrivit en hel del personliga saker. Saker som är både personliga o c h allmängiltiga, saker man kan känna igen sig i. Är man (jag) ute efter ett igenkännande: "Titta, jag är på det här viset, jag hoppas att du också är det, så att jag inte är ensam"?



Ja jag vet inte. Ibland är det skönt att skriva av sig bara antar jag. Men varför man postar det har jag ännu inte klurat ut. Ibland v i l l man helt enkelt vara personlig. Man vill uttrycka sig - oemotsagd, det kan vara skönt att vara oemotsagd ibland.



Jag vet egentligen inte vad jag vill uttrycka just nu. Jag kan väl kanske erkänna något. Inget farligt, var inte rädda, bara en sak om mig själv: Jag är känslig. Ja det lät ju fint; "Jag är en känslig kille", men det är inte känslig på det viset jag menar. Vad menar jag då? Ja det vete fan. Jag antar att jag menar att jag är väldigt lättstött, lättsårad, har lätt för att snöa in på saker; dåliga saker - inre hypokondriframkallande saker.



Jag lyckades inte erkänna något egentligen. Det lät mest som om jag fiskade efter beröm eller smicker. Jag kanske ä r en person som inte h a r något att erkänna - en öppen, tom person. I så fall är jag rätt ute; jag v i l l vara så. Jag vill vara som en öppen bok och tom i tankarna. Jag vill vara som en vandrande meditation, ett mantra på två ben. Ett mantra som säger: "jag är ett par ögon som ser men som inte processar det jag ser. Intrycken sköljer igenom mina pupiller och lämnar inget kvar.



Fan, jag lyckades åtminstone låta som en äkta dåre - alltid något.



Man whore


Billig snubbe. Om jag vore manlig prostituerad skulle jag aldrig lägga mig under femhundringen.

Nästa tsunami

Bloggen "Svensson Svenson" skrev: "Precis som vi lärde bogvisir efter Estonia-katastrofen vet nu alla vad jättevågen tsunami är". Det fick mig att tänka på tsunamis: Om den h ä r var jävlig, hur jävlig blir då inte den som följer på 2004 MN4:s nedslag om 25 år? Om den nu slår ner, och om den slår ner i vattnet i så fall.

Jag går i pension när den slår ner år 2029. Man kan undra om det hinner födas någon hjälte tills dess. Någon som kan ta rymdfärjan och lösa problemet som i Armageddon, någon som kan göra så att vi slipper det här.

Ett par länkar till sidor där det pratas om asteroidgenererade tsunamis: 1 2

Kitsch

Tio sidor ren kitsch. Men kitsch kan också vara roligt eller fint, bara man ger fan i att skaffa sig sakerna. Det räcker med att veta att de finns.

Appdejt: Jag kände mig tvungen att lägga hit något snyggt - snyggt på riktigt - också. Här.

Appdejt 2: Följer man länken under katastrofbilden på Emmas blogg så hittar man riktigt snygga bilder från depressionen i USA (på tal om snygga bilder).

PGs udde

Att jättevågorna har varit totalt förödande förstår man mer och mer nu när man följer medias rapportering. Saken är så "stor" att det är svårt att ta in vad som verkligen har hänt. Det är faktiskt lättare att ha medkänsla med offer för olyckor om de inte är så många. Det är som att säga att man känner för dem som blev offer för förintelsen, det går inte riktigt, det är för "stort"; förintelsen och tsunamikatastrofen är så omfattande att det känns som en "sak".

Och genom att tänka så här känner man sig ju lite ytlig . Det känns som om man måste ursäkta sig för att än en gång i raden skriva om:




Nakenbadning.

Nu är det ju så att jag, kan det ha varit förra våren? bloggade om just nakenbadning. Jag var inne på att man skulle ta sig för att köra utan kläder lite sådär. Det blev naturligtvis aldrig av, det är inte många av mina "projekt" som blir det.

PGs udde som är rubriken på den här posten är ett inofficiellt nakenbad i den mysiga Källtorpssjön i Nacka. Vissa källor vill göra sig gällande att nakenbadet ligger längre till vänster på kartan, men enligt annan uppgift ligger det på just udden. Jag får väl rekognosera nu i vinter.

Ja just det, det får fan bli av den här sommaren. Egentligen behöver jag ju inte hitta ett nakenbad, det skulle räcka med ett undanskymt ställe. Men var hittar man såna nu för tiden?

En idé, som inte är årstidsbunden är ju faktiskt Liljeholmsbadet. Det här läser jag om det:

Hyr badet privat
Företag, föreningar och privatpersoner kan hyra badet lördagskvällar. En unik möjlighet att tillsammans med kollegor/vänner umgås i en gemytlig miljö! Kontakta anläggningschefen.

Det kanske vore nåt, simma omkring naken där(gärna full, varför inte?).

Vattenmassorna



En bra uppfattning om hur det såg ut när vattnet steg kan man få när man tittar på den här 12 mb stora wmv-filmen från tidningen Dagbladet.no.

Humor

För första gången i mitt liv provade jag att trycka på länken "Humor" i Aftonbladet Nöjes vänsterspalt. Finns det humor där tro? Njä... Det utlovas en stand up-skola med "Stockholm live-gänget", men det är web-tv som man måste vara plus-medlem för att se och jag är inte medlem. Lika bra det, för "Stockholm live" är inte skojiga på en skala egentligen.

Jag hittar faktiskt inget kul därinne. Det kanske är jag som är på fel humör. Jag kanske inte kan ta till mig humorn i att göra en egen humorskiva för 79 kronor, eller att titta på gamla Rocky-episoder.

Det kanske är så att grå och vitheten och kylan ute, tillsammans med vågdöden i Asien och en allmän hypokondri och sjukdomsrädsla har fixat mellandagsrea på glädjen just nu. Då passar det bra att sitta med uppfälld kavajkrage och lyssna på Coldplay.

måndag, december 27, 2004

Thailand

Det är mycket Thailand nu. Jag hörde precis någon på jobbet berätta om en familj hon känner. Tydligen sitter just nu den yngste sonen på ett plan hem, en trettonåring, resten av familjen är troligen bortspolade. Med så många svenskar där så lär väl alla på ett eller annat sätt känna någon som är där eller någon som har anhöriga som är det.

Varför åker man till Thailand? Om man vill ha sol och bad så finns ju det på närmare håll. När man har sett intervjuver på tv om våg-katastrofen så verkar det vara mest män och deras familjer, och de verkar vara i 40-årsåldern. Kanske några år yngre förresten, äh jag vet inte. Vad gör de där? Varför inte Mallis? Är det för kulturen....det vackra träsnideriet ? Eller har man annat i bakhuvudet? Fast då behöver man ju inte åka dit.

Troligen är det ett mode. Thailand är antagligen vad Australien var för 15-20 år sedan. Jag fick ta mig långt ut i djungeln för att slippa höra svenska när jag var där 1987. När jag inte var i djungeln så brukade jag "bodysurfa". Jag minns att om man missade en rejäl våg och hamnade under den så kände man sig rätt liten. Och "mina" vågor var väl som mest tre meter höga. Lägg till 10-15 meter på höjden så fattar man att de vågorna inte är att leka med.


Norska "Verldens Gang" har två bildserier med jobbigt innehåll ur scenerna som följde på katastrofen. Man kan undra hur fotograferna lyckas "stänga av sig" när de jobbar: #1 #2

Jag är denna klassiker

wasteland
T.S.Eliot: The Wasteland. You are a desperate cry
to God, moulded in intricate word-craftmanship.
Your language is controlled, but inside, you
feel empty and are not content with your life.
You see both the world and your inner self as a
waste land: nothing good can come out of it
anyway. People find you difficult to understand
but admire you nevertheless.


Which literature classic are you?
brought to you by Quizilla

Jag har inte ens läst boken. Det närmsta jag har kommit är väl Eldkvarns låt "Älskaren från det öde landet", och det är ju inte riktigt samma sak, även om Eliots bok heter just "Det öde landet" på svenska. Förvisso känns det som att: "You are a desperate cry to God" kan stämma in på mig.

Jag hittade testet hos Chadie, som i sin tur hittade det hos Kaxi01.

Katastrofkänning

Jag har lite katastrofkänning. Man kan ju dö av vad som helst. Yttre katastrofer och inre. T.ex har jag de två senaste dagarna gått och kissat stup i kvarten, onaturligt mycket alltså. Det känns som en inre katastrof; tänk om det är prostatacancer eller nåt. Samtidigt spolas folk bort som flugor av jättevågor.

Och skulle jag klara mig från prostatacancer (hjälp!) och från jättevågor (mindre hjälp!), så återstår ju ändå asteroiden.
-----
Förresten, tänk vad många kändisar som höll på att bli bortspolade:
Stenmark
Babsan
Lizette Pålsson ("schlagerstjärna")
Lotta Bromé

Niclas Wahlgren

och papperstidningarna rapporterar om att Johan Rehborg, Joe Labero och Magnus Uggla även var där. Kändistätt med andra ord. De har det väl körigt just nu, mycket att tänka på. Ägnar de någon tanke på min prostata...nä, troligen inte.

söndag, december 26, 2004

Femman o Fyran vecka 52

Börjar med 5:an:

1. Hade du en god jul?
Ja, det hade jag väl. God och god förresten, hur ska en jul vara för att vara god? Maten var god.
2. Vad tyckte du om årets julvärd? Är det viktigt vem det är?
Ernst ja, Ernst och hans långsamt brinnande ljus. Jag har faktiskt redan slutat bry mig. Men
här raljerade jag lite.
3. Bästa julklappen, varför?
En slags fickkniv av brorsan - användbar.
4. I Sverige firas ju julaftonen, så vad gjorde du på juldagen?
Åt och drack....ja i stort sett samma som på julaftonen.
5. Bandy, hockey eller rea; vad gäller på annandagen?
Ja, som det står: Bondage, Häckla och röja..eller vad det var. Nej förresten, jag åkte ju till min far i Åkers och åt och åt.

Och nu över till
4:an:

1. Vad innebär julhelgen för dig?
Stress, ågren, pengabrist.
2. Hur skulle du vilja att julhelgen var?
Jag kommer inte på nåt. Kanske stress, ågren och pengabrist är julens mening.
3. Är traditioner viktiga?
Ja det är de väl, de bra traditionerna.
4. Finns det någon jultradition du absolut skulle vilja slippa?
Klapphetsen!!

lördag, december 25, 2004

Juldagen

Vi var hemma hos brorsan på julmiddag. En del klappar delades ut och en del sprit dracks. Trevligt som vanligt. En skum grej jag noterade på en byrå var denna figur han hade med sig hem från Thailand.



Vad fan skall man med en sån till? Är det konst? Den är ungefär tjugofem centimeter stor. Nåja, han hade åtminstone inte med sig en levande.

En julklapp vi fick var en riktig djävulsmaskin visade det sig. Den heter "Reaction" och gav i allafall mig nervösa besvär.




Man sitter och håller i varsit handtag. En störande "melodi" hörs. När melodien slutar skall man trycka på en knapp. Man får inte vara sist med att trycka, inte heller får man tjuvstarta. I båda fallen får man en liten elchock. Gissa vem som fick flest chocker: jag naturligtvis.

Motnamn

En del namn har motsatser på nåt sätt, jag kommer bara inte på några nu på rak arm, utom på engelska. Där skulle kanske namnet Thatcher, som lär betyda takläggare, bli Floorer. Då har jag lagt grunden till frågan: Vad har den här amerikanska filmproducenten för motnamn?

Från Skogås till Bandhagen

Du vill resa idag lördag och åka tidigast klockan 13:04.

Gör så här:
Tag pendeltåg från Skogås mot Bålsta.

Den går från Skogås 13:18
och kommer till Älvsjö 13:28.

Vid Älvsjö byter du till buss 161 mot Bagarmossen.
Den går från Älvsjö station 13:45.

Du är framme vid Bandhagen 13:54.

Trevlig resa!

Det är allt bra tur att jag inte är någon känd och kontroversiell person. Mina livvakter skulle antagligen inte gilla att jag lägger ut dagens resrutter så här. Men nu är jag ju som bekant bara en droppe i havet så jag kan lika gärna tillägga att jag antagligen kommer att sitta i sista vagnen, det brukar bli så.

SL:s reseplanerare är helt enkelt toppen. Hur gjorde man innan den fanns....hade små häften man tittade i eller? Jag har för mig att det hade man. Det var på telefonkatalogens tid; Ryttmästarns tid, tiden för Eldkvarns brand.

Det är kul att man lever i framtiden, att man är född i rättan tid för datorer och så. Samtidigt kan man beklaga att man antagligen är hundra år för tidig för robotar och Star Trek-kläder. Jovisst, man kan ju gå klädd som Spock och gänget nu med, men man skulle få skämmas, folk skulle glo. Tiden är helt enkelt inte mogen.

fredag, december 24, 2004

Ernst och hans ljus



Äldsta sonen tipsade om det här, själv är jag inte uppmärksam på sånt. Jo, den där Jul-Ernst skulle tända ljuset som han hade bredvid sig i julstudion. Han babblade (ganska uppfylld av sig själv och sitt lät det som) om att hans söner hade pratat om ljuständningen: "Pappa, tänk om det inte får fjutt" och "Tänk om du missar" och sånt. Men han lyckades. Klockan var tre på eftermiddagen och Ernst presenterade Kalle Anka. Tydligen är det där ljuset en stor grej; har aldrig riktigt tänkt på det, att det brinner ett ljus i studion - ett ljus.

Nästa gång vi såg Ernst var klockan sju, och Karl Bertil Johnsson skulle börja. Där satt Ernst alltså - trygga Ernst med sitt levande ljus, ljuset som följt honom genom julekvällen. Ja, eller hur! Det var ju för fan ett nytt ljus. Vad är det för fusk egentligen? Var det en ny Ernst också?

God Jul

torsdag, december 23, 2004

Favoritlista på Nyligen

Sitter och skapar en favoritlista hos Nyligen.se. Ah, vilken härlig sysselsättning! Jag lade just till "Tvivel och tillit", det är en blogg som jag kommer att följa med intresse anar jag. Det börjar bli många bloggar att hålla reda på nu, en favoritlista är snart en förutsättning för att hänga med i svängarna...

Appdejt: Och nu när man sitter och fyller i favoriter måste man ju titta igenom alla; det kan ju vara någon som man har gått förbi pga ett tråkigt namn eller pga en massa orsaker. Då hittar jag bloggen "Jennies värld" som har ett system för att kategorisera sina poster - färgen på posternas text talar om vad posten handlar om:

grön = general
grå = psykiskt
blå = grubblerier
röd = dagbok
orange = positivt

Julläsning


Aftonbladet idag. Precis lagom mycket läsning för snabbmakaroner med stekt korv i tomatsås ur en matlåda:
Kanske hade jag börjat hallucinera. Jag var uppfylld av ett pessimistrus. Ljudlöst gled bilen av vägen, in i skogen. Tomtarna flydde. Med en mjuk stöt lutade sej karossen mot en enorm gran.
"Pessimistrus" - jag kunde långt, långt ifrån ha hittat på det ordet själv. Som vanligt blir det skön läsning när han håller i pennan, Carl Johan De Geer - min idol (varför han är det har jag inte helt klart för mig).

Don´t buy me!

Läser i Expressen att i brist på svensk uppskattning kommer Regina Lund att satsa på utlandet istället. I samma artikel läser jag också: "Expressens krönikör Linda Skugge hyllar skivan". Bra! Nu hade jag ju ändå inte tänkt köpa skivan, men bra ändå. För vilken bättre konsumentupplysning kan det bli? Jag menar, en produkt skapad av Regina Lund som hyllas av Linda Skugge. Saken, en skiva i det här fallet, formligen skriker ut: -Köp mig inte!!!

Straff


I Aftonbladet:
"Niklas är idag mycket svårt hjärnskadad. Han kan andas själv men är inte kontaktbar, kan inte äta och svälja".

Straffet blev nio respektive tio års fängelse för de två som hoppade på hans huvud. Jag vet inte vad det betyder nu för tiden, kanske är de ute om fem år. Vad jag däremot antar är att han som de hoppade på kommer att ligga som en grönsak om både fem och tio år - om de inte drar ur kontakten.

Okej, öga för öga och tand för tand är kanske lite gammalmodigt, men man kan väl gå en medelväg: man kan låsa in dem tills killen vaknar. Där kan de sitta och meditera över vad de har gjort.

Det kanske ä r ett bra straff i många fall. Att man sitter inne tills det man har ställt till med har "fixat" sig. Bankrånare t.ex kan sitta inlåsta tills banken har fått tillbaks pengarna, flyktbilen är betald, polisens samlade kostnader för rånet är betalda, de som utsattes för rånets psykologkostnader är betalda, all skadegörelse....

Ja, tills ALLT som brottet har kostat är betalt. Givetvis sitter de inlåsta under tiden och får hoppas att det finns någon okänd välgörare där ute som pröjsar för dem. Men tills det är gjort skall de vara inlåsta.

Är jag hård nu? Jo, jag blir faktiskt hårdare med åren, mer konservativ.

onsdag, december 22, 2004

Springande barn


Den övre bilden föreställer flykten efter en napalmattack i Vietnam 1972. Flickan i mitten heter Kim Phuc, hon är idag 40 år gammal.

Den undre bilden skall illustrera
"Energikampen", ett norskt tävlingsprogram på tv som handlar om att få barn att röra på sig mera. Även svenska och danska barn tävlar.

Springande barn, fast på olika sätt.

Staten Johnny

Jinge tipsar om att Pierre på Obunden.se har lagt ut EU:s nya konstitution som pdf. I den pdf:en läser jag bl.a:

Unionens symboler
Unionens flagga skall föreställa en cirkel av tolv gula stjärnor på blå botten.
Unionens hymn är hämtad från Hymn till glädjen i Ludwig van Beethovens nionde symfoni.
Unionens motto skall vara Förenade i mångfalden.
Unionens valuta skall vara euron.
Europadagen skall högtidlighållas den 9 maj i hela unionen.

Ja, jag säger då det. Är detta nåt att ha? Ett alternativ är kanske att skapa sig sin egen union eller åtminstone sin egen stat:



Staten Johnnys symboler
Staten Johnnys flagga skall föreställa ett stiliserat blått öga mot en gul botten. Ögats pupill skall delvis överskuggas av en grå fläck. Detta för att högtidlighålla ett litet synbortfall på Johnnys högra öga.
Staten Johnnys hymn är hämtad från inledningen till B-52´s låt "Give me back my man". Det låter som när biljardkulor slås ihop och är allmänt medryckande.
Staten Johnnys motto skall vara Asimovs robotlagar*.
Statens Johnnys valuta skall vara riksdaler.
Johnnydagen skall högtidlighållas.... nej förresten, hoppa över det.

*A robot may not injure a human being, or, through inaction, allow a human being to come to harm.
A robot must obey the orders given it by human beings except where such orders would conflict with the First Law.
A robot must protect its own existence as long as such protection does not conflict with the First or Second Law.

tisdag, december 21, 2004

Hälsoposters


Många fina gamla, och ur hälsosynpunkt uppfostrande affischer:
"Chinese Public Health Posters".

Inte!


Axplock ur min ännu oskrivna skrift: "Kända svenska par jag inte vill ha trekant med".

Skapa, skapa

Ibland får jag en sån jävla lust att skapa någonting. Om det hade varit sommar och jag hade suttit hemma så kanske jag skulle ha gått ut och täljt mig en barkbåt. Och om jag hade varit ledig och ensam hemma och lägenheten hade varit städad så hade jag kanske gjort en mask av något slag, möjligen i papier maché.

Men nu är jag inte ledig. Nu sitter jag på jobbet och gör ett massutskick. Finns det skapande i det? Det kan det faktiskt göra.

Jag sätter adressklistermärken på stora kuvert. Nu skriver jag på baksidan på ett av dessa klistermärken: "Högmod går före fall". När adressaten tömmer sitt kuvert kommer han att kunna se vad jag har skrivit, men bara om han håller upp det mot ett fönster eller en lampa. Vad skall han tänka?

Har jag skapat nu? Är detta skapande eller bara bus?

Ett nytt journalistiskt grepp

För att att ge läsaren en skjuts in i texten kan man lägga till följande appendix på rubrikerna: "Sa flickan". Detta gör att man läser texten med ett muntert, ja nästan ekivokt filter för ögonen. Kvällstidningarnas artiklar kan behöva att läsas genom ett sånt filter, då de för det mesta är mycket tråkiga. Jag testar min tes på dagens Aftonblad:

Tvillingkupp fick fånge fri - sa flickan!

Gävlebocken brann i natt - sa flickan!

200 000 patienter fick livsfarlig medicin - sa flickan!

Sen kan man ju köra med den mer unkna och byggjobbaraktiga "sa kärringen, och sket i vasken":

Fuskar du med orgasmen? - sa kärringen, och sket i vasken!

Men den är ju lite unken som sagt.

måndag, december 20, 2004

Ordspråk

Mine-Emma drar några ordspråk i en post. Jag provade att köra dem genom synonymfunktionen i Word:

Hybris promenerar före ramlande

Späd utåtbuktning tippar träget ansenlig packning

Den vilken skränar bakefter stor mängd går ideligen miste om hela fragmentet

En blogglek

Vi skrev inte, vi ritade. Man var liten och vek ihop papper som ett dragspel. I varje veck ritades en fortsättning på vad som till slut blev en konstig gubbe. Man var tvungen att vara minst två. Om ett liknande koncept berättas på o/ordning, som pekar vidare till bloggleken. Jag själv finns representerad på rad 6. Appdejt: För sent, redan överspelat.

Ytlig

Ibland funkar inte bloggandet som terapi. Ibland behöver den inte göra det heller. Just idag känner jag inget sånt behov. Men om jag hade gjort det så hade det ändå inte funkat. Det verkar som att ibland är hjärnan inte inställd på den våglängd där man kan göra det associationsspel som en bra terapibloggning är. Hjärnan, eller möjligen sinnet och tankeverksamheten kanske, ligger och flyter ovanpå. Ibland är det så, och då är det omöjligt.

Antagligen är det här hokus pokus och svammel för många, men jag kan ändå försöka beskriva hur det funkar med terapibloggning. Jag har gjort det flera gånger förut men jag tycks aldrig lyckas. Jag vet bara att det funkar - för mig.

Om man tänker på sig själv som en ubåt så kan man säga att när man är riktigt nere, ja då är man verkligen riktigt nere och ljuset når inte fram. Det blir kallt och syrefattigt och kondensen rinner utefter plåtväggar som gnisslar av trycket utifrån. Dock finns det flyt-tankar som man kan fylla. Man fyller dem genom att pumpa in luft.

Att blogga utan att tänka, att blogga med hjärnan helt och hållet bortkopplad och bara låta fingrarna gå är verkligen att fylla på med luft. Man låter tankarna fara hej vilt och associerar dem mot varandra och vidare. Till slut har man pumpat ut gammalt sunkigt vatten och fyllt på med ny luft. Man lyfter.

Ju närmare ytan man kommer desto lättare blir det. Till slut ligger man i solen och guppar. Terapin har funkat och man kan inte göra samma manöver igen, hur mycket man än vill försöka. Man kan inte för man behöver inte kunna. Ungefär så är det för mig nu. Men metoden är bra att ha i bakfickan om man springer läck så att säga, och det gör man ju ibland.

Ja, för den som har läst ända hit så kan jag väl erkänna varför jag skriver på ett sådan pekoralt vis: Jag erkänner - Jag är bloggningens Lasse Berghagen, jag kan inte hjälpa det.

Polisradio

Kul länk via Desireé: Lyssna på polisradio live från Borås eller Stockholm.

Surf

Jag provade att stå på en skejtboard för några år sedan. Det skulle jag inte ha gjort, för jag bröt handleden. Då är det säkrare att surfa. När jag var i Australien bodysurfade jag bara, det blev inget brädsurfande. Men om jag hade försökt mig på det så skulle jag nog ha testat att balansera i änden av ett snöre och låtit brädan plöja vågorna med endast spetsen. Ja, ungefär som Mark Healey:


Våldtäkt



Notisen ovan klippte jag ur dagens Metro (pdf). Jag vet inte , men nog känns det som om våldtäkt på män har ökat. En snabb titt på nyhetsarkiv.com ger följande:

15/10 Ung man våldtagen vid Tvärbanan

16/10 Här våldtogs 17-årig pojke

29/10 Sovande man vaknade när han våldtogs

6/12 Man våldtogs på öppen gata

Jag tänkte att jag skulle försöka hitta någon slags officiell statistik över våldtäkt på män, men att leta efter sånt är inte min starka sida, och dessutom sitter jag på jobbet, och vilka sorts träffar man får när man söker inom detta området kan var och en räkna ut.

Nå, det är bara att konstatera att trevligt är det inte. Sen kan man fundera över rubriken från den 29/10: "Sovande man vaknade när han våldtogs". Det känns som rätt självklar och överflödig information att han vaknade.

söndag, december 19, 2004

Gottröra

Jag tänkte på det där med att man förknippar ord och saker med dåligheter. T.ex att man inte numera kan vifta på en svensk flagga utan att känna att någon kanske tror att man är rasist. Idiotiskt javisst, men vissa symboler har blivit infekterade. Det enda man kan göra är att vifta med den ännu mera och på så vis hoppas att man "tar tillbaks" den. Men detta var bara en förklaring för att man skall fatta vad jag menar. Jag tänker på ord nu.

T.ex "zigenare" funkar inte längre. Man låter lite allmänt vissen när man kör med det istället för rom. Man kanske istället skall omvärdera ordet zigenare, stoppa in det i ett positivt sammanhang: "Glad som en zigenare", ja typ så....

Men även detta var ett utvik. Vad jag egentligen vill ha sagt är ordet Gottröra. Vad förknippar man det namnet med? Jo,
flygkraschen i Gottröra. Mitt förslag nu inför julen, är att Gottröra blir något man kan göra, att man kan gottröra någon. Det betyder att klappa eller att smeka någon; "-Åh, kan du inte gottröra vid mig så där igen..." eller "-Du har varit dum. För att gottgöra mig måste du gottröra mig"

Trevligt va? Lite fjantigt...men trevligt.

NO PINGO

Jag testar att inte pinga weblogs.se. Varför? Jo för att trots att det har varit en debatt både här och där om att den borde skakas om i grunden har inget hänt, det är fortfarande det där gamla "Om vi lovar...?" och "serverbyte" och "kraftfull uttrycksmaskin" som stirrar på mig därinne. Jag är trött på´t helt enkelt.

Varför skall jag vara lojal mot något som egentligen kanske är dött men ändå fungerar? Weblogs. se är ju inget annat än en zombie verkar det som. Nä, bättre då att stödja "Nyligen" och "Kartan" då. Tycker jag.

Kommatecknet

Förutom att det är tragiskt det här med utdelandet av tiggarlappar på pendeltågen kan man fundera på stavningen, och kommateringen i det här fallet. Jag själv har stora problem med kommatecknet, jag, skriver, alldeles, för, många. Men jag funderade nu på kommatecknet på lappen. Det står:

Och en av dem, Miki behöver en levertransplantation

Jag är verkligen ingen stavare, långt därifrån. Men jag tycker att nog borde det väl vara ett kommatecken även efter Miki. Så här borde det se ut (i min - de många kommatecknens värld):

Och en av dem, Miki, behöver en levertransplantantation

Äh! jag vet inte. Låt oss säga att jag inte borde ge goda råd i svenska språket. Intressant däremot, förutom kommatecknet då, är att jag hängde upp mig mer på det än på Stackars Miki (som kanske inte existerar, men ändå).


Homer-mun

Bruce Willis har en Homer-mun. Om man tittar på Homer Simpsons mun så ser man att det är en egen enhet, en sak som liksom är skild från resten av ansiktet. Och titta på Willis´ ansikte, det är samma sak med hans mun. Redan första gången jag kom på uttrycket "Homer-mun" kändes det helt rätt. Det låg liksom bra i munnen och kändes helt rätt att säga. Varför kunde jag inte riktigt förklara förän för några veckor sedan, det var då jag kom på varför jag trivdes med ordet.

När jag var i de yngre tonåren läste jag Asimovs böcker om Stiftelsen. Man måste läsa om vissa böcker. I alla fall jag måste det, bristen på minneskapacitet kräver det. Jag antog också, och antog rätt, att de höll för en ny läsning. Efter ett tag var man bekant med alla gamla namn i böckerna igen: Yugo Amaryl, Hari Seldon och resten av alla fantasifulla namn. Och så namnet: Homir Munn (en bibliotekarie). Aha, det är därför. Det är för att namnet Homir Munn låg och skramlade i bakhuvudet sedan över tjugo år som uttrycket Homer-mun funkar så bra. Kul när man kommer underfund med saker.

....Hur oviktiga de än är i det stora hela.


lördag, december 18, 2004

På väg hem

En liten lägesrapport. Jag sitter på centralstationen. Jag har varit på Godthem och ätit hur mycket julmat som helst. Mätt är bara förnamnet. Många av arbetskamraterna är på väg ut till nån krog just nu, men jag tänkte mig hemåt; man vill ju vara den där trevliga och ansvarsfulla pappan ibland också, det duger inte att hänga ute jämt.

Som sagt så sitter jag nu på ett internet-ställe på centralen. Klockan är halv elva och regnet som strilade ner hela kvällen har övergått till ett slags slask som öser ner, snöblandat regn kallas det visst. Jag är tämligen dyngsur, för jag gick faktiskt hela vägen från Djurgården och hit.

Ibland har jag linser och ibland har jag glasögon. Jag har glasögon just nu. Ett av snabbgång ångande ansikte alldeles intill ett par av kyla och rusk kalla glasögon skapar imma för synen. Det var fan nästan svårt att hitta förbi Sergels torg med denna imma framför sig. Alla gatlysen och ljus över huvud taget får en gloria när man ser genom immiga glasögon, en halo kan man säga. När jag gick gatan fram med taktfasta steg fastnade en låt i mitt huvud, det var den där "Love is all around me/us" (vad den nu heter) ni vet, den där löjliga låten. Fast jag tänkte i den låtens takt: "Allting har en halo". Löjligt va?

Det är ödsligt här i centralens övre hall. Glåmigt på ett Roy Andersson-aktigt sätt. Det råder en krogen stänger-stämning här. Men om tio minuter går tåget i alla fall.

FORTS....
Klockan är nu typ tjugo i tolv. Sitter hemma i värmen och tuggar ingefära. Jag känner värmen sprida sig i kroppen. Funderade först på ett bad men nu känner jag att ett sängående istället kan vara lika skönt. I bakgrunden snurrar Jack Torrance runt på Overlook hotel med vild blick....Zapp: Reine Brynolfsson står på dansbandsscenen och sjunger Corina Corina. Ungarna tycks inte kunna betämma sig för om de skall se Shining eller Black Jack.

Godthem och en ny bloggare

Har inget att säga just nu egentligen. Jag är in i döden trött, och ikväll skall jag på julbord på värdshuset Godthem. Det är med jobbet och jag vet inte så mycket om stället mer än att jag åt en plankstek där för några år sedan.

Och så kan jag passa på att pusha för en ny bloggare, Paul. Jag känner honom och det är mycket möjligt att han är blogosfärens yngsta. Hans blogg heter Skejtarprofilen. En typisk post från Skejtarprofilen ser ut så här:
Jag satt en dag för många många år sen och gillade musik som folk ropar "YO!"i. Kan inte fatta hur jag kunna göra det. Nu lyssnar jag BARA på punk. Det är jag jävligt glad för också!

fredag, december 17, 2004

Fredagsfyran v 51- 04

Sista Fredagsfyran innan helgerna. Temat är motion:

1. Motion: Hur, var, när och varför?
Simning, Skogåshallen, stoppa åldrandeprocessen och hejda döden.
2. Går det att få bra motion utan att gå på gym?
Ja. Förresten kostar gym mer än det smakar.
3. Vad är viktigast när man skall motionera?
Att ha hög puls länge.
4. (Hur) motionerar du?
Jamen jag skrev ju det, se fråga 1.

Bloggmusik under Fredagsfyran: Mr Blue sky - Electric light orchestra

Dinosaurier

Jag satt just och tittade på Discovery Science. Det handlade om att dinosaurierna inte alls är utdöda, utan lever vidare i form av fåglar. Programmet handlar också om fjädrarnas utveckling från vad som antagligen från början var knottror på skinnet till dagens uppsjö av fjädervarianter. Att fjädrarna skulle användas till att flyga med var troligen inte alls evolutionens tanke (som om den hade nån) från början, utan en ren bieffekt.

Det där med att fåglarna är dinosaurier köper jag gärna. Titta bara på en plockad kyckling, nog är det en dinosaurie alltid. Och jag gillar också tanken på att de finns här ibland oss än idag. Vad jag inte gillar är näbben. Näbben sabbar illusionen. Varför har alla fåglar näbb?




Här är mitt förslag till de eventuella forskare som läser bloggar: Trixa med gener och sånt (Ja, visst lät det där vetenskapligt) så att fåglar, ja inte alla, bara de som absolut inte behöver den, blir av med näbben och får en ödlemun istället. Bara för det roliga i det hela, bara för att jag vill se hur det ser ut.

torsdag, december 16, 2004

Klappar köpta, typ

Min årliga golgatavandring är i stort sett klar; klappar till två av tre barn är köpta, och när jag knallade omkring i Farsta centrum tänkte jag på hur både köpta och sålda alla såg ut att vara där i julejäkten, mest av alla jag.

Och Claes Ohlsons övervakningskamera överaskade mig igen. Jag går alltid på det. När man kommer in i entrén ser man in i en tv-apparat, och det tar alltid ett par sekunder att fatta att det är sig själv man ser - uppifrån. I mitt fall ser jag en lätt löjlig figur med begynnande flintfläck i bakhuvudet. Den där fläcken förknippar jag inte alls med mig själv, men den sitter där. Claes Ohlson visar mig vilken risig figur jag är. Nå, han är ärlig i alla fall. Kameran ljuger inte.

Men men, jag ska inte försöka bli djup här, och förresten när jag tänker på det så är "att vara djup" jävligt lätt att förväxla med "att vara tragisk" och "att vara lite deppad i största allmänhet". Så jag tar ett par kliv in på grundare vatten och ger Lars Ohly en julklapp:



Julklappen består av att jag avlägsnar den där gamla vårtan han har i pannan. - Lars, du måste förstå att du inte är Lemmy; there can only be one Lemmy, och det är inte du, inte nu längre i alla fall.

Nu skriver jag om mig igen.

Jag funderade på det här om hur man ser på sig själv. Häromdagen sade en kompis till mig: "Alltså Johnny, du pratar b a r a om pengar hela tiden". Jag svarade att det får man stå ut med om man umgås med mig, för pengar är det enda jag tänker på, hela tiden. Morgon, middag och kväll. Eller snarare bristen på pengar då.

Men om jag inte gjorde det, om jag t.ex. blev miljonär (som genom ett trollslag) idag, nu... Vem vore jag då? V a d vore jag då? Jag definierar mig själv som en som alltid har dåligt med pengar, det genomsyrar hela min person. Naturligtvis har jag som de flesta en hel massa roller att bära upp: pappan, jobbaren, kompisen osv... men tanken på pengabrist gör att rollerna påverkas. De är: den fattige pappan som inte k a n köpa den där julklappen, den fattiga jobbaren som alltid måste ha med sin sunkiga matburk och a l d r i g kan gå till personalmatsalen, den fattige kompisen som allt som oftast inte k a n hänga med och fika.

Men som sagt, om jag blev rik, vad skulle hända med de rollfigurerna? Jag tror att jag skulle få en allvarlig personlighetskris. Några saker som skulle ske är att: Jag skulle bli tvungen att vara mycket mer social, för det skulle inte finnas någon fattigdom att gömma sig bakom. Jag skulle bli t v u n g e n att följa med till den där personalmatsalen och sitta och vara trevlig mot kamraterna (jo, jag kan vara trevlig...jag behöver bara lite träning). Jag skulle ge barnen allt de ville ha, men det skulle bli på ett slött och oengagerat vis, jag skulle sitta som en Al Bundy i soffan och slänga fram sedlar utan att ta blicken från tv:n. Och jag skulle bli tvungen att umgås och umgås och umgås: ingen "Kan inte! Har inga stålar!" att gömma sig bakom som sagt.

Ovanstående visar att jag skulle bli både en trevligare men samtidigt tristare person om jag blev rik. Men det värsta av allt är inte det, för dessa saker är skitsaker man vänjer sig med och så att säga rollbesätter sig i på nytt. Nej, det som definitivt skulle hända är att min hypokondri skulle få fritt spelrum. Nu ligger den och slumrar. Den får sina utbrott på ett björnen sover-vis ibland, men för det mesta håller jag den under kontroll. Men med alla (sic!) problem lösta här i livet (ja, pengar löser alla problem) skulle den vakna. Den skulle ge mig cancer till frukosten och AIDS till kvällen - och allt det jobbiga en människa kan drabbas av där emellan.

Så vad är värst, en hypokondri som skulle ge mig ett nervsammanbrott och magsår, eller en ständig fattigdom och penningbrist som ger mig magsår och nervsammanbrott? Ja, det vete fan - den som lever får se, som det så populärt heter. Och nu har jag bloggat ur mig lite överskottsångest. Bloggning är förresten i stort sett gratis.

onsdag, december 15, 2004

Portarna


Ett vanligt tema inom science fiction är öppningar, eller portar, mot andra dimensioner. De kan vara naturliga eller tillverkade av människor. De kan vara tillverkade av andra också förresten, minns "Stargate", det är en "port". Fast "stargatarna" ledde till andra planeter har jag för mig. Författaren Clifford D. Simak skriver (eller skrev) mycket om öppningar mot andra världar by the way.

Nåväl, då vet ni vad jag menar. Men visste ni att sådana finns i verkligheten? Det gör de, jag har sett - jag åker förbi dem med bussen varje morgon. De sitter i väggen på NK(sommarbild utan portar) i markplan, och föreställer tomtarnas och julens världar. Jag ser från min buss att det rör sig där innanför. Figurer gör lockande rörelser mot mig i slow-motion. På långt håll ser de ut som tomtar och björnar och snögubbar och sånt. ´

Jag har inte tittat på nära håll - jag vågar inte. Figurernas sireniska beteende funkar inte på mig. Jag sitter kvar i bussen. Jag vet nämligen vad dessa upplysta öppningar egentligen är. De är portar mot helvetet.

Picasa

Många har sagt det före mig, och nu säger jag det....och för att riktigt sätta kraft bakom orden känner jag mig nödgad att använda ungdomskillespråk:
Picasa äger!!

Ska jag slänga mitt gamla ACDSee nu?

Julklappsdag

Ledig onsdag. Jag skall nog ta mig mot Skärholmen och leta julklappar. Att handla julklappar är ett nödvändigt ont tycker jag. Jag skulle hellre se jularna utan klappar, maten räcker egentligen.

Och nu skall jag bl.a pinga "Nyligen". Jag borde väl skicka ett mail till vederbörande Nyligen-ansvarig om ett önskemål, och jag kanske gör det sen: Jag tycker att det borde finnas en uppdatera-knapp på "Nyligen".

tisdag, december 14, 2004

Upplagt för sköna kräkkänslor


I boken "Dumskallarnas sammansvärjning" går den enormt tjocke och enormt smarte Ignatius på bio och tittar på filmer som är så fruktansvärt kräkframkallande att det innebär en sorts pervers njutning att titta på dem - just för att de är så hemska kan man sitta och nära sitt hat. Det är också ett slags sätt att njuta.

Ikväll klockan 20.30 får vi också njuta på ett liknande sätt. Ett program som har den löjeväckande titeln "Det goda samtalet" har Linda Skugge som gäst. Linda Skugge kommer i programmet att undra varför folk bryr sig så mycket om vad just hon tycker. Det är alltså upplagt för att bli riktigt khorosho*.


Clockwork Orange-språk: "......Others are brilliantly anglicized: khorosho (good or well) as "horrowshow"...."
-----
Appdejt: Hmmm det vete fan om det inte blev en antiklimax ändå. Hon var inte riktigt så störande som jag hade hoppats på. Dessutom gillade min dotter henne. Fast en sak vi i allafall gemensamt störde oss på, det var hennes snack om att tjäna pengar: "Man måste tjäna mycket pengar" om och om igen. Anledningen till att jag stör mig på det är att jag tjänar så lite pengar och är avundsjuk. Jag är helt enkelt inte lika bra som L.Skugge...inte på något; antagligen är hon en bättre vakt än vad jag är också, och rörmokare. Fan vet om hon inte är en bättre pappa också.

Appdejt 2: Emma var INTE imponerad.

Påklädd staty


Den här lilla rackaren till staty står i närheten av Sergels torg. Någon har varit så vänlig och klätt på henne en värmande särk. Ett par dagar senare var någon annan så ovänlig och målade hennes ansikte med vad som på bilden ser ut som blålera, men som egentligen nog är en annan substans.

Min engelska

Hade just en pratstund med kördirigenten Tõnu Kaljuste. Det var ett samtal som inbegrep taxibilar och solistloger - ja, jobbsnack om man jobbar där jag jobbar......på engelska. Alltså:
Vad har jag för problem?!

Vad är det mig mig och engelska? Jag har inga problem alls med att förstå. Men varför är jag så usel på att prata? Man tycker ju att om man förstår orden så borde man väl kunna framföra dem också. Men det funkar inte, inte bra i allafall; knaggligt.

Jag minns att jag tänkte samma sak när jag var på träningsläger i Santa Barbara. Jag bodde några veckor hos en familj. Jag var 14 år då, och en gång frågade de mig vad min farsa jobbar med: "Ööööh..he..öh..work...railroad" var svaret jag klämde fram. Det stör mig än. Men som sagt var så var jag medveten om läget redan då, så:

Var finns utvecklingen?!

Nej just det, den finns inte. Varför? Dumhet? Blyghet? Vad det än beror på så är det störande. Det är nästan så att jag önskar att jag blevo kidnappad av engelska terrorister. Ingen i min närhet känner riktigt för att betala lösensumman, så jag blir kvar hos dem ett par år. Jag börjar prata engelska.

60-åringen

1-Jag är en ganska stressig typ, trots att jag egentligen inte har en särskilt stressig tillvaro. 2- Jag äter inte enligt Perricone-metoden. 3- Jag är 40 år gammal. Är lika med: Hurra! jag har bara 5 år kvar till pensionen, för jag är egentligen 60 år.

Perriconemetoden gör dig 10 år yngre.

Stress gör dig 10 år äldre.

(Ja ja...jag har aldrig varit nån höjdare på matematik).

Morgon

Morgon. Kallt men ändå dimmigt. Hur kan det vara dimmigt när det är kallt? Kan det vara så att marken ångar i kylan?

Jag gick mot pendeltåget. En bit in bland träden, mellan vägen och järnvägen, leder en gångstig. Jag höll mig på vägen. I ögonvrån såg jag någon springa på gångstigen parallellt med mig. Tydligen hade denne bråttom, han sprang rätt fort. Såg lite ut som en hårdrockare eller något - långt mörkt hår och lång svart rock, jag tittade inte så noga.

Men han, för det var nog en han, sprang väldigt ljudlöst tyckte jag och försökte titta lite närmare. Väldigt ljudlöst faktiskt. Jag koncentrerade min blick. Var det kanske min egen skugga jag såg? Eller var det smuts i ögonvrån? - fantasin kan ju tillverka vad som helst som bekant. Men nej, det var en person som sprang. Det märkliga var att han sprang fort men kom inte särskilt fort fram.

Detta utspelade sig under nån minut bara. Vägen och stigen korsar varandra strax innan pendeltågsuppgången. Jag glodde mot figuren som väl var ca 10 meter bredvid mig. Han skyndade mot skärningspunkten där vi skulle mötas. Jag tänkte: "Är detta ett spöke?"

Ja, jag vete fan var det var. Det kanske var smuts i ögonvrån eller min egen skugga. Konstigt var det ändå.

måndag, december 13, 2004

Vattenpipa

Det kanske inte är något att blogga om egentligen, men jag tycker att det verkar som om vattenpiporna "kommer" mer och mer. Det känns ungefär som när man märkte att allt fler av sidorna man besökte på nätet var bloggar, de liksom smög sig på. Likadant tycker jag mig märka att det är med med vattenpiporna, de dyker upp i de mest oskyldiga samtal - glider in liksom, och det verkar som om de flesta man känner har rökt vattenpipa också. Dock inte jag.

På nätet finns det en del att hämta. Vattenpipan.com (bara namnet är ju rätt skönt) har en kul slogan eller underrubrik: "Vattenpipan.com är skapad av vattenpipeälskare för vattenpipeälskare". Låter ju lite Killinggäng nästan. De säger även:

"Cigaretter är för nervösa, tävlingsinriktade och stressade människor. När du röker vattenpipa får du tid att tänka. Det lär dig tålamod och att uppskatta ett trevligt sällskap. Vattenpiperökare har en mer balanserad livssyn än cigarettrökare"

Det stämmer säkert, för vem har sett en stressad rökare på en blåsig busstation stå och puffa på en vattenpipa? Nä, det är ju typiskt cigarettrökarbeteende - ständigt stressad med jagad blick.

Sedan kan man ju fråga sig hur nyttigt det är med vattenpipa, eller hur onyttigt. "Tobaksfakta" säger:

"Undersökningar vid amerikanska universitetet i Beirut visar att vattnet inte är något bra filter. Forskarna har använt en maskin av den typ som gör det möjligt att mäta och analysera innehållet i tobaksröken. Analyserna visar att den huvudrök som rökaren andas in innehåller betydande mängder nikotin, tjära och tunga metaller som arsenik, krom och bly. Om vattenbehållaren töms bibehålls mängden nikotin samtidigt som kvantiteten övriga kemikalier ökar".

Ingen hälsokur alltså. Men nog ser det trevligt ut. Anledningen till att jag sitter och bloggar om sånt här är nog att jag är fruktansvärt snussugen just nu. Jag är nog i en vågdal.

Lim e riktigt gott

Jag brukar förknippa limerickar med studentprylar som blandaren och sånt - inte så roliga egentligen; handlar alltid om någon från någonstans som gör något. Men tänk om man var tvungen att använda limerickar till vardags, t.ex. för att beskriva sig själv:

Jag är en tunnhårig kille som är två meter lång
Mina fötter är långa och snabba till gång

Jag har starka glasögon
Och min röst är baryton.
Som dock aldrig far ut i en sång

Eller när man skall handla i kiosken:

Er dagskassa skall jag föröka
Genom att handla ett paket utav röka
För ni vet: lasternas summa är konstant
Och nu ska faktiskt jag och min tant
Sluta med att göka

Ja, ni ser, jag är plump hur jag än försöker. Eller om man vill göra en polisanmälan:

Goddag herr polisen
Jag vill att ni straffar den grisen
Som vid pissoaren tog min pluska
När jag stod och ruska´
Som bäst på penísen

Kanske bäst jag slutar här.

Kommentarer

Av någon anledning kan folk skriva kommentarer till mig just nu....men jag kan inte besvara dem. Vad detta beror på vet jag inte, det kan vara både HaloScan eller koden i min blogg eller min dator. Jag vet inte riktigt hur jag skall göra - jag antar att jag löser det som jag brukar lösa problem: vänta och se vad som händer. Och till de som kommenterar hos mig:
Jag skiter inte i att svara...
...bara så ni vet det.

Saker som känns fel

Idag känns det helt rätt att ta sig en klunk julmust ihop med en lussebulle. Det känns också helt rätt att försöka hålla det lite nystädat hemma, för det är ju trots allt snart jul. Det känns rätt att smajla lite åt folk man möter, man nåste vara luciatrevlig idag. Nice, nice, nice.

Men det finns saker som känns lätt fel. Sådär lagom, ungefär som när en tavla hänger snett, inte så att man dör av det alltså, men så att man störs av det.

Som att man utfärdar rikslarm 50 år för sent: "De slo straks alarm, og jeg ba dem skrive et brev til sognerådet, forteller sognepresten, som la frem brevet i møte samme kveld".

Som att porren är så skickliga på att sätta målande namn på skumma övningar - för målande tycker jag.

Som att Jan Myrdal hellre dör än äter hemtjänstmat...eller är det integritet?

En sak som känns lite störande är också att folk inte tycks skämmas när de tränger sig i busskön. Jag störs inte egentligen, inte om det ändå finns platser så det räcker. När jag var yngre var köer heliga, men det är de inte längre. Roffarmentaliteten tycks ha spridit sig från bankernas och affärsmännens sammanträdesrum ända ner till kanonmaten på gatan alltså.

söndag, december 12, 2004

Lite sommar

Såhär halvvägs mellan sommaren och sommaren känns det lite tungt. Fan, en Janne Banan som jag får ju aldrig se solen; börjar sju och då är det mörkt, och slutar halv sju och då är det mörkt. Mörkret påverkar en, det liksom kryper in i springorna som krackelerat fram i själen när man huttrande stått och väntat på pendeltåg i kylan och blåsten. Så jag lägger in några bilder från sommaren som var, som en påminnelse att den trots allt finns.


Liljeholmen i kvällssolen.


Sälen på Skansen.


Och sländan på vägen.


Fyran och Femman

Det har varit en riktigt trevlig helg, så jag har låtit bloggandet sacka efter lite - bl.a fyran och femman har blivit lidande. Men här kommer de:

4 - tema: Kulturjournalistik.

1. Vilket skulle vara ditt drömkulturreportage?
Ja...vilken svår fråga. Kanske nåt med Carl Johan de Geer...
2. Har du någon kulturjournalistidol?
Nej...Jag kommer inte på nån.
3. Finns det något media som saknar kultur idag?
Men fan vad fredagsfyran var krånglig idag....jag vet inte!!
4. Är opartiskhet lika viktig i kultur som nyhetsjournalistik?
Nej...jag gillar inte opartiskhet...partiskhet=intressant.

5 - tema: Bio

1. Vilken var den första tecknade respektive otecknade film du såg på bio?
Första tecknade var nåt med Yoggi björn. Första otecknade kan ha varit "Sängknoppar och kvastskaft" (eller vad den nu hette).
2. Går du helst ensam eller helst med någon annan?
Helst med någon annan, för Johnny är ett rätt trist biosällskap - snackar bort hela filmupplevelsen.
3. Finns det någon film du inte sett på bio men som du skulle vilja se i det formatet?
Jag har sett Ben Hur på bio....men det var för hundra år sedan. Det är en av mina favoriter och jag vill se den igen.
4. Har du haft någon annorlunda/speciell bioupplevelse? Berätta!
Jag var full när jag såg Rambo. Lemon Gin - illamående.
5. Är film bäst på bio?
Inte alltid.

På Medborgarplatsen

Jag gick till Medborgarplatsen för att kolla läget lite, kanske skulle jag få se någon kravall. Det var ju en massa anti-rasism där, och då kanske det skulle finnas anti-antirasister och så. Jag var nyfiken helt enkelt. Men det var rätt skön stämning. Skinnhuvudena var väl i Salem kanske. Det hölls lite tal och sjöngs lite sånger. Ljudet kom från en sån här tuff uppochnedvänd högtalare:


Sedan sjöng Mikael Wiehe. Han har en jäkligt mäktig och medryckande stämma.


Det var faktiskt så att man rös när han sjöng den här låten:


Fröna växer sakta under ytan
Dom trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt
Först när bladen börjar synas
kan man se att det är ogräs överallt
Men om man tittar bort
inget hör, inget ser
hur vet man då
För hör man inget, finns väl ingenting
Och det, man inte ser, finns säkert inte till

I mars har du fortfarande tid
Du kan ta det innan knopparna slår ut
Men om du låter det stå kvar tills sommar'n är förbi
så har det växt dej över huvudet till slut

Idag tar rasisterna en
Imorgon så tar dom kanske två
Frankrike tar dom med storm
Vem vet när det är dej, dom ger sej på

Vakna upp
Fatta mod
Börja se dej omkring
Bli inte en av dom
som bara står där sen
och säger att jag visste ingenting

Varje dag föds nya hot mot våra liv
Varje morgon gör sej bödlarna klara
I det mörker som vi blundar där rustar dom för krig
Hur kan vi slåss ifall vi inte inser faran

Idag har du arbete och lön
Imorgon så kanske du får gå
Miljonerna som svälter i världen utanför
står bara lite längre ner i samma hål

Vakna upp…

Dom flesta går med strömmen om det går
Dom flesta vill ju helst ha lugn och ro
Men om fascismen kommer smygande tillbaks
så är det du och jag som måste stå emot

Ogräset växer och frodas
Så slipa och vässa din kniv
Om du låter det spridas med vinden över världen
får du plikta för din tvekan med ditt liv

Vakna upp
Börja se dej omkring
Fatta mod
Så du kan säg' till dina ungar när dom frågar dej
att du var en av dom som stod emot

På vägen hem befriade jag en pendeltågsdörr från det här klistermärket. Bara så jäkla dumt alltså, menar de att de tror att om varenda utlandsfödd människa försvann från Sverige, så skulle våldtäkterna upphöra? Skulle inte tro det.


lördag, december 11, 2004

Lördagsgodis



Att bara berätta om sig själv i bloggen, om sina vedermödor och problem, det känns lite som att man inte bjuder på något, utan egentligen tar. Det är ju ändå lördag i bloggande stund, och så är det ju snart jul, så jag bjuder eventuella förbipasserande tittare på en titt på mina kalsonger, i alla fall en av dem - de största.

De är ärligen stulna på Dalens sjukhus om nån nu undrar var man köper såna. Jag har lagt en medföljande cd från tidningen Digitalfoto, en tidning jag fick i prenumeration när jag fyllde år, så att man skall se exakt hur stora kallingarna är.

Om jag använder dem? Jo visst, understundom, är det nåt fel eller?

fredag, december 10, 2004

När mannen dör

På tal om feminism och sånt. Nja förresten - det är väl egenligen inte feminism jag tänker på, utan patriarkat. Jag såg nämligen ett program om flodhästar häromdagen. Den dominerande hannen - han som styrde och ställde över hjorden, han blev besegrad och sen gick han och dog. Dagen efter låg han och flöt i vattnet, och hans forna kvinnor, barn och underståtar slickade på hans flytande tjocka döda kropp på ett sörjande vis. Det kanske är så det går till bland flodhästar. En ny alfahanne hade redan tagit hans plats - livet går vidare.

Men hur funkar det i människornas värld?

Jag tänker på Hans Scheike och hans kvinnor. Vad händer när han dör? Finns det några hannar som ligger i startgroparna? Eller kommer kvinnorna - nu befriade från en börda de kanske inte visste att de bar på - bilda det perfekta matrialkala samhället? Ett samhälle utan skäggiga överhuvuden. Är det i skogen där de håller till som den feministiska revolutionen kommer att dra igång?

Jag vet inte - det är frågor som aldrig får svar. En annan fråga som aldrig får svar är: Tycker någon att Tommy Nilsson sjunger vackert?

torsdag, december 09, 2004

Åh...Kolla!!

Lucas: Åh...kolla...Johnny Knoxville har en insekt i röven.
Johnny: Va...? Tyst nu..
Lucas: Men kolla...en koala ska ta ut den med munnen.
Johnny: Vad kollar du på..? Stör inte..jag sitter vid datorn.
Lucas: Jag kollar på Wild Boys...titta nu...han har en insekt i röven och en koala ska ta ut den med munnen.. Kolla nu!!

Mot sin vilja blir Johnny till slut nyfiken. Han rullar sig bakåt med datorstolen och vänder sig mot tv:n.

Johnny: Men Lucas, det där var ju en kamelont.
Lucas: Oj, jag menade det.

Varför nyheter?

Dagens Nyheter
Går man in på den sidan så hamnar man på just nyheter. Är det för att tidningen heter så - nyheter? För egentligen består ju DN.se av så mycket mer än just nyheter, "Kultur" t.ex, och "På stan". Att skylta med att man är en nyhetssida kanske inte borde vara självklart längre egentligen. Det finns ju t.ex Nyhetsportalen.se, där får man ju nyheterna rakt ner i fickan så att säga, utan en massa kultur och sport. Och så kan man ju skräddarsy vilka nyheter man vill ha medelst rss och så.

Om jag vore DN så skulle jag slopa själva nyhetandet på "framsidan". Jag skulle ha ett axplock av vad som bjöds istället. Vara mer utav en portal än en nyhetssida. Men det är jag det, och det här var bara en fundering.

Target=blank

Va?! Är jag där nu igen - skriver om min egen blogg? Jo, jag är visst det. Och ingen bild i den här posten heller. Tröttsamt eller hur. Dock har jag nöjet att berätta att jag skall försöka bli lite mer service-minded här. Jag tänker nämligen börja låta länkarna öppnas i nytt fönster. Jag menar, kan Emma så kan väl jag...som bloggar så mycket ändå.

På blog-city fanns det en knapp att trycka på så att länkarna öppnas i nytt fönster, men här på blogger får man knacka dit det själv. Hmmmm...hur var det nu? Target någonting va? Jag Googlade och hittade
Aftonbladets hemsidesskola från 1998 :


ÖVERKURS
Istället för att sidan som du länkar till öppnas i en och samma webbläsare, kan du låta länken öppnas i ett eget webbläsarfönster. Det är ett vanligt sätt att göra länkar på som leder ut från den egna sajten. Du anger ett så kallat mål för länken. Vi bygger vidare på länkkoden i det översta exemplet: Internet world Här är länken satt till tidningen Internetworlds sajt och texten som visar länken är Internetworld. Målet definieras TARGET="_blank" och är bara att lära sig. Nu är det bara att hugga tag i din sajt och väva ihop den med resten av internet. Kanske en meny på din sajt skulle sitta fint? Nästa söndag får du lära dig det ballaste hittills!
Ja det var en överkurs som hette duga. :-) Vad "det ballaste hittills" är för något förtäljer inte historien. Det är lite pyssel, men jag får väl helt enkelt lägga manken till.

Update: Äh, jag skiter i´t...använd höger musknapp istället.


stationsvakt - qou vadis?

Sitter och funderar på min blogg och vilken vändning den har tagit och vart den är på väg. Skälet är väl att jag satt och kollade in gamla bloggposter. Så här skrev jag för exakt ett år sedan:

Vad är egentligen god sed eller kutym när man skall svara på kommentarer som man fått i sin blogg/journal? Skall man svara på kommentaren direkt i sin egen blog, eller skall man gå till sidan kommenteraren har och skriva sitt svar i dennes "kommentarer"? Nån som har ett tips?
Man märker vilken osäker färsking jag ändå var då. Det var inte så att jag valde orden på guldvåg, det märks alltför väl, om inte annat så på stavningen, men jag var försiktig - brydde mig om vad folk skulle tycka. Så är det väl fortfarande kan jag tro, annars vore man väl nån sorts sociopat, men jag har blivit mer självsäker; är det något jag vill skriva om så gör jag det, oavsett vad nån tycker. Och som tur är för allmänheten och mig själv så är jag inte en speciellt extrem typ, utan är väl "som fölk ä mäst".

Då, för ett år sedan, höll min blogg på att glida in i ett fack som var rätt svårt att bryta sig ur. Jag började jaga länkar. Jag lade in länkar till roliga sidor nästan dagligen dags. Jag fick beröm ibland i andra bloggar: "den där stationsvakt hittar då alltid så kul länkar", och det är klart - tuppkammen växte ett par centimeter.

Då hade jag ännu inte upptäckt charmen med de mer dagboksaktiga bloggarna. Jag mös lite för mig själv i hemlighet; "min blogg e minsann mycket bättre och finare än många andras, för jag hittar ju så många kul länkar och de skriver ju bara om sig själva. Och hur svårt är det att skriva om sig själv? Och hur intressant är det för andra? Svaret på bägge frågorna är ju -inte mycket".

Men nu verkar, ja, sedan ett par tre månader tillbaks, det som att jag själv har glidit in i den fållan - skriva om sig själv-fållan. Jag är ingen länkjägare längre. Antagligen har jag tappat läsare, men det vad gör det....? Vad är en bal på slottet? Vad är många läsare? Svar: trevligt men inte livsnödvändigt.

Nu tycks det mesta handla om Johnny, Johnny och Johnny. Jag gillar det så. Det är skön terapi och antagligen är jag lite exi..exbis....ja, vad fan det nu heter, lagd. Jag skriver om mig själv. Och eftersom jag ju "ä som fölk ä mest" så blir det kanske allmängiltigt ibland. Så funkar det för mig när jag läser andra bloggar åt dagbokshållet till - jag känner igen mig trots att det handlar om någon annan.

Att skriva om sig själv är lite som att plocka isär sig själv. Man kanske borde döpa om bloggen till "Johnny - bit för bit". Fast det kanske vore att ta i. Och förresten kanske detta bara är en fas. Jag kanske börjar länkblogga igen. Men just nu känns det inte så.

Ännu en "snus är farligt"

Jag hade egentligen inte tänkt skriva mer om mitt hemmagjorda "snus", men jag känner att jag vill ha en slutkläm, ett recept på vad jag har kommit fram till att det måste gå till för att det skall bli så bra som möjligt. Gör så här så blir det riktigt gott och bra och nyttigt:

Köp en klump ingefära, en sån där stor rackare, stor som ungefär din handflata.

Inhandla även en påse anis, hel.

Nu är det bra om du har en mixer, för annars blir det rätt jobbigt. Det går utan men jag själv kör mixern, eller hushållsassistenten eller vad man vill kalla den.

Mixa ner ingefäran och låt den bli till en gröt, en grovkorning gröt. Skala den inte - allt ska ned. Häll i påsen med anis i röran.

Töm ut det hela på en frottéhandduk och sprid ut det ordentligt. Låt det torka. Var inte slö och fuska med ugn eller hårtork, för det sabbar bara. Låt det torka, det tar ett par dagar, räkna med det, men det är det värt. Snusa!


Snus är farligt 1 snus är farligt 2 snus är farligt 3 snus är farligt 4 snus är farligt 5

Stadgar för nytt parti

Nu när Gudrun håller på att skrapa ihop en lista, typ Junilistan, kan man undra om hon samtidigt håller på att skrapa ihop ett nytt parti. Ett parti som kanske 17% skulle kunna tänka sig att rösta på. Ett helt nytt parti behöver helt nya regler och stadgar. Ett helt nytt parti som kommer till bara på frågor om hur resurserna mellan kvinnor/män skall fördelas behöver kanske ännu mer klart utstakade hållpunkter att gå efter.

Kanske borde Gudrun, som får man anta fortfarande är röd, ta hjälp av facket. Och eftersom Gudrun är en "före detta" (av nåt slag) så passar det ju som handen i handsken (jag tänkte säga nåt liknande men avstod) att ta hjälp av en före detta facklig ledare. Och jäklar, ser man på.... det finns ju en sådan, som dessutom har färdiga stadgar (som möjligen behöver modifieras lite).

onsdag, december 08, 2004

P.... - endlich mehr P....!!

Jag är förvisso inte särskilt bra på tyska, men rubriken är ändå ganska lätt att klura ut. Hur kommer den sig då? Jo, det var så att jag ville göra någon slags skämtbild. Jag hade tänkt att photoshoppa fast en snopp istället för näsa på en gubbe. Han skulle stå en bit ifrån ett par dörrar. På den ena dörren stod det "Extreme Makeover" och på den andra¨, "Obcene Makeover". Gubben hade alltså valt fel dörr och jag skulle under bilden skriva nåt i stil med "Han valde fel dörr" eller nåt.

Så jag Googlade på "penis" för att hitta en näsa. Det var ingen lek, för jag fick se en hel massa obehagliga operationsbilder men förvånansvärt lite porr. Jag hade gett upp skämtbildsförsöket vid det här laget. Så till slut kom jag till sidan som jag hittade rubriken på. Det var en sida som gjorde reklam för någon slags snoppförlängarmanick.
Det hela såg väldigt tekniskt ut, men det var sloganen längst ner på sidan som var så skön att jag var tvungen att blogga om den:

Penis - endlich mehr Penis!!